www.rocknytt.net

Senaste nyheterna från rockvärlden

Abramis Brama – I Sverige är vi så snävt insnöade i våra hippa sub-subkulturer

[social_warfare]

Abramis Brama är bandet som under tjugo år kommit att erövra en särställning som Sveriges mest trovärdiga progghårdrocksrockband. En etikett som de själva kanske inte skulle hålla med om till hundra procent, då musiken handlar om annat än att bara förvalta arv från det förgångna.

Men diskussioner om influenser är ändå oundvikliga att beröra när man intervjuar två musiknördar av rang. I veckan intog senaste skivan ”Tusen år” andraplatsen på den officiella svenska vinyllistan, samt andraplatsen över de mest sålda hårdrocksplattorna, och inom mindre än en vecka beger sig bandet ut på en rad sverigespelningar tillsammans med bland andra Tiamat och Kamchatka. Varsågoda, alla älskare av flummig stoner, brutal blues, progg (med två g:n), jazzsväng och tunggung, ja vafan genuin musik över huvud taget: Mats Rydström och Peo Andersson i Abramis Brama…

Nya plattan ”Tusen år” har precis släppts, och snart åker ni ut och gör en rad spelningar, bland annat med Tiamat. Den klassiska sportfrågan känns relevant här: Hur känns det?

Peo: Fantastiskt kul! Plattan har ju överlag fått otroligt positiva omdömen så det blir jätteroligt att åka ut och testa låtarna live. Att åka ut med Tiamat och göra lite större gig på KB, Sticky Fingers, Kägelbanan och Frimis gör ju givetvis det hela extra roligt.

Vilka låtar från nya plattan kommer ni att spela?

Mats: Att veta om låtlistor i förväg tycker jag är en modern styggelse, men vi kommer att spela halva plattan, och vi har varslat om en av låtarna via en film på vår Facebook-sida. De som inte hinns med på den första svängen kommer säkert spelas senare. Från denna skiva är det möjligt att göra alla låtarna rättvisa live, det var också en del av tanken med inspelningen. De spelades till stor del in som livetagningar med målet att inga essentiella delar skulle vara omöjliga att genomföra live. Från förra plattan ”Enkel Biljett” var tyvärr några av mina personliga favoritlåtar svåra att få till på scen, då de skrivits klart och arrangerats under studioprocessen och blev lite för komplicerade.

Tiamat och Abramis Brama är ju två band som gör ganska olika musik. Det är en intressant kombination. Hur blev det så?

Mats: Jag är helt för bra kombinationer med större variation i stället för att alltid spela för en publik som redan är såld på genren och bandet – vilket givetvis också kan vara kul, men omväxling förnöjer och förhöjer. I Sverige är vi så snävt insnöade i våra hippa sub-subkulturer. Kommer du till Serbien eller Spanien kan pop- och death metal-band gigga ihop och ha god kamratskap utan att någon förlorar sitt kulturella kapital eller blir socialt utmobbad. Jag och Tiamats trummis Lars Sköld är goda vänner och det hela var hans idé, som vi direkt gick igång på. Tiamat har framför allt spelat stora festivaler på kontinenten de senaste åren, och ville göra svenska klubbspelningar, vilka tajmade perfekt med vårt släpp av ”Tusen År”-skivan.

Har ni alltid jobbat utifrån samma typ av rutiner och premisser när ni skapar er musik?

Peo: Jo, vi har nog alltid arbetat på ungefär samma sätt i replokalen. Skillnaden mot tidigare – då fler i bandet kom till lokalen med riff och låtidéer – är att det nu mestadels är jag som kommer till repen med musik. Sedan stöter och blöter vi idéerna, arrar om låtarna fram och tillbaka tills alla är nöjda. Det kanske också har förändrats såtillvida att vi numera försöker kapa bort så mycket onödigt som möjligt ur låtarna, det måste hända något hela tiden i musiken.

FOTO: Linda Pettersson

 

Det är alltså (på ett ungefär) tjugo år sedan Abramis Brama för första gången gjorde sig hörda. Peo, du var med på tåget från början – hur tycker du att resan har varit?

Peo: Mestadels trevlig. Vi hade några år där det var ytterst nära att bandet imploderade, men vi kom ur det. Vi gjorde väl ett val att det bara skulle vara kul att repa och gigga. Vi har väl också blivit lite bekväma av oss med åldern och skulle nog inte längre palla att ligga fulla eller bakfulla i en folkabuss eller sova under bordet hos någon arrangör… Fast det är klart, är det en Merca-buss och ett fint ekbord så?

Mats, du kom in i bandet efter P3-Guldnominerade plattan ”Smakar Söndag”. Jag har förstått att du varit ett fan av bandet redan från början. Var det lätt att komma in i rollen?

Mats: Det var lätt i bemärkelsen att jag kunde låtarna i huvudet, och hade sett en 30-40 gig redan, men jättesvårt när de skulle ut ur fingrarna och munnen. Arrangemangen är ofta musikaliskt knixiga och komplexa, och originalbasisten Dennis Berg hade en genial simultankapacitet på Dave Mustaine-nivå när det gällde att sjunga och spela helt olika saker samtidigt. Så det hade varit tufft om de andra inte varit så välkomnande och snälla, och de sociala aspekterna har gjort mig extremt motiverad att jobba hårt för bandet. Jag har åtminstone försökt behålla ett fan-perspektiv – som om man står i dörröppningen med en fot inne och en ute – på vad jag skulle vilja höra och se bandet göra. Och jag har lyxen att få gehör för att spela gamla uddalåtar ur Abramis-katalogen.

En annan fråga till Mats: Du är ju alltid aktiv i flera band samtidigt, och jobbar dessutom med promotion och skriver för SRM. Hur hinner du med allt? Har du schemalagt dagarna?

Mats: Många frågar mig: ”Hur orkar du?” Ja, men det är väl självklart att jag inte orkar, men gör det ändå. Jag är oftast ett nervvrak, förutom när jag står på scenen. Å andra sidan är det ett rimligt pris att betala för att bara göra vad jag tycker om. När jag fyllde 40 bestämde jag mig för att aldrig tacka nej till att spela musik jag tycker om, så länge det inte handlar om att vara i två städer samtidigt. Det är viktigt att inte bara hålla reda på sin egen kalender utan ha något slags översiktlig koll på allas kalendrar, för att hitta luckor där det går att hitta på något och slippa ha fritid. Med framförhållning och ett överdrivet kontrollbehov går det ändå hyggligt att förebygga krockar, och hittills har vi inte tvingats stå över några större chanser.

Läs även:  Inför Sweden Rock 2018: Intervju med Inglorious

Jag har enligt säkra källor hört att det funnits en fejd inom bandet huruvida Saint Vitus eller The Band är världens bästa band. Fredrik Jansson, som höll på Saint Vitus spelar inte längre i Abramis Brama, så jag antar att världens bästa band numera heter… The Band?

Peo: Ha, ha… någon har skvallrat hör jag. Jo, jag och Jansson hade en vänskaplig fejd som vid något tillfälle, i samband med för mycket alkohol, spårade ur och närmast slutade i handgemäng. För mig var och är det som att föredra Thore Skogmans ”Plättlaggen” framför Beatles ”Eleanor Rigby” (för övrigt en av Janssons favoriter… Beatleslåten alltså). Vi har ju båda en bred musiksmak men jag kunde bara inte för mitt liv förstå hur han tänkte – utan att egentligen dissa Saint Vitus, som är ett bra, stilbildande band. Nåja, egentligen hade han nog bara hittat en öm punkt att peta med fingret i. Jag har för övrigt starka åsikter om ett av de stora ”Big Four”-banden som jag tycker är helt jävla otroligt kassa och överskattade… men det tar vi någon annan gång.

Då kommer vi till en jäkligt jobbig (eller kanske rolig) uppgift. Kan ni enas om att lista de tio i särklass bästa albumen någonsin? Skivor i alla tänkbara genrer som format de personer ni är idag.

Peo: Inte världens bästa plattor men de som format mig och gett mig otroligt mycket idéer.

Pink Floyd – Wish You Were Here
Judas Priest – British Steel
The Band – The Band
The Raconteurs – Consolers of the Lonely
Carole King – Tapestry
Pugh Rogefeldt – Ja, dä ä dä
Black Sabbath – Sabbath Bloody Sabbath
Black Sabbath – Heaven and Hell
Rainbow – Rising
Bigelf – Closer to Doom

Mats: Jag skriver under på alla Peos skivor men måste ändå välja några kompletterande som präglat mig på olika sätt.

Deep Purple – In Rock
The Beatles – Abbey Road
The Allman Brothers Band – At Fillmore East
King Crimson – In The Court Of The Crimson King
Raging Slab – The Dealer
Van Halen – Van Halen
Rush – Exit… Stage Left
The Hellacopters – Payin’ the Dues
Judas Priest – Killing Machine
Metallica – Master of Puppets

November är ju ett band som är svårt att tänka bort när det gäller Abramis Brama. Hur många i bandet har dyrgriparna på vinyl?

Mats: Jag har ingen Novemberskiva på vinyl, det är inte av ointresse utan av brist på samlarambition och budget. För 10-15 år sedan var det alltid tacksamt och prisvärt att fynda vinyl i samband med spelningar, men med dagens upptrissade skivsamlarpriser är det allt svårare. Det brukar sluta med att jag bara lyssnar på ”DJ 50 Spänn”-podden. Den som har flest November-vinyler, och vinyler i allmänhet, är med all sannolikhet nämnda Jansson.

Vad tror ni det är med 70-talets musik (både svensk och annan) som fascinerar folk så mycket?

Peo: Ljudmässigt tror jag faktiskt att det, till viss del, beror på tekniken. Den var tillräckligt bra för att få en schysst produktion med varmt ljud och mestadels analoga instrument. Synthesizers och digitala effekter hade ännu inte slagit igenom på bred front, i alla fall inte inom rock och hårdrock. Hade man haft tillgång hade man givetvis använt dem, och daterat musiken på ett annat sätt. Hör bara det vedervärdiga keyboardsolot i ”All My Love” med Led Zeppelin, en underbar låt som tyvärr tappar det tidlösa med solot. Det gäller för övrigt också 80-talets trumsound.

Varför tycker ni att folk måste komma och kolla in er live?

Mats: För att det är på scenen, bara vid just det tillfället, som musiken händer för dig och de andra som samlats. Jag vill låna en tanke av det utmärkta bandet Hellsingland Underground, som i en intervju gjorde klar skillnad på att spela rätt och att spela bra. På scenen kan någon råka göra fel men det blir jävligt bra ändå. Det finns också hög volym, blinkande lampor och rökmaskiner att tillgå till skillnad från lyssning i vardagsrummet eller på bussen till jobbet. Dessutom kan du träffa andra människor och flabba utan att använda smileys.


Datumen för Abramis Bramas spelningar är följande:

• 8 maj, KB, Malmö (+ Tiamat)
• 9 maj, Sticky Fingers, Göteborg (+ Tiamat)
• 10 maj, Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm (+ Tiamat)
• 11 maj, Frimis Salonger, Örebro (+ Tiamat)
• 31 maj, Rockbåten M/S Harmony, Helsingborg
• 1 juni, Kajskjulet, Halmstad (+ Blåval)
• 2 juni, Nöjeshallen, Varberg (+ Kamchatka, Nekromant, Honeyburst)


ÄMNEN

abramis brama | kamchatka | Nekromant | tiamat

  • 109
  •  
  •  
    109
    Delningar

Relaterade artiklar

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS