Tyska Victory med Herman Frank (ex-Accept) på gitarr är ett band som flugit under radarn för de flesta sedan de dök upp under det tidiga 80-talet. De har släppt en del riktigt bra plattor med Temples of Gold från 1990 som höjdpunkten enligt mig. De hade lockat en överraskande stor publik till sin spelning i tältet på onsdagskvällen. Tyvärr tunnades publiken ut ganska rejält under konsertens gång vilket var tråkigt för det här var bra. Det var riktigt jävla bra.
De öppnade med någon nyare låt och sedan rev de av tre låtar i rad, ”Take the Pace”, ”Standing Like a Rock” och ”Rock the Neighbours”, från just Temples of Gold så redan där hade de fångat in mig. Av dessa tycker jag framförallt att de gjorde en grym version av ”Take the Pace”. Nyare låtar som ”Love & Hate” från senaste plattan Gods of Tomorrow (2021) funkade också bra men det märktes att publiken var där för att höra de äldre låtarna. Det märktes inte minst i slutet när de rev av de gamla örhängens ”Feel the Fire”, ”Check’s in the Mail” och ”Temples of Gold” i rad.
Herman Frank höll sig till en början på sin kant av scenen och såh surmulen ut med mössan neddragen till ögonen. Ju längre konserten pågick ju mer tinade han upp och mot slutet rörde han sig runt och såg riktigt glad ut. Jag väntade dock hela tiden på att mössan skulle åka ner för ögonen på honom. Att han är en riktigt duktig gitarrist visade han dock upp hela konserten. Nya sångaren Gianni Portillo skötte sig riktigt bra både sångmässigt och med kontakten med publiken. Han har en röst som påminner om Fernando Garcia som sjöng på Temples of Gold.
Victory visade var skåpet ska stå med en riktigt tight spelning rakt igenom. Ljudet i det nu större tältet var fantastiskt bra. Jag var på förhand inte jättetaggad på att se dem men de vann över mig och det har var som sagt en riktigt bra spelning.
Betyg: 4/5
