Intervju med Panzer Princess

60 Shares

Vi träffas för intervju inför Panzer Princess’ spelning på klubb Shenanigans hemma hos bandets sångare. Det är tre pratglada herrar som är med på plats – John (sångare), Gustav (gitarr) och Tobias (bas) – som gärna drar en och annan historia. Jag får förklarat för mig bandets uppsättning genom åren framtill idag, varav Gustav är den som varit kvar längst i bandet.

 

Ni släppte debutalbumet Oh no, it’s Panzer Princess… var det 2009 eller 2010? Jag gjorde lite research men hittade olika svar.

Gustav: Jag vet faktiskt inte, det var nog 2009 i så fall. På påsken. Fan om det inte var tidigare till och med.

 

Skivan släppte dem själva med hjälp av några kontakter säger Gustav, så när folk har frågat om skivbolag så har han inte nämnt det som att bandet tillhör något skivbolag.

 

Vad har hänt sedan debutalbumet? Översiktligt? Nu vet jag att det är typ 7-8 år att ta igen, men viktiga nedslag.

Gustav: Ja, vad har hänt… Musikaliskt? Åh, det var fan svårt att svara på.

John: Det är väl att vi faktiskt har hittat en bra konstellation där vi har samma mål och samma smak på alla människor i bandet. Det är fan inte så jävla ofta man har samma musiksmak, samma mål, samma vision över det hela. Jag har nog delat din (Gustav) version av vad Panzer Princess skulle vara. Från dag ett.

 

Att det funnits perioder av upp och nergångar under en så lång tidsperiod är givet, och det finns en hel del att berätta. Grabbarna delar med sig av en rad anekdoter från tidigare uppsättningar och spelningar, misslyckade som lyckade, som en gång de spelade på Nalen. John berättar roat om hur han råkat spilla ut en öl på Gustavs sida av scenen, något som orsakat vad som sett ut som en stage-move som i själva verket var en olyckshändelse. Hade det inte varit för pelaren som stod bakom gitarristen hade denne nog ramlat baklänges i golvet istället för att glida ner mot det och bli sittande resten av giget.

 

Vilka musikaliska referenser har ni, när ni väljer låtar och väljer att spela in och repa och så? Vad tar ni inspiration ifrån? Finns det något särskilt?

Gustav: Jag brukar ju höra någon låt som jag gillar och tänker, hm, en sån vill jag… alltså, man vill skriva en liknande låt, och det kan vara olika saker. Fast jag tycker om Alex Harvey. Sensational Alex Harvey Band.

John: Jag och Gurra var och kollade på dem på Sweden Rock, fast då hade ju han dött för länge sedan, så då hette dem Sensational Alex Harvey Band Without Alex Harvey.

John: Johnny Thunders och Hanoi Rocks. Det är väl två stora band. Fast ändå så har man ju typ slutat lyssna på musik sedan vi började skriva.

Gustav: Heh, nästan.

John: För att man bara har lyssnat på det man håller på med. Jag vet inte om det är för att det är bättre eller någonting, men om inte annat så är det för att det är fullt i skallen.

Gustav: The Damned är inspiration.

(Alla instämmer)

Tobias: Vi har väl kört lite covers på dem.

John: Oriental Beat med Hanoi Rocks har vi kört, vi har kört Stone Dead Forever med Motörhead.

Gustav: Ja, men Motörhead… de hade också ett bra koncept i sina låtar för att de hade en basist som sjöng så att det är en ton som går genom verserna och så är det riff på det. Nä, det är ju gött. Och då är det som roligt, Hanoi Rocks har ju ändå The Damned som inspiration om man tänker på hur jävla mycket The Damned-låtar Michael Monroe har kört. Och Motörhead och The Damned är ju, har varit, nästan samma band ibland.

 

Samtalet om inspirationer fortsätter och leder in på en kärleksförklaring till Appetite for Destruction, som är bandets gemensamma favoritplatta genom tiderna, även om just Guns n Roses inte nödvändigtvis hamnar högt på listan över gemensamma favoritband.

 

Jag är lite nyfiken, var kommer egentligen bandnamnet ifrån? Hur kom ni på Panzer Princess? Vad betyder det?

Gustav: Jag vet inte, vi hade, vi höll på jättelänge att prova olika saker, det låter ju för mycket metal egentligen, tycker jag… Men det kommer väl ifrån att det låter väl ballt, och det är coolt med stridsvagnar, liksom.

John: Och prinsessor.

Gustav: Ja, typ. Och det är jättemånga band som har något sånt namn, någonting hårt och någonting mjukt.

John: Guns n Roses.

Gustav: Ja, men nästan vad som helst. Iron Maiden.

John: Det känns som ett ord hade varit det tuffaste att ha. Men det känns som alla ord är upptagna.

Tobias: Men det är ju ändå klatschigt, det är ändå ett bra namn tycker jag. Det är klatschigt som fan.

 

Ni nämnde också den här spelningen på Anchor 29/11, när ni spelar med Grande och Terminal Prospect. Kan man vänta sig fler spelningar och nytt material etc? Vad har ni på agendan inför framtiden?

John: Material finns det hur mycket som helst av.

Gustav: Vi håller på och spelar in, eller har gjort det hur länge som helst, och det finns saker som går att släppa snart.

John: Vi tänkte att det finns väl ingen som vi riktigt… alltså, det finns ju säkert massa människor vi vill jobba med, men vi känner ingen, så det blir ”äh, fan vi gör det själva”-grejen, och det har tagit väldigt lång tid att lära sig göra någonting överhuvudtaget, så nu har vi väl tagit hjälp av Peter litegrann.

 

Spelningsmässigt då? Kommer ni dra ut och göra fler spelningar eller tar ni det i den takt det kommer?

Gustav: Ja, nu kör vi tycker jag.

John: Ja, det är ju det vi kan.

Gustav: Det är det enda som är roligt.

Tobias: Det är ju fan det man lever för tycker jag.

John: Repa och spela.

 

Ska vi ta nästa? Vad tycker ni om den nuvarande rockscenen i Stockholm, går det att ta sig fram?

Tobias: För min del så är det… så fort något band spelar, jag går ut till rökrutan direkt.

(skratt)

John: Du uttryckte det på ett bra sätt, det är väl inget roligt att gå och kolla på andra, för låter det bra så blir man avundsjuk och tycker att det är för jävligt att de är bättre och låter de illa vill man inte vara där i alla fall. Det finns liksom inget positivt som kan hända av att gå och kolla på ett annat band, ytterst få grejer.

Gustav: Men det känns som att rockscenen… jamen det är väl bra att det känns som det finns en massa resurser som man inte har utnyttjat helt enkelt. Ställen man inte spelat på. Så det är bra. Den är säkert bra, rockscenen. Det får vi se.

 

Ska vi ta en sista? Har ni någon favorit ur er låtsamling?

Gustav: Look what you made me do och de akustiska – halvakustiska.

Tobias: Och jag älskar Look what you made me do för då får man känslan av att man börjar spelningen, och så Taxi, för den är så röjig live. Tycker jag i alla fall.

John: Jag älskar Holden. För fan vad vi kämpade med den. Det gav resultat. Textmässigt också.

Gustav: Det känns som vi kanske bara kämpade för att vi var så jävla dåliga.

John: Jag tycker att vi gjorde den jävligt bra. För den var annorlunda och den var fan utanför mitt register. Jag var tvungen att bättra mig som sångare för att klara av den också. Det blev en utmaning som jag inte… den kändes liksom inte inom räckhåll när vi började med den.

Gustav: Men den ställde allting på sin spets.

 

Samtalet kring Holden fortlöper ett tag innan vi börjar avrunda intervjun. Jag frågar herrarna om de har något att tillägga varpå de passar på att uppmana folk att besöka Pub Anchor i Stockholm den 29:e november för att få ta del av deras kickstart. Med tanke på bandets enorma entusiasm inför livespelningar kommer det bli en kväll man sent kommer glömma! För alla som uppskattar sleazerock med punkinslag är det här därför ett givet sätt att spendera månadens sista lillördag på.

Jag tackar bandmedlemmarna för att de tagit sig tid till intervjun och vi avslutar med en genomlyssning av Look what you made me do.

 

 Panzer Princess består av:

 John Norén (sång)

 Gustav Bergqvist (gitarrist)

 Tobias Bjurmark (bas)

 Martin Andersson (trummor)

 Peter London (tilltänkt andre/livegitarrist)

60 Shares

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.

VIDEOPREMIÄR

Sweden Rock Magazine

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

ALLA NYHETER

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN