När den gamla schweizerosten Leo Leoni inte har fullt upp med sitt Gotthard, så gör han något liknande med sitt soloband CoreLeoni. På den första plattan så piffade man upp ett antal Gotthardlåtar och till sin hjälp så hade han en av rockvärldens bästa röster i Ronnie Romero som verkligen var en godkänd tolkar av bortgångne Steve Lee’s sånginsats. Romero verkar dock ha det fullspäckat numera och till uppföljaren så plockades den albanske sångaren Eugent Bushpepa in och även han gjorde en mycket stark insats på skivan.
För Leo Leoni som troligtvis är van vid att stå på betydligt större scenen, så blev det till att skruva ljud och dra sladdar ända fram till att bandet skulle börja spela. Med ett ytterst kompetent band, så är det väl bara att tuta och köra tänker jag. Leonis gitarrspel är rätt stabilt och det låtar Gotthard över allt som spelas förutom att Bushpepas röst är enerverande hög och direkt påfrestande. Till en början så tänker man att det bara är något med ljudbilden men efter att fler och fler låtar rasar på ett högt tempo så önskar jag än mer att Steve Lee var i livet fortfarande. Tänk att den mannen kunde fylla en scen med sin blotta närvaro, och med små rörelser och ansiktsuttryck fick han hela publiken med sig. En artist i absolut världsklass, och en sångröst som helt enkelt inte går att ersätta.
Det ska självklart inte Bushpepa lastats för och att hans aningen för skrikiga röst inte lyfter låtarna till närheten av Romeros standard gör att jag tidigt tappar intresset. Det som till slut lyfter anrättningen en aning är CoreLeonis egna låt Let Life Begin Tonight som är riktigt bra, och där hittar också Bushpepa ett bättre röstläge. Det avhandlas mestadels Gotthardlåtar och Leoni myser på scenen och tyskarna verkar ha stenkoll på grannarna från Schweiz så det blir en bra spelning, utan för den delen vara något som jag kommer minnas i framtiden.
Betyg:3/5
