ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Mercyful Fate – Sweden Rock Festival 2022-06-10

Fredagskvällen avslutades tillsammans med Mercyful Fate. På förhand en av festivalens stora höjdpunkter, även om jag föredrar King Diamonds soloplattor framför Mercyful Fate, vilket för egen del förstördes lite av den sena speltiden. Min 51-åriga kropp tyckte att jag var dum i huvudet som stod kvar där och visade det genom att göra ont överallt. Men kvar stod jag hela spelningen. Det var dock många som lämnade området efter In Flames så jag kan tycka att det var lite dålig uppslutning framför King Diamond och co. Det är väl tyvärr så att en stor del av festivalbesökarna inte vet hur stort det faktiskt är att Mercyful Fate har återuppstått igen.

Visuellt var det jättesnyggt med scenbygget med stora trappor och mycket snygg ljussättning. En King Diamond som bytte skepnad ett antal gånger under konserten för att på slutet se ut som den King vi lärt oss att känna igen vandrade runt och gjorde vad han kunde för att få publiken med sig. Om en del av kreationerna var så speciellt snygga vet jag inte men effektfullt blir det. Bandet manglade på bra och Kings röst håller fortfarande för en hel konsert.

Låtmässigt handlade det givetvis om låtar från de två första megaklassiska plattorna ”Melissa” och ”Don’t Break the Oath” samt den självbetitlade första EPn. Personliga favoriter som ”Evil” och ”A Dangerous Meeting” spelades och de spelades bra. Andra låtar som vi bjöds på var t.ex. ”A Corpse Without Soul”, ”Black Funeral” och en grym version av ”Curse of the Pharaohs”. Det som slår mig är att de här 40 år gamla låtarna var före sin tid när de kom och håller hu bra som helst än idag. Jag var inte riktigt med i matchen just runt dem på den tiden men det måste ha slagit ner som en bomb i hårdrocksvärlden när Mercyful Fate dök upp.

Betyg 3,5/5

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER