VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
with-warner-drive

Intervju med WARNER DRIVE

23 Shares

with-warner-drive
Alva Mauritzson träffade WARNER DRIVE efter bandets spelning på Helgeåfestivalen.

Berätta er historia, hur startade allt?
Elvis: För ungefär 100 år sedan kom det en alien som hette Dave. I hans rymdskepp som var format som en pyramid låg en ring. Den här ringen kallade på Elvis som när han plockade upp den sjöng Warner Drive. Sedan vandrade han i öknen i 47 dagar tills han såg Candice, kamelherdinnan gå förbi med sin stam.


Hon följde efter honom och ringen. En stund senare hittade de Jonny Law, den judiske juvelaren vid hans stånd. Tillsammans bestämde de sig för att starta ett band. Jonny U var en ninja som räddade dem alla med sina vässade skor. Ryan var en bagare som gick förbi och bestämde sig för att följa med och sen träffade de en journalist i en bar och slut på sagan.

Den här historien var kanske inte helt sann men den visar iallafall hur bra team det här bandet är. Det var ingen som argumenterade emot när Elvis började berätta historien utan tvärtom så fyllde de i småhålen i historien.

Men den riktiga historien började när jag och mina vänner bestämde oss för att starta ett band. Vi var alla födda och uppväxta på Warner Drive i LA Kalifornien och som tur var valde vi olika instrument. Hade vi inte gjort detta så hade vi inte varit ett band idag. I USA är en gitarrist det coolaste du kan vara, det är de som får alla tjejer. Min bästa väns pappa var gitarrist och han gav sin son ett val, antingen fick han den fränaste gitarren som gick att köpa eller ett riktigt sunkigt trumset, han valde trumsetet.

Jag spelade basketboll I college så det var först när jag var runt 22 år som vi i bandet började bli seriösa. Bandet började växa och vi blev större och större.

Jag ville fortsätta med musiken och turnera runt världen men de flesta av bandmedlemmarna hade vid den här tidpunkten redan familj och hus.

Eftersom jag var den enda i bandet som skrev låtar och Warner Drive har alltid varit min baby så frågade jag dem ifall det var okej att jag letade efter nya medlemmar för att kunna fullfölja min dröm och som tur var de okej med detta.

Musikerna jag ville ha med i mitt band var alla redan upptagna på annat hålloch det var först då jag insåg hur respekterat Warner Drive var.

Elvis hade precis kommit hem från en Europa turne med sitt band Shooker och sa utan tvekan att han skulle lämna sitt band för mitt.
Jonny U kom från The Knife och vi hittade Candice på en spelning med sitt band. Vi sa faktiskt till henne att oavsett om hon ville följa med oss eller ej så borde hon sluta i sitt band.

Ryan hade olika projekt för sig men mest känd från sin tid med bandet Cherry Monroe.

Vi började spela tillsammans och har gjort det nu för 2,5 år. Men jag är fortfarande väldigt god vän med de gamla medlemmarna.

Candice: Mitt band spelade faktiskt med Warner Drive innan jag lärde känna medlemmarna och ska jag vara ärligt så gillade jag inte killarna alls. Jag gillade deras musik men inte dem. Så jag är glad att saker kan ändras.

Angående namnet, hette ni inte Fully Loaded innan?
Jonny Law:
Helt korrekt! Men det fanns ett rap band från San Fransico som hette likadant och de stämde oss. Vi gav oss och bytte namn och se hur kända de är idag (säger han med ett skadeglatt leende). Eftersom vi var tvungna att byta namn valde vi att gå tillbaka till våra rötter.

Elvis: Dina rötter menar du. Jag är inte från LA iallafall.

Jonny Law: Ja okej, mina rötter. Till Warner Drive i LA där allt började.

Ni är ganska stora i Kalifornien, är detta er första Europaturné?
Johnny Law: Det är den första med Warner Drive och responsen vi fått här är över förväntan. Vi gillar att turnera här för det är så korta avstånd mellan de stora städerna. Det tar max 4 timmar mellan de största städerna så vi kan göra fler konserter på kortare tid. Att turnera i USA är hårt eftersom det är så stora avstånd. Mellan de största städerna är det runt 140 miles, ungefär 14 timmars körning.
Man vill ha en effektiv turne med en show, bam en ny show. Men ska man göra det där så tillbringar man mer tid på vägarna än på scenen. Och då gör vi ändå ungefär 200 spelningar per år.
Dessutom tror vi att folket i Europa gillar oss och de är mer pålästa här än i staterna.

Pålästa? Hur menar ni då?
Jonny Law: På festivaler i staterna kommer publiken oftast för att se något utvalt band och går direkt efter att de spelat. Men i Europa är det annorlunda. Folket här vill lära sig ny musik och stannar oftast från början till slut oavsett om det är ett nytt eller gammalt band. Dessutom har de oftast mer koll på musiken innan de går på en konsert. Det är en helt sinnesjuk känsla när publiken sjunger med dig i dina sånger och du vet att de aldrig hört oss spela innan.

Efter showen kommer de fram till oss, ställer frågor om oss och texterna och verkar genuint intresserade.

Det är en djupare uppskattning för musik i Sverige och alla här är så trevliga. Både artisterna, arrangörerna och publiken.

I staterna är alla så tävlingsinriktade. Mentaliteten är alla för en, fuck alla andra. Men här är de andra banden ödmjuka.

Ni har släppt två album (Fully Loaded 2005 & K-Go 2011). Är det ett tredje album på väg?
Jonny Law: Vi kommer påbörja inspelningen av ett nytt album nu i höst och hoppas att det är ute till nästa år så vi kan komma tillbaka till Sverige i februari eller i alla fall till sommaren. Vårt motto är ” We make it happen”.

Ni gillar inte att bli satta i fack, men hur skulle ni beskriva er musik om ni måste?

Jonny Law: Om vi måste beskriva oss så är det som ett rockband med punkig spets.

Vi är både annorlunda och unika jämfört med andra band. Vi har valt att gå vår egen väg, för bara genom att vara i ett band tar vi en stor risk, och eftersom vi redan har tagit den risken så varför lägga oss någonstans i mitten? Det är inget alternativ. Folk älskar oss eller älskar att prata skit om oss.

Vårt högrisktänkande är det som antingen kommer göra oss kända eller bli vår död.

Vilka influenser har ni, vad lyssnar ni på?
Jonny Law:
 Vi kommer all age dig olika svar. För det är vad som är bra med det här bandet. Vi kompletterar varandra. Själv så lyssnar jag på mycket rockpunk.

Jonny U: Rock

Elvis: Livet. Livet påverkar oss djupt både som människor och som artister. Jag lever mitt liv på mitt sätt och gör mina beslut. Så därför påverkar det även mitt liv och min musik.

Ni är inte signade av något skivbolag, är det svårare att vara era egna?
Jonny Law: Det är mycket svårare. Vi gör alla bokningar, turneplaner, ja allt arbete som har med ett band att göra.
Fördelen är att vi kan kontrollera vad vi gör. Stora skivbolag är inte alltid lösningen men det hjälper. Men vi är inte korkade, vi tar hjälpen vi kan få om det är på bra vilkor. Så detta är en öppen inbjudan till alla skivbolag (Bad Taste, Ninetone m.fl), kontakta oss…för det här bandet är på väg någonstan och vi går hellre dit med någon än utan.

Ni spenderar väldigt mycket tid med era fans. Det är verkligen kul att se.
Jonny Law:
Vi ser alla fans som vänner, självklart måste vi promota oss men det viktigaste för oss är att alla har en underbar upplevelse medan de ser oss.

Alla i bandet hjälper till med den delen, ger timmar och gåvor till fansen.

En bra show gör att samma folk kommer tillbaka igen, men om man skapar en kontakt med sina nya vänner så kanske de tar med sig några av sina nästa gång. I Tyskland spenderade vi över två timmar med att signera album och vi gjorde nästan slut på alla merchandises där. Vi hade med oss fyra stora resväskor.
En del som är underbart med detta är med att vi behöver aldrig boka hotell för det finns alltid någon som säger ”ni kan stanna hemma hos mig” och det kommer vi fortsätta göra tills väntelistan är tömd.

Jonny U: Jag träffade en pojke som kom till vår show 4 dagar I rad. Efter vårt sista gig så pratade jag med honom och frågade om han ville ha en tshirt. Dock så var alla slut så jag gav honom min istället. Killen blev helt galet lycklig och trots att den var svettig, äcklig och dann så satt han på sig den direkt.

Bäst med en liten eller en stor scen?
Jonny U: De som säger små scener pratar skit. Självklart kan en liten klubb som är totalt fylld med en galen publik ge samma energi som en framför en stor scen.

Men seriöst, om du kan välja mellan att göra din grej framför 8000 eller 80 personer som går bananas, vad väljer du?
Men det viktigaste för oss är att vi spelar först eller i mitten av en festival eller konsert. Vi vill ha möjligheten att gå ut efter vår show och prata med folk. Den möjligheten är viktigaste för oss än att vara headliner.
Som barn drömde jag alltid om att bli en rockstjärna och jag kommer inte vara nöjd förrän jag är det.

Bästa och sämsta scenminnet?
Jonny Law:
Bästa minnet var från Dithmarcher festival, allt från hur de behandlade banden till hur de skötte ljudet.

Vi har alltid coola saker för oss så det känns som om vi konstant är på gång.

Värsta var utanför Kansas, tror att stället hette Hotshots. Det var en collegestad och alla barerna hade en åldersgräns på 21. Så ni kan själva räkna ut hur det blev.

Vilka andra band skulle ni vilja turnera med?
Jonny Law:
Foo Fighters, Royal Republic och Billy Talent.

Om ni inte hade arbetat med musik, vad skulle ni då göra?
Jonny U: Mordutredare

Jonny Law: Porrstjärna

Ryan: Jag skulle byta namn till VanDaben Bitterballen och starta mitt egna bageri.

Elvis: Alkoholist/Författare/Fotograf

Candice: Gifta mig rikt så jag kan resa så mycket jag vill.

Är det något ni vill saga till det svenska folket?
Jonny Law:
Förutom att lyssna på oss och köpa våra skivor? Tack, hur är läget?
Vi har dessutom fri nedladdning av låtar på vår hemsida www.warnerdrive.com

Tack så mycket för er tid och hoppas vi ses snart igen.

SKRIBENT: Alva Mauritzson
FOTO: Stephanie Pick 

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter