Band: Avenged Sevenfold
Datum: 2013-11-08
Plats: Hovet, Stockholm
Betyg: 9/10
Kön till Hovet i Stockholm sträcker sig enda från entrén till tunnelbanespärrarna ett par hundra meter där ifrån.
I kylan står jag och väntar på att få stiga in i värmen och istället börja svettas på en väldigt, väldigt efterlängtad konsert.
Avenged Sevenfold har de senaste åren klättrat svindlade snabbt upp för stegen som är hierarkin av moderna metalakter.
De har utvecklats från ett gäng sminkade ungdomar som spelar rå metalcore till en respekterad, rutinerad ensemble doftande en hybrid av Metallica, Iron Maiden och Guns N Roses, i egen unik tappning.
Hovet är slutsålt och röjet och publikstödjet till förbandet Five Finger Death Punch (5FDP) är bara där helt magnifikt. Det märks att 5FDP drar en stor skara människor ikväll också.
Men när Avenged Sevenfold drar igång sätter den riktiga showen igång.
Ridån dras undan och scenen pryds av en gigantisk ”deathbat”, bandets maskot i form av en bevingad dödskalle, med levande eld i ögonhålorna.
Bandet inleder storstilat med nya skivan ”Hail to the King”s första spår, ”Sheperd of Fire”, vars domedagsdoftande intro med en dånande kyrkklocka faktiskt blir en perfekt öppningslåt.
Efter det betas låtarna av i rasande tempo.
Det är hårt, snabbt och rått.
Man kan inte låta bli att hänföras av skickligheten.
Det går inte att förneka att sångaren M Shadows har en otrolig röst, både live och i studion.
Det samma gäller för gitarristen Synyster Gates som lätt kan klassas som en av modern metals bästa yxmän, ändå fast hans egen solostund mitt i konserten tyvärr gör så att showen tappar sitt tempo.
Jag älskar gitarrsolon, men tyvärr har de en tendens att snabbt bli tröttsamma när de tillägnas så pass mycket tid, mitt bland alla låtar.
En annan negativ aspekt är valet av låten ”Fiction” som de valde som sin lugna låt för att låta publiken vila.
Jag tycker att det är en bra låt, i studioversion. Inte live, tyvärr, eftersom att den, förutom sång, mest består av piano, vilket de använder playback till.
Det är förståeligt att de spelar den för att hedra avlidne trummisen Jimmy ”The Rev” Sullivan, eftersom att det var den sista låten han skrev, men tyvärr faller den ganska platt live på grund av att den knappt låter bandet spela den.
Solostunden och Fiction är dock i princip det enda negativa med bandets annars sprakande show.
De visar upp en bra blandning låtar, både gamla som nya och bandet själva är i högform och presterar precis så bra som de ska.
Bäst är det under de avslutande låtarna när bandet rundar av konserten med två låtar från deras andra platta, ”Waking the fallen”. Publiken vaknar till igen och allsången sätts igång. Hela hovet exploderar och energin flödar ända till att bandet går av scenen och tänder upp.
Avenged Sevenfold levererar precis vad de ska; En fartfylld och moshpitvänlig allsångkryddad show som ger mersmak. Med nya skivan och denna show har de bevisat att de absolut är en av de mest betydande akterna inom genren idag.
Bra där, A7X!
Skrivet av Jonas Ryberg
Foto: Jimmy Björkman.
Fler foto från konserten hittar du HÄR!
