GHOST, DEAD SOUL, NIGHT – Liverecension från Idunteatern, Umeå, 2013-12-09

Plats: Idunteatern, Umeå

Publik: Ca 2.000

Datum: 2013-12-09

Först ut denna afton var inga mindre än östgötarna i NIGHT. Dessa herrar släppte nyligen sin självbetitlade debutplatta, men trots att man är ett relativt nybakat band så har man ändå hunnit med att lira på festivaler som Muskelrock, Skogsröjet samt Bråvalla och nu är man alltså den första öppningsakten under denna turné med självaste Ghost. Trots att man kliver på ungefär en halvtimme efter insläpp så är det ändå en ovanligt välfylld lokal som möter de unga herrarna i Night. I vanliga fall brukar det vara tämligen glest i publikleden när förband spelar, speciellt i fallen där det är flera förband som det är denna kväll, men just denna måndagsafton var publiken helt klart tidig i sin ankomst. Jag pratade en sväng med Nights gitarrist Calle “Midnight Proppen” Englund om detta efter spelningen och vi kom fram till att detta kanske berodde på att folk inte var lika benägna att sitta hemma och förfesta när spelningen är på en måndag, då majoriteten förmodligen skulle upp och jobba dagen efter.

Att så många frekventerade Nights spelning måste dock ses som en riktig vinstlott för samtliga, då Night helt klart kändes taggade inför uppgiften att värma upp publiken, som således bjöds på en riktigt stabil spelning. Nights bredbenta 80-talshårdrock är svår att inte tycka om och retrobandet gör ett bra jobb som uppvärmningsakt. Riffen och rockposerna sitter som ett par tighta jeans, men jag kan störa mig lite på sången från Oskar “Burning Fire” Andersson. Även om hans falsett är bitvis riktigt snygg så känns det som att han inte riktigt kan kontrollera den i alla lägen, varpå den blir lite “all over the place” under vissa delar av spelningen. Det kändes som att man ville hoppa upp på scenen och skruva lite på hans stämband och försöka ställa in dem på samma sätt som man rattar på en radio när man få in en perfekt frekvens. Förutom detta har jag ingenting direkt att klaga på då Night helt klart gjorde ett gediget jobb som första uppvärmningsakt under sin korta och intensiva spelning.

Betyg: 7/10

Efter Night var det dags för DEAD SOUL och denna orkester hade jag faktiskt inte hört nästan några sekunder alls av innan deras spelning denna afton i Umeå. Jag kan dock konstatera att jag kommer att lyssna på det här bandet många sekunder i framtiden. Jag blev verkligen helt tagen av Dead Souls dystopiska musik och det olycksbådande ljudlandskap man målar upp med sin unika blandning av industri och blues. Man lyckas verkligen skapa en mörk och intensiv stämning och det känns som att det mesta med framträdandet är väl genomtänkt. Det är inte allt för mycket ljus på scenen och mellansnacken är i princip obefintliga, allt för att skapa en känsla av mystik och ångest, någonting som man lyckas väldigt bra med. De två trumslagarna hamrar taktfast och mäktigt fram ett effektivt soundtrack till undergången som tonsätts på ett väldigt coolt sätt av även resterande delar av bandet och sångaren Anders Landelius låter som en bluesig Glenn Danzig. Nu var jag ju inte alls inlyssnad på Dead Soul innan den här spelningen, så jag har inte så mycket mer att säga som inte bara känns som utfyllnad eller ordbajsning, så jag väljer att avrunda här och konstaterar att Dead Soul blev en av de största positiva överraskningarna för undertecknad år 2013. Jag kände mig till och med nödgad att köpa en skiva direkt efter bandets spelning, jag kunde inte ens vänta tills efter att Ghost var färdiga och det var dags att åka hem. Fatta allvaret.

Betyg: 8/10

Efter den imponerande uppvärmningsakten Dead Soul blev det till slut dags för mig att bevittna ännu en spelning med det fantastiska bandet GHOST. Spelningen som måste ha varit min närmare tionde med bandet var nog banne mig också den bästa hittills. Det som man kanske kan tycka var bättre förr när man snackar om Ghosts liveframträdanden är väl det faktum att det var lite lättare att lyckas få till en mystisk stämning när det dels inte var lika allmänt känt vem som döljer sig bakom frontpåven Papa Emeritus II smink, men också när nämnde frontman var lite mer sparsmakad med mellansnacket. Nu pratas det en hel del och detta gör enligt mig att man tappar lite när det gäller stämningen som sagt, men däremot är det många saker som är betydligt bättre med dagens Ghost än det Ghost man såg för ett par år sedan. Även om mysticismen kring bandet har minskat så har allting annat blivit större. Produktionen är fetare både när det gäller ljud och när det gäller ljus, scendekoren är mäktigare och bandets låtskatt har utökats.

På Infestissumam-turnén har jag sett Ghost vid två tillfällen, dels denna spelning i Umeå, men även på Bråvalla i somras. Vid det sistnämnda tillfället spelade Ghost relativt tidigt och när det var ljust ute, vilket tillsammans med den ökade mängden mellansnack tog bort en hel del av den ockulta stämningen, men nu i Umeå var visserligen mellansnacket kvar, men istället fick jag se Ghost inomhus i mörker, vilket verkligen gjorde stor skillnad för stämningen om man jämför med hur det var på Bråvalla. Ghost är helt klart ett band som måste upplevas i mörker och då dessutom helst inomhus på en egen spelning och inte på någon festival. Som jag konstaterade tidigare har Ghost sin överlägset fetaste produktion hittills och dessa imponerande förutsättningar i kombination med en makalös setlist där det spelas låtar från ungefär 50/50 rent procentmässigt mellan debuten Opus Eponymous och årets Infestissumam.

Höjdpunkterna var överlag Ritual, Ghuleh/Zombie Queen, Year Zero och Monstrance Clock om man ser till responsen från den för att vara en måndag oerhört entusiastiska publiken. För mig personligen var kanske inte Ritual av de nämnda låtarna någon höjdpunkt, men det är bara för att jag har sett Ghost med Opus Eponymous-setlisten så pass många gånger att jag inte riktigt tycker att det är lika roligt att höra de låtarna, hur bra de än må vara, som det är att höra det nya materialet. Förutom de “vanliga” låtarna från de två plattorna så bjöds vi även på två covers i form av The Beatles Here Comes The Sun och Roky Ericksons If You Have Ghosts. Efter denna uppvisning i en snudd på perfekt symbios mellan starkt låtmaterial, fet produktion, intim stämning och en grym publik går det inte att göra annat än att konstatera att Ghost är bättre än någonsin och har lyckats väldigt bra med att få till en bra balans mellan sin ockulta mysticism och sin roll som ett av Sveriges mest kommersiellt gångbara rockband. Imponerande!