Artist: IMPERIAL STATE ELECTRIC
Plats: Muskelrock
Datum: 2013-05-31
Betyg: 9/10
Festivalens bästa spelning bjöd Nicke Andersson och hans Imperial State Electric på. Jag vet inte riktigt var jag ska börja med lovorden till ISE och den här spelningen. För det första har man ett fantastiskt låtmaterial att ta av och för det andra är det mycket möjligt att det här är det bandet som har de mest kompetenta musikerna i hela det här landet. Samtliga fyra medlemmar kan sjunga, köra och traktera inte bara sina egna, utan även de andra medlemmarnas, instrument med kirurgisk precision och en omisskännlig känsla för överjordiskt sväng. En annan sak som också den är extremt imponerande är hur man kan röja så pass hårt utan att för en sekund låta det gå ut över det perfekta framförandet av musiken. Andra band som jag sett och som kan jämföras med ISE när det gäller hur extremt tajt musiken låter har varit väldigt stillastående och koncentrerade, men ISE lyckas med konststycket att få en röjig och lekfull spelning att låta i princip helt perfekt. Det, mina vänner, är oerhört imponerande.
När man kastar om i bandkonstellationen och sätter gitarristen/sångaren Nicke Andersson på bas och låter basisten Dolph de Borst ta över mikrofonen låter det precis lika bra och det är svårt att inte häpna över den enorma mängd musikalitet som finns i det här bandet. Den allra härligaste stunden under denna nästan helt perfekta spelning är dock när bandet börjar lira gamla boogie-låtar á la femtiotalets rock & roll. Då förvandlar man hela festivalen till ett enda stort dansande inferno och så långt ögat når står creddiga hårdrockare med obskyra black metal-patchar på sina jeansvästar och buggar som om de aldrig hade gjort något annat. Just då känns livet helt magiskt och det är helt och fullt Imperial State Electrics förtjänst.
Fortsätter man så här är jag snart beredd att förkunna att man faktiskt är bättre än The Hellacopters. Man är inte riktigt där än, men på extremt god väg.
