VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
332620 10150505849421143_27182281142_9143356_856582256_o

Intervju med BAD POETRY BAND

19 Shares

332620 10150505849421143_27182281142_9143356_856582256_o

Debutskivan hamnade mellan stolarna, men med nytt skivbolag i ryggen så ser Karlskoga-baserade BAD POETRY BAND ut att gå en ljusare framtid till mötes med nya skivan “The one-way romance”. I en intervju med Rocknytt berättar bandet om hur de blev blåsta av en italienare, att det är punk att spela ballader och varför de är bättre än VÄRMLANDSPOJKARNA.  

För de som inte känner till er, kan ni berätta om när och hur ni startade?


Mula: Vi började väl lira för tre år sedan.

Johan: År 2008 registrerade vi Myspace-sidan…

Mula: Ja, fyra år sedan då. Vi började lira ihop via jobbet (alla medlemmarna jobbade då på callcenter-företaget Transcom i Karlskoga, förf. anm.). Det var Johan och “Valis” (Sebastian Gyllström, dåvarande gitarrist i bandet, förf. anm.) som började prata.

Johan: Det var han, vår gamle gitarrist, som mejlade mig på internmailen. Mula och jag jobbade ihop då och jag sa “fan, det är någon jävla tjomme som mejlar mig. Ska vi testa eller?”. Så vi tajmade våra eftermiddagsraster och träffades och snackade; “aah jag gillar det här! Aah det gör jag med, vi testar!”. Och Mula, jag och Peter (Müller, trummis) hade spelat i ett band som hette STREETFIGHT FIGHTERS och hade vår gamla replokal stående, vi betalade ingen hyra för den. Så vi gick ner och på första repet gjorde vi “Home of the brave”.

{youtube}i-UvHjU7rvQ{/youtube}

Det var jävligt kul! De brukar ju säga “det slogs gnistor, det var magiskt”, men alla kom från dåliga bandförhållanden så just då var det jävligt roligt och kompromisslöst. Att inte tänka så mycket är jävligt gôtt. Sedan sopade vi på med demos, vi gjorde två stycken. Och sedan var det en tjomme i Italien (Andrea Caccese på Sit Still Promotion, förf. anm.) som ville ge ut en skiva oss och då gjorde vi det. Men vi blev “fuckade” totalt. Han skulle släppa 600 ex av den här skivan (debuten “Until closing time do us part”, förf. anm.), vilket vi tyckte var jättebra! Vi skulle få 200 ex, han skulle få 200 ex och skicka de andra 200 i promotion. Vi skulle köpa våra skivor för tre euro styck, så vi skickade 6 000 spänn, fick våra skivor…men något annat blev det inte.  

 

Ja, ni nämnde i en intervju med Karlskoga Tidning att ni blev rätt blåsta av honom?

Johan: Ja, det var inte så att han blåste oss på pengar för våra skivor kom, men så gjorde han absolut ingenting! Vi skrev inte något kontrakt, det var bara lite mail till och från. Det skulle komma ett kontrakt, men det kom inte, hehe.

Mula: Det borde ha varit den första varningsklockan det, hehe!

Johan: Han sa att han skickat 200 skivor för promotion. Sedan gick det tre månader…när man inte får en enda recension på tre månader och han hade skickat 200 skivor…

Mula: Man börjar googla sitt eget bandnamn för att få upp räknaren på sin egen Myspace!

Johan: Då frågade jag honom, fick inget svar och då plötsligt tog han bort oss från hemsidan där han hade sitt stall med band! Jag frågade varför han tagit bort oss. “Aah men, det kommer upp om två veckor, vi gör om hemsidan” svarade han och sedan försvann hemsidan. Nu har han flyttat från Italien till Västerås, vi kanske ska åka och spöa honom?

Mula: Han hade hittat en tjej i Västerås…

Peter:…och kan även svenska nu, kan det tilläggas. 

Johan: Fast ja, jag skiter i det. Nu ligger skivan på Spotify vilket är fantastiskt, så nu kan folk lyssna på den hur mycket de vill.

Mula: I och med det nya bolaget så har vi nya distributionskanaler, men de gäller bara för nya skivan. Så det vore gôtt om vi kunde få ut den förra på något vis.

Johan: Fast jag kan tycka att den kan bli en raritet. Om 40 år kan den bli en “November”, som deras första skiva “En ny tid är här”. Skivsamlare kommer lite i byxan när de hittar den och lyssnar på den: “Fan, det här är från år 2010! Så jävla dåligt, men sjukt flummigt att lyssna på!”.

 

Och efter den skivan har ni bytt gitarrist två gånger. Vadan detta?

Mula: “Valis” ville lira mer blues-retro-grejer, sin egen grej helt enkelt.

Johan: Patric Sten som då kom med i bandet, vi visste på förhand att han inte var gôrsugen på att lira den typen av rockmusik som vi lirade. Han tycker Y&T och STEEL PANTHER är bra, och band som inte är lika roliga som STEEL PANTHER. Han var lite stand-in och spelade för att det var lite kul och framförallt för att vi hade releasepartyt för skivan på Putte i Parken då.

 

Det måste jag säga, när jag såg er på PIP så såg det udda när han stod bredvid er; du Mula stod med en Flying V-gura nere vid knäna och han hade en gul Charvel-gitarr och såg ut som en Sunset Strip-rockare.

Peter: Min gamla gitarr, hehe.

Mula: Ja det var lite “Vem ska bort?”, inte bara utseendemässigt utan även musikaliskt. Men det var coolt! Vi spelade in ett par låtar med honom; en förstaversion av “Wait for tomorrow”, som det blev en jävligt flummig nisch på den när det kom en massa hårmetal-solon och harmonier. Så det blev en del jävligt coola grejer.

Johan: Fast det blev lite “Yngwiee Malmsteen joins Ramones” och bara tappar sönder varenda låt, så det blir en clash. Men han var med när vi spelade två gig i Norge och på Red Brick i Karlskoga. Och sedan hoppade han av, han sa att det inte funkade då han bodde i Örebro och det blev så “hattigt” repande. Och då sa Mula “fan, jag träffade en full snubbe på Red Brick som också jobbar på Transcom” och som lirade i Degerfors-bandet THYREOS. Så vi frågade honom och det gick bra!

 

Men du Daniel spelar fortfarande i THYREOS, hur går det att lira i två band samtidigt?

Daniel: Ja, det går ganska bra. I början var det jävligt gôtt; spela rock ‘n roll och inte bara metal, det blir ju tröttsamt att lira samma musik, man får ganska mycket av att spela annan musik också. Det kommer bli mindre och mindre med THYREOS, jag kommer få barn i september så jag får se hur det blir med tid och allt. Men just nu så är det “The one-way romance” och THYREOS nya skiva jag kör stenhårt på nu tills pojken kommer.

 

Angående nya skivan “The one-way romance”; vad är den musikaliska utvecklingen jämfört med debuten?

Mula: Första skivan var mycket “full ös medvetslös”; börja hårt, gå hårt, avsluta hårt och köra lite hårt däremellan. Det var mycket ös för att det var coolt. Nu har vi mer dynamik; vi tar ner, plockar upp, tar höger och vänster…

Johan: I alla fall för att vara BAD POETRY BAND. Det är ganska mycket fullt ös, men för att vara oss så är det väldigt spridda skurar. Det här är absolut inte recensenternas fel, men när vi spelade in den här plattan tänkte vi i vår trångsynthet att “fan, vilken mörk skiva vi gör!”. Och sedan så säger recensionerna överallt “Sommarens partyplatta!”, haha! Vi som tyckte att vi varit svarta och svåra! Men då är det ju vårt fel att vi inte lyckats förmedla den känslan.

{youtube}LBvWPwQLx5k{/youtube}

Men tanken var hur som helst att göra en mer melodisk platta denna gång?

Johan: Ja, framför allt så tror jag att det är “melodiskt” vi gillar. Och lite grann har det varit…man får ju höra det här; spela fortare! Och svarar: nej, då blir det en ballad! Det är ju det som är punk, med handen i luften. Och gör man hela tiden tvärtemot vad folk säger så blir det ganska roligt och bra på något sätt.


Jag tänker också så här: ni gjorde en musikvideo till demoversionen av “Home of the brave” som verkligen var högljudd och ösig. Sedan när jag hörde den färdiga versionen på skivan, så var den fortfarande ösig men man märkte ändå att den hade “sänkts” på något sätt.

Mula: Tempot togs ner på den då. Det var inte dyngmycket temposänkning, bara några BPM säkert, men för en sådan låt så märks varje BPM hårt.

Johan: Just för den skivan hade vi lite möten där vi sa “okay, ska vi göra en punkplatta eller en rockplatta?”. Och det kan bli så jävla ointressant att lyssna på punk. Det finns mycket bra punk, men det finns väldigt mycket punk som bara “går snabbt”. Så där bröt det lite när vi skulle göra första skivan; nu måste vi välja om vi ska vara ett punkband eller ett rockband, och vi ville vara ett rockband. Och låtarna tycker jag är rocklåtar, det är bara att det går lite fort.

Mula: Och det har vi utvecklats också med i och med nya plattan; det är mer glamtendenser, som jag inte hade tänkt på alls, men som jag nu börjat höra efter att ha läst om hur andra skrivit hur glammigt det låter med alla gitarrslingor och harmonier som vi lagt.

Johan: Jag tycker det är så jävla coolt när folk tycker att vi låter som HANOI ROCKS!

Mula: Det är kul att andra hör något som är totalt annorlunda mot vad man själv tänker.

 

Jag hörde om någon som refererade till ATOMIC SWING, det tycker i alla fall jag inte att det stämmer.

Johan: Men där har du också något! Det är inte en massa mördarriff. Det är snygga slingor, det är gubbigt och gôtt! Sedan är det jävligt dumt strategiskt sätt att säga att man låter som Atomic Swing, det är ju inget hettt band längre. Men det är sådant vi gillar.

 

Vad förde Daniel “Biran” Biraths intåg i bandet med sig?

Mula: Bluesbottnade solon framför allt. När han kom med i bandet, var i stort sätt hela “The one-way romance” klar, det var solon och annat. Bland annat en ackegura han la på en låt.

Johan: Men också många grejer speciellt i studion. Vi tre har ju spelat länge ihop och man är ganska fyrkantig och inne i sin låda, då är det så jävla bra att ha någon som bara kan vara där och trolla lite med fingrarna. Som lägger sin egen prägel på det, annars är det risk att det bara blir AC/DC av det. Och sedan är “Biran” jävligt duktig!

Mula: Det säger du aldrig om mig, hehe.

Johan: Nej, men du är inte så duktig heller.

Mula: Nej, men så är det. Jag är fullkomligt ointresserad av att skriva gitarrsolon. Jag skulle säkert kunna göra det om jag ville…yeah right! Då är det jävligt bra med en sologitarrist som kan väga upp det.

Johan: Men om man lyssnar på vår platta, så är det inte så mycket av det. Det är på andra låten, “Not in love”, där har du ett monster-solo men  är med lite glimten i ögat. Mycket av det är annars slingor, harmonier och mycket “plåtter”.

Peter: Det ska vi ta bort på nästa skiva, hehe.

Johan: Det blir en “St Anger”, inga solon alls.

Peter: Bara en stor virveltrumma.

 

bandbild

 

Vad fick er att välja High Roller Records som ert nya skivbolag?

Peter: Framför allt så har de jobbat med många seriösa band innan, som man kände igen; JAG PANZER kommer jag på nu på rak arm.

Johan: De har släppt mycket på licens, men bland andra DR LIVINGDEAD som är ett nytt thrash-band som jag lyssnat och och sett växa sedan de var ett demoband. Vi la upp en video på “Wait for tomorrow”. Efter det så fick vi ett annat bolag intresserade, sedan träffade vi dem och det kändes inte alls bra. När vi frågade dem hur de tänkte marknadsföra sa de bara “öh, Myspace”. Då skickade jag videon till några andra bolag och då fick vi hugg på High Roller.

Mula: Man hade hela den här Sit Still Promotion-historian i ryggen och så kommer High Roller in, som är etablerade och seriösa. De är tyskar framför allt!

 

Bra organisering för att de är tyskar?

Mula: Precis! Man behöver inte jaga, utan de kommer till en och säger “nu har vi gjort det här, nu gör vi det här och nästa steg är det här”.

Johan: Om man mejlar dem, så får man ofta svar om en halvtimme istället för två veckor senare. Vi är inte vana vid att folk gör grejer åt oss, så vi blir så här “vafan! Vi får en recension fast vi inte skickat dit! Nej, men det är för att du har en promotor som gör ett jobb”. Det säkert många band tar det för givet, men för oss är det hur coolt som helst att någon annan gör tråkigt jobb som vi helst vill slippa.

Du är den enda som fått en skiva av oss som inte är från promotorn. Nu ska man inte ropa hej för tidigt, men just nu känns det bra och sedan får vi se. Nu ska vi barn; jag fick barn här i måndags och “Biran” ska ha här snart. Sedan får vi spela lite då.

 

Angående ert bandnamn; är ni så kassa poeter?

Mula: Det är med glimten i ögat, men nej vi är inga Gustaf Fröding kan man säga.

Peter: Det handlar väl mer om att det som folk säger det vi sjunger om så ska verka så jävla poetiskt och viktigt. Det är ofta det som folk säger på fyllan; “men du, lyssna på mig nu för det här blir bra” säger de och så kommer det något visdomsord, som inte är så vist egentligen.

Johan: Fast hade man vetat att man skulle få så många frågor om sitt namn, kanske man hade valt något annat, haha! Jag vet inte, för att vi skickade fåniga grejer till varandra på Transcom-mailen. Men vi behövde ett namn för vi skulle ha en spelning och för att vi gjort en demo. Men jag tycker det är bra! Sedan så är det lite klurigt, liksom “vafan spelar de här för något?”. När jag säger FLAMING SIDEBURNS så kan man nog lista ut vad det är.

Mula: Men nu har det uppstått ett problem, för det finns några amerikanska gubbar som kör någon western-grej och heter “The Bad Poetry Band”.

Johan: Ja, de heter “The Bad Poetry” och inom parentes “Blues” och “Band”!

Peter: Vi kanske kan lägga upp våra grejer på deras Myspace och skriva “haha!”.

Mula: Det var en recension där halva texten var bara “och det här är alltså killarna från Sverige, inte de andra! Och det var bra musik för övrigt!”.

Johan: Vi kommer säkert få en stämning, men det är ju mäktigt!

Mula: Men det är lite som vi är: det ska vara lite kul och klatschigt, inte så tungt och blyseriöst. Det märker man också i våra texter; det ska vara kul och det ska svänga. 

 

Å ena sidan så klankade recensenten i Sweden Rock Magazine ner på just era texter.

Mula: Ja, han skrev väl någonting i stil med “jag har inte läst texterna, men de verkar göra skäl för namnet Bad Poetry Band”.

Johan: Men i en sådan bajsnödig tidning som Sweden Rock, för det är den faktiskt, så märker man att de som skriver där gillar SCORPIONS eller SABATON. Jag tänkte både om Sweden Rock och Close-Up att “bara vi inte blir sågade”. Men i just den recensionen skrev han också “jag föredrar om de skulle låta mer som HELLACOPTERS” och det är ett sådant jävla moment 22. Han tyckte vi hade för många akustiska gitarrer och hade vi gjort en HELLACOPTERS-skiva så hade han ju skrivit “jag kan lika gärna lyssna på HELLACOPTERS”. Men en fyra i Sweden Rock som vi fick, i min värld är det en nia! Och likadant i Close-Up, där fick vi en femma. Han tyckte sången var kass.

Mula: Han ville ha mer krut i sången och det var det vi medvetet inte ville ha, för det hade vi på förra plattan. Nu tänkte vi att vi skulle ha lite finsång, hehe.

Johan: Jag har läst Close-Up i tio år och jag vet hur de behandlar “rockband”, man ligger på en femma-sexa. Där tänkte jag också “bara vi inte får gôr-lågt”. Och återigen, en femma där är en nia i min värld! Bara man inte får en TAKIDA-recension!

 

omslag

 

Vad hade ni för tanke med skivnamnet “The one-way romance” och omslaget? Fick killen som ritade det, Lars Buller, helt fria händer?

Johan: Fan, vi var så jävla taskiga mot honom! Han är så jävla snäll! Vi sa till honom “vi ska ha en sådan här idé!”, sedan ritar han upp den och vi säger “nej vi vill göra så här: flytta handen och gör så här..”. Han var så jävla mäktigt duktig, han ska ha en applåd. Men han fick det ganska fritt. Först skulle det bli en medusa, men så blev det så jävla konstigt när inte tjejen hade något hår på huvudet. Namnet hade vi redan vid första skivan, vi pratade mycket om att “The one-way romance” skulle bli en låt som skulle handla om allt som man tycker om men som inte tycker om en tillbaks. Och det kan vara att det är jävligt gôtt att vara full, men så är det inte så gôtt dagen efter. Eller snus eller förhållanden. Och där har vi den röda tråden när vi har skrivit låtarna; “Regret it”, “Wait for tomorrow”, “Dig me when I’m down”, “So long”…Det var där vi trodde att vi hade gjort en svart och svår skiva. Och så “We’re going down”, den handlar om ett förhållande som håller på att gå åt helvete men är skriven som att ett flygplan håller på att krascha. Det var Peter som på på det, det är ju kanon!

{youtube}K4RB2z70EQs{/youtube} 

Hur ser framtiden ut för närvarande?

Peter: Spela såklart så mycket vi kan.

Johan: Vi har gjort två svenska versioner av två låtar från skivan; “Wait for tomorrow” och “Halfhearted”, som blev “Tills det blir morgon” och “Halvhjärtad”. Vi har pratat med High Roller att göra något av dem och de är skitsugna. Det är bara det att vi måste veta, för att göra en sjutummare kan vara gôrskôj men vad ska man göra med den? Men någonting ska vi göra med dem, för de är fan jävligt coola!

Mula: “Halvhjärtad” är hur bra som helst! Jag sjunger på Karlskogamål!

Johan: Det är en rad som är riktigt rolig; “När det ska göras barn, skippa puss och gull, jag har inte hela dan”! Men det är klart, nu vill vi spela men det behövs spelningar för det. Det är något vi måste jobba med, för det gör inte vårt skivbolag. Vi har skrivit ett publishingkontrakt med ett bolag som är intresserade. Sedan ska vi ha releaseparty den 14 september på Kupolen i Karlskoga! Det kommer för det första bli fri entré, för vi vill inte ha “en hundring i dörren”. För det kortet ska man inte kunna spela ut, “nej jag har lite dåligt ställt”. Har du två ben, så kom! Det blir vi och ett band som heter NO HESITATION som är snorungar från Degerfors och ett band till. Inga gôrlånga konserter, utan halvtimmes spelningar så man hinner supa lite. Tredje bandet har vi inte bestämt än, vi jiddrar lite med nära och kära. Framför allt vill vi ha lite spridning på det, Kupolen är sjukt stort så vi måste få lite folk som kommer. Det ska bli kul och just att vi gör det på Kupolen, för det är en sjukt cool konsertlokal. Och vi kommer nog alldeles strax börja skriva nya låtar, vi har lite idéer som bollas runt.

 

Såpass! Skivan har ju inte funnits ute så länge.

Mula: Vi skriver låtar mer eller mindre konstant. När man inte har inspelning i studion eller spelar ute, så finns det alltid tid för att skriva.

Johan: När vi hade bestämt oss för vilka låtar vi skulle spela in, fick man säga till Peter “nu får du lägga ner, det får inte komma några fler låtar”. Men jag tror det har legat och bubblat lite, så nu har vi lite idéer igen.

Mula: Det är Peter och Biran som är mest på det just nu och komma på nya idéer, jag har varit väldigt dålig på det just nu.

Peter: Du borde ha mest tid för det.

Mula: Nej, jag är en mycket upptagen människa, hehe.

Johan: Han har ju “Dovahkiin” nu, hehe. Där kanske vi har en ny intro-låt också (här börjar bandet glida in på referenser till datorspelet Skyrim till eder utsändes nöje, förf.anm). Vill du ha rustning på scen?

Mula: Ja, jag vill ha rustning på scen!

Johan: Vi kanske alla ska ha lite “Dragon Scale Armor” på oss på scen…

Mula: Det börjar bli lite för mycket Skyrim-snack i den här intervjun nu!

Johan: Nästa skiva kommer heta “The Dovahkiin”, det blir en konceptplatta!

 

Vad tycker ni om Rocknytt då?

Johan: Jättebra! Jag har många band som jag inte bryr mig ett dugg om, men jag kollar sidan förmodligen två gånger per dag.

Mula: Jag gillar att det är en massa blandad skit, inte bara recension och recension utan roliga grejer som “tre låtar här” och “ny video här”.

Johan: Det farliga är att man blir lite lat. Innan jag upptäckte att funktioner som Rocknytt fanns, så var jag inne på kanske tio bands Myspace-sidor, men det skiter jag i nu för det orkar jag inte. Och det är farligt, för man kanske missar något som ni missar. Men det är frukansvärt skönt också, det måste bli en mobilapp också så man kan få pushmeddelanden när det händer något.

Mula: Det är ett roligt avbrott mellan bilder på katter och barn och folks statusar om vad de ätit till lunch. 

Johan: Sedan har vi fått jävligt mycket hjälp av Rocknytt och det är kanonkul! Du, du kan få världens jävla scoop! Jag fick ett sms från Åke Noreen (studiotekniker, producent och sångare i Karlskogabandet DENADAS, förf. anm.) för en vecka sedan; vi har gått om VÄRMLANDSPOJKARNA (coverband från Karlskoga som under somrarna är “husband” på Strömstad-krogen Röde Orm. Har även släppt egna låten “Ut med båten” som hypats av radioprataren Adam Alsing, förf. anm) vad gäller Spotify-lyssningar! Vi la upp första skivan hos Åke Noreen och han har även lagt upp VÄRMLANDSPOJKARNA. Han ser all statistik på alla grejer han pumpar ut och då såg han att vi hade gått om dem. Jag känner att de stora rockpengarna kommer dimpa ner snart! Kan vi inte säga att “nu har vi större hits än dem”?

Mula: Vi är bättre som band än dem, bättre som människor!

Johan: Det kan vara rubriken, “Bättre än VÄRMLANDSPOJKARNA”.

Peter: “De nya VÄRMLANDSPOJKARNA”.

Johan: “VÄRMLANDSPOJKARNA 2.0”.

 

Foto: Juha Helttunen

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter