TENACIOUS D – Liverecension från Gröna Lund, 2013-08-11

166 Shares
tenacious-d-video-02

Datum: 2013-08-11
Plats: Gröna Lund
Betyg: 8/10

När Getaway var slut och jag skulle bege mig hemåt mot Sundsvall tog jag i sista stund beslutet att åka söderut istället, för att bevittna Tenacious D på Gröna Lund. Jag anlände till nöjesfältet runt 14-15-tiden på söndagen, vilket först kändes lite i tidigaste laget då spelningen inte skulle dra igång förrän kl 20. Så här i efterhand kan man konstatera att min tidiga ankomst verkligen inte var onödig, utan snarare extremt nödvändig. Redan runt 16-tiden var Gröna Lund tvungna att stänga portarna, då man helt enkelt inte kunde ta in mer folk. Då var det dessutom uppemot 5.000(!) personer utanför ingångarna som ville ta sig in. Tydligen var det till och med folk som hade försökt simma till Gröna Lund. Man kan helt klart konstatera att intresset för att se Tenacious D var tämligen stort och kanske borde humorduon bokats till någon lite större och bättre arena, typ Tele2Arena kanske?

När Tenacious D, bestående av Jack Black och Kyle Gass samt deras oväntat snortajta kompband, drar igång konserten med låten Rize Of The Fenix som för övrigt är titelspåret på bandets senaste platta, vet jublet inga gränser. Efter att “The D” inte varit i Sverige på drygt 10 år känns det verkligen som att den svenska publiken är ivriga för att ge den korpulenta duon ett så varmt välkomnande som möjligt och jag skulle bli överraskad om herrarna Black och Gass inte blev lite tagna över den vägg av ljud som måste ha slagit emot dem när de intog scenen i sina munkkåpor. Med en backdrop bestående av en väldig penis bakom sig fortsätter Tenacious D konserten med att riva av ett par alster till från den senaste plattan. Vi bjuds till exempel på Low Hangin’ Fruit, Senorita, Deth Starr och Roadie. Även om dessa låtar inte är dåliga på något sätt så är det ändå inte utan att man känner att konserten inte riktigt kommer igång och uppnår de höjder som man hade hoppats på och som man någonstans vet att Tenacious D har kapaciteten att uppnå. Dock kom konserten snart igång på allvar och det som följde var bitvis magiskt.



När man börjar lira mer av det äldre materialet, som till exempel The Road, Kielbasa, Kyle Quit The Band och Double Team, lyfter stämningen ordentligt på Gröna Lund och när fantastiska Pick Of Destiny-trion Kickapoo, The Metal och Beezleboss (The Final Showdown) rivs av är allsången verkligen helt enorm och jag måste verkligen konstatera att Tenacious D uppenbarligen är större än vad jag trodde och dessutom betydligt bättre live än vad jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig att det skulle vara roligt och underhållande, vilket det också var, men att det skulle vara så pass tajt rent musikaliskt som det faktiskt var, var för mig lite av en ytterst positiv överraskning.

När de två mest monumentala klassikerna till slut avhandlas, nämligen Tribute samt Fuck Her Gently, uppnår allsången nya höjder och det skulle inte förvåna mig om det hördes ända till Slussen att 17.000+ Tenacious D-anhängare ville “fuuuck youuu haaard!”. När bandet gått av scenen blir man inropade för ytterligare några extranummer, men dessa kom dock inte riktigt upp i den klass som bandet visade när de var som bäst tidigare under kvällen och således blev kanske inte publikresponsen heller lika mäktig och entusiastisk som den varit under de tidigare nämnda låtarna.

Om man får nämna något mer som var negativt så var det att bandet inte körde Wonderboy, som ju måste ses som en av deras allra bästa och mest populära låtar, samt regnvädret som ju dock inte Tenacious D själva kunde göra så mycket åt. Men det kanske är som Jack Black sa under spelningen; “The rain is actually good, because it separates the hardcore fans from the casual listeners”.

Tenacious D gjorde en väldigt bra spelning och bjöd i symbios med den fantastiska publiken på bitvis magisk stämning, även om det var lite trevande i början och lite lojt under extranumren, och man visade dessutom verkligen att man inte bara är roliga, utan även extremt kompetenta musiker. Jag hyser inga tvivel om att Tenacious D verkligen inte hade gjort bort sig på en “riktig festival” som till exempel Sweden Rock Festival. Förhoppningsvis blir de bokade dit eller till något annat ställe i Sverige snart igen, för denna spelning gav verkligen mersmak och det vore tråkigt om man fick vänta drygt 10 år igen på att få se Tenacious D i Sverige igen – speciellt för alla de tusentals personer som ville se bandet men som inte kom in på Gröna Lund.

Long Live The D!

Klicka här för att se klipp och setlist från spelningen.

166 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!