VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
de-van-2013-band

DE VAN tillbaka till staden där allt började

63 Shares

de-van-2013-band
Att beskriva DE VAN’s musik är som att försöka samla ihop alla pennsorter under en och samma kategori då bandet har gjort sig kända för att vrida in och ut på de flesta populärmusikaliska genrer. Med ny keyboardist och nytt managementkontrakt nalkas det i dagarna singelsläpp och längre fram i vår även ett nytt album. Rocknytts Sven Mörén träffade bandet och deras nya manager JENS LUNDBERG för att reda ut bandets musikaliska begrepp samt även lite försnack inför lördagens gig på ROCKNYTT LAJJV i Arvika. 

 

När man lyssnar på er platta från 2010, ”Planet Botox”, känns det som att ni rent musikaliskt tagit hela den kaotiska musikbranschen i ett paket och skapat det som ni idag kallar DE VAN. Vad var er egentliga vision när ni bildade bandet?


Eric: Vi gör någonting jävligt bra helt enkelt (skrattar). Strävan var väl inte att göra någonting som blev en låt som inte låter som någonting annat utan det bara blev så naturligt helt enkelt. Några år innan skivan så började jag att arbeta med en kille som heter TORD BÄCKSTRÖM. Vi arbetade med att skriva musik till en MTV-serie. Det blev en låt som bara blev använd till den serien och ingenting annat. Men i och med nämnda projekt så hittade vi någonting att jobba vidare på och detta koncept är ganska enkelt. Men det är inte så många som gör det så att säga.

Som du säger: det låter enkelt trots sin breda framtoning.

Eric: Det är tungt, men ändå lätt och melodiskt. Sedan så kanske en utav våra huvudingredienser är att jag kanske inte låter som någon annan typ av rocksångare samt att vi använder keyboard, gitarr och bas på ett lite annorlundare sätt än vad man annars kanske är van vid att göra. Man kan säga att det är paketet som gör det hela och inte någon enskild grej så att säga.

Greg: Det är verkligen svårt att sätta ett finger på det hela.

Eric: Men vi lyssnar ju på allt möjligt då vi inte vill vara begränsade till en speciell stil. Det får inte bli att nu spelar vi metal och då får det bli så här, eller nu så spelar vi pop och då får det bli på det här viset.

Man kan hitta lite stänk av DREAM THEATER stundtals uppblandat med amerikansk radiorock i samma låt.

Eric: Är det ditt intryck så varsågod (skrattar). Välkommen till musikshopen. Hur vill ni ha låten? (Alla skrattar). Genom åren har vi fått trettio till femtio olika bandjämförelser men där i stort sett samtliga har konstaterat att man inte i någon låt kan säga att vi låter som ett speciellt band, utan vi låter som tio olika band i en låt där slutresultatet blir att vi låter endast som DE VAN.

När det gäller mig personligen så valde jag på ett ganska tidigt stadium att inte kategorisera er musik.

Eric: Vi med (alla skrattar).

Greg: När det gäller tråden så är det väl texterna som bär fram det huvudsakliga i dess samhällsdoftande framtoning.

Eric: Man kan säga att musiken stärker texterna på något sätt.

Albumtiteln är ganska slående gentemot musikstilen. Lite schizofrent får jag nog säga att det är (skrattar).

Mikael: Men även texterna innehåller något schizofrent. Du kan någonstans välja. En kille vinklar det hela på ett sätt medan andra människor hittar en annan vinkel eller innebörd i texten. Vissa kan känna en mer ”glimten i ögat”-nerv medan andra i samma text kan hitta en mer allvarlig ton i det hela. Det gäller även det musikaliska.

Eric: Det är inte direkt så att det är vi som visar ”att så här är det” eller att vi säger ”så här tycker vi” utan vi skapar en objektiv vinkel.

Man kan säga att ni berättar en sak för att sedan lämna en fri tolkning till lyssnaren?

Eric: Helt riktigt. Det är helt upp till lyssnaren att välja nivån på sin tankebana gentemot texten.

Känner ni att DE VAN och dess musik gynnas av musikbranschen sett till hur den ser ut idag?

Eric: Det skulle jag nog säga! Det är bara att ta en låt som ”Shine”. Det är en sju år gammal låt som än idag rymmer något nytt och fräscht.

Mikael: Just att det är lätt för alla att hitta någonting som passar alla då vi arbetar i så vitt skilda kategorier när det gäller vår musik. Vi har tunga gitarrer, fina synth-slingor, vi har popsång, tuffa körer, – vi har mycket att erbjuda helt enkelt. Lika väl som söta sjuttonåriga tjejer kan hitta någonting så kan även en extrem dödsmetallsnubbe hitta någonting som passar in på hans tycke och smak. Det är detta som skapar vad DE VAN står för, – att hela vårt koncept är så vitt och brett så att det passar alla kategorier av människor.

Simon: Vi har träffat en bredare publik än vad vi trodde att vi skulle göra och detta ur de båda åldersperspektiven då vi har både en yngre kontra äldre publik än vad vi trodde skulle vara möjligt.

{youtube}NwJdXMHJ9mE{/youtube}

Berätta för mig, när formades DE VAN?

Eric: Jag kände ett enormt starkt behov av att sätta ihop ett band vilket i sin tur resulterade i att jag vände mig till Simon som även han är värmlänning.

Simon: Från Arvika om vi ska vara petiga.

Där ser man! Rocknyttland (skrattar).

Eric: Simon blev ett självklart val att ta med i bandet då vi hade jobbat med varandra tidigare. Man visste vad man fick helt enkelt. Sedan så kom Mikael in i bandet.

Mikael: Nä du! Greg måste ha kommit med i bandet före mig.

Greg: Ja fan! Så var det allt.

Eric: Så kanske det var.

Greg: För jag kommer ihåg när du sökte efter en gitarrist och då kom Mikael med i bilden.

Eric: Jag ger mig! Sedan har vi haft trummisar som det inte har funkat med på grund av att de bott alldeles för långt bort för att kunna ge etthundra procent. Så den intakta delen utav bandet är gitarr, trummor, bas och sång. Sedan har vi en ny keyboardist som kom med för några månader sedan, och du Bjarne har väl tummat med oss i cirka två år. Trummisar har ju varit lite SPINAL TAP i detta band.

Bjarne: Ja fan! Det stämmer. Det blir två år i februari.

Eric: Och du blir vår femte trummis i ordningen

Bjarne: Exakt! Och fler än så blir det inte (skrattar).

Är testamentet skrivet utifall att även du skulle försvinna mystiskt? (Skrattar)

Bjarne: Jajamän (skrattar).

Jag behöver väl knappast fråga om allt kommer att tillgå bandet? (Skrattar)

Mikael: Det är en självklarhet att så blir fallet (skrattar). Så 2009 kan man säga att vi för första gången blev ett komplett band. Sedan blev vårt första gig någonsin på RITZ i Arvika.

Eric: Nämen det var inte vårt första gig. Vårt första blev på en klubb i Stockholm som låg på Odenplan.

Mikael: Okej då! Men Arvika blev vårt första gig utanför Stockholm. (Alla skrattar)

Om vi går in lite mer på bytet av keyboardist. Blev det ett självmant avhopp eller var det ni som beslöt er för att sparka vederbörande?

Eric: Det var ett självmant avhopp då vi rent musikaliskt började gå åt olika håll. När man kommer till en sådan situation så är det lika bra att avsluta samarbetet då det är så oerhört viktigt att alla i bandet tycker att det är lätt och kul.

Rent generellt, om man tittar på hur er musik framförs så har varje instrument en säregen framtoning. Det finns inget instrument som hamnar i bakgrunden. Det intressanta i det hela är att ni får fram en nyanserad dynamik i helheten trots den dominans varje instrument har. Det blir än mer intressant om man enbart ser till klaviaturen då den i vanliga fall endast hade stått och levererat keyboardmattor rakt igenom men här får den istället en symfonisk framtoning. Joan! Berätta om din musikaliska bakgrund, om hur du kom med i bandet och hur dina tankar gick när du först fick förfrågan om att provspela.

Joan: Det är inte första gången som jag spelar keyboard om man säger så (skrattar). Jag är mycket yngre än de andra grabbarna då jag nyss fyllde tjugoett år. Jag kommer från Kopparberg, men har bott i Stockholm från och med att jag började gymnasiet. Jag spelade en kväll på PUB ANCHOR här i Stockholm med ett annat band som jag är med i som endast kör covers. Nämnda kväll på ANCHOR så träffade jag Bjarne och det var precis när den andra keyboardisten hade hoppat av bandet. Jag hade aldrig hört talas om DE VAN och Bjarne kom fram till mig tatuerad och är allmänt läskig och frågar om jag skulle kunna tänka mig att provspela.

Eric: Bjarne ringde mig den kvällen när jag var på väg hem från jobbet och sade: ”Eric! Vänd om och kom till ANCHOR så ska du få träffa en kille som har en synth och en dator med sig.” (Skrattar).

Joan: Och då kom han fram till mig med ”Planet Botox” i sin hand för att ge den till mig, och när jag fick se omslaget så rynkade jag på näsan. Min första tanke när jag såg omslaget var att de spelade oerhört mycket hårdare än vad jag någonsin brukar lyssna på. Men när jag väl hade lyssnat på plattan så blev jag som du förstår oerhört överraskad. Jag hade aldrig hört någonting liknande förut, så jag ville verkligen ge det hela en chans. Jag ringde till Bjarne och berättade att jag var villig att provspela. Vi repade några gånger och i början kändes allting oerhört svårt i och med att jag fick jobba på ett nytt sätt eftersom jag i stort sett aldrig hade jobbat med dator och samples tidigare. En annan grej är att DE VAN vill att det live ska låta exakt som på skiva, och det är ganska mycket keyboard i låtarna så det var en hel del att sätta sig in i. Men efter ett tag så började jag få koll på det hela någorlunda. Då beslöt vi att jag skulle köra ett testgig med bandet på deras senaste spelning på PUB ANCHOR och efter den spelningen fick jag jobbet.
de-van-band-logo 

Som du sa tidigare så är detta så långt ifrån det du har spelat tidigare?

Joan: Absolut! Jag är pianist egentligen.

Snackar vi klassisk musik?

Joan: Oh nej! Det handlar om renodlad rock´n roll.

Typ JERRY LEE LEWIS. Upp med fötterna på pianot och visa vart skåpet ska stå?

Joan: Absolut! Man vill väl vara bandets rockstjärna (Skrattar). Bara att övergå till enbart synth blev en oerhört stor omställning för mig samtidigt som det blev en oerhört rolig omställning. Samtidigt är det än mer inspirerande att komma med i ett band som endast gör egen musik och som dessutom är jävligt bra än att stå och harva en jävla massa covers även om detta är roligt på sitt sätt.

Vad tycker ni övriga i bandet är den största skillnaden mellan er föregående keyboardist och Joan?

Greg: Nu har han endast varit med en månad så vi har väl inte hunnit med att analysera alltför djupgående. Men en stor skillnad är sättet han jobbar på. Då menar jag inte rent speltekniskt utan mer teknikmässigt då han som sagt använder sig av en data och ett klaviaturbord vilket innebär att han får fler möjligheter då han kan använda mer ljud i samma sekvenser.

Eric: Live kommer vi att kunna göra det mer likt originalversionen på plattan.

Greg: Sedan blir det mindre saker att bära (Skrattar).

Eric: Egentligen vet vi vad som är de största skillnaderna när det gäller keyboarden då och nu, men det är svår att nämna det på band utan att det låter otrevligt. Men vi drog som sagt åt olika håll rent musikaliskt och sedan så tar Joan mycket mindre plats eftersom han är mycket mindre än min mikrofon.

Så ni kan trycka ner honom lite då och då?

Joan: Fast det är storleken som räknas och då blir jag mer praktisk då jag som sagt tar mycket mindre plats än de övriga i bandet (alla skrattar).

Eric: Det var rätt kille både storleksmässigt och musikaliskt kan man säga (Skrattar).

Om vi går in lite på albumtiteln ”Planet Botox”. Är det så förutsägbart som det låter? Är det en känga till dagens skönhetsideal?

Eric: Det kan det absolut vara, men även mer ett begrepp på hur världen kan se ut rent generellt. Många låttitlar på plattan skulle vi ha kunnat använda som albumtitel.

Kan man säga att DE VAN drar lite åt det politiska hållet?

Eric: Om vi säger så här: vi sågar inga eller inget, men vi vill att människor ska tänka efter. Det är mer situationsskildringar med lite glimten i ögat.

Bjarne: Och ibland ganska rakt på.

Greg: Vi lyfter upp olika ämnen och sätter lite touch på det hela utan att stå och peka åt något håll.

Eric: Helt riktigt! Visst kan man säga att texterna har en politisk framtoning, men vi sätter inge statement på det hela. Eller vad säger ni grabbar?

Mikael: Det låter väl bra.

Greg: Något vettigt har du väl fått ur dig i alla fall (skrattar).

Eric: Om vi avrundar svaret på din fråga så här: vi har bra texter där vi sjunger om någonting vettigt och sedan levererar vi jävligt bra musik och bra låtar helt enkelt.

{youtube}slba03kVkJU{/youtube}

Mikael, är det den perfekta kontrasten att spela i så vitt skilda band som DYNAZTY och DE VAN?

Mikael: Helt klart! Det blir en skön brytning jämfört med varandra då det handlar om vitt skilda tänk och spelstilar. Sedan är det lite olika kategorier av människor i båda banden eftersom DYNAZY mer är snorungar om man jämför med dessa grabbar som är lite äldre och lite mer gaggiga (skrattar).

Eric: Sedan är vi väl lite argare också (skrattar).

Bjarne: Mikael har längre hår än oss vilket gör en jävligt stor skillnad. (Alla skrattar).

Mikael: Det är lite annorlunda då vi i detta band leker med i stort sett alla genrer som finns. Det är bara blues som fattas.

Stilarna banden sinsemellan skiljer sig så vitt från varandra där DE VAN sticker ut lite mer än DYNAZTY som har en mer traditionell framtoning. Det som du utvecklar i detta band, är det något som du även har dragit nytta av när det gäller din roll i DYNAZTY?

Mikael: Absolut! Det mesta i DE VAN är väldigt genomtänkt. Det är ganska tydligt det vi gör och vad det är för kvalité på det hela. Detta har lett till att man ibland kan inflika med små sekvenser även i DYNAZTY som man annars aldrig skulle ha vågat sig på. Jag vågar färga lite mer i vissa partier än vad jag kanske hade gjort om jag inte hade varit med i DE VAN.

Hur beskriver man DE VAN live?

Eric: Det blir en ganska fet bild. Maffigt scenljud och en maffig scenbild.

Simon: Vi är större än scenen kan man säga. Det är många i publiken som kommer fram efteråt och frågar varför vi står här och harvar då de tycker att vi skulle platsa bättre på en större scen.

Eric: Ibland kan vi faktiskt känna att vårt sound är för stort för stället vi spelar på.

Är det endast ert sound som stundtals känns för stort?

Simon: Även vårt ego (alla skrattar).

Mikael: Jag tror att det handlar om hela grejen DE VAN när vi snackar liveframträdande. Vi levererar live och så är det bara. Jag tror inte det bara handlar om musiken utan när vi går upp och kör så kör vi verkligen fullt ut oavsett om det är ett litet eller stort ställe. Vi levererar fullt ut och jobbar hela tiden på att kunna leverera ännu mer i framtiden efter plattans storlek.

Jens: Jag har ett bra uttryck för detta. DE VAN är på MADISON SQUARE GARDEN och publiken är på PUB ANCHOR.

Eric: Sedan är det som en resa. Det är svårt att bara åka och att se till att allt flyter på. Utvecklingen har ju varit en annan än vad man trodde ifrån början. Då när det begav sig var man en mer resonerande typ. ”Musiken skall vara så och så, då måste det andra vara på detta sätt.” Men nu har vi hittat vår grund att stå på vilket gör att vi nu rakt igenom endast har riktigt roligt när vi står på scenen. Vi känner att vi är i det läget då man fullt ut kan visa vad vi verkligen känner när vi står och levererar. Det sista vi vill är att klä in oss i en annan dräkt. Det gör man i och för sig ändå, men då blir det en mer naturlig dräkt som man hoppar in i.

Mikael: Sedan har vi hållit på vissa saker ända sedan starten. Att vi alltid ska leverera live exakt som vi gör på skiva och helst lite därtill. Vi kör inga förinspelade körer eller ”back-tracks” utan när vi kör så är det till etthundra procent.

Bjarne: Vi har många gånger hört av andra att vi låter bättre live än vad vi gör på skiva.

Ni har alldeles precis signat med ett nytt management (BLUE LEMON MANAGEMENT). Jag misstänker att det inte är ert första?

Eric: Oh nej (Skrattar).

Ni har haft ett gäng med andra ord?

Eric: Om vi säger så här, vi har haft djävulskt massa skit. Men när vi lärde känna JENS LUNDBERG så kände vi att det fanns hopp och då tyckte vi att det var värt att anamma för ett eventuellt kontrakt. Ju längre tiden gick så köpte han allt mer vårt koncept och vi köpte hans och vi tror verkligen på kommande samarbete.

Vad är det ni tror på i detta samarbete?

Mikael: Vi tror på all jävla skit han säger (skrattar).

Eric: Som band så kan man till en viss gräns hålla i samtliga trådar själv. Men sedan kommer man till en punkt där man måste anlita någon som kan dra i de trådar som genererar någonting proffsigt och etablerat. Den tryggheten känner vi med Jens då han har många år i branschen att luta sig tillbaka på samt ett genuint intresse för musik rent generellt.
de-van-blue-management 

Jens, berätta hur du kom i kontakt med bandet och vad det var som gjorde att du nappade.

Jens: Det var en muta till Bjarne så att jag kunde bli aspackad på PUB ANCHOR utan att någon skulle få reda på det (alla skrattar).

Mikael: Nästa fråga (skrattar).

Jens: Det var som så att jag befann mig på PUB ANCHOR och dundrande in kommer Bjarne när jag står och njuter av det som kommer ut från högtalarna. ”Fy fan vad bra” utropade jag med full styrka. Bjarne säger; ”Det är mitt band. Vänta så ska du få en platta”. Jag tog med mig plattan hem och satte på den omgående för att lyssna in mig på det hela, – och fick en rejäl smocka då det lät så rakt igenom osvenskt. jens-lundbergDet blev nästan som en chock för mig att ett svenskt band hade skapat detta sound. Det var hårt, poppigt och Erics sång sticker ut och färgar det hela på ett sätt som gör att musiken kontra sången grundlurar en totalt. Man förväntar sig att sången kommer att låta på ett vist sätt men när den väl smyger in levererar den någonting helt annat så att allting bara blir helt annorlunda. Efter ett antal genomlyssningar så blev nämnda alster husplattan där hemma.

Jag kommer ihåg när jag åkte till LOS ANGELES så körde jag runt i en nerdragen cab spelandes ”Planet Botox” alldeles för högt i högtalarna så att alla skulle höra, – ut med kromad armbåge och blänkande tänder!
När jag satt där i bilen med plattan på högsta volym sade jag till mig själv: ”Det här är så jävla osvenskt, det här är så otroligt bra så jag håller på att smälla av.” I denna stund  hade jag och bandet börjat föra en dialog, men jag höll mig borta då det fanns en annan person involverad. Så jag backade helt enkelt. Men efter en tid så checkade jag igen och frågade bandet hur läget såg ut. De sa att det inte hade hänt så mycket vilket resulterade i mitt svar: ”Bra! Då ses vi.” Där kan man säga att vi satte igång att prata på allvar. Men sedan kör jag en process som ibland kan få banden att känna sig lite otåliga då den går ut på att vi konverserar under en längre period tills vi har hittat den rätta nerven och känslan i det hela. Efter en längre tid av konverserande så small det bara till och nämnda känsla blev ett faktum. Vi har en plan, vi vet vad vi ska göra. Det känns oerhört bra och det här är mycket större än Sverige. Vi börjar dock här hemma. Många svenska band dissar sitt hemland för att istället på en gång söka sig till utlandet eftersom de anser att det är en omöjlighet att slå här hemma. Men vårt tänk är: ”Kan du lyckas på din bakgård så kommer du att lyckas i övriga välden.”                                                                                            

Ni har en ny singel på gång som ni släpper i dagarna, där ni kommer att ha ett release-gig på hemmaplan i ARVIKA, på ROCKNYTT LAJV (RITZ). Sedan så har ni även en ny platta på gång.

Eric. Stämmer bra!

Vill ni avslöja lite detaljer? Kommer man att känna igen DE VAN från första plattan eller kommer vi att få se en stor musikalisk förändring?

Eric: Man kommer absolut att märka skillnader samtidigt som man kommer att känna igen sig i förhållande till första plattan.

Är det nytt bolag ni släpper på eller blir det på egen hand?

Eric: Vi kommer att släppa på egen hand till att börja med för då vet man vad som händer. Vi har haft så mycket strul med skivbolag då vi bröt vårt senaste kontrakt i USA. Så nu kör vi på egen hand för att visa vart vi står idag. Men målet är att vi senare ska bli signade på ett större bolag.

När kommer fullängdaren att se dagens ljus?

Eric: Det blir i slutet på mars eller i början på april.

Finns det någon färdigställd albumtitel?

Jens: Den får inte du veta, utan det tar vi då det börjar bli dags.

Och nu på Lördag (2/2) ska ni spela på “hemmaplan” på ROCKNYTT LAJV i Arvika. Hur känns det?

Eric: Det ska bli riktigt roligt att få komma hem till orten där allting startade. Extra roligt blir det att få spela tillsammans med LIZETTE & vilket kommer att bli en klockren kombination rent musikalsikt. Så gott folk: se till att pallra er dit, för ni kommer inte att bli besvikna.
 

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter