Kan man kalla Nestor ett fenomen? När bandet släppte sin debut Kids In a Ghost town förra året gillade jag det jag hörde, men kopplade ihop deras högst underhållande videos med att bandet var lite på ploj (ungefär som Steel Panther) och skivan hamnade i samlingarna utan att ha gett något större avtryck. Men som ett gott vin så gav lagring ett bra resultat och vid Sweden Rock Festival, så drog bandet rekordpublik och där insåg jag att debuten innehöll bara guldkorn! Nu när man har sett Nestor ett par gånger till (bandet har väl haft typ tjugotre spelningar sedan början av sommaren) är de fortfarande ruskigt charmiga och känns genuina i kombination en välslipad show.
Nestor har blivit en snackis och har man varit förband till Kiss, så vill alla se bandet uppenbarligen och det med all rätt. Jag bara älskar första singelsläppet On the Run, och det är grymt att börja med den men den skulle göra sig ännu bättre senare i setet då det är en brottarhit. Åh, varför skriver jag så, då i princip alla låtar är hits och blivande klassiker.
För min del så blev det här avstampet inför Nestor Fest då min recension lär bli betydligt mer rigorös då än det här tillfället på Sabaton Air. Kortfattat så kan man inte göra mer än att ge bandet stort beröm och spelningen var av högsta klass. Tobias Gustavssons röst är rysligt bra rakt igenom och man har en blivande världsgitarrist i Jonny Wemmenstedt, och basisten Marcus Åblad har en grym pipa.
Betyg: 4,5/5
