ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

LIVERECENSION: Alter Bridge – Partille Arena 2022-11-04

Det är bara några veckor sedan Alter Bridge släppte sitt nya, fantastiska album ”Pawns & Kings”. Bandet är just nu ute på en omfattande turné. En av de 25 Europakonserterna ägde rum i fredags kväll, i Partille Arena, utanför Göteborg.

Den amerikanska gruppen bildades för arton år sedan. Inga medlemmar har bytts ut, så de känns som ett stabilt gäng. Tio år senare, på Sweden Rock 2014, såg jag dem live för första gången. Det var inte planerat, utan jag råkade bara gå förbi när de spelade. Sång och musik lät väldigt bra, så därför gick jag nyfiket närmare för att lyssna ordentligt.

Deras nysläppta album kan jag starkt rekommendera, för det är otroligt bra. Häromkvällen stod jag bland en stor mängd av deras fans inne i den trevliga Partille Arena. Både Mammoth WVH och framförallt Halestorm hade värmt upp oss ordentligt. Snart hördes musik från kvällens headliner, Myles Kennedy började sjunga och den förväntansfulla publiken bröt ut i jubel och applåder.

Gitarristen Mark Tremonti och basisten Brian Marshall stod med benen brett isär, lite lätt böjda knän och gungade i takt. De såg väldigt coola ut och gjorde flera olika poser under konserten, som att sätta upp ena foten på en högtalare till exempel. De måste ha väldigt starka lårmuskler, för killarna hade för det mesta en lätt hukande stil. Ibland sattes ena foten längre fram än den andra och de lutade sig lätt bakåt. Vid något tillfälle ruskade Marshall på huvudet, lutade sig sedan framåt och pekade med bashalsen på publiken, med en bestämd min. Hans parhäst på andra sidan gjorde något liknande och de bytte flitigt plats på scenen. Jag fascinerades i synnerhet av de här båda grabbarna, som med sin energi och skickliga spelande imponerade mest.

Massor av strålkastare spred sitt ljus med flera strålar, som snurrade, samt rörde sig åt olika håll. Det skapade coola effekter och då rusade positiva känslor runt inuti min kropp. Trummor och bas pumpade starkt emellanåt, vilket sände ut vibrationer genom hela kroppen, likt en kraftig puls. Deras musikstil rör sig mellan Hårdrock och Heavy Metal. Det är alltid melodiöst, ibland lätt progressivt och emellanåt en touch av Grunge. En liten bit in i konserten hördes även ett fint, bluesigt gitarrspelande.

Myles är en person som lätt fångar åskådarnas uppmärksamhet, oavsett om han sjunger eller pratar. Oftast spelade han rytmgitarr, men ibland hade han ingen gitarr alls. Vid ett sådant tillfälle sjöng han en lugnare låt. Publiken var med och sjöng, applåderade och jublade. Lite senare spelade Kennedy ett kort gitarrsolo. Ännu fler strålkastarljus cirkulerade och det låg en skön känsla i luften. När han tittade ut över alla fans och medvetet tystnade, då fyllde de sjungande i resten av texten.

Många gånger var det en väldigt tillbakalutad spelning, kanske lite för avslappnad. Mina tankar började vandra iväg. Till exempel mattades tempot av mitt i konserten, likaså entusiasmen bland personerna runtomkring mig. Kanske blev det lite för släpigt och utdraget ett tag. Det ändrades dock strax, efter Scott Phillips korta trumsolo. Låten som följde innehöll väldigt Heavy tunggung och hela havet av människor klappade i takt.

LIVERECENSION: Alter Bridge – Partille Arena 2022-11-04 1

Kennedy verkar vara en mästare på att känna av och ta in alla intryck. Han pratade med de som stod längst fram och fick ett roligt förslag, eller så var det hans egna idé. Myles och varenda en i hela lokalen satte sig ner på huk. Han fortsatte sjunga och på ett bestämt ställe hoppade vi alla upp till stående igen, sträckte upp båda armarna och rörde dem rytmiskt i takt. Det var en fantastisk, befriande känsla. Adrenalinet rusade till och fick alla att le stort.

Titellåten från nya skivan ”Pawns & Kings” fick åskådarna att, ungefär mitt i, spontant börja klappa takten och efteråt hördes uppskattande busvisslingar. Därefter passade sångaren på att tacka publiken och han sa att de inte tog oss för givet. Sen plockade Mark fram en akustisk gitarr. Han och Myles satte sig på varsin pall och framförde den fina ”In Loving Memory”. Jag såg mig omkring och ljuset från mångas mobilficklampor lyste som tindrande stjärnor. Det skapade en mysig atmosfär och blev verkligen stämningsfullt till den lugna biten. Fansen sjöng refrängen i den här enkla, men vackra sången. En varm, stor gemenskap spred sig i lokalen.

Frontmannen tog på sig gitarren igen och Tremonti bytte tillbaka till elgitarr. Ljuset i bakgrunden skiftade mellan gult och orange, samtidigt som det kom rök, vilket fick mig att tänka på eld. Det blev tyngre tongångar igen. Ett uppskattande sus gick genom publiken. Fansen njöt. Myles plockade med strängarna så att det nästan lät som keyboardtoner. Senare var det som att publiken och hans gitarr sjöng ihop, skulle man kunna säga, då han fick sitt instrument att spela på ett nynnande sätt. När bandet gick ut från scenen lämnade de dock en förstärkare på med flit, så ett enerverande, entonigt gitarrljud påfrestade öronen för länge.

Naturligtvis blev det flera låtar som extranummer. Hela showen höll på i nästan två timmar. Sämre tider håller många människor hemma, så tyvärr var arenan inte fullsatt. Där var ändå tusentals personer, som kommit dit för att vara en del av en storslagen, fantastisk konsertkväll. Jag är glad över att få ha bevittnat det här och känna musik pulsera genom min kropp på ett livgivande sätt.

Kennedy är trygg i sin roll och hade en lugn, avslappnad stil. Han är även en ödmjuk person, som får alla att känna sig välkomna. Myles vinkade, log och tog ögonkontakt med fansen på första raderna. Jag vet hur mycket det betyder och jag blev glad för deras skull. Frontmannen kanske inte rörde sig enormt mycket över scenen, men han gestikulerade och hade utstrålning som fångade åskådarna ändå. Killen kan även spela gitarr med känsla och inlevelse. Efteråt hörde jag grabbar som sa: ”Myles Kennedy är så imponerande! Han kan sjunga vad som helst och det låter bra.” Ja, sångaren har ett bredare register än sin vanliga, nasala stämma. Han kan gå från lägre toner och passera förbi, upp till väldigt höga toner, där han kan svänga till med en härlig slutkläm.

Mark Tremonti var väldigt fingerfärdig. Han är en otroligt skicklig gitarrist. När Mark och Brian ställde sig på varsin sida om Myles, så att de stod i en klunga eller på rad och spelade, då blev det riktigt mäktigt och coolt. Förutom Kennedy har även Tremonti en fin sångröst, vilket vi fick höra när han sjöng låten ”Waters Rising”. Scott gjorde också ett utmärkt jobb bakom trummorna. Alter Bridge genomförde en väldigt bra konsert.

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER