En tvättäkta klassiker: The Lords of the new church

Ibland dyker det upp album som bara är överdjävulskt bra att man nästan går sönder.

Ibland dyker det upp album som bara är överdjävulskt bra att man nästan går sönder. Oftast har porslin-tingestarna en tendens att stå sig över tid, vilket verket från denna brittisk-amerikanska konstruktion sällar sig till.

The Lords of the new church debutalbum var deras klart mest lysande och bästa platta; samtidigt en av mina absoluta ögonstenar i skivsamlingen. Jag kan inte sätta fingret på vad som gjorde denna skiva så bra.

Albumet var både rebellisk och melodiskt på samma gång, en definitivt lyckad kombo.

Debuten landade på skivdiskarna så tidigt som 1982: Punklegendernas nästföljande två plattor saknade typ allt som denna platta innehöll: äkta energi, tidlösa rocklåtar och genrevariation.

Gruppen bestod av punkikoner från Sham 69, The Damned och The Barracudas, typ ett punkigt superband. Den karismatiska och okonventionella sångaren Stiv Bators lämnade Dead Boys för att bilda detta band 1981. Gruppen släppte bara tre studioalbum för att sedermera splittras 1989.

Stiv Bators scenframträdanden var ett  uppdukat smörgåsbord av råenergi och avancerade scenstunts.  Han hade en förkärlek för att strypa sig själv med mikrofonsladden och ansågs till och med vara kliniskt död under några minuter.

Under en annan konsert fullföljde han giget… sittandes i en rullstol. Stiv Bators levde verkligen som han lärde, och dog tragiskt i en bilolycka i Paris 1990.

Han blev påkörd av en bil på gatan när han var full. Hans flickvän tog honom till en läkare, men läkaren densamme sände hem honom. Stiv dog samma natt i sömnen.

Eftersom låtarna är så varierade i såväl tempo som uppbyggnad är det bestickande att plocka ut några favoriter. Under dödshot skulle jag i alla fall välja “Russian Roulette”, “Eat your heart out”, “Litle boys play with dolls” och “Open your heart”.

Debutalbumet genomsyrades av en genomärlig energi, en egen identitet och spelglädje som eklektiskt blandade pop, rock och punk. Jag blir alltid på gott humör av energinkatapulten tillika den kaxiga attityden, men också inspirerad av de tidlösa rockpärlorna som radades upp.

New church

Russian roulette

Question of temperature

Eat your heart out

Portobello

Open your eyes

Livin´on livin

Li´l boys play with dolls

Apocalypso

Holy war

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
RELATERADE NYHETER
SENASTE NYTT
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER