ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Amaranthe – Sweden Rock Festival 2022-06-10

Snacka om tvära kast! Från Nationalteaterns proggrock med samhällsbaserade texter till Amaranthes Metalversion av Eurodisco som har lika mycket innehåll som i en tom chipspåse. Att jag tog på mig uppdraget att recensera Amaranthe är inte alls så konstigt för i små doser är bandet klart underhållande trots den uppretade taxvalpen som light growlar så gulligt. Jag borde ha tänkt om, och gjort ett vuxet val i stället för att dras in i ungdomarnas värld när jag bara är en blek, inte fullt så fet medelåldersman som försöker hålla sig updated med all ny musik som kommer inom vårt fack.

Jag förstår helt enkelt inte grejen med högenergi popmetal, som kanske passar på ett spinningpass och till dagen är ackompanjerad med eld, konfetti och rök i massor. Nils Molin är en fantastisk sångare och har antagligen det här som sitt extraknäck, då det uppenbarligen ger en inkomst. Elize Ryd, är en duktig sångerska även om hon försvinner lite i vindarna denna dag. Man har också med sig någon som sköter growlandet, och jag stirrar förundrat över denna kombination som uppenbarligen går hem i stugorna.

Trots att det är dagsljus så snålaste inte på pyrotekniken och det ryker, smäller och blixtrar stup i kvarten, och medlemmarna springer runt på scenen som om dom hade myror i brallorna. Arbetsinsatsen kan verkligen ingen klaga på, och med allt förinspelat så blir det nästan som karaoke fast med bra sång (jag räknar inte in den nya taxen där). Så allt låter kliniskt riktigt och Amaranthe drar en imponerande storpublik denna fredag.

Jag får väl ursäkta att det blev fel person, på fel plats den här dagen och hoppas att ingen känner sig kränkt av min recension. Jag bara återspeglar min personliga åsikt och den har du precis nu läst.

Betyg: 2/5

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER