VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
graveyardband-2012

GRAVEYARD: Vi har väl blivit mer systemkritiska

8 Shares

graveyardband-2012

För drygt ett år sedan slog GRAVEYARD hela Rocksverige med häpnad med sitt då nya album “Hisingen Blues”. Efter ett år med utmärkelser och hårt turnerande så är bandet redan tillbaka med en uppföljare i plattan “Lights Out”. Rocknytts Sven Mörén träffade Axel (Trummor) och Jonatan (Gitarr) för att höra sig för om den snabba återkomsten och om bandets konstnärliga utveckling.


Jag har lyssnat på den nya plattan, och där de två föregående alstren talade sitt tydliga språk redan efter första lyssningen så krävs det mer utav lyssnaren när det gäller ert nya. Den känns lite mörkare i tonen jämfört med de förgående alstren.


Jonatan: Det kan nog stämma.

Lite ruffigare ljudbild!

Jonatan: Vi har nog inte tänkt så mycket i dessa banor, men nu när du säger det så får jag nog instämma.

Axel: Lite råare och ruffigare är det nog, men ändå inte någon super-stor skillnad gentemot förgående ”Hisingen Blues”. Nu har jag i och för sig inte lyssnat igenom den plattan på evigheter då man blev ganska trött på den efter ett tag, men visst lite råare och ruffigare har det nog blivit. Plattan överlag har en mer mörkare ton kan man väl säga. Sedan är det nog som du säger att den kräver mer utav lyssnaren då du kanske måste lyssna igenom plattan ett par gånger för att kunna skapa ett helhetsintryck.

Det är lite som att lyssna på en gammal platta med BLACK SABBATH där man för varje lyssning hittar nya vrår och detaljer. Var detta någonting som ni anammade inför skapandet utav det nya alstret?

Jonatan: Det blev väl mest så.

Axel: Det mesta utav det vi gör blir bara (Fnittrar).

Jonatan: Det är sällan vi har någon plan.

Axel: Det är mycket att skjuta ifrån höften. Men jag tror att vi på ett ganska tidigt stadium bestämde oss för att den skulle bli bredare än vad det varit tidigare, och om en skiva är bred så krävs det oftast automatiskt mer utav lyssnaren. Det är en sak om man levererar en punk-platta med en speltid på tjugofem minuter, där om den överlag håller jämn klass så kan man plattan efter en lyssning. Men på den nya plattan så har vi varierat oss mer när det gäller lugna, lite tynger och snabbare låtar och då krävs det självklart mer utav lyssnaren.

Går man in på de två första plattorna så är dessa mer åt det flummiga rakt igenom medan på den nya så ligger ert mer igenkännande sound och pyr under ytan. Man måste verkligen lyssna lite nogrannare för att finna det.

Axel: Det stämmer nog det du säger att de två föregångarna är mer flummiga i soundet.

Jonatan: Det kanske det är.

Det var som en kollega till mig sade, att han kan bara lyssna på era två första plattor på sommaren då han förknippar soundet med sommar och sol. Men när han fick höra ert nya alster så konstaterade han att denna skulle även vara brukig att ta del utav på hösten.

Axel: (Skrattar)

Jonatan: (Skrattar). En sådan jämförelse har vi nog aldrig fått förut.

Den här gången har det gått oerhört snabbt. graveyardlightsoutDet tog hela fyra år mellan den första och andra skivan, men bara ett år emellan föregående och nya. Har ni börjat anamma banden från sjuttiotalets sätt att arbeta eller vad?

Jonatan: Det var väl mer att vi hade ett sådant enormt starkt behov utav att spela nya låtar istället för att hela tiden stå och harva på de gamla. Sedan var det till skillnad från sist att vi ville få det hela till en snabbare process..

Axel: Man skulle kunna säga så här att skulle vi ta vårat medel på att ge ut skivor så har vi nu fixat till det hela lite grand i och med att vi var så enormt snabba med det nya kontra att det tog så väldigt lång tid mellan de två första (Skrattar). Skivutgivnings-tempot ser ju överlag annorlunda ut idag om man jämför med hur det såg ut förr. Men vi tycker att det känns väldigt gott att vi har fått möjligheten att få släppa ny musik med sådant kort mellanrum som vi nu gjort. Det är en stor morot till våra fans. Sedan kommer det nog inte gå lika snabbt att leverera skiva nummer fyra då man känner att sinnesstämningen är ganska långt ifrån att börja tänka på en ny platta inom en snar framtid.

Det brukar vara tvärtom när man har släppt en sådan succé som ”Hisingen Blues” blev, att man väntar ett par år bara för att smälta framgången med utmärkelser och allt vad det innebär. Kände ni att ni tog ett risktagande när ni beslöt att släppa en uppföljare så snabbt?

Jonatan: Det är lite svårt att säga. Men vi har väl aldrig känt att vi måste göra på ett visst sätt.

Axel: Vi känner oss nöjda med det vi gör. Självfallet hade skivan låtit på ett lite mer annorlunda sätt om man väntat lite längre då man säkert hade hunnit insupa ännu mera inspirationskällor inför skapandet, men jag tror att vi bara kan göra de skivor vi gör. Vi känner väl mer att om folk gillade den förra så borde de även gilla den nya plattan, så vi känner aldrig att vi tar en massa risker utan vi skriver och levererar och hoppas att majoriteten även ska gilla det nya. Det är bättre att smida medan järnet är varmt så att folk slipper gå och vänta under en allt för lång tid.

Det måste ha gått relativt fort att spela in plattan?

Jonatan: Vi tog ledigt för att kunna börja skriva nya låtar då vi hade varit ute och spelat en hel del och helt plötsligt så fick vi ett sådant starkt behov av att skriva nytt. Det tog väl två månader att skriva plattan för att sedan spela in den under maj månad.

Axel: Vi hade väl tio dagars paus då vi åkte ner till Tyskland för lite festivalspelningar. Sedan blev det lite av och till under sommaren innan vi fick ihop det sista. Men allt som allt så tog väl hela inspelningen en och en halv månad. Man kan väl säga att inspelningstiden hamnade på medium-längd då vissa spelar in en platta på åtta dagar medan andra tar ett helt år på sig för att fullborda det hela.

Jag har inte kunnat tagit del utav texterna på ett mer djupgående plan då man inte får tillgång till dessa före releasen. Men skiljer sig även texterna gentemot föregångarna?

Jonatan: Det finns väl samma tråd som i de två första, men den nya plattan är nog överlag mera systemkritisk än de tidigare släppen.

Axel: Jag har försökt tänka till lite i och med att det gått så pass bra för oss, man har fler ögon som tittar på en. I början så kanske man tänkte att man måste ha texter så att Jocke hade någonting att sjunga. Nu för tiden så har man fått lite mera utrymme och även om man inte levererar texter i Nobelklass så vill man ändå ha någonting vettigt att förmedla eftersom man ändå har fått lite mer utrymme då folk lyssnar mer på vad man säger än vad de gjorde i början, och där av så har man vågat bli allt mer personlig och därför har väl texterna blivit lite mera systemkritiska än vad de varit innan.

Är det du Axel som skriver merparten utav alla texter?

Axel: På denna platta har det blivit så. Det har sett olika ut från skiva till skiva. Men på denna platta så har jag stått för sex stycken, Jonatan för två och Rikard för en. Rikard gjorde även texten till B-sidan på singeln som kom ut för ett tag sedan. Men ser man över vad texterna handlar om så är det mycket om orättvisor av olika slag, att världen idag ser rätt konstig ut.

Detta är väl någonting som ni skriver om rent generellt?

Axel: Jovisst! Många utav våra texter handlar om orättvisor. Men sedan så har vi en kärleks-låt, kanske lite mer personliga låtar, lite mera introverta saker. Man kan säga att vi skriver texter om sådant folk pratar om med sina vänner över en kopp kaffe eller en bärs. Typ, nu har jag och frugan bråkat igen, nu har den ungen varit taskig mot min son i skolan för att han inte har den senaste mobiltelefonen, kriget i Syrien. Man avhandlar högt och lågt om hur världen ser ut, så det är väl där någonstans som våra texter brukar hamna.

I och med att det blev en sådan stor expansion med ”Hisingen Blues”, i vilket eller vilka länder känns det som att ni har expanderat mest sedan dess?

Jonatan: Det blir nog Sverige.

Axel: Vi är med all säkerhet störst här i Sverige för närvarande. Men det känns lite ändå som att Tyskland och och även större delen utav Europa kommit ifatt Sverige den senaste tiden, för även om vi i början var ett underground-band som slog stort här i Sverige så får man dock tänka på att Sverige är ett oerhört litet land till storleken vilket gör att möjligheten att man slår i media och når ut till en publik inte är en allt för svår grej att lyckas med även om man inte spelar på Debaser-Medis till en början. USA är också ett land där vi expanderat oerhört mycket den senaste tiden. graveyard-band-2012Vi var där i Januari och gjorde vår första headline-turné då vi endast spelat på festivaler där tidigare. Festivaler eller förbands-gig blir oftast till någonting som blir svårt att utröna då de flesta kommer för att se huvudbandet och där av att det blir svårt att utröna exakt hur stor publik som var där för att huvudsakligen se på oss. Men när vi var över i Januari som huvudakt så gjorde vi arton konserter varav tio stycken blev utsålda vilket var jävligt roligt. På vissa anhalter var de tvungna att flytta konserten till ett större ställe som även vid dessa tillfällen oftast blev utsålda.

Speciellt med tanke på att nämnda land har en dominant mainstream-stämpel!

Axel: Jag vet inte om jag håller med dig där. Det känns som att vad man än säger om USA så stämmer det oftast inte för att det är ett sådant stort land med extremt mycket folk och olika typer utav folk beroende på vilken stad du befinner dig i. Om vi pratar den lite mer underground-betonade scenen där nere så finns det en enorm sammanhållning banden sinsemellan. Man stöttar varandra på ett väldigt fin sätt, och det spelar ingen roll om du kör vår tunga traditionella rock eller om du är ett renodlat hardcore-band, man hjälper varandra ändå. Det har till och med hänt när vi har varit där nere att andra band erbjudit oss tak över huvudet vilket är ganska unikt om man jämför med övriga länder. Men sedan är det nog som du säger, att är man mer på det kommersiella planet så blir det genast mycket mer formellt och den där fantastiska sammanhållningen banden sinsemellan är som bortblåst. Men så är det även i övriga länder. Ju mer mainstream, desto mindre genuint och så kommer det alltid att vara.

Men rent generellt så kan man väl säga att den gamla rocken har fått ett nytt uppsving. Om vi tar USA så är RIVAL SONS ett praktexempel, medan här i Sverige så är ni och WITCHCRAFT två praktexempel. Är den gamla musiken på väg tillbaka då det inte verkar finnas så mycket nyskapande som kommer fram?

Jonatan: Det är svårt att säga. Men man hoppas i alla fall att nerven som förr fanns i musiken ska komma tillbaka. Men sedan så är det oerhört svårt då branschen ser ut som den gör, vilket relaterar till att de stora bolagen endast satsar på säkra kort, och då blir det typ schlager-hits de väljer att lansera.

Axel: Överlag så tycker jag väl att vi spelar klassisk rock från sjuttiotalet, men det låter oerhört mycket tvåtusen-tal över det hela. Vi hade aldrig låtit som vi låter om vi inte hade funnit band som ENTOMBED även om det går igenom ett Graveyard-filter, men jag förstår att det finns olika musikvågor. Men det ultimata är när så många olika musikstilar får ha ett så hälsosamt liv som möjligt parallellt med varandra så att man får en mångfald. För man blir ju trött när man hela tiden får höra samma sak hela tiden. Det är inte så stimulerande att äta blåbärs-paj med vaniljsås varenda dag till tre-kaffet även om det är sjukt gott. Det är tråkigt om det bara är en musikstil som tar plats och styr över alla andra, då känns det mycket mer stimulerande om man får en mångfald så att möjligheten att ständigt hitta ny musik blir mer påtaglig.

Som på sjuttiotalet då skivbolagen vågade satsa på mångfalden!

Axel: Exakt! Det fanns en helt annan uppfinningslusta på den tiden som idag tyvärr gått förlorad. Men visst! Kollar man på den mer undergroundrelaterade scenen så finner man enormt mycket uppfinningslusta då den kryllar utav alternativa stilar. Men det oerhört svåra i dag är att ta sig från underground till mellanläget för att sedan bli nästintill omöjligt att ta sig upp till toppen på isberget. De få band som lyckas ta sig upp på toppen kan man säga snor allt ljus ifrån de övriga banden. Vi befinner oss i den situationen då vi verkligen lyckats med att nå toppen vilket är grymt roligt och ärofyllt, men samtidigt i och med att branschen ser ut som den gör så snor vi allt ljus från många andra lovande band som vi personligen tycker är minst lika värda att nå toppen.

Tillhör GRAVEYARD ett utav de få lyckligt lottade som kan leva på sin musik?

Jonatan: Yepp det kan vi göra, men vi har fått fatta ett beslut om vi var beredda att ta det steget då det inte är som förr då pengarna kunde rulla in automatiskt.

Axel: Vi är dock långt ifrån rika i dagsläget då vi för närvarande ligger snäppet under en vanlig standardinkomst . När vi släppte ”Hisingen Blues”så levde vi på samma nivå som om vi skulle levt på socialbidrag. Idag så lever vi över den standarden men vi ligger fortfarande under en vanlig knegares lön. Men vi hoppas fortfarande att standarden sakta men säkert ska öka, men detta får framtiden utvisa.

{youtube}6HmMy2ubC7E{/youtube}

Men är det merchendise som ni drar in mest pengar på, då så är fallet hos majoriteten utav alla band?

Axel: Visst säljer vi merch. Men de är absolut inte den största inkomstkällan utan det är helt klart på spelningar, och det är detta som blir den stora uppoffringen om du bestämmer dig för att leva på musik i dagsläget då du inte säljer några plattor längre. Du måste ligga ute på vägarna majoriteten utav din tid för att överhuvudtaget ha en chans att leva på det. Men det är jäkligt kul att merchendise har fått ett uppsving igen då det var under några år som man knappt såg till sådant på konserter, men idag så säljs det även på de minsta klubb-gigen viket är oerhört häftigt.

Är det ett måste att slå i USA om man överhuvudtaget ska kunna leva på musik?

Jonatan: Nej, det tror jag inte.

Axel: Ju närmare hemmet du slår desto lättare är det att leva på det hela. Det kanske är bättre gage i USA, men då får man även tänka på att det kostar en del att turnera där nere. Här hemma kan man packa in allt i en Van och dra till Tyskland. Men ska man dra till USA så ska det ordnas med arbetsvisum, flygbiljetter så inte bara till bandet utan till hela ditt crew, hyra bussar, hotell och dylika saker. På vår förra USA-rutt då vi sålde ut tio utav arton ställen så gick vi ganska exakt plus minus noll, så ska du kunna leva på en USA-turné så måste du dra in en sju helvetes massa pengar.

Om vi åter går in på er nya platta! Skivans titel ”Lights Out”, vad symboliserar den?

Jonatan: Den symboliserar världen hur den ser ut idag.

Axel: Allting blir mer och mer nedsläckt, som våra ideal, naturen och dylika saker. Ett totalt jävla mörker kan man säga (Skrattar).

Skivomslaget! Är det samma som gjort föregångarna som även ligger bakom det nya?

Axel: Utsidan är det HENKE VALSE som ligger bakom. Han har gjort väldigt mycket omslag. Men man kan nog inte riktigt prata om det nya skivomslaget utan att nämna skivomslaget som var innan, för det inhyste så oerhört mycket detaljer och det var lite finurligt konstruerat, det fanns mycket att beskåda. Så vi kom till insikten att man inte kan göra ett till sådant skivomslag så vi beslöt oss att istället skala av så mycket det bara gick för att göra det hela mer minimalistiskt, nästan som ett litet anti-omslag för att sedan låta publiken själva bygga sin egen uppfattning kring det hela.

Om vi går in på ditt trumspel så känner man en stark doft utav den sena sextiotalsscenen. Vilka är förebilderna som fick dig att stadga dig bakom trumpallen?

Axel: När jag började så var jag inte så medveten då jag bara ville spela punk. Men sedan kan jag inte förneka att det är de gamla klassiska trummisarna som MITCH MITCHEL och BILL WARD som är mina gamla husgudar. Sedan finns det en hel drös därute som är värda att nämna. Bland annat så gillar jag en trummis som spelade i ett gammalt psyk-rockband som hette H.P LOVECRAFT. Trummisen i detta band är helt fenomenal. Sedan finns det ett dödsmetall-band från USA som heter BLACK BREATH, som är en blandning utav svensk dödsmetall uppblandat med lite punk. Deras trummis är helt vansinnigt bra. Han har tekniken, rätt sväng, hårdheten och ett grunddriv som är få förunnat. Varje gång jag har sett nämnda trummis live så har han blåst skallen av mig totalt.

Om vi går in på ditt gitarrspel Jonatan! Vad har inspirerat dig till den du har blivit idag?

Jonatan: Det är så otroligt mycket som har inspirerat mig. Man kan väl säga att jag tycker om gitarrister som spelar på olika sätt, med olika nyanser då jag tycker att det inte behöver vara full volym på allting hela tiden utan jag gillar när man hör när tillslaget är lösare, att det finns en nerv för att flyta med i resten utav låten, för det kan lätt bli som man har hört i många band att när alla spelar samtidigt så blir det ändå bara en i bandet som hela tiden tar över på något sätt. Jag tycker att det är mycket mer intressant att se på något där man följer med varandra och ändock klarar utav att göra ett solo eller vad det nu är man ska göra. Det är väl därför ”Bluesen” hela tiden har legat mig varmt om hjärtat just för att det finns en dynamik som tilltalar mig, som ligger där latent hela tiden.

Är plattan helt analogt inspelad?

Axel: Yes! Sedan har vi samma studio och samma producent i DON ALSTERBERG, men det är ett nytt mixer-bord. Ni hade väl lite nya förstärkare sedan sist också.

Jonatan: Det stämmer nog när jag tänker efter lite då jag spelade på en VOX denna gången.

Axel: Men överlag så ser det likadant ut gentemot förra skivan.

Hur ser turnéplanerna ut?

Jonatan: Vi börjar här hemma i Sverige direkt efter att plattan är släppt för att sedan erövra Europa under hela November för att komma hem i December för lite julledighet. Efter ledigheten så blir det en rutt till USA.

Hur många spelningar kommer det totalt att röra sig om i USA?

Axel: Alla datum är inte spikade ännu, men det kommer med största sannolikhet att röra sig om en rutt på fem veckor som vi är borta.

Och då inhyser det både den östra och västra sidan eller?

Axel: Stämmer bra det! Jag tror att vi även skulle försöka få med en del utav mellanvästern i städer som CHICAGO, DETROIT och COLORADO, så det blir en lite snirkligare rutt denna gången. Men det blir så mycket lättare att täcka större avstånd då vi kommer att åka ”Nightliner” för första gången vilket ska bli otroligt skönt.

{youtube}k8jqUHYiSl0{/youtube}

 

Det måste vara lite skillnad från att åka runt i en Van då den inhyser typ sjutton bäddar och ett vardagsrum.

Jonatan: Det ska bli grymt underbart att få sova ut ordentligt då det inte blivit så mycket utav den varan då vi åkt i Van hela tiden, och det blir än mer frustrerande att åka runt i en Van som förband när huvudbandet åker runt i en Nightliner.

Axel: Det är så sjukt stora avstånd i USA.

Jonatan: Exakt! Och då blir sömnen lidande för att sedan när man vaknat återigen sätta sig i en Van och kanske köra lika långt som förgående dag.

Axel: Medan huvudbandet kör hela natten i sin Nightliner.

Har eran Van även fungerat som sovplats?

Axel: Så mycket som det varit möjligt. Men många gånger har man efter kvällens gig tagit in på ett Motell för att sova i fyra timmar för att sedan näsa morgon kliva upp och köra en minst lika lång sträcka som föregående dag, och då har du sex till åtta timmars körtid att ta in på huvudbandet som har legat på rulle under hela natten i sin Nightliner, för att sedan när man kommit fram till kvällens anhalt försöka vara så normal som det bara går när man intar scenen efter endast fyra timmars sömn och tio timmars körning.

Kommer hela crewet att åka med i bussen?

Axel: Yapp! Vi vill att alla som jobbar med oss ska ha samma bekväma standard som vi i bandet, då samtliga inblandade jobbar minst lika mycket.

Inhyser turnén många ställen ni aldrig besökt tidigare?

Axel: Det blir framförallt större ställen. Jag blickade lite i turné-schemat och storleken på spelställena har överlag ökat.

Några nya länder ni kommer att besöka?

Jonatan: Inte än så länge! Men förhoppningsvis inom en snar framtid.

Axel: I vår blir det Spanien och Portugal för att där göra våra första klubb-gig då vi endast har gjort enstaka festivalspelningar i dessa länder. På kommande rutt så blir det en sväng till Skottland vilket vi aldrig besökt förut, förövrigt så blir det i stort sett samma länder som på förra turnén.

Hur ser det ut med Japan?

Axel: Det kommer inom en inte allt för lång framtid. Men vi får nog vänta till efter sommaren då det krävs lite mer resurser och att man hinner göra lite mera promotion-arbete så att det blir värt att åka över. Visst! Vi skulle kunna åka över redan nu för att spela på en klubb inför femtio personer, men då skulle jag inte vilja tänka på hur mycket back vi skulle gå ekonomiskt.

Lycka till nu med den nya plattan och den kommande turnén.

Axel: Tack så mycket!

Jonatan: Tack för pratstunden!
 

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter