Två långa år hade Uppsalapubliken fått vänta på att äntligen få se Danko Jones och man slöt verkligen upp den här torsdagskvällen då Katalin var helt utsålt. Det är väl ingen större hemlighet att Danko Jones gör sig bäst på en mindre scen och att han längtat ut på vägarna kanaliserade bandet med inledande I Want Out och I Gotta Rock.
Danko Jones lovar att bjuda på en mycket som man känner igen, och jag tvivlar lite då mannen själv uttryckt att han inte gjort hundratals låtar för att bara spela låtar som han gjorde för många år sen. Inledningsvis så håller han vad han har lovat, med I’m in the Band och en av mina absoluta favoriter First Date. Sen fläskas det på med Lipstick City och värmen, ölen och glädjen flödar totalt. Man bara måste imponeras av hur fruktansvärt tight det här bandet är. Basisten John Calabrese är dirigenten som håller ihop både publik och bandet bara genom sin mimik. Danko har avverkat en hel del trummisar vilket är helt förståeligt då det måste krävas en enorm energi för att banka på kväll efter kväll på en turné. Faktum är att Rich Knox varit med sedan 2013 och därmed skrivit in sig i historieböckerna med att hängt med längst av all skinnplågare.
Det är inte en lördag men vi bjuds på Saturday och bland alla galna upptåg, bugningar, underfundiga vitsar så presenterar Danko sig själv med Mango Kid. Get to You, I Think Bad Thoughts, Flaunt It rinner ner i samma tempo som publiken häller i sig bira i den stekheta lokalen där pumpande knytnävar höjs till Full of Regret. När Danko Jones öser på så kan en viss mättnadskänsla uppstå och det är svårt att värja sig mot alla tjockfeta riff som ljuder i lokalen. Danko skriker ut, I Had Enough men det är inget som publiken köper för här finns det ingen morgondag. Två år av total avsaknad av riktig rock i Uppsala sätter sina spår och den här kvällen finns det inga missade bussar, tåg eller att man faktiskt ska jobba dagen efter. Calabrese pumpar igång basen till Lovercall och vi får en liten möjlighet att andas en sekund eller två. Det här är en fullständigt briljant låt, men visst finns det en hel del som sänker näven för att vila ut lite. Ship of Lies och My Little RnR avslutar och Danko Jones lämnar scenen.
Fansen på Katalin förväntas sig mer, mycket mer då man blivit bortskämda med långa spelningar från Danko tidigare. Riktigt så skojigt blir det inte den här gången dock. Fists Up High är väl en skaplig publikfavorit, There’s Going to be a Fight Tonight höjer energinivån till max igen och därför blir det en skaplig käftsmäll när man avslutar med Rock Shit Hot och lämnar scenen. Många står kvar och väntar på mer, men väntar förgäves. Danko Jones levererar alltid och visst tusan var det här bra men jag har varit med om betydligt bättre spelningar.
