Tolv år gammal köpte hon sin första kamera för 40 kronor på en loppmarknad. Två år senare träffade hon YNGWIE MALMSTEEN, ett möte som skulle förändra hennes liv för alltid. TALLEE SAVAGE är en doldis för den stora massan, men för den inbitne hårdrockaren är hon framför allt känd som Yngwies första flickvän. Under deras mångåriga kärleksförhållande skulle hennes långa väg till att bli etablerad fotograf ta sin början. Det är många medier som velat höra TALLEES egna ord om relationen med Yngwie, men som fått gå därifrån med svansen mellan benen då hon valt att hålla en låg profil inför allmänheten. Men när ANDERS TENGNER kontaktade henne om att medverka i hans högaktuella biografi om Yngwie så valde hon att träda fram för att dela med sig av sina egna erfarenheter om Sveriges gitarrfantom.
Rocknytt är oerhört stolta att som ett utav få medier publicera en intervju där vi försökt att vidareutveckla det som tas upp i Anders bok. Tallee ger oss en berättelse om två ungdomar som båda kom från otrygga familjeförhållanden, som ena dagen vände på varenda slant och i andra stunden åkte limousine till snabbköpet på andra sidan Atlanten. Vi får även en inblick i hennes nuvarande verksamhet som fotograf och modell och att tillsammans med sin make bedriver firman SAVAGE BEAUTY sedan 2005. Intervjun är genomförd av Rocknytts Sven Mörén hemma hos Tallee någonstans i Sollentunatrakten.
Vad blev det avgörande ögonblicket till att du fastnade för fotokonsten?
Tallee: Det hela började när jag var tolv år. Då började jag fota människor och djur med en kamera som jag köpte för 40 kronor på en loppmarknad. Sedan när jag var 14 år gammal och blev tillsammans med YNGWIE MALMSTEEN så plåtade jag honom privat och när han spelade live, vilket väckte mitt intresse när det gäller att plåta konsertbilder. Jag lade fotograferingen på hyllan under 90-talet, fotade mest privat då, för att återuppta det igen på allvar år 2005.
Så man kan säga att 2005 blev startskottet på det du håller på med idag?
Tallee: Alldeles riktigt. Det var då jag startade varumärket “SAVAGE BEAUTY” och kände att det här är någonting som jag vill sysselsätta mig med.
Men vad sysselsatte du dig med under tiden då du lagt kameran på hyllan?
Tallee: Jag hade en butik i Stockholm tillsammans med min mamma under många år som hette “La Monita”, först på Odengatan och sedan på Höbergsgatan. Vi specialiserade oss på vintagekläder, balklänningar och teaterkläder. Jag åkte till USA varje år och köpte in kläder för att sälja. Men sedan hann jag ju skaffa barn också (skrattar).
Blev det att du tröttnade på kläder då hungern efter att få fotografera blev allt mer påtaglig?
Tallee: Ja, det kan man säga! Jag gick en make-uputbildning trots att jag inte kunde rita för fem öre (skrattar), men hade i alla fall förhoppningar om att lära mig sminka mig själv lite snyggare. Under kursen kände jag en passionerad ådra som blev mer påtaglig. Jag började få sminkuppdrag för filmer, teater och hos fotografer här och var. Mina rockkompisar hörde av sig när det nalkades inspelningar av musikvideos och så vidare. Så på ett naturligt sätt kombinerades slutligen min fotografering och make-up helt enkelt. 
Min man är grafisk formgivare, jobbade visserligen inom pre-press och originalframställning på den tiden, men började så smått redigera bilder och retuschera modeller. Man kan säga att våra personliga intressen och mina känningar i rockbranchen gjorde att vi slog oss in på den mer etablerade banan. Vi hittade slutligen vår personliga nisch.
Var det under tiden med Yngwie som du skapade de flesta kontakterna inom rockbranschen?
Tallee: Ja, några kontakter fick man redan då. Men var man rocker på 70/80-talet och växte upp i Upplands Väsby så lärde man automatiskt känna många blivande stjärnskott. Det var hemma hos Jompa (John Levén) som jag och Yngwie träffades första gången. Yngwie kom fram och presenterade sig själv. Men John Levén var inte sen med att försöka slussa ihop oss. När Yngwie och jag flyttade till U.S.A så knöt jag an mer människor som jag än idag har kontakt med.
Ni arbetar med många olika teman där allt från sekelskifte med en modern touch till lite Lolita och skräckteman i en mjukare form känns påtaglig. Hade ni hela konceptet framför er redan i uppstarten?
Tallee: På något sätt så hänger det ihop med mig, då jag har svårt att endast inrikta mig på ett område. Många satsar på att endast bli porträtt-, konsert-, naturfotograf och så vidare. Det har aldrig fallit mig in att jobba på det sättet. Jag älskar människor, jag fotar människor med en personlig touch. Plåtar jag barn så kan det ändå bli med en dramatisk nerv i det hela bara för att ta ett exempel. Så ena dagen kan det vara ett rockband här för att dagen efter ha huset fullt av barn som ska plåtas (skrattar).
Man kan säga att du gillar att fotografera människor med mångfalden som ditt huvudsakliga tema?
Tallee: Helt riktigt! Det är människor överhuvudtaget. Oftast har de som kommer hit ett personligt tema som de vill ska förmedlas när de blir fotograferade. 
Är det en förälder som vill plåta sina barn är det aldrig frågan om vanliga porträttbilder som man gör på dagis eller i skolan utan oftast kommer föräldrarna till mig och säger att ”Mina barn har alltid drömt om att få vara små älvor” (skrattar).
Då har jag vingar nere i min studio. Vi arbetar mycket med Photoshop men när det gäller rekvisita och kläder överlag så försöker jag att ha det mesta i min studio.
Så de flesta utav era arbeten är utförda här hemma i ert hem?
Tallee: Yes! Den huvudsakliga studion finns i mitt eget hem. Sedan har jag ett samarbete med min syster Amanda som är stylist på INDEPENDENT KOSTYM, så jag får roliga uppdrag via dem också.
Du är även själv flitig inte bara bakom kameran utan även framför kameran. Du står även själv modell.
Tallee: Mmm … Det har blivit så då jag själv känner att det är ett perfekt sätt att testa nya teman och vyer. Man kan säga att vi gör det i ett pr-syfte för att marknadsföra firman så att vi får ett helhetskoncept på vad vi sysslar med. Jag har gjort några uppdrag här och var, men kort och gott så är det endast en kul grej.
Är det din make MATTIAS som står bakom kameran när du dokumenteras på bild?
Tallee: Nej. Mattias har endast plåtat mig vid ett tillfälle. Det var en session med CHARLIE CHAPLIN-tema. Men det var mer ett spontant infall då jag verkligen älskar den skådespelaren (Skrattar).
Men som sagt, det är flera andra duktiga fotografer som tagit de andra bilderna på mig.
Jag såg dessa bilder på din facebook-sida och trodde först att du hade lagt ut originalbilder på Chaplin. Sedan läste jag alla kommentarer som gav dig komplimanger för din likhet med originalet. Jag får instämma i vad de skrev då likheten är snudd på fullskalig.
Tallee: Jag tackar för komplimangen (skrattar). 
Efter att jag tagit dessa bilder och lagt ut dem på nätet så ringde min mamma och undrade vart jag hade fått tag på dessa fina originalbilder (skrattar). Hon fattade ingenting och det tog ett tag innan polletten trillade ner (skrattar).
Vad är den perfekta bilden för dig? Om vi skalar bort porträttbilder, skolfoton och dylika saker och lägger fokus på dina temabilder. Vad ska den perfekta bilden innehålla emotionellt?
Tallee: Oftast tycker jag mig se en liten kanal mellan min personlighet och de bilder jag tar, vilket för mig då känns mer autentiskt. Min styrka är inte tekniken utan bildkompositionen som den ter sig i färg, form och uttryck, – en bild som innehåller dramatik men samtidigt harmoni, ofta med historiskt attribut. Växelverkan mellan det gotiska, mörka och ljusa, fantasi och verklighet som kan ge en filmisk känsla. Tim Burton har nämnts många gånger för att förklara stilen på våra bilder. Mina modeller utstrålar oftast styrka och viss överlägsenhet. Jag fotar allt från rockstjärnor och modeller till barn. På många bilder tar sedan min man och grafiker Mattias över och förlänger, förstärker och accentuerar min historia. Men slutet är vi alltid överens om. Sedan så är jag väldigt mycket inne på att fota retrovintage-modeller. Då inhyser bilden en mer stilren bakgrund, men ändå så finns ett slags uttryck hos modellerna som oftast ligger i deras minspel och hur de poserar framför kameran.
Under den tiden som du låg lite lågt med fotograferingen, lade du kameran helt på hyllan eller fortsatte du att plåta konserter på hobbynivå?
Tallee: Konserter plåtade jag i massor under den tiden så jag låg aldrig på latsidan. Men det var först 2005 som jag beslöt mig för att ge mig in på den mer etablerade banan och starta “SAVAGE BEAUTY”
Var det svårt som ung att få access till konserterna på den tiden då du inte var utbildad fotograf?
Tallee: Nej. Det var alltid någon som man kände som spelade eller jobbade under konserten. Folk var vana att se mig med kamera. ”Där är Tallee med sin kamera som alltid.” Jag hade förstås inte alltid fotopass för att fota i diket, men några fina foton fick jag alltid. När jag väl gick ut med att jag fotade på heltid så hörde arrangörer och tidningar av sig med olika fotojobb. Det hela gick ganska fort.
Du plåtade RITCHIE BLACKMOREs sons (JÜRGEN) projekt OVER THE RAINBOW när de för ett par år sedan gästade SWEDEN ROCK FESTIVAL. Han är utseendemässigt en kopia av sin far (skrattar).
Tallee: Inte bara till utseendet, utan han har även ärvt sin fars musikaliska begåvning. Jag kommer ihåg att han kom backstage där vi blev presenterade och han hörde av sig redan dagen efter. Vi fick direkt nära kontakt med varandra och han ville att jag skulle fotografera honom. 
Jag jobbade med OTR i Spanien under en vecka. Jürgen är en mycket ödmjuk person vilket kändes lite märkligt då hans far är raka motsatsen (skrattar).
Har du även plåtat farsan?
Tallee: Jajamän! Det var 1985. Han var här med DEEP PURPLE under “Perfect Strangers”-turnén. Jag plåtade lite live, men det roliga var just under en fotbollsmatch som bandet deltog i och då var Richie Blackmore vid gott mod. Sedan kontaktade jag honom då Yngwies mamma Rigmor så gärna vill träffa Ritchie, på den tiden sin sons största idol. Rigmor följde med mig på konserten och vi fick ett privat möte med Ritchie Blackmore. Hon överlämnade en tavla som hon målat till honom i present. Ritchie uppskattade gåvan och var väldigt trevlig då.
Lite roligt att vi pratar om RITCHIE BLACKMORE då jag tycker att dina bilder rent atmosfäriskt för tankarna till hans nuvarande band, BLACKMORE’S NIGHT. Är även detta någonting som du haft möjlighet att få plåta?
Tallee: Nej. Det har jag faktiskt inte gjort… ännu. Men jag borde göra det då barnen lyssnar på BLACKMORE’S NIGHT i stort sett varenda kväll innan de går och lägger sig då det är väldigt avkopplande musik. Efter DEEP PURPLE sadlade han om rejält kan man säga (skrattar). Knästrumpor och hela baletten (skrattar). Precis som du säger så är det definitivt en tid och atmosfär som kan kännas igen i många av mina bilder.
Vad tycker du om slutresultatet på ANDERS TENGNERS bok om Yngwie? Har du läst den?
Tallee: Jag har läst den. Jag måste säga att jag innan boken kom ut var väldigt nervös eftersom det är första gången någonsin som jag öppnar mig väldigt mycket när det gäller min tid med Yngwie. Sedan visste jag inte riktigt vad som skulle komma med och inte komma med och hur det skulle läggas fram, om jag hade glömt något eller om jag hade sagt för mycket och så vidare. En annan jobbig bit i det hela var att jag visste att det skulle tas upp mycket negativt om honom vilket jag personligen kände skulle bli oerhört jobbigt att läsa om. Jag har näst intill endast goda minnen från vårt förhållande. Jag visste att ex-fruarna skulle bli intervjuade och att deras förhållande till Yngwie kanske inte var till det bättre. Sedan alla tråkiga saker som han själv varit med om som drogmissbruk, nära och kära som gått bort och mycket annat. Även där fanns risk för en känslobomb. Men när jag väl satt och läste boken så kände jag mig mer än väl till freds när det gäller mitt deltagande samtidigt som jag stundtals kände mig väldigt ledsen med tanke på vad han själv fått gå igenom under årens gång och att han gjorde det där som han gjorde mot sina ex-fruar. Man kan väl säga att det var lite blandade känslor som trängde sig på då jag läste boken.
Att det negativa övervägde det positiva kom inte som någon större överraskning. Tycker du trots detta att Anders bok inhyser en objektivitet i sin framtoning?
Tallee: Det tycker jag absolut! Sedan så är det som så att Anders försökte verkligen in i det längsta att få med så mycket positivt som möjligt. Han var så glad att jag ville ställa upp med mina erfarenheter och dagboksnoteringar. Jag var den enda som hade koll på Yngwie som person under halva 80-talet, datum på händelser och spelningar från RISING FORCE här i Sverige till tiden med STEELER och ALCATRAZZ. Yngwies pappa avböjde att medverka i sista stund. Yngwies syster Lolo ville inte ställa upp och bröderna Jens och Anders Johansson valde även de att inte medverka. Flera har fina saker att säga, men många historier från ex-fruar och missnöjda bandmedlemmar som delat med sig av sina erfarenheter lämnar en bitter eftersmak. Anders Tengner var oerhört tacksam över att just mina erfarenheter och minnen visade sig vara fina och positiva. Personligen kan jag bara stå för mina berättelser.
Var det mesta positivt under er tid tillsammans?
Tallee: Ja, det måste jag nog säga att det var. Visst, Yngwie är alltid Yngwie om man säger så och vissa inslag i boken är igenkännande även för mig. Men han var inte den personen med mig som han var mot alla de andra då han under vår tid inte hade börjat med kokain och andra dåliga vanor. Jag träffade Yngwie när han var ung, oförstörd och med båda fötterna på jorden. Även då var han självsäker till tusan, bråkig och temperamentsfull. Men vi tog hand om varandra och hade jävligt kul ihop.
Var det hans dåvarande manager ANDY TRUEMAN som förstörde er relation?
Tallee: Inte bara vår relation, utan han förstörde personen YNGWIE MALMSTEEN som jag kände honom. Han var ett jävla svin helt enkelt. Vår relation blev tacksam att rasera då vi sedan dag ett hade varit med varandra dagligen. Andy ansåg att rockstjärnor helst inte skulle visa sina flickvänner/fruar utåt. Andy försökte energiskt förbjuda min närvaro på turnéerna, vilket de bråkade mycket om. Det talar sitt tydliga språk att ett par som dagligen varit tillsammans sida vid sida helt plötsligt kommer i en situation där man knappt ses, vilket blev vår dödsstöt gentemot varandra. 
Så där stod man blott 18 gammal, utelämnad i det förlovade landet, vilket gjorde mitt val ganska självklart – att packa väskan och åka hem till Sverige igen trots att jag är amerikansk medborgare och hade min far där. Sedan blev jag så oerhört ledsen då jag fick höra att Andy hade lurat av honom nästan alla pengar.
Han bedrog Yngwie flera gånger om helt enkelt. Han förstörde honom totalt. Sedan om det “bara” är Andys fel, det är svårt att utsaga. Men han är en av de större bidragande orsakerna till att Yngwie blev som han blev i början av hans karriär. Yngwie litade blint på honom vilket inte var så bra. Det blev ingen bra start på karriären om man säger så.
Om jag har fattat boken rätt så fick du ett fysiskt slag tilldelat under ert förhållande.
Tallee: Ja. Det är väl inget jag tycker man behöver fokusera på för jag tänker aldrig på just det. Men det stämmer. Det var när vi tittade på en konsert på TV med BLACK SABBATH och DEEP PURPLE. Yngwie gillade inte BLACK SABBATH och då framför allt TONY IOMMI. Så när Sabbath visades i rutan så flaxade han runt framför teven för att göra sig lustig. Jag sa till honom att sluta, men han gav sig inte. Sedan var det DEEP PURPLE som stod på tur och då gjorde jag exakt samma sak som han gjorde mot mig, att flaxa runt framför teven. Då var det helt plötsligt inte lika roligt längre (skrattar),vilket i sin tur resulterade i att jag fick ett knytnävslag i ansiktet. Han ångrade det något så grymt efteråt. Jag såg Yngwie gråta ett par gånger under vår tid och detta var ett av tillfällena. Han var väldigt ångerfull.
Har du tänkt tanken om ni hade fortsatt med ert förhållande, hade ni kunnat hålla kvar det hela på samma nivå ni hade när ni gled isär eller tror du att det som hände hans nästkommande fruar även hade varit oundvikligt i ert förhållande?
Tallee: Den stora skillnaden i frågan utan att smutskasta någon ex-flickvän eller fruar är att vi blev tillsammans innan han blev känd och därav tog jag honom för den han var: fattig, missförstådd och okänd. Men för att ge svaret på din fråga så tror jag att vi hade fortsatt på samma nivå som i början då jag ändå var med från början. Jag lärde känna hans mamma Rigmor väldigt nära på ett tidigt stadium vilket gjorde att om han hade fortsatt att dela ut knytnävar så hade jag bara ringt till Rigmor och sagt, ”Vet du vad Yngwie har gjort mot mig?” (skrattar). Han dyrkade verkligen sin mamma, som blev god vän med min mamma. De var båda lite av bohemer och hittade varandra snabbt. De gick på första majdemonstrationer tillsammans där även Yngwie deltog. Han diggade OLOF PALME skarpt och dedikerade hela ”Trilogy”-plattan till honom. Därför blev det lite märkligt när han började tjäna mycket pengar och helt plötsligt gick ut med att han var Moderat (skrattar). Lite skruvat blev det allt (skrattar). Sedan var Yngwie och jag två ungdomar som kom från lite otrygga förhållanden: jag som flykting från Chile och från ett hem där det inte alltid rådde harmoni och Yngwie från en instabil uppväxt och relativt ensamt liv. Att han var äldre, såg ut som en dödsmetallare och hette Yngwie var suspekt bara det. Men han lyckades tjata till sig ett biobesök och han vann mitt hjärta. Jag lärde mig snabbt förstå hur han tänkte och fungerade. Vi hade mycket gemensamt och förstod varandra. Han var överbeskyddande och det gav mig styrka för jag var liten, även inombords. Vi skapade snabbt ett beroende av varandra, men det kändes bara tryggt. Vi var aldrig ensamma förstås. Gitarren var ju alltid med. Men han var uppvaktande, underhållande och framför allt lojal och väldigt älskvärd, något som ofta kan stå i kontrast till hans offentliga person. Men självklart så måste det också sägas att det var, som JOE LYNN TURNER har uttryck det: “ständiga år som pendlade mellan genidrag och dårskap”. Han var en vilde, och gjorde kanske mer skäl för namnet än jag. Vi fick några få men ytterst viktiga år tillsammans som innebar övergångar till världar med stora kontraster. Dels var vi båda tonåringar som gick in i en vuxenvärld snabbt och tidigt. Men dels också för att Yngwie gick från en missförstådd ung kille, som ofta hamnade i slagsmål och som ingen ville lyssna eller tro på, ett liv där vi vände på varje krona, till ett liv där vi plötsligt hade egen limousine som körde runt oss överallt och folk ropade “Yngwie is God”.
Idag är han oerhört svår att få kontakt med då han även klippt banden med de flesta av sina närmaste vänner. Hans fru APRIL verkar hålla honom i ett järngrepp. Är detta ännu ett tecken på att han inte har något mellanläge? Antingen så dominerar han eller tvärtom. Är det en bitch till fru som behövs för att han ska lugna ner sig?
Tallee: Med Yngwie förhåller det sig som så att när han träffar en tjej som han blir kär i så är det ”all in” för hela slanten. Det betyder att han gör allt för henne, han skriver låtar till henne och tar med henne överallt. Det är inte den vanliga rockstjärneprylen där man lämnar familjen hemma när det är dags att bege sig ut på vägarna. Skulle Yngwie leva efter dessa så kallade vanliga normer så skulle han nog drabbas av panik. Han måste ha kontroll över sin familjära situation för att han överhuvudtaget ska fungera. Han var så mot mig och han var så mot de övriga fruarna som korsat hans liv, tror jag.
Överbeskyddande med andra ord?
Tallee: På sätt och vis. Men inte i dess vanliga bemärkelse, utan hans överbeskyddande ådra bygger mer på att han känner en enorm trygghet av vissa personer. Jag tror inte det alltid hänger ihop med sjukligt kontrollbehov utan att det handlar mer om att han vill känna sig trygg och hela tiden vara i närheten av dem han älskar mest av allt. Sedan måste vi tänka på att han har blivit blåst ett par gånger. Det har hänt så otroligt mycket tråkigheter i hans liv. Nu när han har kommit upp i en viss ålder så känner han nog att han är trött på allt strul och försöker lämna detta bakom sig. Han är trött på att bli blåst och på att bli bedragen och sedan kom den här kvinnan som började ta hand om honom och kanske hade tillräckligt med skinn på näsan för att kunna kräva att han skulle lägga av med supandet med mera. Men samtidigt så ska man inte ta all “credit” ifrån Yngwie själv. Han insåg nog så småningom att “nu får det vara nog”.
Här i Sverige blev du nobbad att komma in på en spelning med Yngwie. Berätta vad som hände.
Tallee: Det sårade mig oerhört! Yngwie och jag skiljdes ju som vänner och förblev nära vänner i många år efter att vårt förhållande hade upplösts. Jag var den första som han ringde i Sverige när hans mamma var sjuk. Under denna period bodde han hos mig. Jag fanns där för honom under denna svåra tid och jag har alltid haft känslan att vi är vänner för livet, vilket jag har trott har varit ömsesidigt från Yngwie. Jag har aldrig svikit honom, jag har aldrig pratat skit om honom. Vem han än varit tillsammans med så har han alltid hört av sig när han har varit hemma i Sverige. Han har varit en god vän helt enkelt. Men sedan när han träffade April så märkte jag att det helt plötsligt inte gick att få kontakt med honom och jag fick höra från andra att de inte kunde nå honom heller.
Under en liten gästspelning här i Stockholm kände jag att det var ett perfekt läge att återknyta kontakten. Med andra ord, det skulle bli en glad överraskning. Sedan var jag självfallet nyfiken på hans då relativt nya tjej. Men det första April hade gjort när de hoppat av planet på Arlanda var att meddela att Erika och Tallee inte under några som helst omständigheter skulle få komma på konserten. Det var Marre (MARCEL JACOB) som ringde mig och berättade det. När jag hörde det så fattade jag ingenting. Vad jag förstår så kanske inte Erika och han skildes som vänner. Det blev lite smutskastning i media och det sköttes kanske inte så snyggt. Jag har inte frågat Erika om detta personligen, utan utgår från vad som stod i media då. Men att jag plötsligt inte skulle vara välkommen till spelningen kändes helt bisarrt. Yngwie och jag hade ju inget otalt med varandra. Jag tänkte, ”vad fan är detta för larv?” och gick självklart på konserten ändå. Jag kände ju hela bandet och efteråt när jag skulle gå backstage och hälsa så hörde jag genom dörren hur April skrek hysteriskt och börjar att slå omkring sig och skrika ”What the fuck is she doing here”? Enligt Marcel Jacob stod Yngwie helt rosig om kinderna och såg generad ut vilket inte förvånar mig ett dugg då hon gjorde bort sig helt och hållet där. Marcel ville sjunka genom golvet och Mats Levén som även han var där skakade bara på huvudet. Det hela slutade med att jag bara gick därifrån och kände mig självklart oerhört besviken.
Ytterligare en händelse utspelade sig förra året. Jag hade medverkat i filmen SÅ JÄVLA METAL. Det var en intervju med mig om tiden i Sverige och hur det var när vi flyttade till USA. Några bilder visades på oss som tonåringar. Väldigt kul, men oskyldigt. Filmen hann vara ute på biograferna i en månad då jag fick ett förtvivlat samtal från producenten som sa att de måste göra om och ta bort delarna där jag är med då April hotade med att Yngwies musik skulle tas bort ur filmen om jag medverkade. Jag förstod att producenterna kände sig tvungna att göra detta, men blev givetvis besviken eller mest förbannad faktiskt. Detta var ingen film som handlade om Yngwie specifikt, utan om den svenska rockindustrin överlag. Jag kände att hennes beteende var patetiskt och barnsligt och skrev i ren ilska om detta i min blogg. Dagen efter ser jag till min förvåning att 3000 personer besökt min blogg och många hade kommenterat. Så det här med att helt “radera” Yngwies förflutna och försöka få mig att vara tyst blev nog ett bakslag för henne. Istället kom mina bilder och berättelse ut till ännu fler. Alla kommentarer var positiva förutom cirka 20 stycken inlägg som var i negativ bemärkelse, där jag var en hora, ”gold digger” och allt möjligt. Men det intressanta var att när vi kollade IP-numret så var samtliga 20 inlägg från samma person som skrivit under med olika namn.
Och det var April?
Tallee: Det är vad alla säger till mig. Jag säger ingenting i och med att man kunde lokalisera att IP-numret gick dit. Men om det var hon personligen det vill och kan jag inte svara på.
Det kan mycket väl vara någon annan från hennes familj då hela klanen verkar vara inblandad i Yngwies affärer.
Tallee: Jag säger varken bu eller bä i den frågan, men folk runt omkring mig är så gott som säkra på att dessa inlägg kommer från nämnda läger. Men i och med att det inte fanns några klara bevis så tog jag bort dessa inlägg då det endast kändes oseriöst att en och samma person har suttit och skrivit under med olika namn. Men man ser klara tecken på att Aprils tankegångar gått ut på att i stort sett tycka illa om alla som korsat Yngwies väg innan hon kom in i hans liv. Jag bara känner att varför inte agera normalt och vara en snäll person? Det var ju så många år sedan jag var ihop med Yngwie. Urlöjligt agerande!
Därav kanske att även skivorna fallerat i kvalité då han allt mer innesluter sig i sig själv? Är man så hårt kontrollerad är jag i alla fall övertygad om att den kreativa ådran tar stryk. Även om Ygwies musik inte varit direkt nyskapande så tycker jag dock att han har haft en viss god kvalité på sina släpp, men där de senaste tio åren varit ett dalande skepp. Man kan väl säga att hela hans verksamhet är som en maffiaklan då hela hennes familj verkar vara inblandad i Yngwies affärer. Man får ju nästan snudd på hjärtklappning när JOHN MACALUSO beskriver om turerna under turnéerna.
Tallee: Man har fått höra en hel del under årens lopp om vad som sker. Pressen har kontaktat mig för att få detaljer, men jag har avböjt då jag valt att hålla det hela nedtonat. Jag har mina goda minnen från den tid vi hade tillsammans och dessa vill jag inte förstöra.
Ni hade ett relativt långt förhållande. Vad är det mest lärdomsrika du har tagit med dig från ert förhållande? Gav han dig några positiva erfarenheter som du kan ha nytta av idag?
Tallee: Det finns det absolut! Får tänka lite här… Well … vi har båda alltid haft en stark passion för djur. Vi var båda måna om våra katter till exempel och tog till och med med oss vår katt Lizzy till USA när vi flyttade dit. 
Sedan lärde han mig att ha skinn på näsan, att inte ta skit från andra. Jag föddes förvisso med skinn på näsan själv, men jag lärde mig att säga ifrån ordentligt. Kämparandan gav han mig. Arbetar man så lyckas man vilket han är ett praktexempel på. Han kämpade oerhört mycket för att nå sina drömmar. Jag tycker att han är värd allt gott som kom i hans väg då han lyckades med att få uppleva sin pojkdröm. Min tillgivenhet till RAINBOW, DEEP PURPLE och klassisk musik har jag ju honom att tacka för givetvis. Jag lyssnade på RAINBOW innan jag träffade honom, men han gav mig passionen för det bandet.
I boken stod det att Yngwie var väldigt svartsjuk och att ingen fick komma i närheten av dig. Stämmer det?
Tallee: Yngwie var mycket svartsjuk, det stämmer. Men också överbeskyddande, som jag nämnde förut. Han var foglig, men blev väldigt förbannad om någon närmade sig mig för mycket. Han hamnade i bråk och slagsmål flera gånger. Bland annat fick några bandmedlemmar känna på hans ilska. En av hans trummisar fick en snyting och fladdrade iväg i baklänges kullerbytta för att han lagt armen om min rygg. Men det finns flera andra exempel på hans svartsjuka. Yngwie hade inga tjejer efter sig i Sverige, utan det kom senare när vi flyttade till USA. När vi var ute på turnéer och det kom fram tjejer så blev han mer besvärad än uppmuntrad då groupies inte existerade för honom, något jag misstänker att det inte gör nu heller (skrattar).
Yngwie sommarpratade i Sveriges Radio i somras, vilket jag förmodar inte undgick dig. Vad blev din reaktion efter att programmet sänts?
Tallee: Vad ska man säga? Han berättade inte så mycket om man säger så (skrattar). Han hade ju kunnat tona ner Anders Tengners bokrelease avsevärt genom att avslöja och berätta många saker själv innan boken kom ut. Detta var även Anders spontana reaktion. Men det roliga och samtidigt konstiga i det hela var att han inte nämnde någonting av personligt värde. Jag menar det var inget nytt, inget han inte redan berättat förut. Han nämnde inga namn förutom sin fru. Många viktiga nyckelpersoner i hans liv nämnde han inte ens som till exempel PETER ROTH som var en god vän sedan länge och en av huvudpersonerna i den berömda bilolyckan.
Och kanske det värsta: inte ett enda ord om sin gamle vapendragare MARCEL JACOB och hans tragiska bortgång.
Tallee: Ja, vilket är så tragiskt.
Han skrev inte ens ner några rader när nyheten kom ut att Marcel tagit sitt liv.
Tallee: Detta var en oerhörd besvikelse för mig och även hans ex-sångare JEFF SCOTT SOTO. Han hörde inte av sig och nämnde inte ett ord efter Marres bortgång. De var vänner och ovänner om vart annat under många år. Båda gjorde många misstag och dumheter mot varandra. Men jag tyckte ändå att det var ofattbart att han inte nämnde sin gamle barndomsvän någonstans. Jag tyckte att Marcels systrar och familj var värda några rader. Men samtidigt är jag inte överraskad då han idag verkar vara helt styrd.
Även med Marre blev du en väldigt nära vän.
Tallee: Yes! Yngwie introducerade honom i ett tidigt stadium där de var som två allianser mot varandra. Vi gick ofta på bio tillsammans. Det rörde sig nog om fyra gånger i veckan. Jag och Yngwie kunde komma ut från biografen och säga ”Vilken grymt bra film”, medan Marre kontrade med att det var typ det sämsta han någonsin hade sett. Självfallet börjades en livlig diskussion om vem som hade rätt och fel (skrattar). Det fanns en djupt rotad hatkärlek mellan dessa två, där Yngwie formade Marre när det gällde hans sätt att spela sitt instrument bland annat. De var nästan jämt och ständigt oense om saker och ting där det oftast slutade med att Marre tog sitt pick och pack och stack. Men han kom alltid tillbaka då jag tror att det fanns en viss separationsångest herrarna emellan. Sedan får man inte sticka under stol med att Marre var väldigt speciell. Han hade sina knepiga stunder och det var inte alltid Yngwies fel att de hamnade i bråk. Båda var väldigt olika personligheter som hade enormt starka viljor, men där kanske Yngwie var den som hade den mer dominanta framtoningen ut mot allmänheten och Marre oftast hamnade lite i skymundan. Han var ingen festprisse och oftast så var han oerhört innesluten i sig själv. För många var han svår att komma in på livet, något som jag kanske inte tänkte på i och med att jag känt honom länge.
Men din och Marres vänskap fortsatte även efter att du och Yngwie hade glidit isär?
Tallee: Jag och Marre hade kontakt i alla år efter att jag och Yngwie inte var ett par längre. Efter den intima konserten på PUB ANCHOR så blev han beskylld för att ha stulit saker eller att Yngwie fått för lite pengar och det var alltid Yngwies fru som var inblandad i dessa beskyllningar fick jag höra senare. 
Det är tråkigt när någon utnyttjar sin position och behandlar folk som skit helt enkelt. Marre var jättebesviken på Yngwies fru och konstaterade att han hade förlorat en kär vän. Men jag kommer inte riktigt ihåg detaljerna kring det där bråket, så jag vill inte säga mer om det. Men jag och Marre hade som sagt kontakt under alla år. Jag hjälpte honom även med tips och kontakter till musiker till hans band TALISMAN. Han var en nära vän och inkluderad i alla mina stora högtidsdagar.
Pratade du med Marre dagarna innan den obeskrivligt tragiska händelsen?
Tallee: Jag var i USA när detta hände och hade varit där under ett par månader, så jag hade inte pratat med honom på ett tag.
Kom hans självmord som en ren kalldusch eller kan du i efterhand se tillbaka och hitta tendenser till att detta var ofrånkomligt?
Tallee: Det kom som en ren chock och jag var väldigt ledsen. Även om jag hela tiden vetat om att Marre hade sina mörka stunder, att han hade ont i sina händer och att han hade ekonomiska problem, så har jag aldrig fått den bilden av honom att han skulle vilja avsluta livet.
Han var en otroligt duktig musiker som tyvärr aldrig fick sitt riktiga erkännande,
Tallee: Nej, tyvärr så fick han inte det. Men de som lärde känna honom fick ta del av en människa med en enormt varm humor. Han var en otroligt smart kille som läste oerhört mycket. Han pluggade till psykolog som du kanske känner till? Han var överlag en väldigt beläst person och väl bevandrad i det mesta. Men socialt kunde han vara oerhört sluten också. Det är mycket tragiskt det som hände och vi är många som saknar honom.
Är det med en bitterljuv eftersmak du ser tillbaka på er tid ni hade tillsammans?
Det är endast med ljuv eftersmak som jag ser tillbaka på allting. Det finns ingenting som jag ångrar från den tiden och utan att vara det minsta religiös så kan jag säga att det finns en mening med mycket av det jag gått igenom. Yngwie var min första och en av de största riktiga kärlekarna jag haft. Jag fick som ung delta i Yngwies traggliga och många gånger tragiska liv bland stjärnorna. Han är och kommer att förbli en positiv händelse i mitt liv. Jag önskar honom och hans familj allt gott.
Foto: Göran Magnusson (toppbild), Susann Almgren (Yngwie & Tallee med gitarrer), Talle Savage & Mattias Savage (Charlie Chaplin-bilden).
Savage Beauty – www.savagebeauty.se
