nalle-bass-black-and-white

Intervju med Nalle Påhlsson

79 Shares

nalle-bass-black-and-white

Nalle Påhlsson har under närmare trettio år hunnit med att arbeta me artister ur vitt skilda genrer som “Pugh Rogefeldt”, “Easy Action”, “Treat” och “Vindictiv”. I dagsläget så är hans huvudsakliga uppgift att axla basen i Christofer Johnssons “Therion”. Rocknytts Sven Mörén fick sig ett snack med den talföre basisten.

 



Du har ju varit i branschen i många år och spelat med ett otal etablerade band. Hur ser ditt liv ut som rockmusiker?

Nalle: Faktum är att det ser ut som viken annan persons vardag som helst. Visst skiljer det sig lite från den vanliga vardagen när man är ute på turné, men då handlar det oftast om en kortare och intensivare period. Men sedan så kommer det långa perioder när man är på hemmaplan då man gör de vanliga bestyren som att betala räkningar, städar och lagar mat precis som vem som helst. Idag har jag suttit och räknat hur många koppar kaffe jag har druckit (Skrattar). Sedan så pysslar jag med lite annat förutom musiken, då jag tycker att det är skönt att koppla bort musiken för ett tag och ladda batterierna. Även för musiker blir det till en vardag som i vilket annat jobb som helst.

Med andra ord så pysslar du inte med musik på heltid?

Nalle: Exakt! Jag vet att det finns många som klamrar sig fast genom att skriva reklam-jinglar och dylika saker för att dryga ut kassan, men personligen så tycker jag att sådana typer utav jobb är rent ut sagt tråkiga. Jag är en musiker som vill spela in plattor med band och artister och rulla ut på turné vilket är en rockmusikers uppgift. Jag tror att jag skulle tappa oerhört mycket utav min energi om jag satt och gjorde såna tråkiga ströjobb bara för att få hålla på med musik. Det här är något som jag länge tänkt gå ut och berätta om. Man ger ju skenet av att man lever på musik, och om det är bra eller dåligt kan jag inte svara på. Men jag tycker samtidigt att man inte ska vara främmande för att gå ut och berätta sådana saker. Men det blir kluvet, för innerst inne vill fansen inte veta om detta då det tar död på myten. När jag var ung så hade inte jag velat veta om någon i ”Deep Purple” jobbade som snickare vid sidan av. Idag spelar det inte någon roll för min del då man har kommit upp lite i åren, men de yngre fansen tror jag helst inte vill veta något. De vill behålla sin bild av ”rockmusikern” eller rockstjärnan” som dom ser på skivomslaget eller affischen.

Ser man på ”Deep Purple” idag så är det endast de gamla klassikerna som ser till att det fortfarande trillar in pengar. Hade de även varit beroende utav hur de nya skivorna säljer så hade även dessa legender fått ta ströjobb då dessa plattor inte kommer i närheten utav de äldre släppen rent försäljningsmässigt.

Nalle: Exakt! Idag tjänar man inga pengar på att sälja skivor, inte ens ett gig tjänar man ofta inte så mycket pengar på idag, utan vad banden drar in pengar på så är det merchandise. Det är något som kommit mer och mer under åren, och då inte bara från det störst etablerade banden, utan även de mindre banden säljer merchandise på sina spelningar.

Om vi backar tillbaka till åttiotalets mitt så var du med i bandet ”Bam, Bam Boys” med ”Matti Alfonzetti” i spetsen. Var detta innan eller före ”Easy Action”?

Nalle: Jag försöker se lite bilder framför mig, då jag alltid varit flitig när det gäller att plåta under min karriär. ”Fredrik Von Gerber” var trummis i ”Bam, Bam Boys” och jag tror vi snackar 1986-87 vilket måste betyda att vi var verksamma kort efter ”Easy Action” slutade. Och nu när jag tänker efter riktigt noga så spelade vi in ”Easy Actions” andra och sista platta med ”Tommy Nilsson” på sång 1986. På första var det ju ”Zinny Zan” som sjöng, och då var dom ett mer renodlat glam rock-band. Men jag var aldrig någon riktig medlem i ”Easy Action” utan jag spelar på den andra plattan ”That makes one” och that´s it. Jag blev i och för sig tillfrågad att följa med på den stundande turnén, men det var i den vevan som ”Kee Marcello” lämnade bandet för att hoppa med i ”Europe” men jag hade då, innan jag fick förfrågan, bokat upp mig på en turné med ”Tone Norum” som var i ropet då. Och då stod ”Easy Action” och vägde om det skulle åka iväg utan ”Kee” eller inte, och då tog jag det säkra före det osäkra då ”Tone Norum” var oerhört stor under den tiden.

Stämmer det att du innan var ute och spelade med ”Anna Book” utav alla personer?

Nalle: Jag var aldrig ute och spelade med henne, utan jag spelade in en låt som som hon bidrog med på melodifestivalen som hette ”Det finns en morgondag”. Och jag spelar på den singeln och inget mer. Jag tvekade på om jag skulle ta upp henne i mitt cv, men jag tyckte att det såg lite coolt ut att ha henne uppskriven på min egen meritlista, så det fick bli så.

{youtube}SCKdJGnnsMo{/youtube}

 

Men du har ju gjort en hel del inhopp i/hos olika projekt/artister under åren.

Nalle: Det är väl detta jag har gjort mest då jag har varit frilansare i tjugo år. Det hela började med att jag arbetade med ”Niclas Wahlgren” där jag skrev och producerade hans plattor tillsammans med bl a Anders Uddberg (Free-Style) som blev tre stycken till antalet innan Niclas lade av, och sedan har det bara fyllts på och fortsatt på den banan. Så efter tiden med Niclas så blev det ”Tone Norum”, ”Mikael Rickfors”, ”Tommy Nilsson”, ”Pugh Rogefeldt”, ”Sanne Salomonsen” ”Mats Ronander” och ”Stefan Andersson” m fl.

{youtube}UGtqkXm1MOQ{/youtube}

 

Men ”Bam, Bam Boys” och ”Easy Action” blev ditt inträde till den etablerade hårdrock-scenen?

Nalle: Det stämmer! Det som är så kul är att även om jag har varit frilansare i så många år, så har jag alltid strävat efter att vara en fast medlem i ett band, så att nu de senaste åren så har det blivit ”Treat”, Therion” och ”Vindictiv” så det känns som att man kommit tillbaka till den tiden då allting började, när man stod och repade med bandet i garaget. Cirkeln är sluten på nåt sätt.

Hur var det att vara en del i ett etablerat hårdrockband på åttiotalet. Både ”Bam, Bam Boys” och ”Easy Action” var verksamma precis i skarven då ”Europe” slog igenom och gjorde Sverige till ett etablerat namn på världskartan. Jag menar, att fram till idag så har du varit verksam i tre olika band som fast medlem vilket måste ha varit en omöjlighet på åttiotalet innan ”Europe” släppte bomben?

Nalle: Exakt! På åttiotalet så var det den stora motorvägen och att spelas i radio så mycket som möjligt som gällde för att bli ett etablerat namn, viket genererade till att det blev endast en liten klump som lyckades. Det jag gillar med dagens klimat är mångfalden när det gäller bandkulturen. Man kan tycka att internet har tagit död på mycket i dagens musikbransch, men man måste även bekänna att internet har gjort det möjligt för tusentals band i vårat avlånga land, att släppa plattor, sticka ut på turnéer i mindre och större skalor. Visst! Lyckades man på åttiotalet så blev plånboken avsevärt mycket tjockare, och man kunde i alla fall för en tid livnära sig på heltid genom att bara spela i ett band. Men idag så är man inte lika styrd som man var då utav skivbolag och musikförlag, vilket har skapat så många härliga subkulturer som skapat en mångfald och bredd som inte var möjlig på åttiotalet.

Men ”Easy Action” hann väl aldrig slå utomlands?

Nalle: Det var ju som så att det fanns intressenter utomlands som började på att strömma in. Men sedan så hoppade ”Kee Marcello” av för att gå med i ”Europe” vilket i sin tur resulterade i att intressenterna backade då Kee var ”The main man” så att säga. Så det hela slutade med att allting dog ut. Men Tommy Nilsson lyckades riktigt bra på egen hand istället.

Vad var det som hände med dig efter ”Easy Action”. Vad blev din nästa stora grej?

Nalle: Det var som frilansare i olika projekt, och ”Bam, Bam Boys” fortsatte ett tag till. Även i detta band var det mycket på gång som man har hört så många gånger, så det blir nästan patetiskt att prata om det. Men sedan när jag hade hoppat av bandet så drog de över till USA med en annan basist och gjorde lite ”showcase” som det heter. Så det var inte bara snack i lägret så att säga. Men som de flesta gånger när det skiter sig så var det väl något businessrelaterat som gjorde att det sket sig. Men vad som exakt hände vet inte jag då jag hade lämnat lägret redan. Så den frågan får jag nog lämna över till ”Matti Alfonzetti” och ”Fredrik Von Gerber”.
Om man tittar på dina basinfluenser så har jag läst att det var ”Deep Purple” och hela den där biten. Men vilken hade och har du som din stora basidol?

Nalle: Jag var nog mer intresserad av basen i sig, som ett rent instrument, då jag började att spela väldigt tidigt, sedan har den mer blivit som ett ”verktyg” för att framföra låtar och musik.

Men blev det bas på en gång eller blev det den klassiska vägen med gitarr som första instrument?

Nalle: Visserligen började jag med gitarr då brorsan ägde en. Men ganska omgående så kom jag in på basen, så det blev det första instrument jag personligen ägde. Men om vi ska gå in på min första stora basidol, den som verkligen fick mig att fatta beslutet att spela bas, det var ”Glenn Hughes” då han inte hade en typiskt hårdrock-sound i sitt sätt att spela, och dessutom så sjöng han jävligt bra och gör fortfarande då jag personligen alltid har anammat sången, dock inte som lead-sångare, men backup-sång har jag nästan alltid kört i allt jag har varit involverad i. Men går vi in på mitt sätt att spela bas så kan jag än idag sätta på plattan ”Burn” med ”Deep Purple” och höra att jag omedvetet har inspirerats utav hans sätt att spela och tänka bas, då han spelar mer melodiskt med lite mer lite mer svängiga inslag. Men om sanningen ska fram så är nog min absolut största influens en svensk basist som spelade i bandet ”Neon Rose” på sjuttiotalet vid namn ”Benno Mengarelli”. Han hade ett mer utstickande bas-sound som var lite hårdare och mer metalliskt med plektrum.

Du var involverad i deras nyutgåvor utav de gamla skivorna om jag inte minns helt fel?

Nalle: Ja det stämmer! Jag mixade några live-spår ifrån en festival som hette ”Ragnarök” som figurerade i Norge under tidigt sjuttiotal, och jag tror vi snackar runt 1973 i som detta ägde rum. Så det blev fem låtar om jag inte minns helt fel som jag var involverad i. Det var riktigt kul att få ta del utav nyutgivningen av sina gamla idoler. Det var riktigt roligt att få träffa gänget, speciellt Benno som var och fortfarande är min absolut största förebild och idol när det gäller att spela bas.

Neon Rose” blev väl det första mer etablerade svenska hårdrockbandet som släppte plattor på engelska!

Nalle: Det stämmer. Än i dag så tillhör ”Neon Rose” en utav mina absolut största favoriter. Det är lite coolt när folk frågar vad för musik jag anammade på sjuttiotalet då man först nämner band som ”Deep Purlple”, ”Black Sabbath” och ”Led Zeppelin” och avslutningsvis nämner ”Neon Rose” som inte är en självklarhet att alla känner till.

Uriah Heep” då?

Nalle: Jag lyssnade inte på ”Heep” så mycket. Det jag anammade tyckte jag var riktigt bra, som ”Magicians Birthday”, Look At Yourself” och ”Mr Wonderworld”. Men jag hann aldrig riktigt sätta mig in i nämnda band på ett djupare plan.

De kallades för ”Fattigmans Purple!”

Nalle: Exakt! Jag har hört att ”Malcolm Young” i ”AC/DC” kallade ”Deep Purple” för ”Fattigmans Led Zeppelin” (Skrattar). Jag vet dock inte om jag kan hålla med riktigt. Sedan har jag fått uppfattningen att det beror oerhört mycket på ens personlighet när det gäller vilket instrument man väljer. Ta sångare t.e.x. De vill oftast inte bara sjunga, då behovet av att synas oftast är än mer starkare än själva sången i sig. Lite som byggarbetare! Vissa föredrar allt jobba med grunden medan de som är lite mer fina i kanten håller sig till finsnickeriet (Skrattar). Jag är nog byggarbetaren som föredrar cement till golv och väggar !

Du har spelat med Randy Piper (Ex. Wasp) och hans band ”Animal”.

Nalle: Yes! Det var jävligt kul !

Jag förstår detta. Randy var ju borta från rampljuset sedan mitten utav åttiotalet, och så helt plötsligt så kommer han ut med en ny skiva i början på 2000-talet med sitt band ”Animal” som blev än mer intressant då den första plattan även inhyste två andra originalmedlemmar från ”Wasp”, vika var ”Chris Holmes” och ”Tony Richard”. Berätta hur du kom med i bandet.

Nalle: Det började med att ”Chris Laney” anammade den första plattan då han är ett stort fan av ”Wasp”. Och han blev helt salig när han fick höra materialet som Randy Presenterade på plattan. Men i egenskap som producent så tyckte han att själva produktionen rent ut sagt sög, så han lyckades via mail komma i kontakt med Randy där han förklarade vad han tyckte och att han var redo att mixa om hela plattan helt gratis. Sen flög han över till USA för att träffa Randy. Men istället för en ommixning av den första plattan så började dom att arbeta med nya låtar istället som kom att resultera i den nästkommande plattan ”Violent New Breed. De visste redan då att ”Chris Holmes” och ”Tony Richard” inte skulle fortsätta i bandet vilket även gällde den dåvarande basisten, så när det blev aktuellt att söka nya musiker till bandet så ringde Laney upp mig och frågade om jag var intresserad utav att haka på projektet vilket jag utan tvekan tackade ja till. Så det blev jag och ”Johan Koleberg” (Ex. ”Lions Share”) på trummor.

Hur är han som person. Är han en typisk redneck som man får lite skenet utav att vara. Många säger att han är en ganska bitter person?

Nalle: Bitter tycker jag inte att han var. Han och sångaren ”Rich Lewis” bodde hemma hos mig i en månad då vi repade och hade några spelningar här i Sverige. Men vad jag däremot märkte var att allt fungerade väldigt bra ända fram till att det började handla om business och pengar. Där tror jag att han förväxlade 2000-talet med åttiotalet ibland.

Han hade varit borta från branschen för länge helt enkelt!

Nalle: Ja! Förmodligen så var det den huvudsakliga anledningen. Det var inte så att han trodde att det skulle håvas in en massa miljoner på kontot, men han satt fast i det där tankebanorna att ”Varför är det inte som förut ?”. Han ville inte riktigt anamma att branschen ser helt annorlunda ut idag gentemot för tjugo år sedan. Som sagt! Han hade inte varit verksam på nästan tjugo år utan levt på sin kultstatus som en utav originalmedlemmarna i ”Wasp” när det begav sig, och jag måste säga att han är en grymt trevlig person som jag är oerhört glad att få lära känna. Jag var dock aldrig med på andra plattan ”Violent New Breed” utan jag kom med på tredje alstret ”Virus” vilket jag tycker är en förbannat bra platta. Men sedan blev det en jävla massa strul då skivbolaget gick i konkurs eller vad som nu hände ? Det var grymt kul samtidigt som det stundtals var en jävla soppa (Skrattar).

{youtube}GMMIPNNy7zk{/youtube}

 

Känner du till bandet som bildades efter att ”Animal” splittrades, ”W.A.S.” där han återigen började att arbeta med ”Chris Holmes” och en annan gammal Wasp-medlem ”Stet Howland” på trummor, och som även inhyser ”Rich Lewis” på sång?

Nalle: Ja! Det känner jag till.

Där har de bakat in ett helt knippe med gamla låtar från ”Animal”.

Nalle: Jo! Det där var något som ”Chris Laney” inte blev glad över. Jag menar, de tog en massa låtar som han hade producerat och skrivit för att bara sätta ett nytt konvolut på det hela vilket man självfallet rättsligen inte får göra. Det än mer sjuka är att de inte ens hade master-tejperna till de gamla låtarna, utan de kopierade direkt från skivorna, så deras debutplatta blev mer utav en samlingsplatta vilket är helt sjukt. Jag förstår att Chris inte blev glad när han fick reda på detta. Men som sagt! Det var en grymt rolig tid i ”Animal”, och vi hade grymt roligt när de bodde hemma hos mig under en månads tid. Det skämtades och skrattades rejält ! Otroligt kul och trevligt var det !

Du spelar även med ”Stefan Lindholm” och hans ”Vindictiv”.

Nalle: Stämmer bra!

Ni är på gång med er tredje platta om jag inte misstagit mig helt?

Nalle: Absolut! Fick dock reda på för några dagar sedan att jag hade en låt kvar att spela in (Skrattar). Jag trodde den var klar!?

För ni har hållit på ganska länge med inspelningen?

Nalle: Det är Stefan som hela tiden håller på att testa sig fram för att få ett så bra resultat som möjligt. Det är Stefan som sköter det där. Jag har inte så bra koll om jag ska vara ärlig.

Det är Stefan som skriver all musik ?

Nalle: Exakt! Sedan är det han och sångaren som jobbar fram det slutgiltiga resultatet, vilket har varit med ”Göran Edman” på de två första plattorna. Även ett par andra sångare har varit med på några låtar. Nu har en ny sångare klivit in. Men Stefan är ombytlig och är aldrig främmande att hela tiden testa nya utmaningar och vägar. Jag har inte ens koll på hur exakt den nya sättningen ser ut, utan jag får låt idéer skickade till mig, och därifrån har jag fria händer att jobba fram mina egna idéer.

{youtube}vp_QcPGVJLc{/youtube}

 

Blir den nya plattan en typisk Vindictiv-platta eller bjuds det på några musikaliska överraskningar?

Nalle: Jag vet inte då jag inte har lyssnat på hur sången låter. Men musiken låter väl överlag som det brukar. Kanske lite enklare och rakare än på de två tidigare släppen, men de symfoniska och progressiva inslagen finns förstås kvar.

Du har spelat med ”Treat” under en längre tid men valde att lämna bandet i februari detta år.

Vad blev den huvudsakliga anledningen till ditt avhopp?

Nalle: Det var av personliga själ, det hade ingenting med musiken att göra, utan det var helt baserat på gammal vänskap som jag tyckte hade försvunnit. Personligen tycker jag att när politik, business och cred börjar bli viktigare än gammal vänskap, då får det vara för min del. Men jag har inget illa att säga om någon, det kändes bara som att jag var tvungen att lämna det hela då jag under en längre tid gått och gnagt på saker och ting som jag inte fick svar eller någon rätsida på. Då beslöt jag mig för att lämna skeppet innan det gick för långt och vår vänskap skulle äventyras helt. Sedan är jag en som kan anpassa mig till att både vara en följare och ledare. Om vi tar ”Therion” och ”Vindictiv” t.e.x. som styrs av två raka och ärliga ledare, då är jag en följare och fyller dessa kriterier. Men när en person som i detta fall ”Treat” försöker utge sig för att vara demokratisk men ändå agerar som en järnhand, nonchalerar ens låtidéer och inte ens svarar på frågor och drar sig undan och fattar egna beslut utan att få ett samtycke från de andra i bandet, då får det vara för min del. Men jag har alltid gillat Treats musik och gör så fortfarande. Jag är mycket nöjd med min insats på plattan ”Coup De Grace”.

Treat%20-%20Skies%20of%20Mongolia

Om vi går in på ”Therion” så är även ”Christofer Johnsson” en oerhört stark bandledare!

Nalle: Jo, det är han, men även väldig öppen för andras idéer. Jag skulle vilja kalla honom en visionär och en bra företagsledare då han har drivit bandet i 25 år. En sån sak lyckas man inte med utan att vara en bra bandledare. Sedan har andra musiker och medlemmar kommit in och tidvis satt sin prägel på en del i Therions musik, men kommer man till slutkontentan så är det Christofers ledarskap som är den stora nyckeln till ”Therions” enorma framgång då det idag har sålt över en miljon skivor, vilket är beundransvärt ! Hur många inom svensk rockmusik kan klå den bedriften ? Och jag fattade inte hur stora ”Therion” är innan jag hoppade med i bandet. Så när dom sa att vi har ett gäng spelningar i Sydamerika bokade med ca 3000 personer på varje spelning. Först då trillade poletten ner för mig.

Är detta ditt största projekt som slagit så här stort utomlands?

Nalle: Absolut! Tveklöst. Men när jag kom in i det hela så förstod jag inte musiken riktigt, då man kan lyssna på tre låtar men ändå inte få ett riktigt grepp om det hela. Jag tyckte inte att det var dåligt, det tog bara ett tag innan jag fattade vad det hela handlade om. Men när jag väl gjorde detta så insåg jag att ”Therion” är inget vanligt band utan mer som ett ”koncept” där Christofer är kapellmästaren och härföraren.

Det är väldigt konceptuellt, och just blandningen med klassisk hårdrock-sång, growl och operasång får det mer att framstå som en musikalisk cirkus!

Nalle: Och ibland kan det bli väldigt komplicerat för örat samtidigt som det kan låta väldigt enkelt. Ta bara plattan ”Secret Of The Runes” som inhyser de enklaste ”Black Sabbbath-riffen” som man spelar med ett finger, samtidigt som det finns en mysticism kring bandet med alla texter om ”Mytologi”, ”Egypten”, ”Vikingasagor” och dylikt. Fansen tycks inte bry sig att det byts ut medlemmar lite då och då i och med att det fortfarande låter ”Therion”.
nalle-pahlsson-therion-2010 

Det fungerar som ”WASP” och ”Motörhead”. Så länge ”Blackie” och ”Lemmy” finns kvar så låter det som det alltid gjort, och så även med Christofer och ”Therion”!

Nalle: Precis ! Sedan så lyckas han ju oftast hålla ihop en grundstomme i bandet som brukar hålla ett bra tag. Bröderna ”Niemann” t.e.x var med i hela sju år innan de lämnade skutan.

Ni har ju ”Snowy Shaw” med i bandet!

Nalle: Javisst!

Han growlar på med andra ord?

Nalle: Ja han håller på med allt möjligt, det är en ynnest att ha med honom i bandet. Han har en enorm personlighet i sitt live-framträdande och även privat.

Men hur kommer han överens med Christofer då han har en starkt egen vilja?

Nalle: (Skrattar). Det har han allt! Där är han väl lite som mig, även om jag är mer utpräglad följare än vad Snowy är. Han har ett starkt behov att vara med och bestämma. Men här vet han att han hoppar in i ett färdigt koncept där han går in i en roll, för att i och för sig sedan gå och muttra och svära om vissa saker (Skrattar). Men han accepterar att situationen är som den är, så han brukar alltid i slutändan säga ”Nu kör vi” (skrattar). Snowy är en utav den svenska rockhistoriens största personligheter. Men det är ju detta som är så härligt och unikt med ”Therion”, att det finns så många olika personligheter som på något sätt när man kommer till slutändan, har samma sjuka humor vilket skapar en fantastisk sammanhållning som jag aldrig varit med om tidigare, vilket gör att ”Therion” är det band som jag tveklöst håller som mitt roligaste uppdrag i karriären.

{youtube}ui0FB2TQZP8{/youtube}

 

Har opera-sångarna varit någorlunda intakt under åren?

Nalle: Nej! Även där har det bytts ut under årens gång. ”Lori Lewis” har väl varit med sedan 2007 tror jag. De andra opera-sångarna kan jag inte namnen på, jag känner bara igen dom till utseendet. Sedan har vi Thomas Vikström (Lead-sång) med sin dotter ”Linnéa Vikström” i bandet, endast nitton år gammal. Hon står mer för ”den vanliga sången” och en del opera-inslag. Hon var med på den senaste ”Mexiko-resan” när vi var där, några europa-spelningar och även USA på ett par festivaler, vilket gick strålande bra.

Du är idag ”Nykter alkoholist!” sedan ett par år tillbaka. Vad var det som fick dig att fatta detta beslut?

Nalle: Saken är den att jag aldrig varit någon parkbänks-alkoholist. Jag drack aldrig inför spelningar utan det var mer att när jag väl drack så kände jag att jag inte kunde hantera situationen längre. Normalt klarar man av att endast dricka två glas vin till middagen, men det som började med en flaska för mig och mitt ex utmynnade till en hel ”Bag in Box” upp till 4-5 gånger i veckan till sist, och när vi separerade så fortsatte jag att dricka på det sättet och blev en sk ”periodare”. Jag kunde dricka konstant i 3-6 dagar i sträck. Efter att jag hållit på så här i nästan 2 år så beslutade jag mig för att sluta upp helt med allt vad alkohol heter. Men det gick aldrig så långt så att jag behövde läggas in för behandling, utan jag bara bestämde mig för att sluta att dricka och jag har aldrig haft något återfall sedan 2 februari 2011 då jag bestämde mig. Jag tog hjälp av ”AA” och en sk ”sponsor” därifrån. Jag läste även AA:s Stora Bok, började med 12-stegs programmet och kom till riktig insikt ! Nu mår jag bättre än någonsin ! Det är märkligt att man kan bli alkis så här pass sent i livet, men det kan tydligen ”slå till” när som helst för somliga.

Vad är skillnaden idag jämfört med åttiotalet när det gäller att vara etablerad musiker?

Nalle: Mindre sponsrade kläder (Skrattar). Det var annorlunda då när det begav sig. Det var så mycket lättare på något sätt, det fanns någonting mer att ta på , som t ex skivförsäljning och det var mer utpräglat vilka band som var de absolut största, man hade bättre koll på den tiden. Idag med internet och hela den biten så är det snudd på omöjligt att hålla reda på allt som händer. Men annars så kör jag på som jag alltid gjort. Folk säger till mig att jag har musik som mitt yrke! Men då brukar jag säga, ”Nej! Det är en betald hobby”. Det viktigaste för mig är att jag har kul vilket jag fortfarande har. Jag har träffat många så kallade yrkesmusiker som halkat efter och känt sig tvingade att ta ett extraknäck för att det känner att det inte bär sig och dom börjar känna sig gamla och blir bittra. Men i och med att jag alltid sett mitt så kallade yrke som en betald hobby och att jag inte är främmande att spela vitt skilda stilar vilket man kan utröna om man ser över min karriär, så har jag sett på allting ganska kravlöst. Visst har jag haft mina dippar där man har känt at man borde ta ett break, men då har jag gjort det. Men tack och lov så har det bara blivit korta avbrott då jag anammat min vilja och vad jag känner i rättan tid och därav min fortsatta enorma entusiasm till det jag gör. Och nu ser jag fram emot att åka ut på Sydamerika-turné med ”Therion”.

 

Här kan ni se/följa Nalles spelningar med Therion:

http://www.megatherion.com/en/gigs

Foto högst upp: Gustaf Sandholm-Andersson

79 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

RELATERADE ARTIKLAR

VIDEOPREMIÄR

VIDEOPREMIÄR
VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!