VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
sideburn-2012

SIDEBURN utmanar sig själva

24 Shares

sideburn-2012

När Morgan Zocek (Gitarr) bildade SIDEBURN 1997 så rådde en så kallad explosiv “Stoner-våg” i vårt avlånga land. 

I denna våg dök även SIDEBURN upp men dock bara som ett band i mängden där 2002 års debut “Trying To Burn The Sun” endast blev till något statistiskt i ett oändligt hav utav massproducerade Stoner-släpp.


Men sedan 2007 års uppföljare “The Newborn Sun” så har bandet  allt mer distanserat sig från nämnda genre, och nu när bandet är högaktuella med sitt fjärde alster “IV Monument” så kan man konstatera att SIDEBURN äntligen vågat ta det stora klivet ut för att med en mer pompös framtoning visa att bandet blickar framåt med nya musikaliska visioner.
 

Rocknytts Sven Mörén träffade Morgan och bandets sångare Jani Kataja för att prata om svunna tider och givetvis deras nya platta.

 
 

Jag vill först gratulera till er nya platta som jag personligen tycker är den klart starkaste ni gjort. Det känns så otroligt nytt och fräscht, lite mer nyanserat och enhetligt. För mig så är detta första gången som jag tycker att ni har en fulländad enhet på platta och så även live. Vad tror ni detta beror på?
 

Jani: Den stora anledningen är nog att man hela tiden försöker pusha sig själv som låtskrivare, att gå vidare istället för att bara sitta och köra låtar i samma spår hela tiden.

Morgan: Sedan vad det exakt beror på är oerhört svårt att säga då vi inte direkt har forcerat fram någonting.

Jani: Det beror nog mycket på vad man själv lyssnat på och vad man får för intryck, så att det blir en mix utav allt det gamla som man har i ryggsäcken och det nytillkomna så att säga.
 

Men rent performancemässigt, känner ni själva att det har hänt någonting på den biten då jag personligen tycker att ni har fått en helt annan slags energi än vad ni haft tidigare?
 

Jani: Jag har väl aldrig tidigare sett mig som sångare egentligen då jag även tidigare spelade bas i bandet för att stundtals växla över till gitarr. Men ju längre tiden gick så insåg jag vikten i att vara en fulländad frontman vilket med tiden kändes allt mer viktigare och då beslöt jag mig för att lägga ner instrumenten för att kunna leverera mer som frontman.
 

Men i början så spelade du bas och sjöng. Sedan kom Martin Karlsson in i bandet 2002!
 

Jani: Stämmer! Men i början så spelade han orgel för att ett par år senare övergå till bas. Man kan säga att på den tiden så hängde mycket på vilken sättning vi hade när det gäller låtarnas framtoning.

Morgan: Sedan när det gäller orgeln så orkade vi aldrig släpa med den på spelningar då den verkligen vägde bly, så vi körde oftast utan keyboard.
 

Ni kör inte inspelad keyboard live med andra ord.
 

Morgan: Nej! Vi försöker göra det hela på ett annat sätt, att han istället lägger en extra gitarr på det hela då vi endast använder keyboard väldig sparsmakat, speciellt på den nya skivan.

Jani: Den är inte så framträdande.

Morgan: Exakt! Utan vi försöker fylla ut det på bästa sätt under andra former istället.
 

Det blir mer mattor kan man säga?
 

Jani: Typ! Lite liknelser med Dio
 

Claude Schnell med andra ord (Skrattar)
 

Jani: Lite så (Skrattar).
 

Men låtarna på den nya plattan, har ni skrivit dessa pö om pö eller har dessa skrivits under mer intensiva former?
 

Morgan: Dessa har kommit mer pö om pö. Slår man ut det hela så handlar det om en ganska lång period.

Jani: Vissa utav låtarna har varit klara under en längre tid för att sedan återigen plockats fram för att damma av, kanske arrangerat om en del.

Morgan: Vi jammar inte fram idéer som många andra i vår genre gör utan om vi gör det så blir det mer i form utav småpartier och övergångar. Oftast ser det ut som så att Jani jobbar med sitt hemma och jag med mitt för att sedan träffas i replokalen och där arrangerar vi och finslipar tillsammans. 
                                                                                                                                                                                                    
Hur lång tid har det tagit att spela in plattan?
 

Morgan: Vi började i februari och höll på till augusti. Fast om sanningen ska fram så har även inspelningen skett pö om pö även om det har varit under mer intensivare former. Men slår vi ut allt på ett bräde så snackar vi nog minst 40 dagar. Men under dessa dagar så har merparten lagts ner på själva produktionen då själva inspelningen blev till en relativt snabb process. Vad vi har mixat och mixat om och hållit på för att uppfylla våra visioner.
 

Det märks när man lyssnar på plattan att ljudbilden är så mycket mer monumental än på tidigare alster, då Stoner-känslan är som bortblåst. Nu har inte jag sett SIDEBURN som något renodlat stoner-band.
 

Morgan: Första plattan får vi nog säga att vi var rakt igenom ett Stoner-band.

Jani: Fast den skivan vill vi nog helst glömma då ljudet är under all kritik.

Morgan: Allt är bara så fel på den plattan. Men om vi tar ljudet på den nya skivan så har i alla fall jag inspirerats oerhört utav SYMPHONY X senaste platta ”Icocnoclast”, och då vill jag framhäva trumljudet lite extra. Men även rent generellt så är det ett sådant grymt tryck i produktionen vilket blev en liten inspiration inför arbetet med vår platta. Nu vet jag att du Jani inte har någon direkt förkärlek till en sådan typ utav produktion då du föredrar lite mer utav den gamla skolan.

Jani: För mig blir det alldeles för mekaniskt och livlöst samtidigt som jag fattar grejen med det hela då det inhyser oerhört mycket tyngd och energi.
 

Men vilka har varit dina referenser när det gäller ljudbilden?
 

Jani: Jag har ingen direkt referens utan jag vill istället höra vad man kan gör utav det hela, hur man får fram allting på bästa sätt så att låten blir så bra som möjligt.
 

Men tycker du att det blev en bra kompromiss då du mer är inne på den äldre eran när det gäller produktionen?
 

Jani: Absolut! Det får ju inte låta Cream-trummor om det hela, det finns bara inte. Men Haake spelar på ett mer modernt sätt så det passar ljudbilden så mycket bättre.
 

Han har en oerhört bred stil! Testade ni många trummisar eller dök Fredrik bara upp som gubben i lådan?
 

Jani: Det blev några trummisar ändå.

Morgan: Sedan lirar han med mig i ett Ozzy-coverband som har varit verksamt under några år, och en dag så kläckte han bara ur sig, ”Fan! Kan inte jag få börja spela med er?”. Vi fyllde på med, ”Visst! Vi testar och ser hur det går”. Det låter lite märkligt att vi själva aldrig frågade Fredrik men han hade så grymt mycket att göra då han spelade med jag vet inte hur många band. Men när han själv tog tag i frågan så var det bara att köra vilket vi självfallet inte ångrar. Idag så prioriterar han SIDEBURN som sitt främsta projekt vilket vi ser som en oerhörd fördel.
 

En Fredrik lämnar bandet (Fredrik Broqvist) och en ny Fredrik kommer in. Vad är den största skillnaden mellan dessa två?
 

Jani: Broqvist är mer 60-tals trummis som exploderar typ, ”Ketih Moon” och ”Mitch Mitchel”. Haake är mer utav den modernare skolan.
 

Men när ni sökte ny trummis, sökte ni då någon som skulle ha en mer modernare framtoning än vad ni tidigare haft?
 

Morgan: Nja! I början fick vi forma Fredrik ganska mycket då han kanske inte spelade riktigt på ett sätt som vi rent generellt tänker trummor i bandet. Men vi har hjälpts åt väldigt mycket och pratat igenom det hela grundligt och då är det framförallt Jani, Fredrik och jag själv som suttit och bollat fram olika infallsvinklar tills det har satt sig. Kollar man enskilt på varje låt så är nästan varje trumparti framdiskuterat oss sinsemellan bara för att få den helhetsbild som vi strävat efter.
 

Vad tycker ni är den stora skillnaden mellan ”Demon Dance” (2010) kontra den nya plattan?
 

Jani: Det känns som om alla har blivit bättre på att spela att vi har pushat oss själva till det yttersta. Det gäller även låtskrivandet och vårt sätt att arbeta med plattan, typ testa nya idéer och för mig själv personligen att våga sjunga på olika sätt.

Morgan: Sedan tycker jag att vi har kommit allt längre ifrån det så starka sjuttiotals-sound som vi haft. Nu är det mer åt det sena sjuttiotalet och tidigt åttiotal som är vår generella framtoning, fast inte att förglömma med ett modernt sound. Jag älskar hårdrock-eran med RAINBOW, MSG, EUROPE och dylika band, skarven sent sjuttio kontra tidigt åttiotal, det är den eran som jag personligen har den största kärleken till. Jag har även influerats utav modernare band som SPIRITUAL BAGGERS som även de har ett sound som inhyser de två nämnda tidsperioderna. Dom har i stort sett samma influenser som vi vilket gör att dessa blir till det närmsta som vi kan förlika oss med när det gäller alla nya så kallade retro-band som kommit fram.
 

Det är mer gitarrharmonier än tidigare, mer melodiska gitarrstämmor och dylika saker. Sedan tycker jag att din sång stundtals innehåller dominanta Dio-vibbar. Vad jag förstår så är nämnda legendar en utav dina stora husgudar!
 

Jani: Han är tveklöst min största förebild när det gäller mig som vokalist. Allt från den tidiga ELF-eran till hans sista dagar i livet så levererade han till etthundra procent. Han var en fantastisk sångare.
 

Hans sätt att frasera en text är få förunnat.
 

Jani: Exakt!
 

När det gäller att frasera text så tycker jag personligen att det är någonting som du har utvecklats i avsevärt. Är det någonting som du medvetet jobbade med inför plattan?
 

Jani: Jag övade faktiskt ett tag på att sjunga då jag låste in mig i replokalen och sjöng till skivor som inhyste allt från GLENN HUGHES, FREE, ELVIS, allt möjligt bara för att skapa mig mer rutin och se vad man kan göra med rösten, och där klev jag nog upp några steg sångmässigt.

Morgan: Sedan var det oerhört inspirerande i studion då vi hade Jonas Edler som studiotekniker. Det har som sagt tagit tid, men det har mer berott på att det inte har funnits någon tid för någon utav parterna och där av att det dragit ut på hela processen. Men när vi jobbat så har det varit helt fantastiskt underbart och roligt hela tiden.

Jani: Det var en riktigt stor glädje att få arbeta med honom.
 

Har ni spelat in något utav era tidigare släpp där eller var detta första gången?
 

Jani: Jag har spelat in med mitt andra band MANGROVE där tidigare. Den senaste plattan var det vi spelade in där och vi blev även då otroligt nöjda, så vi visste vad han gick för.
 

Men du Morgan bildade bandet 1997 om inte jag minns fel. Men då var inte du med i bilden Jani?
 

Jani: Nix! Jag kom med i bandet 1998.

Morgan: Men på den tiden innan Jani kom med så var det inte mycket seriositet över det hela utan det var först ett par år efter att Jani kom in i bilden som vi började ta saker och ting på allvar. Men det är först nu som det börjar rulla på ordentligt med spelningar då det tidigare var betydligt mer sporadiskt på den fronten.
 

Vad är den största anledningen att det har blivit så?
 

Morgan: Vi har haft att göra med bokningsbolag som varit under all kritik helt enkelt. Nu sköter jag den biten helt och hållet själv då jag samtidigt tycker att det är oerhört kul att hålla på med detta som lite omväxling från bandets övriga bestyr som repa och giga.

Jani: Du gör verkligen ett hästjobb må jag säga.

Morgan: Så länge man tycker att det är roligt så är det bara att köra på.
 

Ni spelade förband till DOUG ALDRICH i Västerås fören tid sedan. Hur fick ni detta gig?
 

Morgan: Vi hade lirat där en gång tidigare i början på detta år så grabbarna som driver stället lärde man känna ganska väl. När jag så fick nys om nämnda spelning så slängde jag iväg ett mejl och började på att tjata helt enkelt. Del hela slutade med att de gick med på att vi skulle få lira på ett villkor, att vi skulle stå för hela back-linen vilket skulle inhysa sjukt mycket att frakta vilket resulterade i att jag sade att det inte skulle funka för oss att ta med så mycket prylar. Men jag lyckades förhandla mig till att ta med det nödvändigaste då det är oerhört sjysta killar att ha att göra med och Doug var super-nöjd så allting blev till frid och fröjd.
 

Är ni nöjda med spelningen?
 

Morgan: Absolut!

Jani: Det kanske till och med blev vår bästa spelning någonsin.

Morgan: Det kan jag nog hålla med om då man blir lite extra taggad när man får öppna för en sådan etablerad musiker som Doug.
 

Jani! Om vi går in lite på dina texter så doftar de oerhört mycket sjuttiotal över det hela och du lämnar överlag mycket öppet för tolkningar.
 

Jani: Det är lite så jag vill att det ska vara. Man kan säga att jag vill ha lite utav en hemlig framtoning i mina texter då dessa överlag är väldigt personliga.
 

Det är mycket metaforer!
 

Jani: Det har blivit så helt enkelt. På senare tid har det blivit mycket snack om religion och vad det ställer till med.
 

Är du själv en sökare?
 

Jani: Nej det är jag absolut inte då jag anser att det inte finns någonting att söka efter. Det finns ingen gud, det finns ingen själ utan vi är här och nu där vi försöker göra det bästa utav våra liv.
 

Nu snackar vi alltså texterna på den nya plattan?
 

Jani: Det kan man säga. Men även på den förra plattan så inhyste texterna nämnda tema vilket den skivans titel (Demon Dance) talar sitt tydliga språk. Sedan så handlar många texter om mig själv, hur jag tänker och vilka värderingar jag inhyser. Men som sagt så är mina texter väldigt hemliga.
 

Morgan! Ditt gitarrspel skiljer sig från de övriga skivorna. Är detta något du håller med om?
 

Morgan: Absolut. Jag tycker att utvecklingen hela tiden funnits där på varje platta, men samtidigt så har utvecklingen tagit än mer fart i och med den nya plattan. Ett tag på nittiotalet så var det grunge som gällde vilket resulterade i att det blev sparsamt med gitarrsolon. Sedan när vi släppte den första plattan, då var det ”Stoner” för hela slanten så även där var det minimalt med solon.

Jani: Fast du river av några solon på första plattan!

Morgan: I och för sig, men det är ytterst sparsmakat. Men i och med att jag var en typisk hårdrock- gitarrist på åttiotalet där gitarrsolon låg i fokus så tappade jag oerhört mycket utav den tekniska biten under nittiotalet då solona i stort sett uteblev. Men efter den första SIDEBURN-plattan så började jag återigen att öva vilket resulterade i att mina egentliga influenser åter vaknade till liv som MICHAEL SCHENKER, JOHN NORUM, YNGWIE MALMSTEEN och en massa andra gitarrhjältar.                                                                                                                                                  Jani: Jag tycker personligen att du har utvecklats något enormt under åren.

Morgan: Fast inte så mycket från förra till den nya plattan. Det var mycket sämre gitarrljud på förra skivan vilket automatiskt drar ner helhetsintrycket.

Jani: Fast om vi snackar riff så tycker jag det är en större skillnad gentemot förra plattan, helt klart.

Morgan: Det har du rätt! Jag har nog aldrig varit så bred i mitt riffmakeri tidigare som jag är på den nya plattan. Ta bara en låt som ”The Last Day”, denna låt är rakt igenom ”Doom-metal” vilket vi aldrig tidigare varit i närheten utav att pyssla med då du inte finner något bluesbasserat alls utan bara ett totalt jävla mörker.
 

Lite kul att ni nämnde den låten då det är min favorit på plattan. Det är många som försöker sig på att göra en sådan typ utav låt men misslyckas oftast då det är oerhört svårt att få det rätta gunget i dess långsamma tempo. Är detta något som ni medvetet arbetade fram eller satt det bara där?
 

Morgan: Vi kämpade oerhört mycket med nämnda låt överlag. Det parti som jag mest är nöjd med är det sista som är starkt influerat utav TONY MARTIN-eran i BLACK SABBATH vilket jag tycker är en orättvist underskattad era i nämnda bands långa karriär.
 

Om några veckor så kommer in att spela på ROCKBITCH BOAT den 27-29! Vad anser ni om årets startfält?
 

Morgan: Det är första gången vi åker med nämnda båt och ser man på startfältet så sticker vi ut rejält då de flesta utav akterna är mer åt den brutalare metalscenen, så det ska bli mycket intressant att få se folks reaktioner. Men det ska nog gå bra.

Jani: Sedan är det grymt kul att lira på en båt då allting är på komprimerat utrymme. Man träffar massor utav nya och intressanta människor och det blir oftast överlag en härlig gemenskap bland alla båtresenärer.
 

Har det blivit många båtresor för SIDEBURN?
 

Morgan: Det har faktiskt bara blivit en vilket var ROCK AT SEA som blev en riktigt lyckad tripp. Men om vi återgår till kommande båtresa så får vi se till att bara välja de absolut tyngsta låtarna för att vinna alla metal-heads gunst, för att vi sticker ut det är det inget snack om, och jag tror att det kommer att bli till ett vinnande koncept.
 

Hur ser framtiden ut med kommande spelningar, blir det någon mer sammanhängande turné eller snackar vi mer strödatum?
 

Morgan: Vi har ganska mycket spelningar inbokade men dock ingen sammanhängande turné då det blir svårt att administrera en längre tripp med våra så kallade vanliga jobb och familjer, och ska man göra en längre tripp så måste vi nog skaffa ett riktigt management då det skulle bli på tok för mycket jobb att själv sköta allt från boende, gage, transporter och dylika saker.

Jani: Men man vet aldrig hur det kommer att se ut i framtiden, för vi kan inte sticka under stolen med att med den nya plattan så går SIDEBURN in i en ny era vilket ska bli mycket intressant att se vad den utmynnar i.

Länk: Sideburn Facebook

https://www.facebook.com/sideburnswedenfanpage

 

 

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter