Jag ska villigt erkänna att jag hade noll koll på Memory Garden innan årets SRF. Det är ju det som är så fantastiskt med festivaler att man får möjligheten att upptäcka sådant som man kanske inte hade snubblat över annars. Det här är fullständigt bisarrt att Kumlasönerna har sysslat med det här sedan nittiotalet och det kan vara deras väldigt långa pauser som gjort att bandet fortfarande är tämligen okända i vårt avlånga land. Inte heller så har man turnerat runt allt för mycket eller haft en massa festivalspelningar.
Nu fick man möjligheten att fira trettio år som band med att vara först ut på scenen denna torsdag. Det är alltid en utmaning att skrämma liv i publiken som i många fall har precis vaknat eller anlänt till festivalområdet. Det är aningen utspritt till en början men fler och fler hittar dit för att nyfiket lyssna. Det vi bjuds på är någon form av hybrid av doom/power metal och jag gillar verkligen sättet bandet framför sin musik.
Jag har verkligen galet dålig koll på låtarna och från vilken skiva som dom kommer ifrån utan låter mig inspireras i stället för att dissekera sådant som jag har för dålig koll på. Senast släppet kom 2021 och heter 1349 och om jag inte är helt ute och seglar så känns det som är den plattan ändå ligger som grund för denna festivalspelning men det visar sig att bandet kör varannan ny som varannan gammal. Att kliva upp på scenen dag två, som ändå är den ”riktiga” första dagen är aldrig fel då nyfikna vill in på området och det köades redan innan grindarna öppnades.
Silja Stage är alltid en trevlig scen att börja dagen med, och att Memory Garden äntligen fick ta plats på Sweden Rock Festival känns helt rätt. Stefan Berglund är verkligen en grym sångare som lugnt skulle kunna extraknäcka i flera band runtomkring Europa. Med sig från start har man kapellmästaren Tom Björn på trummor som har koll på tillställningen. Simon Johansson har varit med sedan 1996 samt ”färskingarna” Johan Wängdahl och Ante Mäkelä som lirat i bandet i femton år. Så det är verkligen en sammansvetsad styrka som framträder och förutom några småmissar (vilket bevisar att bandet verkligen lirar live och inget förinspelat) så håller man igång publiken på förmiddagen.
Jag får väl erkänna att jag föredrar det lite snabbare materialet i stället för det äldre doomigare inslaget och självklart så är det svårt att bedöma ett band för första gången, men jag är imponerad av tillställningen och hoppas på att få se Memory Garden igen inom snar framtid.
Betyg: 3.5/5
