Multi-instrumentalisten, låtskrivaren och sångaren Wolfgang Van Halen (ex-Van Halen, ex-Tremonti) är kanske än så länge mest känd för att vara bortgångne Eddie Van Halens son. Med sitt projekt Mammoth WVH visar Wolfgang dock att han kan stå på egna ben. Debutalbumet som släpptes förra året fick massor av positiva reaktioner och beröm. Det senaste året har varit fyllt av liveframträdanden. Just nu är Mammoth på turné, som förband till Alter Bridge och Halestorm. Häromveckan spelade de i Partille Arena utanför Göteborg.
Wolfie började spela trummor vid nio års ålder. Senare gick han över till gitarr och bas. Killen kan även spela keyboard och ta ut toner på gehör. I studion och på skiva sjunger och spelar Wolf alla instrument själv. Med sig på scen har han sin bandkompis från Tremonti, det vill säga trummisen Garrett Whitlock, plus gitarristerna Frank Sidoris (Slash feat. Myles Kennedy & The Conspirators) och Jonathan ”Jon” Jourdan (To Whom It May), samt basisten Ronnie Ficarro.
Det här var konserten som jag och säkert många var mest nyfikna på. När Wolfgang kom in på scenen fick han ett varmt mottagande av publiken. Killen är ganska blygsam av sig, men har en charmig personlighet och han bjöd på väldigt skickligt gitarrspelande, till exempel under ”Mr. Ed”. Stilen var Modern Rock, men samtidigt lite groovy. Följande ”Epiphany” var melodiösare och fantastiskt härlig. Låten lyfte dessutom ännu mer i refrängen.
Van Halen berättade att det här var bara tredje showen utanför deras eget land, men han hade lärt sig några svenska ord, så med ett leende sa Wolfie: ”Tack så mycket”. Hans pappas favorit med Mammoth, ”Think It Over”, spelades. Därefter framfördes låten han senare skrev till sin far, ”Distance”, som blev Grammy-nominerad i år. Fansen jublade. Båda dessa bitar var rena Poplåtar, vilket kanske hörs ännu mer på skivan. Live kom en touch av Rock med och den sistnämnda melodin lyfte efter en stund. Här hörde man också ordentligt vilken fin sångröst Wolf har.
Förutom gitarr spelade Wolfgang även keyboard ibland. Den talangfulle Frank spelade naturligtvis gitarrsolon, men vi fick förstås även höra och se Wolfie göra det. Under ”You’re To Blame” blev det ett ordentligt tryck inne i arenan, så att golvet vibrerade. Det fortsatte i avslutande, suveräna och grymt coola låten ”Don’t Back Down”. Både den och ”Distance” har legat som nummer ett på Billboard’s Mainstream Rock Airplay Chart.
Sidoris, Jourdan och Ficarro gjorde emellanåt olika rockposer. Basisten var livlig, men mest energi hade Whitlock bakom trummorna. Dock lyfte han inte blicken, utan tycktes sitta i sin egen värld. Precis som med alla nya grupper var det inte mycket action eller interagerande på scenen. Det var ungefär som man kunde förvänta sig av ett nytt gäng. När sådana här projekt är nystartade och medlemmarna är mer ihopplockade än ett band som grundas tillsammans, då är liveframträdandet ibland inte så tajt. Jag gillar att se musiker kommunicera med varandra. Här var sammanhållningen inte så stark än. Fast Wolfgang Van Halen och hans Mammoth är väldigt bra, så det kan bara bli bättre i framtiden.
Mammoth WVH gjorde ett bra jobb som uppvärmning och bjöd på välskriven musik. Det var en kort, men trevlig konsert på trettio minuter, med allt från Pop till tyngre Hårdrock, som gärna hade fått hålla på en stund till.
Setlist:
Mammoth
Mr. Ed
Epiphany
Think It Over
Distance
You’re To Blame
Don’t Back Down
