MHA i Thorium – När det gäller dödsmetall här i Danmark så finns det inget coolare än att komma från Sverige

När det danska kultbandet Thorium bildades i slutet av 90-talet fanns det inte allt för många band som spelade samma typ av svenskinfluerad döds i landet. MHA som är bandets grundare och frontman har till och från försökt hålla ihop bandet under tiden som medlemmar kommit och gått. Det har funkat sådär – fram till nu.

2008 släppte bandet Feral Creation – en platta som nu så här tio år efteråt nog måste betraktas som något av en milstolpe i den annars ganska så magra danska dödsmyllan. Dansk dödsmetall är ju inte något vi är bortskämda med, och Michael är tydlig med att Thorium till viss del är ett svenskt metalband, för han har genom åren alltid arbetat med svenska musiker, och ambitionen tycks vara att nå det där speciella Sunlight-soundet, fast helst ännu mer oborstat och thrashigt.

Efter Feral Creation upphörde bandet mer eller mindre. Kaspar Boye Larsen försvann iväg till Volbeat och det tycktes aldrig finnas tillfälle att återsamla gänget igen. Men nu efter tio år bryts äntligen tystnaden då Thorium återkommer med sin fullängdare Blasphemy Awakes som släpps den 1 juni via Mighty Music.
När jag ringer upp MHA, eller Michael H. Andersen som han heter, så är han i sitt sommarhus i södra Danmark och vilar upp sig.



Nu är det alltså tio år sedan Feral Creation kom ut – Det är ganska länge sedan, eller vad säger du Michael?

Ja, det är det. Och ju äldre man blir, desto fortare går tiden. Det finns olika orsaker till att det tagit så lång tid. Thorium har varit mitt band sedan det startades för tjugo år sedan. Folk har kommit och gått och jag har alltid velat spela med människor som är mina vänner, och som jag respekterar som musiker. Det kanske låter tråkigt, men det som har hänt medan jag blivit äldre är att jag har haft en massa annat arbete att sköta, och folk har börjat i andra band. Allan (Tvedebrink) och Kaspar höll på med The Kandidate vilket tog upp ganska mycket tid, och Kaspar gick ju senare med i Volbeat. Sedan började jag också att fundera över ifall jag börjat bli för gammal för det här, men efter att ha varit bort från allt ett tag och så verkade det som att det skulle bli enklare att starta upp bandet igen, mycket tack vare att man höll kontakterna levande via Facebook och andra sociala medier. När jag väl bestämt mig för att jag ville göra ett album så gick processen ganska snabbt. Vi hade några år när vi träffades och spelade, men det slutade alltid med att vi drack mer öl än skrev låtar. Men nu är vi här, några år senare, haha!

Så har tid varit den största utmaningen?

Ja, det handlade främst om tid. Folk höll på med sina egna grejer och jag insåg att ingen skulle starta Thorium åt mig. Om någon skulle göra detta så måste det bli jag! Jag gick och väntade på att folk skulle ha tid att repa och spela live och i slutändan insåg jag att det är jag som är Thorium. Det har alltid varit mitt band. Så jag rekryterade folk som jag tyckte om att umgås med och som är bra musiker. När jag väl insåg detta så gick låtskrivande och repande ganska fort.

Och så hade du lite låtskrivarhjälp från Jonas Lindblood i Puteraeon som var med på er första platta Ocean of Blasphemy, och så dök Rogga Johansson upp – mannen som är medlem i ungefär etthundra dödsmetallband. Hur kom det sig att de kom med?

666 band! Haha! Ja, jag har ju känt Jonas i tjugo år. Han kom ner till Danmark, drack öl, hängde och hade det allmänt trevligt. Jag har alltid tyckt att Jonas är en väldigt bra låtskrivare och en bra kille så det kändes som en självklar sak att fråga honom ifall han ville vara med på detta. Han skrev några låtar till vår andra platta också. När det gäller Rogga så har jag känt honom sedan han startade Paganizer för många, många år sedan. Vi har hållit kontakten och han brukade fråga mig varför jag aldrig tog tag i Thorium, och jag hade ju mina förklaringar. Rogga har miljoner låtar i sin kista. Jag frågade honom ifall han ville skriva något i vår genre, och det ville han. Det lät jättebra, och var precis i den anda vi ville. Jag tycker det ger en bra dynamik att samarbeta med andra låtskrivare. Jag skulle aldrig jämföra Def Leppard med Thorium, men de bästa Def Leppard-låtarna är skrivna av andra än medlemmarna själva.

Kan du berätta något om låten Maniac som Jonas skrev. Det låter som att du har kul när du sjunger den…

Maniac är ju en slags fortsättning på låten The Lurker som var med på förra plattan. Den handlar om den här killen vi alla känner. Nu är han inte tjugo längre, utan fyrtio. Han har det gott ställt, och han kanske fortfarande är oskuld. Även om han jobbar i en bank, eller vad han nu gör så är han skum på något sätt. I The Lurker finns textraden ”living next door to malice” som naturligtvis är en parafras på Smokies ”Living Next Door to Alice”. Så hade jag kul när jag sjöng den? Ja, det tog mig en timme att skriva text och att lägga sången. Det kom väldigt naturligt. Går det fort så brukar det vara ett tecken på att det är roligt, men inte om det tar för evigt.

Du sjunger ju också i A Sun Traverse som har en mycket mer melodisk doom metal-känsla. Det är ju en viss skillnad mellan genrerna. Är det en utmaning att växla om i stil?

Nja, röstmässigt är det ju väldigt likt egentligen. Men jag har alltid gillat att hålla på med flera projekt samtidigt och att jobba med olika människor och testa olika saker. Jag har ju bara varit medlem i A Sun Traverse i några år. Jag har alltid velat göra långsam doom metal med keyboards så det var självklart att tacka ja när de frågade mig om jag ville vara med. För mig känns det väldigt självklart att även vara med i ett doomband.

Du säger att du gillar att hålla på med många saker samtidigt. Du är ju manager för Mighty Music, driver Target Group och har två kända rockklubbar i Köpenhamn. Hur hinner du med allt? Du har ju också familj. Är du en väldigt disciplinerad person?

Det handlar bara om att ha bra folk runt sig. Och en förstående familj. Det är tjugo år sedan vi startade Mighty Music och femton år sedan Target Group. För fyra år sedan öppnade jag en Zeppelin Rock Bar, och nyligen blev jag delägare i en större konsertlokal som heter H 9. Jag skulle aldrig ha klarat av att göra allt detta för tjugo år sedan, för då visste jag inte hur jag skulle göra det. Men med all erfarenhet man samlat på sig så känns det bara naturligt.

Och den 2 juni är det releaseparty på H9 eller Halmtorvet 9 som det också heter…

Exakt. Jag släpper mina egna band på eget bolag och går på mina egna klubbar och kollar in dem. Det är så jag jobbar, hahaha!

Men det verkar ju vara perfekt. Du tar alla beslut själv, och ingen kan lägga sig i vad du gör.

Precis. När vi var yngre tyckte vi att det var tufft att ligga på nåt edgy bolag i England eller Italien, men i slutändan är detta bättre… och eftersom Nuclear Blast aldrig ringde upp så beslöt jag mig för att lösa det hela själv.

FOTO: Press photo

Kommer det bli fler spelningar?

För närvarande är det releasefesten i Köpenhamn och Metal Magic Festival i Fredericia (12 – 14/7) och vi pratar även med festivaler och bokningsagenter om att göra något mindre, eftersom vi alla i bandet är överens om att vi inte vill göra något som sträcker sig längre än tre veckor. Det är inget drömscenario att befinna sig på en buss i flera veckor. Det var därför Perra Karlsson som var trummis i Deströyer 666 slutade i bandet och kom med i Thorium istället. Vi spelar gärna på någon festival eller supportar ett större band, men – och det må låta arrogant – jag har fan gjort min beskärda del av att köra sex mil och spela för tjugo personer och sedan åka sex mil tillbaka igen. Det upplåter jag gärna åt de yngre generationerna att göra. Och ska jag vara helt ärlig så är det inte samma sak längre. Folk sitter och glor ner i sina laptopar backstage. På min tid pratade man med varandra och hade kul. Det är en helt annan situation idag.

Inte som under dödsmetallens guldålder alltså…

Inte ens i närheten. På den tiden så fördrev man väntetiden backstage med att dricka öl och prata med varann. Så jag är bara glad att man inte hade mobiler och kunde filma med på den tiden, för oftast var banden pissfulla. Det är inte något man pratar om så mycket, men på den tiden var folk skitfulla jämt. Det är inte samma sak med unga band lägre. De är mycket mer disciplinerade när de ska spela live och de postar hela tiden uppdateringar på sociala medier och så vidare.

Ja, det är viktigt att vara synlig på nätet precis hela tiden. Men ni verkar ju också vara bra på att posta grejer? När Maniac-videon släpptes så kom den upp överallt i mitt flöde.

Ja, det är viktigt att vara synlig jämt.

När det gäller dig och Thorium så tycker jag det verkar som att det inte bara är dödsmetall som är influenserna?

Självklart inte. Om man är inne på extrem metal så måste man göra något annat också. Själv jobbar jag med massor av genrer. Som musiker så är jag influerad av så många olika artister. Jag ska sätta mig ikväll och skriva en lista över några av de bästa plattorna jag vet och skicka över till dig. (Se längst ner i texten.) Det varierar lite från gång till gång vilka album jag gillar mest. Men jag lyssnar på massor av metal, mer än vad jag någonsin har gjort. När man uppnått en viss ålder så inser man vem man är. De flesta människor drabbas av någon slags kris när de är runt trettio och runt fyrtio. Många låtar har skrivits om medelålderskriser, låtar som ställer frågan om vem man är, om man ska klippa sitt hår, vilka slags kläder man ska ha på sig, vilken politisk åsikt man har och så vidare. Samma sak gäller med musik. Och jag har precis insett att jag är en metalsnubbe. Det var det jag började lyssna på för många år sedan, och det är det jag gillar allra mest. När jag åker på semester så kollar jag alltid på metaltraveller.com efter ställen jag kan besöka, till exempel en metalbar efter att man har varit på sight seeing och ätit middag. Då känns det skönt att ”komma hem” och lyssna på en Manowarlåt.

Under samtalets gång kommer Michael tillbaka till den svenska dödsmetallens betydelse för honom, och han berättar om när han startade sitt första band Withering Surface 1994 och hade allvarliga funderingar på att skaffa PO box i Sverige för att folk skulle tro att de var ett svenskt dödsmetallband;

– När det gäller dödsmetall här i Danmark så finns det inget coolare än att komma från Sverige. När man närmar sig skivbolag, media eller vad det nu är så har Sverige alltid varit mer hippt än Danmark. När man läser recensioner av dansk musik i svensk press så kan det stå något i stil med ”Detta är det bästa sedan Mercyful Fate kom”, och ja, tyvärr är det så det ser ut. De är därför jag har den djupaste respekt för svenska låtskrivare, inte bara inom metal, utan inom musik i stort. Det är därför jag alltid har haft någon form av svensk koppling till Thorium och involverat svenskar som jag vill jobba med och som jag respekterar, och jag tror att det smittar av sig och ger Thorium ett mer svenskt sound.

När jag lyssnade igenom er nya platta så var det tre band som spontant poppade upp: Tidiga Entombed, tidiga Morbid Angel och tidiga Venom.

Ja, för vi har inte haft några triggade trummor. Vi ville hålla oss borta från det där överproducerade soundet. Jag gillar att det inte är någon sockrig over-the-top produktion. Band från det förgångna som återuppstått som till exempel Evocation och Desultory har ju lyckats bibehålla det där Sunlight-soundet från 92. Så vi sa, ok, låt oss köra på bara. Det är ok att det är lite skitigt och kanske låter lite mer 89 än 92. Men när du lyssna på Feral Creation och jämför det med Blasphemy Awakes kan du då höra att det är olika låtskrivare eller har det ett naturligt flow?

Jag tycker att det har ett naturligt flow. Jag kan inte säga att det är något som sticker ut och låter totalt annorlunda. Jag har lyssnat massor på Feral Creation, men inte hunnit lyssna så mycket på Blasphemy Awakes så det är lite för tidigt att säga… men spontant tycker jag att det låter mer skitigt och mindre polerat än Feral Creation. Kanske var det därför jag tänkte på Venom.

Haha, det var definitivt intentionen! En annan grej är att vi hade mycket fler låtar att välja mellan, så det var riktigt kul att välja ut vilka som skulle passa ihop som en helhet.

Så då har ni tillräckligt med låtar över för att inom kort ge ut en EP eller liknande?

Jag läste nyligen en intervju med Memoriam, bandet som bildades av medlemmar från Benediction och Bolt Thrower, och de släppte en platta förra året, och har redan släppt en till. De har hittat hur de vill låta och hur de vill göra. Om jag inte skulle bli sjuk eller något händer med min strupe så kommer det definitiv inte dröja länge innan nästa Thorium-platta kommer ut. Kanske inte inom ett år, men absolut inom två. För nu har vi definitivt fått upp ångan!

Några oumbärliga plattor du ska lyssna på enligt Thoriums MHA:

Black Sabbath – Black Sabbath
Kate Bush – Hounds of Love
Foreigner – 4
Europe – Wings of Tomorrow
Darkthrone – Soulside Journey
At The Gates – Slaughter of the Soul
Morbid Angel – Altars of Madness
Def Leppard – Hysteria
Iron Maiden – Piece of Mind
Judas Priest – Painkiller
Tygers of Pan Tang – Spellbound
Autopsy Mental Funeral
Death – Leprosy

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

ALLA NYHETER

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN