Saxon är ett band man alltid vet kommer att leverera en bra spelning. Så var fallet på festivalen 2019 och så var fallet även i år. De är så vitt jag kan komma ihåg det enda bandet som var med senast som även spelade i år. Den svenska hårdrockspubliken och Saxon har ett kärleksförhållande som går tillbaka drygt 40 år i tiden. Vi älskar Saxon och Saxon älskar oss. Innan deras spelning fick jag en pratstund med sångaren Biff Byford (intervjun publiceras nästa vecka) och då berättade han bl.a. att de inte spelar någon låt från nya plattan Carpe Diem under sommarfestivalerna. Det är väl egentligen det enda negativa jag har att säga om deras spelning den här gången. Förutom ett par låtar var det en exakt kopia på deras spelning 2019. Men eftersom de håller så hög kvalitet får de ett högt betyg ändå.
När det gäller setlistan så hade jag gärna hört några fler nyare låtar men jag är ju inte dummare än att jag förstår att på en festivalspelning är det de gamla klassikerna som går hem bäst. Låtar som ”Wheels of Steel”, ”Denim and Leather” och den avslutande duon ”747 (Strangers in the Night)” och ”Princess of the Night” kommer de inte undan utan att ha spelat. De skulle inte ha spelat ”Crusader”, Biff visade upp setlistan, men publiken ropade på den så då spelades den också. Jag kan tycka att det hade varit roligare om de spelat någon lite mer obskyr låt som folk ropade efter men det är jag det. ”Crusader” är givetvis en bra låt den också men den brukar de ju spela ofta ändå. Jag skulle gärna höra låtar som ”Hold On” och ”Circle of Light” någon gång framöver. En låt de inte spelade 2019 var ”Never Surrender” vilken nog var premiär för mig att få se dem framföra live. ”Broken Heroes” tillägnades Ukraina vilket var en fin gest. ”Power and the Glory” är en personlig favorit som jag gärna ser att de spelar varje gång men egentligen har de så många bra låtar att de skulle kunna byta ut hela setlistan och ändå enbart ha spelat kanonlåtar. Förutom redan nämnda ”Circle of Light” skulle jag gärna se fler låtar från Unleash the Beast vilken enligt mig är bandets bästa platta.
Framförandet var givetvis felfritt och det märks att de har spelat tillsammans i den här sättningen under några år nu. Biff sjunger fortfarande lika bra som han gjorde på 80-talet. 71 år gammal har han inga som helst problem med rösten och han vet precis hur han ska få med sig en stor festivalpublik. Falsettskriket han brände av var oväntat och visade på fortsatt rejäla röstresurser. Saxon gjorde vad Saxon alltid gör. Bjöd på 90 minuter högkvalitativ hårdrocksshow.
Vi har garanterat inte sett dem på Sweden Rock för sista gången och de är mer än gärna välkomna tillbaka varje år.
Betyg: 4/5
