Intervju med Joakim Nilsson från Graveyard

Graveyard är högaktuella med nya albumet Peace, som presenterades för allmänheten i fredags. Det är det första albumet som släpps efter återföreningen som ägde rum i början av 2017 efter att bandet lagt ner under några månader. Sedan återföreningen har bandet varit långt ifrån stillastående. En ny trummis har anslutit sig till uppsättningen och Graveyard har bokats till ett otal festivaler och spelningar i internationell utsträckning. Några av de här festivalspelningarna äger rum i Sverige i sommar, varav de även kommer agera förband till Guns n Roses tillsammans med Tyler Bryant & The Shakedown när dem spelar på Ullevi i Göteborg 21 juli.

Jag ringer sångaren Joakim Nilsson för att ställa några frågor om det nya albumet samt ta pulsen inför kommande spelningar.

I september 2016 så meddelade ni att Graveyard skulle läggas ner en period, men det blev ju inte särskilt långvarigt som tur är.



– Nej, det blev ju inte det.

Vad var det som gjorde att ni kom tillbaka, om man kan säga så, och hur känns det i nuläget?

– Jo men det var väl det att vi såg en möjlighet till att fortsätta, inte samma gäng igen utan vi bestämde oss för att prova igen med en ny trummis och se vart det hamnade. Det var väl inte egentligen bara trumproblem, att vi inte kunnat spelat ihop, men det var ändå värt att testa igen i alla fall, för vi har ändå hållt på så pass länge och vi tog väl inte något direkt seriöst beslut att lägga ner så att vi hade väl egentligen alla vägar tillbaks. Men ja, hittills tycker jag att det känns riktigt bra, det är go stämning och det är kul att spela. Det var nog rätt beslut ändå, känns det som.

Nya trummisen då, Oskar Bergenheim, hur kom ni i kontakt med varandra? Har ni känt varandra sen innan?

– Ja han är ju en Göteborgsmusiker. Vi har spelat mycket med tidigare band tillsammans, alltså inte i samma band men mycket ihop, några band här i Göteborg för länge sedan. Så på det sättet känner vi honom men så kommer ju Truls och Oskar från samma håll också, dem har spelat med varandra väldigt länge och dem har en bra musikalisk relation redan innan så att det var väldigt lätt att få ihop det med honom. Att han är en grym trummis hjälper ju till också. Det är väldigt bra när man har en rytmsektion som känner varandra och det låter tight från början, man behöver inte direkt repa in tighthet.

Så det var som ett självklart beslut?

– Ja, faktiskt, det blev ju så. Det är ju också roligt om man känner varandra litegrann i bandet, det ska ju vara att man ska kunna stå ut med varandra på vägarna och så. Så det hjälper ju till om man är goda vänner innan.

Jag tänkte att vi skulle prata lite om ert kommande album Peace också. Nu kommer den här intervjun att släppas i samband med releasen, så jag tänkte fråga hur tankarna gick kring uppbyggandet av albumet. Vad hade ni för ambitioner när ni sammanförde det här albumet?

– Vi har väl aldrig direkt tänkt så långt innan vi påbörjar ett album, med att ”nu ska vi göra…” Det var väl bara vid ett tillfälle och det var Lights Out, att vi var lite förbannade på hur det såg ut i världen just då. Det är vi väl fortfarande, men vi hade ingen sådan plan, att det här ska vara ett si och så-album utan vi gör som vi brukar göra. Vi skriver låtar och så får vi se om det blir någon slags röd tråd genom hela albumet. Likadant gjorde vi den här gången, vi försökte ju få ut albumet så snart som möjligt efter vi hade sagt att vi skulle komma tillbaks och ha någonting nytt att komma med, så vi fick jobba på ganska hårt på hösten och skriva låtar och så. Och det var ju inte riktigt klart kan man väl säga när vi gick in i studion, men det kändes bra genom hela processen och det var väldigt lätt-jobbat så vi var lite på samma sida om vad vi ville göra också, kändes det som. För en gångs skull. Nej, det kändes väldigt bra och det gick väldigt smidigt i studion.

Stötte ni på några utmaningar inför sammanställandet eller flöt det som på av sig själv?

– Det flöt på väldigt bra skulle jag vilja säga, det är väl tack vare vår producent också, han är bra på många saker men bland annat att hålla upp tempot i inspelningsprocessen. Om man kör fast så får man gå vidare istället för att sitta och kötta ner sig, försöka ändra, utan då tar man nästa grej istället. Att man hela tiden jobbar på gjorde att det flöt på väldigt lätt och man knappt kände av den här inspelningsångesten som man brukar få när röda lampan tänds. Men det svåraste var ju att vi hade lite för mycket låtar i slutändan, att vi skulle välja ut låtar till ett album, och eftersom låtarna var så nya för alla i hela bandet så är det ju svårt. Man har liksom inte hunnit få någon relation till dem, man vet inte riktigt vad det är för låtar egentligen. Så det var väl ett angenämt problem.

Ja man kan ju ha det värre. Att man har för lite snarare än för mycket.

– Jo, det var väl vad vi trodde vi hade när vi gick in i studion, men vi kom ut med för mycket istället.

Vad tror ni att lyssnarna kommer tycka om ert nya album? Antingen om man har lyssnat på era tidigare verk eller om man kommer in som ny lyssnare?

– Ja, det är svårt att säga. Jag kan tänka mig vad de tidigare lyssnarna skulle säga, kanske att de hör litegrann återgång till tidigare sound, på vissa låtar. Det är väl egentligen inte heller någon slags intention med låtarna men det har blivit någon slags slump, vissa låtar som jag tycker påminner om låtar från första och andra skivan.

Här bryts samtalet – min vanliga tur. Lyckligtvis går det att ringa upp och fortsätta där vi slutade.

– Nej men förmodligen så kanske dem tycker att det är ett hårdare sound. Det är ju inte riktigt lika murrigt och mjukt analogt som vi haft det tidigare utan vi har väl försökt jobba på soundet genom alla skivorna men den här gången vill vi ha lite mera direkt ljud, framför allt att inte musiken ska upplevas som tystare jämfört med annan musik. Jag har tyckt att det har varit lite problemet tidigare. Att skivorna låter väldigt bra för sig men när man spelar en låt bredvid, eller innan eller efter, så upplever man att det dippar i volym. Så vi har väl försökt inte satsa på något slags modernt ljud, men ändå någon slags modernisering av vårat gamla ljud. Fortfarande ett eget ljud, vi försöker inte låta som något annan. Det är alltid svårt när man säger det, att visa något modernt, men vi försöker väl hitta ett så bra ljud som möjligt.

Som passar för er liksom?

– Som passar för oss.

Ni ska ju göra en rad spelningar i Sverige i sommar. Är det någon av dessa som ni ser fram emot extra mycket?

– Alltså det kan man ju inte säga direkt att det är, säger han med ett skratt.

– Nä men alltså, att spela Sweden Rock är ju jävligt roligt ändå, det är mycket folk som kan uppskatta det vi gör också. Mycket metal och sånt, men det är mycket rockfolk också. Så det ska bli kul. Så vet jag inte om det är så mycket mer i Sverige festivalmässigt. Jo, det är ju några till, få se…

Borgholm Brinner har jag för mig.

– Borgholm Brinner, ja just det. Det ska bli intressant att se vad det blir för något. Det var länge sedan jag var på Öland över huvud taget. Sen är det ju Kiruna och lite här och var, men framför allt utländska festivaler, men sen kommer vi spela lite mer i Sverige till hösten. Men jag vet inte, det går inte att säga något man föredrar, det kan man ju inte göra. Säga vart man inte vill åka och spela någonstans, nej, det går inte.

Såg också att ni ska vara förband till Guns n Roses när dem spelar på Ullevi 21 juli. Hur känns det?

– Jo, det ska bli kul. Själv är jag väl ingen sån där… Jag har inte lyssnat jättemycket på dem när jag var yngre så, men vi känner ju Duff ganska bra så vi har turnerat ihop med honom tidigare och spelat med Slash en gång och sånt så det ska bli kul att spela. Vi har spelat på Ullevi en gång tidigare som förband till Iron Maiden, det var ju lite spännande. Ska vi se om det blir lika spännande den här gången. Det är lite nervöst ändå att ställa sig på en sån stor scen när man hör sig själv väldigt stort.

Hur går det för er utomlands när ni spelar live? Hur är responsen?

– Det är väl bra ska jag säga. Vi har väl spelat på samma områden ganska länge nu, i Tyskland och västra Europa, USA och Australien och så. Där har vi varit ett antal gånger på varje ställe, jag tycker det har jobbat upp sig riktigt bra överallt där och vi försöker väl ta oss till andra delar nu där vi inte har varit tidigare, Sydamerika och så. Men det ska bli kul, det tror jag vi försöker få in även det här året eller nästa år. Men annars så går det riktigt bra, i Europa och USA i alla fall.

Har du någon eller några favoriter ur er musikkatalog så här långt?

– Skivor eller låtar?

Ja, låtar hade jag tänkt egentligen, men om du rentav har en skiva som du tänker på först så.

– Nä, det gör jag nog inte. Jag tycker väl att Lights Out fick lite dålig uppmärksamhet för jag gillar den ändå, det är kanske lite såhär vuxnare låtar med lite mycket smäktande ballader och så vidare men det är sånt som jag gillar. Annars är det ju att det ska bli så himla kul att få spela nya låtar, det är ju framför allt det vi vill göra nu. Vi har kört dem här låtarna väldigt länge nu känns det som, dem låtarna är ju favoriterna just nu – dem på nya skivan.

Och de flesta låtarna som ni hade redo kom med på albumet, eller blev det många som blev sparade?

– Nä, två låtar slank ju med på någon slags limited edition och så kanske ett par tre stycken som vi sparar till nästa gång, ser om det blir något av dem.

Då hade jag som bara en fråga till. Om du inte hade varit sångare/gitarrist, vilken plats hade du helst annars haft i ett band?

– Jag tycker det är extremt roligt att spela trummor. Det är något jag aldrig har blivit något bra på, spelar hellre än bra kan man säga, men det är sjukt roligt. Sjunga är ju inte så jävla roligt. Det är bara jobbigt.

 

Med det är intervjun avslutad och jag tackar Joakim för att han tagit sig tid till att ställa upp på den här intervjun.

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

NYHETER

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

X