VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
Ghost-main2-foto-Mikael-Eriksson

GHOST leker med vårt mänskliga psyke

1 Shares

Ghost-main2-foto-Mikael-Eriksson
Det är den 28:e mars och sen eftermiddag och våren frambringar sina första aningar. Jag befinner mig utanför TYROL på GRÖNA LUND där några tappra själar redan har bänkat sig längst fram vid entrén då GHOST några timmar senare ska äntra scenen. Medan jag står och väntar på att Calle från UNIVERSAL ska hämta upp mig konstaterar jag att för första gången under min tid som skribent känner jag mig lite smått nervös inför en intervju något som känns lite absurt då jag tänker tillbaka på intervjuer där en nervositet hade känts mer relevant men uteblivit.


När Calle väl möter upp mig blir jag inledd i en turnébuss där en svartklädd osminkad man med en intensiv blick tar emot mig. Han presenterar sig vid förnamn. Då vi sätter oss vid ett bord spänner han fortfarande blicken i mig, en blick som doftar starkt utav ett blodigt allvar. Intervjun tar sin början. En intervju om den linjära religionens tvetydighet, om ondskan olika vinklar och vrår, om musikaliska djupdykningar som präglat nämnda bands syn gentemot dess musikaliska upplägg och om människans omedvetet metaforiska relation till en faktisk djävul i underjorden kontra en gud uppe i himmelen. Välkommen in i GHOSTs tankevärld.


 

Första plattan känns ur mitt personliga perspektiv mer som en rituell presentation av vad GHOST står för eftersom den är enkel och rak i sitt budskap, medan den nya plattan tar oss med djupare in i ämnet då den är mer metaforisk gentemot sin föregångare. Tycker du att detta stämmer?

Det stämmer nog ganska bra. Den nya skivan är tänkt att den ska vara mer nyanserad och mer färggrann i många avseenden. Detta blev rent tematiskt till ett krav då den första skivan handlade mycket om en fördömelse, en domedagsprofetia, om någonting som skall komma. Det är mycket lättare att hantera ett sådant tema på ett bokstavligt sätt, medan den nya skivan mer handlar om en närhet till djävulen och antikrist och närvaron utav dessa. Det är svårt att inte gå på djupet i det hela. Det är oerhört svårt att rättfärdiga då man gör som man gör, men tanken är att man börjar enkelt för att sedan brodera ut det hela. Sedan om man uppfattar det hela som en radikal förändring är faktiskt någonting som jag personligen aldrig tänkt på. Jag vet att det är en skillnad, men jag vet inte om den är så radikal.

Radikal är den inte. Men som jag känner, att den första plattan kunde man på en gång ganska enkelt bilda sig en helhetsuppfattning utav.

Jag tycker lite att den nya skivan är en spinn-off på låten ”Stand By Him”. För i ”Stand By Him” som var den första låt som någonsin skrevs för GHOST så finns det många bottnar. Mycket av låtens handling handlar den nya skivan om. Bokstavlig talat så tror man att den handlar om häxor rent generellt, men egentligen så handlar den mer om mannens bedömning om vad som är en häxa. Detta är lite vad den nya skivan är inne och nosar på fast mer om hur mannen relaterar till att ha djävulen närvarande och vad denne bedömer när det gäller att ha djävulskap omkring sig. Jag personligen tycker inte att de är väsensskillnader i djupet, men jag förstår samtidigt att folk tycker att den första skivan var något mer basal.

Hur beskriver du ondska ur ett personligt perspektiv? Är ondska något så radikalt otäckt och konsekvent eller kan man se på begreppet ondska ur en annan vinkel?

Ur ett GHOST-perspektiv så handlar det hela om den bibliska tolkningen av vad som är ondska, eller den linjära religionens version av vad som är ondska. Den går inte alltid hand i hand med den enskilde individens uppfattning om vad som är utav ondo. De flesta levande individer har en ganska enkel uppfattning om vad som gör ont som till exempel fysiskt och psykiskt våld och dylika orättvisor som gör att människor mår sämre, att ondska är någonting som individer utsätter andra individer för medvetet. Men att jag som individ har den uppfattningen har egentligen inte så mycket med GHOST att göra, eller mina funderingar kring ämnet. Lika mycket som att GHOST är en instans utav ren klassisk djävulsdyrkan av den bibliska sorten så finns det underliggande lager som egentligen handlar mer om mänskligheten än en faktisk djävul i underjorden kontra en gud uppe i himlen. Den handlar mer om människan än vad den gör om gud.
{youtube}vyQZ13jobIY{/youtube}

Det är väl detta som är syftet med hela påvekonceptet som blivit GHOSTs grundsignum på imagebasis då man på många tydliga grunder kan se katolicismen som ren och skär ondska.

Verkligen! Det är så motsägelsefullt hela idén att de linjära religionernas förkunnande om ett bättre liv och regler som skall vara till för mänsklighetens bästa alltid har förkunnats på ett otroligt livsföraktande sätt där man behandlat sina medmänniskor väldigt illa, där det alltid har funnits en hotbild, en förtryckares apparat som skrämmer vettet ur folk. Det är detta det hela har gått ut på under årtusenden. Det är detta GHOST går ut på, det är till för att likna den apparaten och därav att vi valt att använda oss av den typen av liturgi och symbolik som folk förknippar med andlig auktoritet. Sedan har vi valt att placera vår huvudperson i någon form utav CHRISTOFFER LEE möter DON CORLEONE möter FREDDY MECURY-person. Det är på detta sätt som den moderna människan bearbetar en karlakarl. Man kan säga att vi leker helt enkelt med det mänskliga psyket för att få ihop det hela.

Jag gillade konceptet ni körde i Linköping, att en påve går i pension vilket inte är brukbart i det verkliga livet.

Exakt! Ända till alldeles nyligen (Skrattar). Innan den spelningen så var det ingen som visste vem PAPA EMERITUS var, tills de själva gjorde det hela till vad det blev den kvällen i Linköping.

Men om vi jämför de båda: är deras karakteristiska drag snarlika eller är det endast påvetiteln och vad dess ideal innebär som blir till en gemensam nämnare?

De är snarlika. De kommer från en och samma brunn (skrattar). Eller man kan istället säga att de är uppstigna ur samma brunn (skrattar). De är av samma skrot och korn så att säga. Möjligtvis att den nya är av yngre ålder, inte riktigt lika krasslig (fnissar).

Musiken doftar sjuttiotal. Jag får starka dofter utav BLUE ÖYSTER CULT. Inte att det är en ripp off på nämnda band utan det handlar mer om att ni lyckas skapa samma atmosfäriska ton i den musikaliska helheten. GHOST kom i gång på ett riff vilket ganska många band har gjort. Men för mig personligen så är ert val av musikstil ganska otippat om man sammanlänkar det hela med er image. När jag tänker klassisk djävulsdyrkan så tänker jag rent musikaliskt på band som MERCYFUL FATE, VENOM, HELLHAMMER och den senare BLACK METAL-eran. Sjuttiotalsmusiken låter lite mer oskyldig i sin framtoning när det gäller nämnda tema där det atmosfäriska i musiken mer bygger på mysticism än vad det bygger på ren och skär ondska. Var detta en medveten tankegång från begynnelsen eller blev det bara som det blev?

Ett band som de flesta tyvärr brukar glömma bort som vi kanske rent musikaliskt inte påminner allt för mycket om men som man kan finna en hel del komponenter utav som vi har anammat, som man kan säga var en liten ledstjärna alldeles i början var bandet DEMON, och då framförallt plattan ”Night of the Demon”. De var ett band som på de två första plattorna hade en massa roliga idéer för sig och då framför allt på nämnda ”Night of the Demon”. Där befann de sig verkligen i gränslandet mellan renodlad Heavy Metal och vanlig måndagsbörsenpop/rock som fanns detta år som var 1982. Det är precis som min favoritliknelse att GYLLENE TIDER och HANOI ROCKS egentligen låter exakt likadant, men man tänker bara inte på det för att de är helt olika typer utav band. Men tar man ljudbilden och jämför dessa två band låter de nästan identiska ur många element och synvinklar. Ghost01Men för att återgå till riffet som satte igång GHOST så var det DEMON och ANGELWITCH som blev en trigger till det hela. Så när riffet kom tänkte vi ”Fan vad coolt”. Men sedan när refrängerna började komma så försökte vi bortse från reglerna när det gäller att fullfölja det hela på det klassiska sättet. Man kan säga att det var när vi bortsåg från dessa regler, det var då det hela kändes att det blev någonting utav värde. Vi hade kunnat gå den klassiska vägen och blivit ett muskelrockband som hade försökt låta exakt som DEMON. Men vi förstod på ett väldigt tidigt stadium att det vi ser framför oss när det gäller det musikaliska är en stor show. Det roliga med det hela är att när man inte har sitt ansikte på det hela så blir det genast så mycket lättare att vilja vara paketerad på ett sätt. För i nästan alla andra avseenden vill artisten oftast att musiken till fullo ska spegla den personen till den absoluta bredden och dess innehåll och tankar. Hos många band av den extrema sidan finns det en enträgen vilja att uttrycka sin egen prägel på det hela, vilket inte är konstigt på något plan i och med att det är detta artisteri går ut på.

Det handlar om konst helt enkelt.

Exakt! För att göra det vi gör så finns det en viss procentandel exhibitionist i varje person. Sedan har alla olika mycket utav detta. BOB DYLAN har det men kanske inte så mycket. Han är fåfäng på sitt sätt, och nu när jag tänker efter riktigt noga så är han mycket fåfäng då han är oerhört noga med hur han framstår. Sedan att han framstår med skrynkliga brallor och rufsigt hår säger egentligen inte så mycket om honom som person. Nästan hela indierockscenen handlade om att man bara hamnade där man hamnade. Det var bara en slump att håret var rufsigt och att skinnjackan som jag hade på mig var för liten bara för att det var den enda jackan som fanns i lager. Det är samma sak när vi pratar hårdrock. Det är väldigt mycket statement inom hårdrock, att allt betyder någonting. Det finns en symbolik i allting. Jag har varit likadan då det fanns en tid där jag ville spegla hela mitt väsen i det jag ville framföra.

Man kan säga att det handlar om hur man klär in det hela.

Exakt! Och vi lutar oss mot en Classic rock-era där vi anammar dåtidens arenaband, med nyanser från sjuttiotalsprogg och andra stilar som kanske tillhörde dåtidens indiescen. Du är inte den första som nämner BLUE ÖYSTER CULT.

Som jag sade tidigare så är det inte fråga om någon rip off utan mer en atmosfärisk betoning. Framförallt i sången då den har en ganska tillbakadragen betoning där den mer ligger som en matta tillsamman med det instrumentala men som på något sätt levererar någonting starkt och demoniskt. Genialiskt må jag säga.

Tack så mycket!

USA har blivit lite utav en framgång för er.

Jo vars! Det finns mycket kvar att göra, men det går bra för oss i USA. Vi har en marknad där. Stegen är många för att nå ända fram och dit har vi inte riktigt kommit ännu.

Här i Europa får man inte känslan av att folk betraktar er som chockrock, men hur är det i USA?

I USA betraktar de oss som chockrock. Framförallt den religiösa massan. Just nu i talande stund så är det en schism om vårt skivomslag till plattan då den innehåller ekivoka inslag utav erotik i innerkonvolutet. Det komiska är att det inte är det ockulta som de hakar upp sig på utan de erotiska inslagen vilket är ett oerhört känsligt ämne i detta dubbelmoraliserande land. Här i Europa så framstår vi inte som kontroversiella medan de i USA uppfattar oss som kontroversiella redan innan skivan är släppt. Detta är något som ställer till en massa problem för skivbolaget där nere. Inte för de som har signat oss, men för den stora koncernen i USA som ställde sig frågande till innehållet och undrade vad vi var för band egentligen. Vi har fått ändra i omslaget på den amerikanska utgåvan då vi har fått tagit bort det erotiska innehållet. GhostLV0C8108USA kommer att få sin Disneyversion som i så mycket annat, medan Europa får den riktiga versionen. Det sjuka i det hela är att om de redan på produktionsstadiet börjar sätta sig emot konceptet, vad händer då när plattan är släppt då den stora pöbeln där nere har en fantastisk förmåga att missförstå, eller att framförallt inte ens försöka ägna en tanke på vad vi vill säga med vårt budskap. De tolkar precis det vi säger rakt igenom bokstavligt vilket både är sorgligt och skrämmande. Mitt yngre jag kan skratta åt det hela, men mitt vuxna jag tycker bara att det är helt förskräckligt. På den nivå som det har diskuterats om vår platta är som att gå tillbaka till 1985 då JUDAS PRIEST satt i en liknande situation.

Det sjuka är att de försöker framstå som nytänkande i sin religiösa framtoning, men när man väl kommer till kritan så påminner de om det gammalkyrkliga som vi har här i Sverige där bibeln fortfarande används som en vardaglig handbok, en vardag som existerade för tvåtusen år sedan. Intressant är ordet.

Exakt! Och det roliga är att vi kan backa tillbaka klockan ända till 1967 då musikalen HAIR såg dagens ljus med dess nakenhet. Så vi snackar om en diskussion som man hade redan för femtio år sedan, och de har inte kommit längre i frågan. De bor i ett land där det levereras kontroversiell rapmusik och dylika saker och sedan kommer vi som använder oss av tecknade bilder i innerkonvolutet som i och för sig innehåller snusk, men det är konstnärligt snusk.

Musikaliskt, hur beskriver du den nya plattan?

Det är lite mindre dödsnerv i det hela vilket inte blev till något medvetet val utan det bara blev så. Man kan säga att låtarna kom in i ett skede där våra hjärnor inhyste tanken om att det skulle låta stort, vilket gör att vissa element som vi hade med på förra skivan fick uteslutas så till den grad att vi tankemässigt redan har börjat jobbat med tredje skivan. Med den tredje skivan så vet vi redan att det kommer att bli någon form av kombination utav de två första begreppen. De saker som vi valde att koncentrera oss på gentemot den andra skivan som vi nu kan betrakta lite mer objektivt när vi fått distans till det hela har gjort att vi har börjat kunna resonera om element typ, ”Fan! Det här skulle vi kunna dra ut lite längre på åt detta håll inför nästa skiva”. Det är som i vilken organism som helst, att det är en del utav en process där den nya skivan råkade bli mer Classic-rock med vissa pop-element. Vi ville helt enkelt göra en skiva som hade högre toppar och djupare dalar. Överhuvudtaget så tycker jag att den nya skivan är mer nyanserad gentemot den första. Jag tycker att den första skivan är bra men den andra är bättre. Den är en mer muskulös skiva utan att vara muskelrock. Den visar mer på en kraft medan den första blev en skiva där vi ville låta som vi gör på det nya alstret. Vi ville att det skulle låta dyrt ur ett sjuttiotalsperspektiv men vi hade inte de ekonomiska möjligheter som krävdes för att uppnå detta på den tiden. Denna gång fick vi dels tillgång till en producent som redan från början anammade vad vi ville få fram. För att summera det hela så kan man säga att den nya skivan är i samma linje som den första var tänkt att bli. I och med att jag vet om detta så blir den nya skivan inte till den stora skillnad som ni lyssnare kommer att märka.

Man kan väl beskriva GHOST som ett liturgiskt motangrepp med en stark betoning på katolicismen. Kommer ni att gå vidare i det liturgiska i framtiden, för att istället lägga betoning på det ortodoxa bara för att ta ett exempel?

Vi vet vart vi ska ta vägen i framtiden, men som du säkert förstår så kan jag inte gå in på dessa detaljer. Vad jag kan säga är att vi har två ganska radikala vändningar som man kan ta det till. Men anledningen till att vi har valt att lägga en stark betoning på katolicismen beror på att den har en mycket färggrannare tolkning utav bibeln i motsats till protestantismen som är väldigt sträv i sin framtoning. Det blir helt enkelt väldigt torrt och tråkigt. Detta säger inte att vi inte kommer att anamma protestantismen i framtiden. Det jag tycker är viktigt att man förstår gentemot konceptet är att hur förutsägbart GHOST än verkar framstå så är det precis som alla andra band en pågående process. Allting som vi gör med GHOST kommer att vara inom de ramar vi arbetar i nu i och med att det är detta hela grejen med GHOST går ut på. Det är så jävla nischat.

Men med ett djupt budskap.

Exakt! Jag tycker att det finns ett djup och att det finns mer av det hela att bejaka gentemot det bokstavliga. Sedan om man väljer att se det på detta sätt är varje individs ensak. Jag skiter i vilket. Om de tycker om konceptet för olika saker så är det jättebra. Bara man inte missuppfattar den huvudsakliga poängen med GHOST så är jag helt med på noterna med stark betoning på det negativa då vi har ett negativt budskap. Men det är klart att man blir mer mån om att vara tydlig desto fler som lyssnar på en, vilket jag tror är värt att veta – inte bara om oss utan även för alla andra band som finns därute. Det finns en anledning till att band förändras där en del förändras in absurdum så att det inte ens blir kul. Man kan säga att allting bygger på det föregående steget för att de gjorde så här innan och innan dess så gjorde de det hela på detta sätt. Det är hela tiden en mognadsprocess. Ett band och tingest på det sättet som ett band är i förhållande till att man är både ett namn, logotyp, ansikten och vad man betyder för alla andra, det förändas hela tiden. Det går inte att bortse ifrån att bandet förändras och att bandet helst inte ska bortse ifrån att man har en betydelse som sträcker sig även utanför bandet. Bandet existerar först när de har en klar bild om sitt huvudsakliga budskap. Man ska inte blint bara lyssna på sina fans och göra som de säger. Man ska samtidigt veta att det man gör även har en betydelse för andra och att det kan ha en starkare betydelse än vad man tror då man själv har en distans till det man gör. Speciellt om man spelar i GHOST eftersom vi kan göra det många andra band inte kan göra vilket är att titta på vad vi gör utan att där se våra egna ansikten något som blir svårt om man hela tiden har sitt ansikte tillgängligt för allmänheten.

Ghost: Year Zero (NSFW). from Nostromo on Vimeo.

 

Med detta menar du att GHOST inte är så personligt eller?

Personligt är det. Men det är inte personligt i den bemärkelsen att alla vet vart man bor och var man växte upp och vad man sjunger om gentemot sina personliga erfarenheter. Vi är raka motsatsen till LARS WINNERBÄCK kan man säga. Självfallet så finns det en botten däri, men inte en botten som ska vara relaterat till en specifik person som folk ska sätta i samband med GHOST.

USA har även satt käppar i hjulet när det gäller bandnamnet.

USA reagerade av den enkla anledningen att vi inte kan producera ett papper som är starkt nog på att vi har ensamrätten till namnet. I och med att vi inte kan producera ett sådant papper så vågar inte skivbolaget släppa skivan under namnet GHOST.

Kommer det någonsin att lösa sig?

Det är inte färdigt förrän vi tagit bor det lilla tillägget (BC) vilket vi en dag kommer att göra. Vi gör endast detta tillägg för att få ut skivan helt enkelt. Vi kommer alltid att heta GHOST. Jag menar, det är ingen som går ner till Systembolaget AB och köper sig en kvarting (Skrattar). Istället säger man att man ska gå till bolaget. Det hela visar klart och tydligt varför majoriteten av alla nya bandnamn idag bygger på en mening istället för ett rent och skärt namn då nästan alla de renodlade namnen är så gott som slut. Sedan har det här i Europa varit rena trademark-uppgörelser av den enkla anledningen att det finns en hel del företag som använder sig utav namnet GHOST. Men vi bygger för framtiden och vi kommer alltid att heta GHOST.

Intervju: Sven Mörén
Foto: Mikael Eriksson

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter