VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
gojira-band-2012

GOJIRA – Bandet som är ett med naturen

47 Shares

gojira-band-2012

GOJIRA tillhör ett utav de mer säregna banden inom dagens metal-scen. Nämnda bands förmåga att blanda brutal metal med folkmusik, jazz, funk och den klassiska musiken har gjort att det blivit svårt att sätta fransmännen i ett fack. Rocknytts Sven Mörén träffade bandets trummis Mario Duplantier” när han var i Stockholm för att promota bandets senaste album “L`Enfant Sauvage”.


Jag skulle vilja börja med att gå in på den musikaliska biten, då det är svårt att sätta etikett på eran musik. Hur beskriver du ”Gojiras” musik?


Mario: I grunden så bygger ”Gojiras” musik på gammal thrash och death-metal, med allt från ”Metallica”, ”Salyer”, ”Anthrax”, för att sedan komma in på mer renodlad death-metal som ”Morbid Angels”, ”Decide” och ”Death” och andra liknande band. Och det blev i denna veva som vi beslöt oss för att bilda ett band där den musikaliska grundstommen skulle härstamma från ”Thrash ”och ”Death” men där vi samtidigt hämtade inspiration från all annan musik vi anammade som klassisk musik, ”rap”, ”blues rock” från sjuttiotalet, ”jazz” ”folkmusik” och dylika saker. När vi sedan började få ordning på våra idéer så märkte vi att alla dessa influenser skapade ett ganska splittrat sound, men vi tyckte samtidigt att det fanns en unik enhet som låg där och pyrde i väntan på att komma fram, där problemet låg i att vi inte riktigt visste hur vi skulle få det att smälta samman till något enhetligt. Men efter en tids bollande fram och tillbaka så märkte vi att samtliga i bandet när det gällde nämnda diskussion alltid kom tillbaka till den klassiska musiken, och det var när vi anammade detta som vi fattade vad det hela handlade om. Så vi fördjupade oss allt mer i den klassiska musikens grundtänk när det gäller att skapa melodier, harmonier och en dynamisk helhet, och därav så formade ”Gojira” det sound som vi har idag. Så svaret på din fråga är att jag inte kan sätta ord på vad vår typ utav hårdrock kallas.

För när jag lyssnar på era skivor så känns det som att text och musik är så oerhört sammansvetsat gentemot varandra, att dessa två motparter blir till en enda stor persisk matta med alla dess små detaljer men som på något sätt knyter samman det hela. Det jag har anammat när det gäller texterna är naturens kraft och dagens politiska läge ur väldens alla vrår. Och det tycker jag personligen även avspeglas i det instrumentala!

Mario: Som du säger så handlar texterna mycket om naturen! Men med detta vill jag säga att vi inte är några veganer som odlar ekologiskt och som stödjer aktivist-grupper, utan vi anammar naturens krafter. Nu är det min bror ”Joe” som skriver alla texter, jag är bara en simpel trummis (Skrattar). Men i och med att han är min bror så känner jag honom ganska väl, och jag vet att texterna är nästintill hundra procent skrivna på det personliga planet där han anser att människan och naturen ursprungligen hör till varandra, men som allt mer dras ifrån varandra gentemot hur vårt samhälle utvecklar sig. Men sedan är vi inte främmande för att bjuda in en organisation som ”Greenpeace” till våra konserter då vi tycker att de gör ett fantastiskt jobb för att värna om vår natur, vilket i sin tur inte betyder att vi är med och ockuperar oljetanks ute på de sju haven och sådana saker. Men däremot så tror vi att människan måste kommunicera mer med naturen för att undvika alla naturkatastrofer som idag inträffar runt om i världen. Går vi tillbaka till vårt ursprung så är människan en överlevare utav rang, och där av vår långvariga existens på denna planet. Men det skrämmande är att vi faller allt längre ifrån vårt ursprung och det oroar mig för framtiden.

Men är det inte så att vi människor har blivit rädda för naturen och dess kraft och därför flyr vi genom att utveckla samhället till något mer lätt tillgängligt och där av utvecklingen på ett mer teknologiskt plan?

Mario: Absolut!

Men om vi går in på texterna på ett djupare plan så inhyser det allt från naturens oändliga kraft, politik, personlighetskriser och dylika saker. Anser ni att livet är en enda röra?

Mario: Livet är en enda röra och lite därtill (Skrattar). När Joe skriver om alla dessa aspekter så utgår han alltid ifrån det personliga planet för att finna sig själv, för att hitta en närvaro i detta jordliga sällskap, hur han själv kan agera för att påverka livsbejakande händelser och förändra saker och ting. Vissa sånger är om ren ilska, medan andra låtar är mer visuella där naturens kraft spelar en viktig roll.

Det sistnämnda framför allt känns i de instrumentala låtarna!

Mario: Absolut! Det häftiga med de instrumentala låtarna är att man kan sluta sina ögon och finna så mycket olika känsloaspekter i det man hör.

Helt rätt! Jag kan finna att influenser från den klassiska musiken som oerhört markant, även Jazz!

Mario: Jag tror att den stora anledningen till detta är att jag och Joe är uppvuxna i ett hus mitt ute i skogen med stora ståtliga träd runt omkring oss, och en vacker sjö alldeles intill bostaden. Huset var oerhört kallt då det var ett typiskt gammalt stenhus, så problemet om man skulle värma upp huset gjorde att det istället blev raka motsatsen, alltså väldigt varmt istället, så det var antingen eller. Man kan säga att det är ett praktexempel på ett naturhus. Så jag och min bror växte verkligen upp som vildbarn (Skrattar). Vi även repar i samma typ utav miljö, och så fort vi tar en paus  så går vi ut bland all den storslagna naturen som finns runt omkring, så självfallet har ”Gojiras” musik påverkats utav detta.

Det är intressant det du säger. För om man går tillbaka i historien, runt sextiotalets slut och nästan hela sjuttiotalet så arbetade man närmare det som var naturligt och äkta vilket gjorde att vad du än gjorde för musik så fanns det hela tiden en närvaro i det hela som få band har idag. Och för att återgå till er musik så kan jag även i det hårdare och tyngre partierna känna något fridfullt och själfullt, det finns något mjukt nästan lite lent i det hela.

Mario: Det stämmer. Musiken är oerhört organisk beroende på att vi tänker naturen när vi komponerar i och med att vi lever mitt uppe i den. Vi försöker hela tiden leva och jobba så gammalmodigt det bara är brukligt. När vi repar så försöker vi oftast ha mobiler och datorer helt avstängda bara för att få fram det naturliga i skaparprocessen, så man kan väl säga att vi i stort sätt är helt onåbara när vi repar (Skrattar).

Om vi går in på dina influenser när det gäller ditt trumspel, vilka har du att nämna där?

Mario: Min första stora influens blev ”Lars Ulrich” som gav mig den absolut första WOW-upplevelsen. Sedan fann jag ”Sepultura” med ”Igor Cavalera” för att sedan fylla på med ”Gene Hoglan”, David Silveria”(Korn), och många andra. Om du lyssnar lite närmare på mitt trumspel så hittar du en bit utav alla dessa trumisar. Sedan har jag anammat mycket från jazz och funk-musiken, och tack vare dessa influenser så har jag lyckats skapa ett ganska dynamiskt sätt att tänka på när jag själv sitter och spelar och arrangerar nya låtar tillsammans med de övriga i bandet. Jag försöker inte tänka så mycket ”metal” när jag spelar, utan jag försöker tänka trummor i sin helhet. Om du lyssnar på nya plattan ”L`Enfant Sauvage” så kommer du att höra att jag spelar mycket mer på olika typer utav cymbaler än vad jag gjort tidigare., vilket har breddat mitt sätt att spela ytterligare.

Om vi går in lite på erat nya alster! Hur lång tid tog det att fullborda verket?

Mario: Det tog åtta månader att komponera hela plattan. Vi bestämde oss för att lägga ner mer tid på detta alster jämfört med de tidigare då vi kände att det var nödvändigt då vi ville gå ett steg längre rent musikaliskt än tidigare. Skrivarprocessen blev till en väldigt spontan företeelse där vi lade ner mer tid på varje låt än vad vi gjort tidigare. Låtskrivandet blev till en skön och spontan skaparprocess där vi lät alla idéer smälta in i varandra för att sedan gå in och pilla med tandpetare för att få ihop det till färdiga låtar (Skrattar). Inspelningsprocessen tog två månader.

Det var snabbt jobbat!

Mario: Ja! Vi hade en stundande turné i Australien så vi var tvungna att bli klara relativt snabbt. ”Josh Willbur” (Lamb of God) Har producerat skivan och min bror Joe har agerat assisterande producent. När det gäller arrangemangen så är det jag och Joe som ligger bakom merparten utav det hela. Så man kan väl säga att merparten utav skapelsen är en syskonskapelse (Skrattar). Men de övriga i bandet verkar vara till freds med detta.

Joey har haft äran att få spela med en utav sina husgudar, (Cavalera Conspiracy). Det måste ha varit en overklig känsla. Berätta lite om hur han kom in i bilden.

Mario: Han spelade bas på några låtar på deras första släpp (Inflikted 2008), så det var några år sedan. Men han har självklart fantastiska minnen från den korta tiden. Det här var under en period då vi fortfarande i stort sett bara var kända i vårt hemland. Vi sågs fortfarande som ett typiskt franskt metal-band som ständigt turnerade i Frankrike. Men vi gjorde en liten sväng till USA, och under den lilla rutten så hörde de utav sig till Joe och frågade om han ville spela bas på deras debut-släpp, och detta lilla inhopp som Joe gjorde på nämnda alster kan man säga blev startskottet på vår internationella bana som hela tiden växer långsamt men säkert.

Hur ser turnéplanerna ut för kommande framtid?

Mario: Efter sommarens festivaler så åker vi till USA en månad för att turnera som förband till “Lamb Of God” . Sedan hoppas vi på en headline-turné i Europa. Här i Sverige har vi bara varit en gång som förband till ”In Flames” och vi ser verkligen fram emot spelningen på ”Metaltown” (Redan genomförd i skrivande stund). Vi gillar er mentalitet här uppe i norr och för att inte tala om maten. Ni har ett lugn här uppe som inte finns i de sydligare länderna. Inte för att vi är mer stressade än ni här uppe men på något sätt så känns det som att vi påskyndar saker och ting utan att det finns något större behov utav detta. Vi har ett mer gå på sätt när det gäller att konversera med varandra, medan ni här uppe har ett härligt lugn som inte vi har. Sedan gillar jag naturen. Det skulle vara roligt att få göra en liten Sverige-turné bara för att få se mer utav dess natur. Men det känns inspirerande nu då vi äntligen har fått ett mer etablerat kontrakt. Vi märker redan nu vilka möjligheter som har öppnats för oss sedan vi skrev på för ”Roadrunner”. Bara att vi får åka runt på press-turné som vi gör nu hade aldrig varit brukbart förut, men nu sitter vi här och det känns fortfarande overkligt. Och det är via ett sådant bolag som ”Roadrunner” som vi känner att vi kan få möjligheten att uppfylla i alla fall en del utav våra drömmar, som att få komma i lite större skala till Sverige.

Hur ser metalscenen ut för övrigt i Frankrike?

Mario: Vi har en inhemsk scen som är ganska omfattande, men tyvärr är det allt för få band som hittar vägen utanför Frankrikes gränser. Men vi har oss själva att skylla då vi tillhör folket utav det slöare slaget när det gäller att lära sig engelska. Se bara på mig! Jag hade förmodligen inte kunnat sitta och konversera som vi gör nu om inte min bror hade tagit mig i kragen för att komma till skott. Jag hade aldrig kunnat åka på denna press-turné om inte min bror hade tvingat mig till skolbänken då han själv talar flytande engelska. Så de flesta banden hemma i Frankrike utövar sin musik endast på modersmålet. Men jag tror att det är på gång med en vändning där hemma, och jag tror ”Gojira” kommer att bidra med ett stort strå i stacken då vi blir det första franska bandet som slagit som vi har gjort utanför gränserna. Se bara på ”Sepultura”. Brasilien hade ingen stor iternationell akt innan de kom. Men i och med deras framgångar så har fler band hittat utanför landets gränser, och engelskan har blivit lite utav ett andra språk där nere inom musikerkretsar. Så inom ett tio års spann så tror jag att det även kommer att se annorlunda ut hemma i Frankrike.

Ni har varit förband till en rad etablerade band. Men ”Metallica” måste väl tillhöra det absolut största när det gäller den biten. Hur kom det sig att ni fick haka på dessa legender?

Mario: Ser man tillbaka på den tiden så skulle det i sanningens tecken varit en omöjlighet att genomföra då vi hade ett bra bolag men ack för litet för att kunna ro iland ett sådan erbjudande. Men det var Metallica själva som hörde utav sig då de hade tagit del utav våra skivor och gillade vad de hörde. Så vi gjorde tjugotre spelningar i USA under ”Death Magnetic-turnén” vilket var helt otroligt. Metallica tillhör också den unika skara utav legendariska band som anammar många nya band som kommer, för att sedan personligen höra utav sig för en förfrågan om man vill ut och turnera tillsammans. Men det var helt overkligt när de hörde utav sig. Vi trodde att de skämtade med oss, men tydligen inte. Även detta blev ytterligare en språngbräda i vår karriär.

Om vi går in lite mer på musiken så är det minimalt med gitarrsolon!

Mario: Vi gillar inte gitarrsolon. Vi tycker att det skapar en allt för stark känsla utav överflöd. Men jag tror att detta är den största anledningen till att vi har blivit den starka musikaliska enhet som vi har blivit samtidigt som det krävs oerhört mycket mera utav alla musiker att hålla det vattentätt under en hel låt då våra låtar ligger på runt sex till sju minuter i speltid. Och jag tror att vi alltid kommer att jobba på detta vis då det har blivit lite till bandets signum. Vi vill att musiken ska vara mer utav det rytmiska slaget, och skulle vi blanda in för mycket solopartier i det hela så skulle mycket utav det rytmiska försvinna.

 

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter