VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
sorrowed-band

En snabbis med Pete från finska SORROWED

0 Shares

sorrowed-band

Ibland blir man jag så glatt överraskad av skivor att jag genast vill veta mer om bandet. Därför följer nu en intervju med Pete “Vendetta” Raatikainen, trummis i finska Sorrowed som nyligen släppte sitt debutalbum ‘At the Ruins’ på Inverse Records.

Tjenare Pete, först och främst – Sorrowed är relativt okända här i Sverige så skulle du kunna berätta lite om bandet så att läsarna får ett hum om vilka ni är?
– Tjena tjena Janne, givetvis kan jag göra det. Vi är en galen trio på tre gamla finnar från Helsingfors som försöker spela lite riktig metal och ha kul tillsammans. Det hela startade redan 1997 när två riktiga metalskallar ville starta ett band tillsammans. Jag tror att Jape “Warhead” Nummenpää och Jouni Tuovinen, som startade bandet, bara ville se tuffa och coola ut tillsammans med sina flying V gitarrer i ett försök att ragga brudar. Tveksamt om det verkligen funkade med tjejerna men här är i alla fall Sorrowed nu 15 år senare och gör precis  samma sak nu som då och med samma stolthet och passion!


Brudar såklart, det fattar man ju, haha! Men vet du vilka som var Sorroweds influenser när de startade och vilka skulle man kunna säga är era influenser nu?
– Jag tror att det två viktigaste bandet alltid har varit Megadeth för Jape, och Metallica för Jouni. Vi kan bara anta vilka diskussioner de måste ha haft sinsemellan, haha! Jag vet att de hade en massa gräl om hur saker och ting lät för mycket Metallica eller för mycket Megadeth men i slutändan antar jag att det är de båda som var och fortfarande är våra största influenser. Men även band som Slayer, Sepultura, Testament, Carcass och snarlika band har alltid inspirerat och influerat oss men i slutändan tycker jag ändå att det hörs att musiken kommer från oss, det låter helt enkelt Sorrowed om det vi gör.

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det eftersom jag inte hade hört er förrän er debut kom ut. Förresten, varför tog det 15 år för er att få ut debuten?
– För att vi är riktigt lata jävlar, haha! Nä, seriöst talat så kom den första demon ‘Dream of a Better Tomorrow’ ut 1998. Då hade de en riktigt ut kille, kanske 13-14 år på trummor. Jag gick med i bandet 2002 och året efter släppte vi två demos, ‘Ending’ och ‘Dead in Flesh’. Vi spelade lite konserter och gjorde en egengjord musikvideo till låten ‘War’ och det var 2004.

En video, finns den på Youtube?
– Jajamen!
{youtube}rXSf0nRLrHI{/youtube}

Oh, tufft! Men fortsätt berätta nu, ni gjorde videon och sen?
– Efter det  skrev vi ett par nya låtar och begav oss till studion igen men någonting kändes inte riktigt rätt och bandet lades på is för ett tag.

Fem år senare sattes bollen i rullning igen, vi gjorde ett par konserter för att kolla läget och så vidare och det kändes riktigt bra igen! Vi hade tidigare haft lite problem med bassisterna men Joni “Enforcer” Öhlman började spela i bandet 2009 kändes det helt rätt. Vi började spela in ett debutalbum redan 2010 med våra egna saker i vår egna replokal men det var helt enkelt för svårt att göra på det sättet. Albumidén skrotades, de flesta nya låtarna med för den delen. Efter det lämnade Jouni bandet och då var det bara jag, Jape och Joni kvar. Efter en lång diskussion kom vi överens om att skita i allt och bara spela på ändå som en trio i ett försök att ha skoj tillsammans och på något vis kändes saker och ting mer naturligt som en trio.  De nya låtarna skrev nu också av en trio för en trio och på så vis kan man väl också säga att vi hittade vårat sound.

Efter ett tag som trio kände vi oss bekväma nog att göra ett försök i studion igen så vi bokade tid i den kända D-Studion i Klaukkala här i Finland. Det fanns inget skivbolag som stöttade oss då så vi gjorde allting på våra egna premisser. Tillslut när allting var klart visade Inverse Records intresse så det är via dem som ‘At the Ruins’ nu släpps.

Inverse Records känner jag till ja, men hur hamnade ni egentligen där. Var det dom som hörde av sig när skivan var klar eller var det ni som hörde av er och sa att ni hade ett album redo att släppas?
– Ja du, vi fick lite erbjudanden från ett par mindre bolag men inget av dem kändes tillräckligt övertygande. Sen en dag fick vi höra talas om Inverse Records från ett par kollegor till oss och vi blev såklart nyfikna och beslutade oss för att kolla läget med dem. Ganska snart efter att första kontakten hade tagits stod vi sen där med ett skivkontrakt i handen redo att skrivas under.

Nuförtiden är det här med skivbolag en ganska kontroversiell sak, så länge du själv har pengar kan du släppa vilket skit som helst, men vi kände ändå att Inverse Records var rätt bolag för oss och på den vägen är det. Lyckligtvis har vi också själva all rätt till våran musik samt att det är vi som har avgörande i våra egna händer i alla beslut gällande framtiden och för kommande album.

Så det blir ett album till alltså, för jag hade tänk fråga om du tror ‘At the Ruins’ är starten på Sorroweds karriär eller ett snyggt avslut på det hela, att släppa en skiva menar jag.
– Det är lite både och det där, som du säger skulle man kunna säga att ‘At the Ruins’ är ett sorts avslut på en lång och hård väg men samtidigt är det också bara början för Sorrowed. Vi kommer att fortsätta göra det här så länge det känns roligt, förmodligen lite längre än så till och med, haha!

Se där, det låter lovande. Så vad ligger på lut härnäst, ut på vägarna och spela till händerna blöder eller?
– Haha, ja det kan man säga. Vi siktar på att få göra lite spelningar samt att få respons på skivan. Trycka upp lite tuffa tröjor och allt sånt som hör till. Vi har förresten redan börjat fila på nytt material! Majoriteten av materialet på ‘At the Ruins’ var gammalt material men nästa skiva kommer nog bara att innehålla nya låtar. Vi får se vilken väg vi tar i framtiden men en sak är säker, huvuden kommer att rulla!

Avslutningsvis vill jag bara säga att ditt trumspel är i mitt tyckte höjdpunkten på hela albumet, är du självlärd eller har du tagit lektioner och spelar du i några andra band också eller?
– Oj, tack som fan kompis, det värmer att höra! Jag är helt självlärd. Man säga att jag själv knäckte trummiskoden men det tog mig också nästa 20 år att göra det, haha! Jag har lyssnat på band såsom Black Sabbath, Slayer, Sepultura, Metallica, Kreator och band i samma skola under hela mitt liv och det har liksom fått mig att vilja spela trummor. Finns det egentligen något mer lockande för en tonårsgrabb än att furiöst få hamra loss tillsammans med sin favoritmusik? Nej inte direkt! Så som ung satt jag där och spelade med till min favoritmusik och på den vägen är det.

Andra band, ja.., ska jag nämna några av de större banden så torde det vara Wintermoon, Snowgarden, Fragile Hollow och Rapture. Jag spelade förresten tillsammans med Jape i både Snowgarden och Fragile Hollow men det är ett annat kapitel som vi inte behöver gå in på nu.
 

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter