VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
todd-la-torre-foto-janne-mattsson01

Crimson Glorys Todd La Torre berättar om framtiden!

12 Shares

todd-la-torre-foto-janne-mattsson01

Todd La Torres inträde i Crimson Glory kan liknas vid filmen ‘Rock Star’. Från att ha varit en anonym trummis till en imponerande frontman på bara ett par år, sådana historier ser vi inte allt för många av. Vi på Rocknytt ville såklart veta mer om Todd och tog oss en pratstund med en trevlig och ytterst självkritisk sångare efter Crimson Glorys bejublade spelning på Rockstad Falun.

Så Todd, hur kom du egentligen in i bilden och vad har du gjort innan du hamnade i Crimson Glory? 
–  En av mina bästa vänner var Matt Laporte som brukade spela gitarr med Jon Oliva’s Pain innan han tragiskt nog gick han bort 2011, men det är en annan historia. När Midnight (Crimson Glorys originalsångare) gick bort skulle de ha en hyllningsspelning för honom i Atlanta, Georgia i USA på Progpower-festivalen. I samma veva gick jag runt med tankarna på att starta ett Iron Maiden-coverband. Jag träffade på Matt och berättade om min idé för honom och han frågade om jag skulle spela trummor, för alla hemmavid har alltid sett mig som en trummis.


Som en trummis?
– Ja, jag har spelat heavy metal i 26 år men alltid som trummis. Jag har väl mer eller mindre spelat trummor hela mitt liv, men 26 år som metaltrummis i alla fall.

Jaha, det var som fasen. Har du släppt något eller spelat med något band man borde känna till?
– Nej, nej – det finns inte en chans att du kommer hitta något med mig på trummor. Inte ens jag har något som jag själv spelar på, så jag var aldrig med i något större band, nej.

Men tillbaka till mötet med Matt, jag sa “nej, jag ska inte spela trummor utan jag tänkte faktiskt prova sjunga.” Han kollade på mig med en chockad min och sa “va, verkligen?” och jag sa “ja, varför inte?” Då började han prata om att han och Jon Oliva hade ett stycke oanvänd musik de inte visste vad de skulle göra med och Matt var nyfiken på min röst så han gav mig det där stycket och tyckte jag skulle sjunga något till det. Sagt och gjort, det blev inspelat och det finns på Youtube, stycket heter ‘The Welcome Experience’ {youtube}IbrI1lUq1bs{/youtube} och det är det första klippet på mig när jag sjunger något eget på riktigt.

Det fanns aldrig en tanke bakom det, att släppa det på riktigt och så vidare utan det var mest bara för att se vad jag kunde göra. Jag skrev ner en text och jobbade hårt med en sångmelodi som jag gillade.  Matt gillade vad han hörde, ja han var till och med såpass imponerad att han ringde upp Jon Oliva för att spela upp vad jag gjort och han var lika imponerad han.

Sedan berättade Matt att han skulle spela med Crimson Glory, ett band jag då aldrig hört – ett faktum Matt tyckte var hysteriskt roligt för övrigt – på Progpower. Jag hade såklart hört namnet, men jag visste inte vilka de var eller kunde dra mig till minnes hur de lät. Men i alla fall, jag bor i St. Petersburg, Florida och de i Sarasota, Florida , det är en sträcka på drygt en timme med bil och för att göra en lång historia kort så spelade Matt gitarr för dem och de skulle de spela sitt hyllningsset till Midnight på Progpower med en massa gäster och hela faderullan. Ena dagen kunde inte deras sångare Wade Black dyka upp på repet, så Matt tipsade dem om mig och de slog en signal för att se om jag var sugen att komma förbi och repa lite med dem och visst det kunde jag väl göra. Det här var bara ett par dagar före spelningen på Progpower, så jag blev ombedd att plugga in ett par låtar och jag kunde ju som sagt var inga, så jag kollade upp dem på Youtube, hittade ‘Queen of the Masquerade’ och blev helt såld. Så jag åkte iväg till repet, vi sjöng ett par låtar och de var riktigt coola grabbar att umgås med. Jag kunde inga texter så jag stod där med mina egenutskriva textblad och tydligen gjorde jag ett bra intryck ifrån mig för dagen efter ville de att jag skulle komma förbi igen och att vi skulle prova ett par sånger till och så där höll det på ända fram tills att det var dags för deras konsert. Alla tyckte att det funkade bra och att det var en lättnad för Wade Black också då det var en himla massa sånger att ha koll på i slutändan, för att inte tala om gästerna också. Det var bland annat Nils K. Rue från Pagan’s Mind och Lance King från Pyramaze. Zak Stevens (Circle][Circle) var också en av sångarna som skulle vara där, men han kunde helt plötsligt inte dyka upp på grund av något logistikproblem eller dylikt så det blev en plats ledig och den fick då jag ta. Jag hade ALDRIG sjungit i ett band före Crimson Glory utan alltid för mig själv bara så jag var givetvis oerhört nervös.  Det hela gick i alla fall riktigt bra och jag hade riktigt roligt också, efter det här höll jag och Jon Drenning kontakten och vi började skriva lite musik. Men det dröjde till april 2010 innan jag var Crimson Glorys nya sångare på riktigt.

Haha, du vet att det här påminner om en film va?
– ‘Rock Star’, ja jag vet. Det är nästan faktiskt precis så det gick till också, haha!

Men det här skedde alltså 2010, det är bara ett par år sedan. Du ser verkligen bekväm ut på scenen och det märks inte alls att du bara stått där i något års tid.
– Ja men du vet, jag har ju gjort hundratals med spelningar.

Ja, men som trummis.
– Ja, alltid som trummis och du vet att trummorna blir tillslut som en sorts sköld för dig, ett sorts skydd mot att hamna i fokus och jag har kollat på klipp av mig själv från då och nu och till och med jag ser hur jag växt och utvecklats som frontman under tiden som har gått. Det roliga är att det kommer upp folk till mig och säger “det ser ut som du har gjort det här hela ditt liv” och så är jag egentligen bara en rookie.

Ja, de som såg dig förra året på ‘Keep it True’ i Tyskland säger samma sak, att du verkligen utvecklats och det här är ju då bara på ett års tid, något som jag tycker är helt otroligt.
– Ja, jag känner mig givetvis mer säker ju mer vi spelar också. Vissa kvällar känner jag själv att allting gick vägen bra och andra, som nu ikväll, känner jag att jag får kämpa lite mer. När jag har svårt att nå upp till den nivån jag vet att jag kan vara på känns det bara så hemskt. Jag är oerhört självkritisk och har aldrig någonsin känt att det varit en konsert där jag verkligen har kommit upp till 100% av min kapacitet. Jag kollar alltid igenom våra konserter för att se vad jag behöver jobba mera med.

Som här idag då, i början på konserten fick jag verkligen kämpa och rösten ville inte riktigt lossna. Förhållandena inför den här spelningen var inte optimala då det var mycket resa och lite sömn men jag kände ändå att efter ett par låtar lossnade det och i slutet på konserten kändes det som om jag fick till det, eller vad tycker du?

Jag håller med och jag tycker det är så imponerande att du hela tiden vill utvecklas, kollar på vad du gjort och letar efter saker att bli bättre på istället för att bara hitta din trygghetszon och stanna där.
– Men det är så det är, från början trodde jag aldrig att jag ens skulle kunna sjunga en enda av Crimson Glorys låtar, men här är jag nu och vi spelar upp till en och halv timme långa konserter och det är svåra låtar vi spelar, men folk gillar verkligen vad vi gör! Genom hela mitt liv när jag sjungit, för mig själv, har jag hela tiden försökt att härma olika sångares röster för att testa och se hur de gör för att sjunga si eller så och försökt lära mig utefter vad jag hör. Jag försöker inte kopiera dem rakt av, men jag försöker sjunga precis som de gör fast med min egen stil. Genom åren har jag blivit ganska bra på det och på Youtube finns det ett par klipp där jag sjunger bland annat ‘I am a Viking’ {youtube}lcR_28N7e7Q{/youtube} där jag försöker låta som Jeff Scott Soto. Jag är kompis med Patrik Johansson (trummor) från Yngwies band och han tyckte att jag gjorde det riktigt bra. Att hamna i en sorts trygghetszon som du nämner kan vara bra för att bygga självförtroendet, men om du väljer att stanna i den för att du tycker du är så oerhört bra och inte behöver träna något mera, då är du bara lurad.

När du härmar och tar lärdom från andra personers röster, vilken sångare tycker du har haft en röst mest lik din egna, för hur låter egentligen Todds röst?
– Oj, svår fråga! Går jag via låtar så tycker jag att Crimson Glorys låtar ‘In Dark Places’ och ‘Eternal World’. Vissa kvällar kan jag träffa skriken helt perfekt i båda och även i ‘Valhalla’. På ett rep för ett par veckor sedan sjöng jag ‘Eternal World’ helt felfritt, så nära 100% jag någonsin varit och då hade jag inte ens värmt upp utan var helt avslappnad ändå bara. Jag känner mig också bekväm i lite rivigare saker och ibland tycker jag även om att kasta in ett dödsgrowl, ibland passar det bra i små doser bara för att tuffa till det men det får inte ta över.

Men som extra krydda?
– Precis, som extra krydda. Chuck Billy i Testament är en mästare på det. Han kan verkligen krydda låtarna.

Tufft att du nämner Testament, jag såg dem två gånger förra veckan.
– Wow, hur var det!?

Chuck sjöng bättre än någonsin, du måste se dem på USA-turnén om du får chansen!
– Det ska jag! Men på tal om att growla, killarna i Crimson Glory säger aldrig åt mig vad jag får eller inte får göra. Jag har helt fria händer med låtarna och det jag gör nu, omfamnar låtarna på mitt eget vis, det tycker de är helt okej. Midnight var en på miljonen och jag kan aldrig vara honom,  jag kan bara vara mig själv. Men när jag kan omfamna musiken och göra det på mitt eget sätt så blir det bra, jag sjunger verkligen från hjärtat ska du veta. Det finns kvällar då jag får tårar i ögonen under ‘Burning Bridges’ för då tänker jag på Matt och hur han brukade komma hem till mig och hälsa på.

Nyligen har jag också gått igenom ett par tuffa saker på det personliga planet, men istället för att låta det tynga ner mig helt använder jag de känslorna i låtarna för att få dem att kännas mera verkliga.

Jag sjunger hellre från mitt hjärta på ett ärligt vis än perfekt på ett tekniskt vis och jag tror att det också är det publiken föredrar.

Jag förstår det, synd bara att ni inte spelade ‘Lost Reflection’ ikväll som verkligen är en känslosam sång.
– Den var med på låtlistan, men tiden var för kort. Vi fick kämpa för att få plats med ‘Eternal World’. Tanken var att spela ‘Red Sharks’ sist, men sedann fick vi in ‘Eternal World’ ändå och vi ville avsluta med en tyngre låt så det fick bli den istället för ‘Lost Reflection’.

Surt sa räven, men så är det, men hur långt in i framtiden ser ni nu med Crimson Glory?
– Hmm, vi har låtar vi har skrivit till en ny skiva , för det kommer att bli en ny skiva, var så säker, men det är saker runtomkring hela tiden som också påverkar. Jon Drenning fick nyss en bebis och alla de andra har också saker runtomkring sig, men det kommer. Crimson Glory har inte varit speciellt aktiva på väldigt många år, utan det var först när Midnight dog som saker och ting kom i rullning igen. Jag och Jon har skrivit massa grejer, men inte som ett band utan bara som något jag och Jon jobbat på, men nu är saker och ting annorlunda och vi arbetar på ett album. Vi hoppas på att få ut en låt på Youtube snart, vi har faktiskt en ny låt som heter ‘Garden of Shadows’ {youtube}NdUEN12GT78{/youtube} som vi har spelat efter konserterna är slut, inte under konserten då men i PA’t efter konserterna och reaktionerna på den har varit riktigt bra. Jag hoppas vi kan få ut den på något vis snart. Det kommer inte vara studioversionen, utan en demo. Det är faktiskt den första låten jag och Jon har skrivit för den nya skivan som för övrigt kommer att vara en konceptskiva. Jag tror och hoppas att ni kommer gilla den nya låten och jag hoppas också att vi kan få ut den inom sju dagar.

Så vad tror ni om kommande turnéer och så vidare när skivan är släppt, siktar ni på något större då?
– Just nu ligger all fokus på att bli klar med den här skivan, det är vårat absolut viktigaste mål. Jag kan säga såhär, tvingades jag välja mellan att aldrig spela live igen och få ut skivan så är skivan det viktigaste för mig. Jag vill att folk ska få höra den snart! Crimson Glory har aldrig varit ett hårt turnerande band och jag tror inte att de är speciellt pigga på att bli det nu heller, bo i en buss flera månader i sträck och så vidare, jag tror inte det kommer att hända, men vi kommer såklart alltid att spela konserter, inget snack om den saken.

Vad säger Queensrÿche då, påverkar inte det här ditt åtagande med dem?
– Nej, som jag sa, vi kommer inte att turnera  ihjäl oss så det kommer att finnas tid för båda banden så det behöver ingen oroa sig för.

Tack, det var det vi alla ville höra!  Som sista ord nu tänkte jag att du skulle få tala fritt, ordet är ditt, men INGA uttjatade gamla klyschor nu.
– Jag är tacksam för att folk kommer och ser oss fortfarande, jag har inte slutat Crimson Glory för att jag gått med i Queensrÿche, det är viktigt att visa folk det nu och därför är vi ute och spelar mycket. Vårat fokus ligger nu på albumet, ha tålamod och det kommer att vara värt det. Jag säger bara vad jag känner och det är ett stort tack ska ni ha, det är en klyscha men den är oundviklig, tack ska ni ha så hoppas jag att vi ses snart igen!

janne-mattsson-todd-la-torre 

Foto: Janne Mattsson 

FÖLJ ROCKNYTT 2022 – Den bästa spellistan på Spotify för dig som vill upptäcka ny musik. Här får du det senaste inom Rock, Hårdrock, AOR och Metal. Spellistan har över 4000 följare och uppdateras flera gånger i veckan!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter