Sweden Rock 2022 är invigd. Det allra första bandet som spelade på årets efterlängtade festival var svenska VA Rocks och de värmde sannerligen upp publiken ordentligt. De fångade vår uppmärksamhet omedelbart och de långa, bistra pandemiåren glömdes bort direkt.
VA Rocks har endast tre medlemmar. Det räcker dock för den här livliga gruppen, som levererar härligt gungande och rivig hårdrock. Precis som alltid var de väldigt bra. Bandet består av gitarristen och sångerskan Ida S. Vollmer, basisten Klara Wedding, samt en ny trummis. Energiknippet Frida Rosén har tyvärr slutat och ersatts av Oliver Farkas. Jag var förstås nyfiken på att se och höra resultatet av deras nya line-up.
Oliver klev upp och satte sig bakom trumsetet. Snart hördes kraftfulla slag. Strax därefter kom Klara och Ida in på scenen. När de drog igång blev det fullt ös på en gång. Vollmers coola rockröst växlade mellan klara och raspiga toner. Hon och Wedding spelade energiskt på sina stränginstrument, som de svängde med åt olika håll. Musiken strömmade ut över en konserttörstande publik.
En glad överraskning var att före detta trummisen Frida kom in på scenen och istället sjöng. Det blev en duett med Ida under ”Bluesman”. Gitarristen rev av ett snyggt solo i solskenet, inför en stor Sweden Rock-publik. Den briljanta låten var en av höjdpunkterna på konserten. Rosén stannade kvar och uppträdde tillsammans med de andra i ett par låtar till. Framför oss såg vi en stark girlpower-trio med en lika stark trummis i bakgrunden.
Det var ingen för lång paus mellan låtarna. Sista tonen hade oftast knappt landat förrän nästa bit började. Gruppen brinner för adrenalinkicken på scenen. Ida spelade så att strängarna nästan glödde och gjorde då och då en vig spark högt upp i luften. Jag kunde inte stå stilla, utan kroppen kom automatiskt i rörelse, vilket kändes fantastiskt befriande.
Den här rocktrion är starkt influerad av band som AC/DC, Ramones och The Runaways. VA Rocks spelade högoktanig rock’n’roll, eller klassisk hårdrock med ruffiga gitarr-riff, hårda trumslag och en stadig bas. Kryddningen är lite bluesrock och en touch av punk. Utöver det har Ida en fantastisk sångröst, som när hon tar i skulle kunna knocka omkull dig.
Sångerskan har spelat gitarr sedan sjuårsåldern. Det märks. Ida tycks vara ett med sitt instrument, som hon hanterar lätt och skickligt. Gitarristen och basisten är lite av varandras motsatser, i alla fall vad gäller scenspråket. Wedding var mer lugn och tillbakalutad, medan Vollmer var som ett yrväder.
Avslutade gjorde de med ”Rattlesnake”. Nynnandet ”na na na na na…” fastnar lätt mellan öronen, men det var en mycket bra rock’n’roll-dänga, som fick det positiva humöret att stiga. Hela bandet var verkligen i sitt esse. Både Ida och Klara showade med glimten i ögat.
Känslan i luften efteråt, av sorlet omkring mig, var att alla blev fyllda av glädje och en spänd förväntan på resten av Sweden Rock Festival.
