AOR-content from hell and back again

AOR-nördar hyllar det förgångna likt vampyrer till blod, vi låtsas vilja ha nyskaperier men när det väl kommer till kritan är vi konservatismens högborg.

Jajamän, här är den! AOR-listan som sammanställer världens bästa AOR-album genom tiderna.

Nu är det liksom rätt läge att kora de 30 bästa AOR-albumen på båda sidorna av 2000-talet. 23 år är den gemensamma nämnaren. I så fall 1976-1999 och 2000-2023

AOR-nördar hyllar det förgångna likt vampyrer till blod, vi låtsas vilja ha nyskaperier men när det väl kommer till kritan är vi konservatismens högborg. 2000-talet har vaskat fram plattor som lätt kan mäta sig med nostalgikvalitet från 80-talet.

På den här sidan av 2000-talet var det européerna som tog ett strupgrepp om den amerikanska nonchalansen. Skandinaverna var de som hittade de allra bästa greppen.

1.  Skivan ska vara helgjuten; Most killers, no fillers”. Många plattor faller oftast på kriteriet eftersom det vanligtvis existerar 2-3 kanonlåtar, några halvbra och resterande ren utfyllnad.

Många band tycks leva på gamla meriter, något som många recensenter tycks köpa helt och hållet i symbios med skivbolagsvälviljan = (vänskapskorruption)?

2.  Albumet ska vara bra producerad; denna typ av musik faller annars ihop som ett korthus, hur bra plattan än må vara.

3.  Sången måste vara adekvat för att kunna bära upp den musikaliska kostymen. Det kanske är för mycket att begära att alla ska låta som Steve Perry!

Dock ska inte ungdoms-odödlighet och attityd  avgöra; utan hen bakom micken måste också kunna sjunga. White Widdows, Fighter och Tens vokalister är tre grymt goda exempel på detta. 

4. En svengelsk/fingelsk accent är i mitt sätt  att se på genren helt bannlyst. 

5.  Musiken ska ha en någorlunda egen identitet, inte vara rena karbonkopior av andras låtar, det vill säga ”hört-det -1000 -gånger- förut -syndromet”, annars måste kvaliteten i sig uppväga detta.

AOR-content from hell and back again 1

Pride of Lions – 1:st (USA/2003) Frontiers

Mr fucking AOR! Killen lirar i en helt egen division. Debutalbumet slog ner som en bomb i ett brevinkast.

Pride of lions – The roaring of dreams (USA/2007) Frontiers

Vill man ha sin AOR serverad på ett Survivor-porslin-fat då är det bara att låta sig bli serverad av genrens okrönte konung.

Pride of Lions – Immortal (USA/2012) Frontiers

Immortal fullbordar trippeln på denna eminenta lista.

Khymera –  The Greatest wonder (USA/2003) Frontiers

Khymera bildades under 2003, när den italienske musikern och producenten Daniele Liverani och Kansas-sångaren Steve Walsh bestämde sig för att slå sina påsar ihop.

Walsh utgick på nästkommande album och ersattes av Dennis Ward (Pink Crem 69/Magnum).

Visst är det konstigt hur vissa album etsar sig fast i frontalloben, medans andra knappt gör något väsen alls av sig. Det var inte förrän på Khymeras tredje fullängdare som helgjutenhets-giljotinen föll ner.

Det var främst bröderna James- och Tom Martin (Vega) som stod för hantverket (7 stycken). Andra musikkonstruktörer var Jeff Scott SotoDon Barnes och Martin Briley.

Khymera – Master of illusion (USA/2020) Frontiers

På Khymeras femte alster blev Dennis Ward nästintill omnipotent. Han skrev låtarna, sjöng, bryggde kaffet, producerade och dessutom skötte basen.

Det gjorde han helt rätt i eftersom albumet gjöts av passion och melodisinne utöver det vanliga

Treat – Coup the grace (Sweden/2010) Frontiers

OMG! Comebackernas comeback! Första albumet sedan Organized crime från 1989.

Treat – Tunguska /Sweden/2018) Frontiers

Comebacken utkristalliserades till en nystart. Tungmelodiska Tunguska var gruppens tredje på 2000-talet parallellt ytterligare ett bidrag till de 30 bästa album från denna sida av 2000-talet

Lite AOR, definitivt, mycket melodiös hårdrock, absolut.

Dennander/Frederiksen – Baptism by fire (Sweden & USA/2007) Frontiers

Multiinstrumentalisten Tommy Denader (Radioactive) och vokalistakrobaten Fergie Frederiksen (Toto/LeRoux) blev en smärtsamt lyckad kombo.

W.E.T – Retranmission (USA & Sweden/2021) Frontiers

Det finns ett “Frontiersprojekt” som lyser klarare än de andra, som dessutom blir bättre för varje album som avverkas. W.E.T består av Robert Säll (“W” från Work of Art), Erik Mårtensson (“E” från Eclipse) och Jeff Scott Soto (“T” från Talisman).

Debuten skedde 2009, uppföljaren Rise kom ut 2013, deras tredje alster Earthrage rammade spotifydiskarna 2018, medans den plattan jag rankar högst, Retranmission kom ut 2021.

Erik Mårtensson arbetsnarkomanernas okrönte konung med Alessandro Del Vecchio, Phil Vincent och Magnus Karlsson visade var alla neonrosa skåpen skulle stå, han var liksom både spindeln och nätet.

Spektra – Overload (Italien/2021) Frontiers

Nej, nej, nej, på vilka grunder kommer denna doldis in på listan, den var ju bara en av 1000 stycken Frontiersprojekt!

Så sant, men kvaliteten var förödande stark. Gillar man Talisman-AOR (Melodic hardrock), så dyrkar man också Spektra.

AOR-content from hell and back again 2

Silver – Silver (UK/Germany/2001) Point Music

Vad är det här!? Det lät inte som Survivor, Journey eller Toto. Tack gode gud för det!

Gary Barden (MSG, Praying Mantis, Statetrooper) & Michael Voss (Casanova, Bonfire, Mad Max, Demon Drive) & Andreas Broon (Sisters of mercy) myntade istället in sitt helt egna AOR-revir med ett sound som inte lät som något annat, men utrustades med knivskarpa refränger och melodier att döda till.

Harem Scarem – Change the world (Canada/2020) Frontiers

Kanadickerna hade varsin fot på olika sidor av 2000-talet, dels via tunga Mood Swings, dels genom mindre tunga Change the world.

Jim Jidhed – Full circle (Sweden/2003) Atenzia Records

Med stor hjälp av Tommy Dennander lotsade Jim fram detta AOR-lok till högoktanig kvalitet.

The Night flight orchestra – Aeromantic II/2021) Nuclear Blast Records

Landskronapågarna startades 2007 av Soilwork-medlemmarna Björn Strid och David Andersson (R.I.P 2022). Deras version av hur AOR bör låta, var ett välkommet friskt inslag i denna aningen inavlade genre.

Gathering of kings – Discovery (Sweden/2020) RN Records

Ett av de mest lyckade AOR-projekten ever!

Brother Firetribe – Heart full of fire (Finland/2008) Frontiers

En av få  finländska riktiga toppakter inom AOR-genren, med en genant hög lägsta nivå.

Jimi Jamison – Crossroads moment (USA/2008) Frontiers

När två tongivande Survivor-medlemmar, Jim Peterik och Jimi Jamison adderad ihop sina påsar slog det majbål om innehållet

Mecca – (USA/2002) Frontiers

Joe Vana drog ihop ett ytterst välrenommerat gäng, där Fergie Frederiksen delade vokalistuppdraget med just Joe.

Totos basist David Hungate och Mike Aquino (Pride of Lions) ingick också i en debut som fullkomligt knockade sina lyssnare med kvalitet.

Mr AOR tillika Jim Peterik skrev det mesta på ett helt sagolikt album.

Journey – Revelations (USA/2008) Frontiers

Det var återigen ett pånyttfött band som denna gång ville ompaketera och återskapa AOR-glansen från Escape och Frontiers mitt framför ögonen på en delvis ny publik.

I mitt tycke så lyckades det de med råge på Revelation.

Två av låtarna var för dessutom bland de bästa Journey överhuvudtaget skrivit. ”Where did I lose your love” och ”What I needed” var monstruösa, med stark betoning på monstruösa.

Nestor – Kids in a ghost town (Sweden/2021) Nestor Records

Ibland händer något så oväntat som att alla AOR-nördar var rörande överens om samma sak – att debuten var en modern klassiker!

AOR-content from hell and back again 3

Art of Illusion – X marks the spot  (Sweden/2021) AOR Heaven

Vad händer när två talanger med multimusikompetens integrerar? Börjar de slåss, ha ohämmad sex eller upptäcker de att keramiktillverkning är årets trend? Antingen skapas det magi eller så blir de som två magneter vars egon kolliderar.

Vokalisten Lars Säfsund (Work of art, Enbound, Lionville) slog ihop sina musikpåsar med Anders Rydholm (Grand Illusion, Code).

Totoeskapism späddes ut med Big Money, A.C.T, Queen, Jono och Robbie Valentine.

Ett gigantiskt plus i kanten var också att duon precis som Big Money använde sig av humor i många av sina texter.

Det var så schizofrent befriande att höra underfundiga texter, där man avväpnade de generella budskapen om brusten eller evig kärlek.

The Poodles – Sweet trade (Sweden/2007) Frontiers 

I mitt tycke ett av det mest underskattade AOR/Melodic rockbanden. Så många killers, så få fillers.

H.E.A.T – H.E.A.T. II  (Sweden/2020) earMUSIC

Gud hade övertagit änglarnas syssla genom att själv stå vid molnrodret, and the angels were just crying.

Eclipse – Armageddonize (Sweden/2015) Frontiers

Erik Mårtensson är en sann multi-instrumalist samt erkänd producent. Ammunition, First signal, One Desire, Adrenaline rush, Martina Edoff, Giant, Smokie, Kimball/Jamison, Issa, Sturm and drang, Jimi Jamison, Find me är några av dem som fått ta del av Eriks låtskriveritalanger.

Att Mr Mårtensson har en hög lägsta nivå är ett understatement, addera också en variation på låtarna som är i paritet med Björn & BennyLennon & McCartney och Max Martin.

101 South – 101 South (USA/2000) MTM Music

Vid millenniumskiftet släppte Roger Scott Craig debutplattan med 101 south. En faktor som slog Fortune på fingrarna var den gudabenådade sångaren Gregory Lynn Hall.

Inget ont om Larry Greene, men här pratade vi röstresurser som var några nivåer högre. En annan person som involverades i 101 south var gitarristen Billy Liesgang känd från att ha spelat med Asia och John Wetton.

Dyrkar man pomp-AOR som Fortune och Harlan Cage var det omöjligt att motstå denna musikaliska siren.

Perfect Plan – Time for a miracle (Sweden/2020) Frontiers

Alla pusselbitarna föll på plats, från produktionen, låtarna och Kent Hillis obeskrivligt braiga röst – pure fucking magic!

Seventh Key – 1:st (USA/2001) Frontiers

Streets tredje album? Njet, men i mitt tycke helt rättmätigt sådan om så varit fallet. 3/4 av Streets var delaktiga, Steve Walsh agerade keyboardmaestro.

Trots all annan likhet med Streets så var det ändå Seventh Key som kom närmast som helhet. Frontiers president Serafino Perugino kontaktade Billy Greer att tälja guld. Billy kontaktade då  sin gode vän Mike med syfte att inre sitta ensam i projektskutan.

Herregud vilka moderna klassiker! ”The kid could play”, ”Only the brave”, ”Missy”, ”Surrender”, ”No man´s land”, ”Everytime it rain” och ”Forsaken”.

Vi får inte heller förglömma den schizofrent lyckade balladen ”When love is dying”. Musikorgien var som att bli påsatt av ett nysminkat Las Vegas- smörgåsbord!

Fergie Frederiksen – Hapiness is the road (USA/2011 Frontiers

Potenta låtskrivare som Jim Peterik, Mark Barker, Robert Säll och Dennis Ward var några som bidrog till att Fergie hade en bästa-versionen-av-sig själv på Hapiness is the road.

Revolution Saints – Revolution Saints (USA/2015 Frontiers

Bandet bestod av tre sumobrottare från den melodiska rockscenen: gitarr Doug Aldrich (Dio, Whitesnake), bas & sång Jack Blades (Night Ranger, Damn Yankees) och slutligen på sång & trummor Deen Castronovo (Journey/Bad English/Hardline).

Vill man ha sin musik marinerad i fetdrypande Journey-dressing var det till Revolutions Saints man skulle vända sig till.

På detta underverk återfinns en av 2000-talets bästa låtar: ”Here forever”!

Jimi Jamison – Never too late (USA & Sverige/2012) Frontiers

Ur W.E.T- och Eclipsemyllan spirade magiska toner från Miqael Persson, Mikael Henriksson och Erik Mårtensson. De anpassade sitt låtskriverier till en av de fem bästa vokalisterna i genren, vad kunde gå fel…inte mycket tydligen!

AOR-content from hell and back again 4

We did not make it list!

Work of art – in progress (Sweden/2011)

Black Swan – Shake the world (USA/2020)

The Magnificent –  The Magnificent (Finland/2011)

One Desiree – One Desire (Finland/2017)

Houston – IV (Sweden/2021)

Kharma- Wonderland (Sweden/2000)

Chez Kane – Chez Kane (Sweden/England/2021)

Revolution Saints – Eagle flight (USA/2023)

 

Listnoteringar

Skärskådar man denna eminenta lista så utkristalliseras det en individ, och det är Jim Peterik alias Mr AOR. Först tre fullblodsston via Pride of lions, sedan Mecca, därutöver Jimi Jamisons Crossroads moment och Fergie Frederiksen som fullbordar epitetet.

En annan lite yngre AOR skapare var vår egen Erik Mårtensson. Är han den värdige arvtagaren till Jim Peterik? I vilket fall som helst så skuggar hans AOR-själ grupper som Eclipse, W.E.T och Jimi Jamison.

Detsamma kan sägas om Tommy Dennander. Samarbetet med Fergie Frederiksen på Baptism of fire och låtknypplingar på Jim Jidheds soloäventyr Full circle fullbordade dennes medverkan på listan.

Vad är vad? Helt klart en adekvat fråga. Är Spektra, Treat, The Poodles, Eclipse eller Silver verkligen AOR? Vart går gränsen? Finns det några gränser? Vad som är AOR eller bara melodick hardrock är lite utifrån vilka glasögon man tittar genom. Ur mitt perspektiv är dessa AOR, trots att den inte är renodlad.

Frontiers records

Samma visa år in och år ut, likt ett Schweiziskt kvalitetsurverk. Bra melodiskt hårdrock, utan att Frontiers records har fyra fingrar i AOR-syltburkarna, är numera helt otänkbart.

Hur skulle vi inbitna AOR-fans uthärdat 2000-talet ifall inte Frontiers Records existerat? Precis, av 30 album på denna lista var 22 stycken från the land of pasta.

De utvecklar nya musikkonstellationer genom att hybridisera adekvata låtskrivare med nya som gamla artister. Synergieffekterna utav dessa brygder är osannolika, utifrån denna relativt smala genre, dels hålls den vid liv, dels fortsätter den att utvecklas – tack igen.

De är dock inte ensamma i kampen om att återupprätta gubbrocken till fornstora dagar. Vi har Candy Rock, Escape Music, AOR Heaven och Rock of angels records, för att nämna några.

Men det är ändå Frontiers som har musklerna och artilleriet. Man kan väl se dem som en en italiensk artistfabrik likt Motown, brittiska  Stock, Aiken, Waterman, eller varför inte vår svenska Cheiron studion som alla skapade poplåtar enligt löpandebandprincipen

De projekt som fungerat bäst för mig har varit: Allen/Lande, Pride of Lions, Place Vendome, Revolution Saints, Nordic Union, The Ferryman, Khymera, Chez Kane, Spektra och Black Swan.

”What´s in the water in Sweden”

Epitetet, Whats in the water, är numera en klyschig frågeställning som utländsk media ställer sig stup i kvarten, vem vet? I vilket fall som helst fortsätter Sverige framavla kvalitet i alla gitarrdistade genrer, med få undantag

Hela kittet finns i Sverige, inte bara bra sångare, utan top notch musiker, producenter, adekvata studios och dylikt.

Finnarna har mest hårdtrockband i världen per capita. One Desire, Reckless Love, Leverage, The Rasmus, Tuple, The Manificent, Ari Koivunen, Free spirit,  Brother Firetribe, Carmen Grey, Jessica Wolff är konkreta bevis på det.

Dock är det svenskarna som är bäst i klassen när det kommer till att bära fanan högst i genrerna  Melodic rock och AOR. Bara  på denna lista återfinns det 12 album som kommer från the land of vikings.

Svenska vokalister

Svenska sångare är också ett kapitel i sig. I syfte att förstå helheten med hur många adekvata sådana som existerar i vårt avlånga land, radar jag en harang av namn för att lättare ta till sig av denna vokalistmångfald.

Erik Grönwall, Anette Olzon, Tommy Karevik, Alexander Strandell, Rick Altzi, Johan Fahlberg, Jim Jidhed,  Nicke Andersson, Jakob Samuel, Anders Magnell, Joey Tempest, Tomas Wikström, Robert Ernlund, Jocke Berg, Kent Hilli,

Herman Salming, Mats Levén, Stefan Nyqvist, Elize Ryd, Nils Molin, Jonny Lindqvist, Chris Hedman, Matt Alfonetti, Rick Altzi, Alexander Friborg, Joakim Cans, Chris Laney, Kristian Fyhr,

Tobias Forge, Björn Strid, Andreas Dregen, Tobias Jansson,  Johan Norrby, Jan Hilli, Tåve Wanning, Nils Patrik Johansson, Marcus Karlsson, Christian Liljegren, Apollo Papathanasios,  German Pasqual, Jeff Scott Soto (nästan svensk), Erik Mårtensson,

Kenny Leckremo, Göran Edman, Tobias Gustavsson, Tommy Nilsson, Hank Erix, Robin Eriksson, Lars Säfsund, Robin Jidhed, Tommy Johansson, Martin Holsner, Ludvig Turner, Björn Jansson, Mike Andersson, Terese Persson, August Rauer med flera.

 

FÖLJ ROCKNYTT 2023 – Den bästa spellistan på Spotify för dig som vill upptäcka ny musik. Här får du det senaste inom Rock, Hårdrock, AOR och Metal. Spellistan har över 4000 följare och uppdateras flera gånger i veckan!

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER