VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
rolf-promo-6

Intervju med Rolf “Rock ‘N’ Rolf” Kasparek från Running Wild

50 Shares

rolf-promo-6

För tre år sedan så gjorde “Running Wild” sitt officiella avskeds-gig på “Wacken Open Air”. Nu tre år efter splittringen så är “Rolf Kasparek” med mannar återigen tillbaka med en rykande färsk platta som fått titeln “Shadowmaker”. Rocknytts Sven Mörén fick sig ett snack med bandets obestridlige ledare.


För tre år sedan så beslöt du dig för att splittra ”Running Wild”. Vad vad blev den huvudsakliga orsaken till detta?


Rolf: Jag kom till en punkt i mitt liv där jag kände att jag själv och ”Running Wild” behövde ett break. Jag var helt och hållet tömd på idéer som anammade ”Running Wild”, och den senaste plattan hade rent försäljningsmässigt sålt riktigt dåligt, så det kändes rätt helt enkelt. Faktum är att jag splittrade bandet redan 2006, då många tror att bandet splittrades först 2009. Men faktum är att tre år efter upplösningen så ringde arrangören för ”Wacken Open Air” och undrade om vi inte skulle göra ett officiellt avskeds-gig, och att det dessutom var tjugo år sedan vi spelade där för första gången. Jag fastnade för idén då jag kände att fansen var värda ett rejält avsked-gig, så jag samlade ihop bandet och genomförde det hela. Sedan gick det två år då skivbolaget undrade om jag var intresserad utav att göra en samlingsplatta med remastrad ljudbild och ett par gamla låtar som nyinspelade. Jag ställde mig lite frågande till detta och bad att få tänka över det hela. Under den tankeprocessen så skrev jag ett knippe låtar som väckte upp tanken att återigen återuppliva ”Running Wild”. Jag ringde upp skivbolaget och sade att jag ville släppa en platta men med nytt material, och de sa bara ”kör! vi är på”. Och den första låten jag skrev till skivan var ”Piece of the Action” som inte är en typisk ”Running Wild” låt, utan den kanske mer påminner om bandet jag hade efter splittringen ”Toxic Taste”. Men jag tycket att i och med en comeback så ville jag gå vidare när det gäller den musikaliska biten, och därför låter inte samtliga spår typiskt ”Running Wild”, utan en del utav materialet är mer åt rockhållet.
rw-logo-silver 

På tal om ”Toxic Taste”, gjorde ni några inspelningar och konserter?

Rolf: Vi gjorde en platta och ett gäng gig. Men det blev mest små klubbar och pub-liknande ställen. Det var rent musikaliskt ljusår ifrån ”Running Wild” då det var mer en variant av någon slags party-Rockn`n roll, men kul hade vi.

När ni släppte ert sista album ”Rogues en Vogue” så sålde den endast 30,000 ex det första året. Men inför ert avskeds-gig 2009 så sålde plattan bara på en månad 350,000 ex och har idag sålt över 500,00 ex. Vadan denna radikala höjning?

Rolf: Jag vet inte om jag ska vara ärlig! Förmodligen beror det på att 2005 när plattan kom så var klimatet inte lämpat för ”Running Wild”. Skivförsäljningen hade under några år gått väldigt trögt och botten blev nådd när det bara blev ynka 30,000 ex på hela det första året på nämnda skiva. Och förmodligen så var det den huvudsakliga anledningen till att all min energi rann ur mig och att jag behövde ett break. Sedan vaknade folk kanske upp 2009 när vi officiellt gick ut med att vi skulle splittras och därav den enorma ökningen på skivförsäljningen. Det är nog det bästa svaret jag kan ge dig på den frågan.

Om vi går in lite på den nya plattan så verkar det som om hela skaparprocessen blev en ganska snabb historia. Hur lång tid tog det att få färdigt det hela?

Rolf: Det var i augusti 2011 som jag kom överens med skivbolaget att vi skulle göra ett nytt album, men det var först i början på oktober som jag satte igång att skriva det nya materialet. rolf-promo3Det tog en månad att få klart alla låtar till plattan, och vi gick in i studion i november för ett uppehåll över jul och nyår. Sedan var det meningen att vi skulle sparka igång det hela igen direkt efter nyårshelgen, men många som var inblandade insjuknade i influensa och dylika saker under ett par veckors tid, så vi kom igång först i slutet på januari och blev färdig med det hela i slutet på februari. Så effektivt så tog det tre månader att fullborda det hela, och det är ganska ovanligt idag att det tar så kort tid.

Hur många låtar skrev du till plattan, blev det många uteblivna låtar?

Rolf: Nej det finns det inte. Jag skrev endast de tio spår som finns på skivan.

Om vi går in på låtarna på det nya alstret så finns det en del spår som inte låter så typsikt ”Running Wild”. Jag tänker på låtar som ”Me + The Boys”och ”Piece of the Action” som mer har ett rock`n roll-sound i sig. Är det låtar som härstammar från ”Toxic Taste”?

Rolf: Att vissa låtar är lite annorlunda än vad vi är vana vid att höra från ”Running Wild” var något som jag hade i åtanke innan jag började att skriva på plattan. För mig personligen så blev det en självklarhet då bandet nu går in i en ny tid. För mig personligen hade det känts lite urvattnat att endast leverera någonting som vi alltid har levererat. Går vi in på de två låtarna som du nämnde så är den första ”Piece of the Action” en låt där grundidén var ämnad för ”Toxic Taste”. Och för er som aldrig har tagit del utav ”Toxic Taste”, så kan ni i nämnda låt ana hur vi lät då det var mer utav ett partyrockband. Går vi in på ”Me + The Boys” så är det en hyllning till mitt absoluta favoritband ”Slade”. ”Noddy Holder” Är min största inspirationskälla när det gäller sång. Och du som känner till ”Slade” kan ju anamma hyllningen tydligare genom refrängens textrad. ”Me and the boys, we love that noice.”. Det är nästan taget ur en låt utav ”Slade”.

Jag håller med dig om ”Noddy Holder”. Han är en grymt underskattad sångare.

Rolf: Absolut! Han är helt underbar.

Vad har du att säga om texterna på plattan?

Rolf: Låtarna som vi alldeles nyss pratade om. ”Piece of the Action” och ”Me + The Boys” handlar kort och gott om att spela rock`n roll, festa och ha kul, medan en låt som ”Shadowmaker” handlar om jordens slutliga undergång ur ett bibliskt perspektiv, och alla dagens falska profetissor som figurerat under vår moderna tid, och hur dessa så kallade profeter har förstört många individers tillvaro genom att själsligen ta död på dessa. Sedan har vi ”Dracula”.

En utav mina personliga favoriter på plattan.

Rolf: Den är inspirerad utav ”Bram Stoker´s ”Dracula”, och faktum är att jag började att skriva den texten redan för fjorton år sedan, och nu blev den fullbordad. Som du märker så är vissa utav texterna klassiska ”Running Wild-texter” medan andra är av lite mer utav det ovanligare slaget.

Så man kan säga att detta är ett nytt steg i ”Running Wilds” karriär?

Rolf: Definitivt! Ska man göra en återförening så måste man våga ta nya kliv och utmana det förflutna med nya idéer. Detta betyder inte att man lämnar bandets grund-sound utan det handlar om att använda bandets grund till att våga utforska och skapa nya idéer. Och nu är det upp till var och en om man vill anamma det vi presenterar på nya plattan eller inte. Sedan får vi utvärdera och ta det därifrån. Men att ”Running Wild” kommer att testa nya idéer i en eventuell framtid, det får samtliga fans räkna med.

{youtube}e3kX8BzcyZ8{/youtube}

 

Om vi går in på skivomslaget så är inte det heller något man förknippar med ”Running Wild”.

Rolf: Jag ville ha det så neutralt som möjligt i och med texternas ganska vida teman gentemot varandra. Symbolen på omslaget ska föreställa en så kallad ”Shadowmaker”. Tittar man på låtar som titelspåret och ”Into The Black” så handlar dessa två om vilket tillstånd världen befinner sig i idag. Men jag tycker även att masken förmedlar livets alla vrår och händelser som en individ får ta del utav under en livstid, som sorg, glädje, rädsla, fångenskap och frihetskänsla, och därav omslagets neutralitet gentemot bandets tidigare alster.

Det är en komprimerad sättning som spelar på plattan. Vad jag förstått så har du skött det mesta själv när det gäller instrumentpålägg?

Rolf: Det är korrekt. ”Running Wild ”studio kontra live är två vitt skilda saker idag. På plattan så spelar jag alla instrument förutom vissa lead-gitarr pålägg som Peter Jordan har varit med och lagt. Peter kommer även att tillhöra den kommande live-sättningen. Trummorna är programmerade då jag kände att söka efter en ny trummis skulle ta allt för mycket onödig tid då vi ville sätta igång ed inspelningen utav plattan relativt omgående. rolf-PromoImage2Kollar vi på produktionen i övrigt har

så har Niki och Katharina Nowy gjort ett hästjobb när det gäller att mixa och assistera som producenter. Tack vare detta inspelningsteam så hade jag möjlighet att anamma de rätta elementen för att det skulle bli en bra helhetsbild över skivan, så ett stort tack till alla inblandade.

Kan man säga att dagens ”Running Wild” är mer utav ett soloprojekt?

Rolf: Definitivt, och det har det varit mer eller mindre de senaste tio åren.

Men kommer det att finnas en möjlighet att vi ska kunna få se ”Running Wild” som ett helt band igen?

Rolf: Inte som det ser ut idag. Men jag är samtidigt inte främmande för det. Men om detta ska bli möjligt så är det ödet som får styra det hela. Jag kommer aldrig att lägga ner tid på att bygga upp ett helt nytt band igen då det tar allt för mycket tid till att administrera, men visst. Skulle alla pusselbitar läggas på plats i fråga så skulle jag inte vara främmande för det.

Har du någon som helst kontakt med någon utav de gamla medlemmarna, och är det aktuellt att ta in någon utav dessa i den nya live-sättningen?

Rolf: Nej! Den enda jag har nära kontakt med idag är Thilo Hermann (Gitarr), men i och med att jag har Peter med i bandet så är det inte aktuellt. Jag vill att ”Running Wild” ska vara ett band som hela tiden går vidare och inte blickar bakåt, för oftast när sådant händer så blir det sällan lika bra som på denm tiden när det begav sig.

Apropå tidigare medlemmar! Hur ser du på bandet ”X-Wild” som bildades utav före detta Running Wild medlemmar. Är det någonting du anammat eller bara låtit passera förbi?

Rolf: om jag säger så här. Det är bara roligt att de vill fortsätta tillsammans i ett annat band. Men de hade inte behövt sträva efter att låta exakt som ”Running Wild” och dessutom ha bandnamn som ofrånkomlig relaterar till mitt band. Även om de är grymt duktiga musiker och låtarna höll hög klass så går det inte att undvika ”Spinal Tap” stämpeln av det hela. Men jag tror att nämnda band är nerlagt sedan ett antal år tillbaks.

Det finns likande exempel idag. Ta bara bandet med gamla ex-medlemmar från ”W.A.S.P” som gick ihop och bildade bandet ”W.A.S.”. Vad tror du det beror på att det ploppar upp sådana typer utav band. Är det girighet, eller brist på idéer?

Rolf: Det är svårt att säga. Men jag tror mycket på att de beror mycket på brist på egna idéer. Men det som är intressant i det här fallet med mitt band och W.A.S.P, är att det är två band som centrerar sig kring en person i stort sett. I båda banden har medlemmar kommit och gått genom åren på grund utav att de varit utbyttbara. Skulle man ersätta mig eller ”Blackie Lawless” så skulle det bli ohållbart, då det är våra sångröster som sätter bandets personliga prägel, och att det är vi som har skrivit majoriteten utav alla låtar. Så ur den synvinkeln så är det extra uppseendeväckande att forna medlemmar från respektive band försöker bilda en kopia utav det ursprungliga.

Nu har ni ett nytt skivbolag i form utav ”Steamhammer”. Vad är den stora skillnaden mellan ditt nya och det gamla som var ”GUN Records”?

Rolf: Den stora skillnaden är engagemanget. ”GUN Records” tänkte enbart i försäljningssiffror, vilket i och för sig är en oerhört viktig del utav kakan. Självfallet så anser ”Steamhammer” att skivförsäljningen är en viktig del, då det är den huvudsakliga inkomstkällan för ett skivbolag. Men ”Steamhammer” anammar artisten och bandets behov under rimliga gränser, vilket är en viktig del i bandets skaparprocess. Promotion är en oerhört viktig del utav en försäljningsprocess vilket vi saknade hos GUN, medan ”Steamhammer” lägger ner en stor del utav vikten på just promotion. Sedan är vårt nya bolag mer anpassat till vår typ utav musik då de arbetar uteslutet med rockmusik, så de har en helt annan känsla för vad varje band är i behov utav. På vårt förra bolag så var det en omöjlighet att genomföra en telefonintervju med olika media som jag sitter och gör med dig nu. ”Steamhammer” gör allt i sin makt för att ge sina band en framtid genom att tänka långsiktigt helt enkelt.

Jag tänkte gå in lite på bandets signum, pirat-temat. Är det något som du har med dig ifrån din barndom, eller hur kom du in på temat?

Rolf: Till viss del så härstammar intresset från barndomen, men samtidigt var jag inget hardcorefan utav temat heller, för då hade jag nog anammat temat redan på de två första plattorna. Det hela började med att jag såg ”Pirates” utav ”Roman Polanski”, vilket satte djupa spår i mig. Så när vi skrev material till tredje plattan (Under Jolly Roger) så ville jag skriva en låt basserad på filmen. Och kollar man på omslaget till nämnda alster så utger den sig för att vara en konceptpaltta med pirater som tema. Men faktum är att det i stort sett endast är titelspåret som anammar pirat-temat. Plattan blev en grym framgång. Den anses idag tillsammans med ”Port Royal” vara bandets absoluta milstolpe, så inför turnén så bestämde vi oss för att lägga vikten på pirat-temat då vi hade ett piratskepp som scenrekvisita.

Efter att turnén var till ända så kom liveplattan ut, vars omslagsbild ger oss hela scenshowen i blickfånget vilket jag fortfarande tycker är väldigt visuellt. Så när vi började prata om en ny platta hade jag hunnit anammat pirat-temat än mer och tyckte att det var lite eget då det inte fanns något annat band som anammat temat så till den grad att det blev en image. Så det var den största anledningen till varför vi halkade in på temat och blev kvar, och där blev ”Port Royal” ett faktum.

Direkt efter inspelningen utav ”Under Jolly Roger” så skedde en stor förändring inte bara imagemässigt, utan nästan hela bandet byttes ut. Var det bandets nya inriktning som gjorde att denna globala förändring blev ett faktum?

Rolf: Visst var det så. Det hade legat och pyrt länge innan vi gick in i studion. rolf-promo5Vi märkte redan under inspelningen utav andra plattan ”Branded and Exiled” att det började byggas två läger. Ett läger med mig och den då nytillkomne gitarristen Majk Moti, och ett läger med de övriga i bandet, och där av en stor anledning till det stora glappet mellan andra och tredje skivan tidsmässigt. Vi började skriva på tredje plattan nästan omgående efter att andra släppts, men i och med att vi drog åt olika håll i mångt och mycket så tog det sin lilla tid att fullborda det tredje alstret, och när vi var färdiga med plattan så hade Stephan och Hasche fått nog och valde därför att lämna bandet.

Om vi går in på ditt gitarrspel så har du en mycket egen stil då du spelar mer med tummen än med själva handen. Hur kom du in på den idén?

Rolf: Jag var ett stort kiss-fan i min ungdom, och jag anammade Ace sätt att hålla gitarren. Han höll gitarren väldigt långt ner, nästan ända ner till knäna. Jag vill anamma hans hållning samtidigt som jag tyckte att det var ett obekvämt sätt att hålla gitarren på. Men jag var envis och tänkte inte så mycket på tekniken, utan det var när en gammal bandpolare anammade att jag spelade med tummen och inte med handen som jag själv upptäckte detta själv (Skrattar). Jag blev lite ställd när jag kom underfund med hur jag verkligen spelade, men kom till slutsatsen att ”Fan! Den här stilen är det ingen annan som har anammat” så jag beslöt mig för att hålla fast vid mitt sätt att spela och utveckla det hela till vad det är idag.

Blir du sentimental ibland och blickar tillbaka på vissa händelser i karriären som du känner att du skulle vilja återuppleva?

Rolf: faktiskt inte, för jag har redan upplevt det. Jag är ingen människa som blickar bakåt utan jag vill hela tiden ta mig framåt i livet för att hitta nya utmaningar. Även de goda minnena är bara ämnat för att uppleva en gång, skulle man återuppleva alla goda minnen så skulle det inte få samma innebörd som första gången man upplevde situationen. Så svaret är nej.

Vilken platta anser du är er starkaste kontra svagaste skapelse?

Rolf: Det är svårt att säga. Det är så många skivor jag håller varmt om hjärtat, men går vi in på vårat svagaste alster så blir det tveklöst ”Branded and Exiled”, då det var en oerhört splittrad tid i bandets historia där vi befann oss vid ett vägskäl som tog alltför lång tid att lämna på grund utav personliga och musikaliska splittringar.

Mina personliga topp tre är, ”Port Royal”, ”Death or Glory” och ”Black Hand Inn”. Den sistnämnda är det många som ratar, men jag tycker att den är oerhört underskattad. Den kanske inte har de absolut starkaste låtarna om man ser på ett individuellt plan , men som helhet så tycker jag den levererar en stämningsfull atmosfär, viket jag tycker är den viktigaste biten när det handlar om en konceptskiva som nämnda alster är.

Rolf: Det är lite roligt att du har den som en utav dina topp tre, då det är ”Running Wilds” minst sålda album (Skrattar). Men jag håller med om att den är underskattad. Jag tycker det finns ett gäng andra släpp vi har gjort som är betydligt svagare, men av någon anledning så tycker inte majoriteten utav fansen som jag. (Skrattar)

Slutligen! Ligger det en turné i framtidsplaneringen?

Rolf: Både ja och nej! Självklart ligger en turné i minnets bank, men vi har ingenting bokat ännu. Eftersom skivan släpps precis i skarven till alla sommarens festivaler så ligger vi lite sent ute när det gäller den biten. Sedan vill vi se vilken respons det blir på nya plattan, men vi hoppas att vi ska hitat ut på vägarna igen under hösten, mer kan jag inte säga.

Photo: Mirjam Otto – Promotional Photos Running Wild


RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter