En av de stora fördelarna med att besöka Sweden Rock, eller någon annan stor festival för den delen, är att det alltid finns något nytt band att upptäcka. Det kan vara allt från band som är helt okända till band som är etablerade men som på något konstigt sätt gått under radarn. Siena Root tillhör, i alla fall för undertecknad den senare kategorin. Bandet är verkligen inga nybörjare, utan har tvärtom turnerat flitigt runt om i Europa den större delen av de senaste två decennierna, även om det är bandets första besök på Sweden Rock.
Den rutinen som dessa tjugo år av turnerande har gett är verkligen något som syns. Från första till sista ton så är Siena Root en väloljad blixt av psykedeliskt, svängig 70tals rock. Bandet är i sina hårdaste stunder värdiga arvtagare till Deep Purples ”Made In Japan” och i konsertens lugnare delar så hade bandet passat in som handen i handsken på Woodstock 1969. Men Siena Root förtjänar att dömas utifrån sig själva och inte jämföras med svunna tider eller med legender inom genren, så pass bra är dem. Detta beror framförallt på hur tajta bandets musiker är, med utropstecken i sångerskan Zubaida Solids trollbindande röst samt trummisen Love Forsberg, som står för kvällens visuella höjdpunkt när han tänder eld på sina trumstockar och cymbaler, spelar ett snabbt och svängigt trumsolo för att sedan avsluta med att blåsa ett gigantiskt eldklot över scenen. Ribban för coolaste scentrick är satt redan klockan 18 på onsdagskvällen.
Höjdpunkterna låtmässigt står nya singeln ”Little Burden” och ”Siren Song”, även om det egentligen är meningslöst att försöka lyfta fram någon enskild låt när paketet är så jämt och så bra. När till och med det långa instrumentala jammet, som jag brukar tycka ofta sänker en konsert, tvärtom lyfter konserten ytterligare ett snäpp, då är det bara att lyfta på conchohatten och konstatera att framtiden för rock är ljus.
Betyg: 5/5
Bäst: Allt
