”Vår bästa tid är nu” hette ju Jan Malmsjös gamla slagdänga, och visst verkar väl den beskrivningen stämma väl in på ”Roulette”! Det melodiösa rockbandet från Sundsvall var snubblande nära en karriär under slutfasen av åttiotalet och det tidiga nittiotalet, men skivbolagsstrul och nya trender gjorde att bandet tröttnade. Tack vare påtryckningar från entusiastiska fans återförenades bandet och i mars släpptes äntligen ”Now!”, Roulettes första riktiga skiva. Hög tid med andra ord för Rocknytts Peter Johansson att känna bandets sångare, Thomas Lundgren, på pulsen!
Berätta lite om dig själv och om Roulette! Hur gick det till när du gick med i bandet?
– Oj, nu går vi långt tillbaka i tiden, ända till starten 1985! Bröderna Magnus (gitarr) och Mats Nelin (trummor) hade haft ett band som från början var åt punkhållet som sedan blev mer åt hårdrockshållet hemma i garaget. De kommer från södra sidan av stan medans jag och Hansi (bas) kommer från norra sidan, så vi visste vilka vi var men vi kände inte varandra så väl. Hansi och jag hade precis lagt av med våra respektive band så vi blev kontaktade av Magnus och Mats och testade med dem, och det fungerade ju riktigt bra! Vid tidpunkten var även Thomas Neslin med. Vi spelade in ett par demos och kom med i Pop-86, en tävling som Hardrock café i Stockholm arrangerade. Efter vår spelning där så kommer en då ganska okänd Tommy Nilsson fram och sade ”Jag ska rösta på er!” 1987 fick vi kontrakt och skulle spela in i EMI studios. Då tänkte jag att jag skulle försöka få tag i Tommy. Det lyckades och han kom och körade på första singeln ”Hearts keep on burning”. Jag var 19 vid tillfället och bara stod och gapade när Tommy sjöng!
Ni hade ju en skiva på gång i samma veva, vad hände med den egentligen?
– Året efter blev det ytterligare en singel och några TV-framträdanden i lite olika kabel TV program. Vi låg på ett ganska litet bolag och började efter andra singeln känna att det var dags att börja kolla med de stora bolagen. På den tiden var det ju enda sättet att komma vidare. Tredje singeln ”Only the strong” blev riktigt bra och ledde till en deal med CBS. Sommaren 1990 åkte vi till Stockholm och började spela in och allt går skitbra! Efter tre låtar ändrade sig CBS och vi vet än idag inte varför! Det var ju olika bud varje vecka hos storbolagen på den tiden. Vi blev lite trötta på branchen, grungen kom och inriktningen ändrades. Flera av oss bildade familj och vi spelade istället i lite olika coverband, man kan ju inte lägga av helt! I början av 2000 talet började det bli lite intresse kring vår typ av musik igen. Då hade vi Def Leppard tribute bandet ”Leffe Deppard”. Kring 08 ringde Bruce Donachie från skivbolaget AOR-FM i UK. Vi spelade in ganska många demos under slutet av åttiotalet. Han hade hört dem, tyckte det var skitbra och ville släppa dem. Det blev samlingsplattan ”Better late than never”. I samband med det gjorde vi en återföreningsspelning i Sundsvall som blev utsåld! Folk sjöng med i låtarna och det kändes skitkul igen! Magnus hade en hemstudio så vi två började göra lite låtar igen, men det dröjde till 2015 när Hansi fick kontakt med producenten Chris Rehn, som kände igen oss och ville jobba med oss, innan det tog skruv igen! Hansi och Chris jobbade med låtar till reklamfilmer. Hansi presenterade ”Secret room” som vi testade. ”Secret room” uppmärksammades och fick bra kritik vilket var skitkul! Genom sociala medier spreds den över hela världen och fick positiv respons. Vi tänkte att, fan vi måste göra fler! Det blev singlarna ”Right by your side” och ”The only way”. Då fick vi feeling och bestämde oss för att spela in en hel skiva (”Now!”)
Finns det planer på ett återsläpp av samlingsplattan ”Better late than never”, eller att släppa ert tidigare material till streamingtjänster som t ex Spotify?
– Vi har inte haft en tanke förrän först nu på slutet när det blivit sånt snurr kring ”Now!”. Vi får se hur det blir, ingenting är klart i nuläget, men det verkar ju finnas ett intresse helt klart!
Berätta om arbetet med ”Now”! Vad har varit de svåraste utmaningarna och vad har varit mest givande?
– Det har gått väldigt lätt. Chris fick ut det bästa av oss. Det är viktigt att försöka utveckla låtskrivandet och inte fastna i klyschor. Textmässigt kände jag att vid femtio års ålder är man en annan människa med lite andra funderingar. Det blev lite samhällsfrågor och frågor som rör familj. På åttiotalet var jag inte så kräsen med texter för att vara ärlig men nu är jag det på ett annat sätt. Det har varit en utmaning, men när folk från Australien, Kanada och England skriver att texterna är bra då blir man ju riktigt nöjd.
Ni hade ju en spelning nyligen på hemmaplan i Sundsvall. Vad har Roulette för fortsatta planer framöver?
– Vi vill ut och spela helt enkelt! Vi vill både ut i Sverige och spela på festivaler. Inget är klart, men det finns intresse från festivaler i Europa och en spelning i Stockholm är på gång lite längre fram!
Har ni pratat något om samarbeten med andra producenter, låtskrivare eller musiker i Roulette?
– Just nu fungerar allt väldigt bra i bandet så några sådana tankar eller planer finns inte. Målet just nu är att skriva nya låtar och göra en platta till. Det har gått trettio år och det är roligare än någonsin och fungerar bättre än någonsin! Bara vi nu kan komma ut och spela lite mer också så hade det varit kanon!
Om du skulle beskriva Roulette för någon som är helt obekant med bandet med endast en mening, hur skulle den lyda?
– Bra melodier med coola gitarriff, tunga trummor och bas, med coola gubbar i sina bästa år, med meningsfulla texter (numera) *skratt*
Nämn en känd person, död eller levande, som du skulle vilja träffa över en öl!
– Don Henley (Eagles) han är en grym sångare och det skulle vara grymt att ta en öl med honom och diskutera.
Om du bara får ta med dig en enda skiva till en öde ö, vilken tar du med dig då?
– Def Leppard – ”Pyromania”
Roulette Line-up:
Thomas Lundgren – Sång
Hansi Fellbrink – Bas, kör
Magnus Nelin – Gitarr, kör
Mats Nelin – Trummor, kör
