KISS – Liverecension från Sweden Rock Festival 2013-06-06

96 Shares

kiss-srf-2013-annicka-nilsson-rocknytt.net

Artist: KISS
Scen: Festival Stage, Sweden Rock Festival
Datum: 2013-06-06
Betyg: 5/10

Torsdagens headliner var utan tvekan Sweden Rock Festivals största hittills. Trots att enbart två originalmedlemmar finns kvar är det ingen tvekan om att Kiss fortfarande är hyperintressanta bland hårdrockarna, då folkhavet som står och väntar på att få se detta legendariska band är synnerligen välfyllt. Sist jag såg Kiss var jag åtta år gammal och året var 1996. Då var det min första hårdrocksspelning. Numer har jag sett flera hundra hårdrocksspelningar, så det skulle onekligen bli lite intressant att se hur Kiss förändrats genom åren och hur min uppfattning om dem utvecklats. Precis som när jag såg dem sist inleddes konserten med det klassiska ”You wanted the best and you got the best, the hottest band in the world –  Kiss!”.



Dock räckte det med att höra några inledande fraser av öppningsnumret Psycho Circus för att inse att det här snarare skulle bli en ljummen historia. Redan från första början hör man att Paul Stanleys röst är snudd på en fullständig katastrof. Jag personligen hade nog inte ställt mig på en scen överhuvudtaget om min röst lät som Paul Stanleys gjorde denna kväll, men vad gör man inte för pengar? Samtliga nummer som herr Stanley frontar blir fullständiga kakafonier och man satt bara och hoppades på att låtar som Detroit Rock City och Love Gun skulle ta slut så fort som möjligt för att få slut på lidandet som tycktes vara påtagligt hos både publiken och sångaren själv.

Den andra halvan av original-Kiss, Gene Simmons, låter dock förvånansvärt pigg och vital. Det är helt klart nämnde basist som räddar den här spelningen, tillsammans med den underhållande scenshowen, och de låtarna som han kliver fram i är också kvällens absoluta höjdpunkter – framförallt God Of Thunder där Gene spelar ut hela sin repertoar på ett ypperligt sätt. Eric Singer och Tommy Thayer gör även de ett bra jobb, men trots att de spelat i bandet under många år går det ändå inte att skaka av sig känslan av att de är inhyrda musiker som helt enkelt fyller två platser som majoriteten av fansen helst hade sett de två saknade originalmedlemmarna på.

När man har läst andra recensioner från den här spelningen, till exempel i Aftonbladet, kan man få uppfattningen av att det var fullkomlig katastrof från första till sista ton, men det tycker jag faktiskt inte att det var. Visst, Paul Stanley var snudd på smärtsam att se och höra, men Gene Simmons gjorde ett bra jobb under sina nummer och bandet kändes ganska tajt när det kommer till det rent musikaliska. Lägg också på en scenshow som kändes påkostad och underhållande och ni har en spelning som åtminstone jag tyckte var helt okej, även om dalarna kändes oändligt djupa under vissa delar av spelningen.

Foto: Annicka Nilsson – Rocknytt

96 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar


Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!