Gene Simmons fortsätter att tjata om att rocken är död, men det är väl bara att återväxten inte är vad den borde vara och han själv är en stor anledning till det. När gubbarna som har passerat sjuttio år, och fortfarande är ute och turnerar så blir det inte mycket plats över för nya artister. Samtidigt som vi rockrävar gärna lyssnar på sånt som man har hört sedan tonåren och har svårt att ta sig till något nytt så blir nålsögat oerhört litet för något nytt band att leta sig igenom. Även om Sweden Rock Festival är en institution för att hålla gamla drakar vid liv, så släpper man också fram nya spännande akter och det är upp till oss att faktiskt ta chansen att se nykläckta stjärnor på de mindre scenerna.
Bomber har verkligen fattat grejen och kliver ut på Rockklassikers scen med hundra procents attityd. Gitarrspelande sångaren Anton Sköld är iklädd en rosa kostym och bar överkropp, och det är precis så man visar att man har självförtroende att blåsa gubbarna av rocktronen. Publiken är med på en gång i Zarathustra och Black Pants Magic ger oss Classic Rock riff, i en ny skepnad och man bara måste älska körsången från Love Andersson och Max Huddén. Med bara en platta i bagaget så gäller det att presentera den på bästa sätt, och Rasmus Grahn trampar igång trummorna så vi alla får en välbehövlig energikick denna sista dag på SRF.
Skivan Nocturnal Creatures innehåller egentligen bara toppenspår och Hungry for Your Heart ger nästan Acceptvibbar, samtidigt som Anton Skölds röst spricker upp lite så där lagom i all sin ambition. Det dras sedan lite i handbromsen och snygga You’ve Got Demons tar vid, och Bomber ser nästan fånigt lyckliga däruppe på scenen. Det är onekligen mycket som man känner igen i Bombers låtar men man rör om i grytan och gör allt till sin egen smakfulla meny. Love Andersson pumpar på med basen i instrumentala Kassiopeia, och hur coolt är inte det draget? Fever Eyes är väl det spåret som jag tycker är klart svagast på plattan, och här tappar Bomber lite i styrfart och mastiga Aurora skjuter inte fart den heller.
A Walk of Titans(Hearts Will Break) ger oss åttiotal blandat med power-riff och jag förundras alla olika stilar Bomber lyckats pricka in. För min del så är det precis lika roligt som när man gjorde ett blandband (eller cd) och variation gör allt så mycket roligare att lyssna på. Att klämma in en sådan klassisk cover som AC/DC’s Dirty Deeds Done Dirt Cheap känns rätt malplacerat även om publiken sjunger med. Grabbarna ser verkligen svincoola ut på scen och svetten stänker till avslutande Come Tomorrow och det är precis en sådan här rejäl käftsmäll man behöver och vi konstaterar att rocken fortsätter att leva genom Bomber!
Betyg: 4/5
