Intervju med Mattias ”Terror” Hägglund

[social_warfare]

Mattias Hägglund, även kallad Terror, är ansvarig för Klubb Shenanigans. Klubben huserar på Pub Anchor i Stockholm två gånger varje månad. Rocknytts Evelinda Gustavsson fick en chans att prata med Terror om klubben men även om hans andra pågående projekt.

Det är dagen innan Shenanigans Unplugged Vol. 2 går av stapeln som jag passar på att ringa Mattias Hägglund, även kallad Terror, som är ansvarig för Klubb Shenanigans. Jag ringer lite olägligt till en början, ovan nämnda är mitt uppe i packande, så jag ringer upp igen en tjugo minuter senare när allt har lugnat ner sig lite och Terror sitter i bilen på väg till Stockholm från Göteborg. Vi småpratar en stund innan vi drar igång med de stora frågorna.

Vi kan ju börja med; vad är Shenanigans?
– Shenanigans, alltså vad det betyder egentligen eller vad Shenanigans är? Nä men det är faktiskt ett irländskt ord för galenskaper. Mycket humorinslag om man slår upp det. Det är väl lite så som jag jobbar, säger han med ett skratt. Därför valde jag just det, Shenanigans, för att jag älskar hur det låter och själva meningen med Shenanigans är ju vad livet ska gå ut på: lite galenskaper med mycket humoristiska inslag. Sen i klarspråk så är det en onsdagsklubb som jag har en gång i månaden, sista onsdagen i månaden, det är ju typ alldeles vid löning så det är perfekt. Det är som MEGA-lillördag.



Jo men precis. Det drar nog folk kan jag tänka mig.
– Ja, det har lyckats dra nästan fullt hus de fyra gånger jag har haft det och det känns både kul för mig och bra för Stockholm också. Det känns som lite halvslakt här och där tycker jag med just arrangemanget i olika klubbar. Jag tycker mest att bara man får chansen att anordna en fest eller vad man ska kalla det, då är det ju bara sköj. Det kan hända lite galenskaper och så. Jag brukar utnyttja den lokala rockscenen som finns, för det finns ju jävligt mycket band som jag tycker oftast är bara massa… ja men afterski-coverband som spelar på de bästa datumen och helgerna, det är väl lite så där. Första steget var nu att ta över onsdagen och senare är planen att kanske få någon helg framöver så att man får tillbaka lite vettigt folk och kanske skippar den här afterski-känslan man får. Det är inget fel på dem (coverbanden), men Pub Anchor är vårt ställe.

Hur började egentligen Shenanigans? Vad var visionen när du kickade igång det?
– Det har varit en ganska etablerad onsdagsklubb förut som hette Club Asylum, det var Linus, David och Danne, tror jag, som hade den. Sen blev det så att någon blevt farsa, någon vart slö och så vart det som att det rann ut i sanden där på slutet. Då tänkte jag att det är ganska viktigt att fylla den där onsdagen ganska snabbt. Och spektakulärt! Så att det inte bara blir kasst. Onsdagar vet jag själv, eller jag tycker det, det är mitt i veckan och bra anledning att kunna festa. Så då gick jag bara till ägaren på Pub Anchor och sa det och då frågade han direkt: ”har du några idéer?”. Då sa jag ”massor!”. Sen hade vi ett möte dagen efter där vi kom fram till att jag skulle få en prövotid fram till årsskiftet att anordna fyra uppsättningar. Därefter skulle vi sätta oss ner igen och se om vi skulle utveckla eller avveckla. Jag kan gladeligen säga att det gick mot utveckling, fortfarande, så det blev aldrig avveckling!

Visionen var väl att försöka få dit mycket bra band, bra folk och att jag skulle… en av de viktigare grejer som jag vill är att få bort osynkade musikvideos. Man kan höra musik som spelas och så har det alltid varit en annan musikvideo till.  Det blir man ju extremt less på. Jag vet att det är väldigt många som tänker: ”Vafan!? Man vet inte vilken låt det är”. Så istället för att musikjocka så videojockar jag Shenanigans musikvideos så det är det man hör. Man kan ta allt möjligt, gammalt och nytt. Det är ganska bra med musikvideos nuförtiden, det känns som att för de lokala banden är en morot, att göra en snajsig musikvideo till sin musik, så kanske man får spridas till Shenanigans. Det är ett bra skyltfönster!

Ja men verkligen.
– Visst. Jag har också lärt känna Jimmy Johansson (superlinopuro), han jobbar med musikvideos, redigering och är allmänt grym på det han gör. Han har ett bra konstnärsöga. Så han sitter och klipper och har sig, så det är han som gör det möjligt för mig att effektivisera videojockandet. Så kan han bara trycka på play och så kan man gå och dricka bärs. Jag kan inte göra det utan honom!

Hur länge är det som Shenanigans har varit ett aktivt projekt?
– September var första gången, så fyra månader har jag gjort det här under fyra tillfällen. Imorgon är den femte gången och det är första som går av 2018.

Alright. Så det är ett ganska nytt projekt?
– Ja precis, det är det verkligen. Det var någon månad innan som vi snackade, så fick jag typ två månader på mig att komma fram till en bra första kväll. Då hade jag redan spikat det ultimata partypaketet med The Vice, Ztringtroza och Siniestro så då var det klart redan då.

Det blir sedan mycket mummel i luren och jag förvarnar Terror om att han hörs lite dåligt. Han tillägger då med ett skratt att han blivit distraherad av nummerplåtar på förbipasserande bilar.

Vad tänker du när du bokar band, är det någon särskild genre eller upcoming/etablerade som du riktar in dig på?
– Nä alltså, om jag ska citera Lemmy litegrann så är det typ; så länge det är rock n roll. Sen så kan det vara rock n roll och… vette fan! Så länge det håller hög kvalité, sen om det är ett känt eller okänt band, det är inte viktigt. Jag har bestämt mig för att jag inte ska sätta mig i ett fack för det tycker jag inte om, så brukar ha det så onischat som möjligt. Det kan hända att jag kanske gör ett visst tema just den kvällen, men än så länge har det inte varit något riktigt tema. Eller förresten, det var ju nu vid jul så gjorde jag ”Black X-mas”! Då var det två black metal-band som stod och körde. Det var matchat. Där vid jul, vår svenska kristna högtid… det passade bra. Men så länge det är bra så funkar det!

Ja men det är ju en skön inställning.
– Jag vet själv eftersom jag har jobbat med band och roddat och så, det känns som att det enda som erbjuds till band är några bandöl eller något liknande. Men jag tycker att det måste finnas något gage att hämta. Så jag har liksom försökt att ha ett minimigage till åtminstone det band som headlinear. Då satt vi och kom överens om att kunna erbjuda så det alltid finns. Sen finns möjligheten att kombinera så man får fri bar för en del av gaget om man vill göra så, då får man både och. Det blir som den där extra lilla moroten som känns som den var ganska självklar förut, att man kan få något typ av gage. Nu har det ju nästan försvunnit, man vet många band som bara: ”ah, det är ingen idé att fråga för man vet att man aldrig får ändå.” Jag räknade ut att den som anordnar har möjlighet att trolla fram gagemöjligheter till band så jag pratade med ägaren och sa att ” om jag känner att garanterat si och så mycket folk kommer…”. Om det ger jättemycket intäkter, då måste man ju kunna få en viss budget. Men det är jävligt bra, jag har väldigt många bra dialoger med ägaren på Pub Anchor, så därför får han dagens ros. Varsågod Masse!

Läs även:  Intervju med albumaktuella Beyond Creation

Du, nu har vi ju ett nytt fräscht år framför oss med nya möjligheter, vad bär det med sig för Shenanigans? Kan du avslöja några framtidsplaner?
– Ja, du kan ju få vara en av de första som får veta det! Imorgon är det Shenanigans Unplugged vol. 2, som det så fint heter. Några av gångerna blir det så att det trasslar till sig lite med några grejer som vi hade tänkt och då förlitar jag mig på mitt och Linus’ akustiska projekt som heter Commander & Terror så då vet man att man har det liksom.

Terror förklarar att de då brukar göra så att de kollar om det finns intresse för olika band att komma och köra lite akustiskt och unplugged med dem.
– Då började vi spana på det och du vet de här Crashdïet? De har ju en ny sångare som heter Gabriel Keyes och deras officiella första framträdande med honom blir typ om en månad på Södra Teatern. Då snackade jag med Peter London då som jag hyrt lokal av och sa ”fan, vi kanske borde lufta honom litegrann och köra några låtar”. Det blev lite fram och tillbaka men nu är det klart att de ska komma och köra imorgon!

Nämen. Vad roligt!
– Ja. Det känns ju jävligt snajsigt, det är väl det som händer imorgon. Ja, just ja! Det glömde jag att säga, jag har ju till och med flugit ner en polare. Jens Järvinen heter han, gästsjunger med Commander och Terror, han är grym som fan. Han bor ju i Kiruna så man har inte fått se honom på länge så det ska bli jävligt kul.

Jag har något band som heter Goat Sodomizer från Uppsala, de ska även komma och köra. Jag snackade även igår med Henke, han jobbar på musikaffär här i Göteborg, de heter Dr. Frankensteins Skönhetsklinik eller något sånt här jävligt långt namn. De tror jag är lite spektakulära också så därför jag ställde upp dem. Jag har också ett tjeckiskt band som vi har varit och turnerat med som jag ska försöka fixa hit. Det är bra att kunna ha en klubb för då kan man göra det i utbyte. Man vet aldrig vad som händer på Shenanigans, det är som det charmiga! Knappt jag vet vad som händer från månad till månad, men jag lyckas knåpa ihop något varje gång ändå. Sen har jag en framtidsvision med ett vi; jag och Åsa och den lille virvelvinden.

Du är ju lite av en multisysslare om jag förstått det rätt. Jag har kollat upp dig litegrann och klädkollektionen där, Moshpit Couture. Du är också med i ett band, Commander & Terror och så ansvarig för Shenanigans då. Är det något jag har missat?
– Näe… eller att jag jobbar som allt i allo på olika turnéer. Som roddare och tool manager åt Siniestro, The Vice, Ztringtroza och så IXXI. Då får man vara ute på mycket äventyr och se mycket, lite undergroundscener här och där i alla möjliga länder… Det är så man knyter kontakterna från allt från kläder till band, så det känns bra.

Hur hinner du med allt?
– Det är tråkigt att inte ha något att göra, säger han med ett skratt.

Ja det är ju sant.
Terror pratar lite mer ingående om sin klädkollektion Moshpit Couture, hur han brukade ta med sig skyltdockor och kläder för att sälja i pauserna då han varken roddade eller stod på scen när han var ute på turnéer. Han berättar om hur han lärt sig ta det där ett steg i taget då han där i början tog med sig alldeles för mycket och inte hann med allt som behövde fixas runtom. Numer har han bättre struktur i det han gör. Samtalet fortsätter på vad han tycker om rockscenen och rockklubbarna i Stockholm. Han inleder med att lovorda Death Kills och Fredrik Svensson, som inspirerat till hur han vill sköta sin egen klubb, genom att bland annat ha minst två band som spelar på en kväll.

– Jamen som jag har, typ 22-01. Det är tre timmar, då kan man ju klämma in minst två band i alla fall att se live. Man är less på att höra den här spellistan som går på varje ställe och så vet man exakt vad som spelas. Kan det bli Pantera med Walk? Ah fan! Det är ju jävligt tråkigt. Nya Harry B James’ satsning Satanic Swing nämns också i positiv benämning tillsammans med Krakens ”Lucifers Society”. Något negativt exempel tar han inte upp, då han inte sökt sig till den typen av klubbar.

Du har fullt upp med din egen?
– Ja exakt. Nä, men nu har jag varit i Stockholm och jag kommer ju fortsätta med klubben där. Jag har även väldigt stora planer på att även hitta på och knyta kontakt här i Göteborg. För Göteborg är också en bra rockstad. Jag har tänkt att ”om man gjort det i Stockholm kan man ju också göra det i Göteborg”. Inom ett halvår är det säkert Shenanigans i Göteborg också ska du se, woho!

Det här leder in på en diskussion om hur rockscenen är runtom i landet, från västkusten till de norra delarna av Sverige där jag kommer ifrån. Sen brusar det till i telefonen igen, som en gonggong som påminner om att man kanske borde hålla sig till ämnet. Jag passar då på att dra sista frågan men har lite dålig timing. Passande nog bryter det precis innan avslutningen. Som tur är blir det ingen långvarig cliffhanger, utan jag blir uppringd inom kort.

Om du får lista några favoritband, vilka hamnar i toppskiktet?
– Toppskiktet? Ah, band nr. 1 måste jag ju ändå säga är Siniestro, för det är ju framtiden tror jag, det är smutsigt, jävligt, snabbt och bra. Misfits är också några som alltid går hem i stereon. Sen, eller kanske inte toppskiktet just nu, men om man bara ska lyssna till det som finns så ligger (The) Kristet Utseende också där, typ högst upp. Ja, och sen… ska vi köra en topp 5?

Ja.
– Ja då blir det ju fan två till. Nä, men Motörhead och så, jävlar i mig, Ozzy kanske? Jo, Ozzy han är fan bra!

Ozzy stående för sig själv eller med Sabbath eller?
– Nä, alltså jag gillar Sabbath men jag tycker Ozzy gör jävligt bra när han kör eget. De två första skivorna var ju grymma som fan. Sen när man kommer läsa kommer man på att: ”fan, det här skulle jag sagt”. Finns så jävla mycket bra grejer. Pantera är bra också. Något svenskt då… Asta Kask är ju fint. Och vafan, GG Alin är ju fan gud.

Vi småpratar lite om Asta Kask och diverse, sen blir det dags att runda av. Jag tackar för intervjun och lovar att komma förbi Klubb Shenanigans någon kväll, som jag av någon anledning har missat varje uppsättning utav hittills. Det är något jag får ändra på.

En nyhet jag även vill passa på att förmedla är att Terror fått klart att hans Klubb Shenanigans förutom sista onsdagen i månaden även kommer anordnas en lördag mitt i månaden fr.o.m 17 mars och framåt!

Skribent
evelinda.gustavsson(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

NYHETER

X