VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
Dragonforce-Intervju

Intervju med DragonForce

54 Shares

Dragonforce-Intervju

Efter fyra långa år så har äntligen “Dragonforce” släppt sitt femte och efterlängtade studioalbum, då fansens nyfikenhet gentemot bandets nya frontman Marc Hudson har varit oliderlig. Rocknytt fick sig ett snack med den vältalige strängbändaren Herman Li och nämnda sångare för att få veta lite mer, dels ZP Theart´s (Bandets förre sångare) utträde ur bandet för två år sedan, den nya plattan och självklart om Marc´s inträde i bandet.

Berätta lite om skapandet utav ”Dragonforce”. Vilka satte grunden till bandet och vilket år hände allt detta?


Herman: Allt började 1999 med att jag och Sam Totman (Gitarr), vi kände varandra sedan tidigare, under en längre tid pratade om att bilda ett band tillsammans då våra musikaliska ambitioner var likgiltiga, och att vi hade samma tycke och smak när det gällde band vi lyssnade på. Och vårat huvudsyfte var att så fort som möjligt komma ut och spela live, så vi började att söka medlemmar och fick ihop ett band relativt snabbt. Ambitionerna blev som i de flesta band, att koma ut och spela och ha kul helt enkelt.

Dragonforce” har hamnat i power-metal facket! Det pågår en ständig het diskussion om vad som man anser är power-metal. Vad anser ”Dragonforce” och hur definierar ni eran musik?

Herman: För mig och de övriga i bandet så är inte”Dragonforce” power-metal. Hela begreppet känns i dagsläget väldigt vagt. Det är mer ett begrepp som skivbolagen och hela branschen i sig känner ett måste inför, och det gäller all typ utav musik. Behovet utav att sätta ett speciellt fack på musik har blivit allt påtagligare, och förmodligen beror detta på att framförallt hårdrocken har breddats oerhört mycket de senaste tjugo åren. Om jag får frågan vad jag spelar för typ utav musik och jag skulle svara hårdrock, så skulle mitt svar anses som väldigt vagt och flytande, om man jämför med nämnda svars tyngd för trettio år sedan då dess framtoning framstod som ett mer konkret svar på tal. Personligen så gillar jag inte alla dessa fackbenämningar, men jag kan förstå att både branschen ock konsumenterna känner ett starkt behov utav detta. Men för att återgå till begreppet power-metal och vad jag och de övriga i bandet anser om detta, så blir det de tidiga ”Helloween” som är den stora fan-bäraren till nämnds genre. Sedan om vi går till begreppet power-metal i dagsläget så får det inte samma tyngd som förr, utan det framstår i dag mer som ett vagt begrepp.

Det jag tycker är den stora skillnaden med er musik och den så kallade klassiska power-metallen är keyboard-arrangemangen, där ni har en mer neoklassisk framtoning som mer påminner om band som ”Deep Purple”, ”Rainbow” och ”Dream Theater”, gentemot power-metallens mer raka och svulstiga ljudmatta som blivit lite utav nämnda genres signum. Är

Dragonforce” överlag mer inspirerad utav neo-klassiska hårdrockband?

Herman: Om sanningen ska fram så har jag aldrig varit i närheten utav att spela hårdrock utav den gamla skolan. Om vi tar keyboard t.ex. Som vi på nya plattan har minskat ner lite på, men som på föregående alster hade en mer dominerande framtoning skulle man kunna tro att influenserna härstammar från den gamla skolan. Men faktum är att i stort sett alla keyboard – partier på den plattan är inspirerade utav tv-spel från åttiotals – eran. Och jag tror att vi omedvetet har anammat klassisk musik då vi kör mycket diatoniska scaler i de tekniska partierna, men framförallt så har vi element från thrash-metal och death-metal i och med vårat snabba tempo som är bandets signum. Och kollar man på mitt sätt att spela gitarr så är mina influenser mera från renodlad hårdrock som Stevie Vai Joe Satriani”, den eran som kom under åttiotalets andra hälft.

Eran frontman och sångare ZP Theart meddelade sitt utträde för två år sedan. Hur gick det till. Fick han sparken, eller valde han att gå själv, eller var det ett ömsesidigt beslut, och vad var orsaken till hans utträde?

Herman: ZP var en del utav bandet under tio års tid, och hann göra fyra studioalbum, och vi gjorde närmare 1000 spelningar ihop under dessa år. Och under de sista åren så märkte vi att en växande spricka när det gällde musikaliska idéer. Och det var båda parter som till slut insåg att det bästa var att gå skilda vägar.

Var det inriktningen på eran nya platta som han inte anammade riktigt?

Herman: Inte inriktningen då ”det fortfarande låter ”Dragonforce”, utan han gillade inte den här typen utav musik tillräckligt för att kunna fortsätta i bandet. När han fortfarande var kvar i bandet så hade vi inte börjat skriva på den nya plattan.

Och då kom du Marc in i bilden!

Marc: Japp!

Var Marc den enda tilltänkta eller hade ni andra sångare med i bilden?

Herman: Vi hade några förslag på sångare som både var oetablerade och etablerade sångare som redan hade turnévana och dylikt. Efter en lång process där vi hade talat med en massa sångare så satt vi i bandet oss ner och började diskutera hur den nya skivan skulle utforma sig, och efter det välja ut den rätta.

{youtube}cU4GXgaCFTI{/youtube}

Marc! Berätta hur du kom in i bilden, hur dom hittade dig och sådant!

Marc: Det var så att bandet annonserade på internet att de sökte en ny sångare, och att man vid intresse skulle skicka in ljudfiler som smakprov där jag sjöng någon utav deras låtar vilket jag då gjorde. Jag sjöng då i ett så kallat pub – band där vår gitarrist tycket att jag skulle prova att spela in och skicka iväg för att se vad som skulle hända. Så han erbjöd sig att lägga gitarr på min sång som jag skulle skicka. Så vi spelade in ”Through the Fire and Flames” och skickade in den. Sedan hörde Herman av sig och visade sitt intresse då han gillade mitt sätt att sjunga i de snabba partierna. Sedan gjorde vi ett par videofilmningar som jag skickade till dem, och efter detta så blev jag inbjuden till ett rep där fem låtar skulle anammas, men det blev några till under repets gång, så sammanlagt blev det tio sånger vi repade. Sedan kom de för att se mitt band spela och efter detta så fick jag förfrågan om jag ville sjunga på deras kommande platta och bli bandets nya sångare. Så hela processen varade under åtta månader, där dom anammade min röst och insöp min personlighet för att se om jag skulle passa in. Och nu sitter jag här.

Och det här är ditt första mer etablerade band som du är involverad i?

Marc: Absolut! Jag har aldrig spelat i ett band på den här nivån tidigare, utan jag har endast kört pub- svängen tidigare.

Kan du beskriva känslan när du fick beskedet att du fått jobbet?

Marc: Känslan var helt overklig, speciellt då det var en hel del sångare inblandade i sökandet. Det tog ett tag att smälta innan jag fattade vad som hade hänt.

Hur länge har du sjungit, och hur gammal var du när du började att sjunga?

Marc: Det är lite svårt att säga då jag både sjungit och spelat gitarr samtidigt.

Men när bestämde du dig för att satsa på lead-sång?

Marc: Jag var väl runt arton år när jag beslöt mig för att satsa på sång. Men ska jag vara ärlig så blev det ett stort steg för mig att gå från ett pub-band till ett etablerat band som ”Dragonforce” då jag insåg att jag hade mycket kvar att lära. Innan så trodde jag att jag redan var en fulländad sångare. Men när vi började att repa på nya plattan så insåg jag hur mycket jag hade kvar att anamma inom sången, och vilket enormt ansvar jag skulle få axla som bandets nya frontman.

Vad är den stora skillnaden mellan Marc´s och ZP`s röst?

Herman: ZP var mer en renodlad hårdrocksångare medan Marc mer är en metalsångare. I arrangemang, i teknik och utförande så var ZP en traditionell hårdrocksångare, medan Marc´s teknik och register har en mer bredd då han kan ta större tonkliv än vad ZP någonsin kunde.

Man hör redan på första spåret alldeles i början på låten var den stora skillnaden ligger.

Marc: Exakt!

Vad händer nu. Är det en turné i antågande?

Herman: Absolut! Plattan släpps den15:e April och bara några dagar efter detta så kör vi igång världsturnén med en massa headline-gig och ett helt ny setlist. Vi kommer att sparka igång det hela i Amerika och arbeta oss runt, och vi kommer att komma åter till Sverige efter sommaren för några spelningar, för vi spelar alltid ett par gig när vi är här i Sverige. Vi kommer att spela här i Stockholm, sedan blir det Göteborg och ett tredje ställe som jag inte minns namnet på.

Vart var det ni spelade sist här i Stockholm?

Herman: Jag tror det hette Arenan. Har ni något som heter så?

Stämmer alldeles. Det är en baskethall egentligen.

Herman: Det kommer jag ihåg att det var. Sedan har vi spelat ett knippe festival-gig här i Sverige. ”Metaltown” har vi spelat en gång på, ”Sweden Rock” har vi spelat två gånger på. Vårat absolut första festival-gig var på Sweden Rock 2003.

Vad tycker ni om Sweden Rock som festival?

Herman: Överlag så gillar jag svenska festivaler för att det är så städade och organiserade, soundet är alltid av högsta klass.

Hårdrockfestivalerna här i Sverige är mer lugna och städade än festivaler som mer blandar pop och rock musik. Där hör man ofta att det är fylla och slagsmål, men aldrig på hårdrockfestivaler.

Herman: Jag vet att svenskar tycker o att dricka till, men aldrig på en metalfestival har jag fått erfara detta, utan då har det varit under andra förhållanden.

Detta blir din första världsturné någonsin?

Marc: Definitivt! Det kommer att bli ett oerhört hårt jobb då det är en lång turné som ska göras.

Herman: Men det kommer att bli en massa roliga saker också. Det händer en massa roliga saker under en världsturné. Jag menar, alla platser du kommer till, alla människor du möter från världens alla hörn, det är något du inte kan få ut från ett vanligt jobb.

ZP hoppade av för två år sedan. När ni hittade Marc, varför tog de sådan tid att få klart plattan?

Herman: När Marc kom in så bestämde vi oss för att göra ett knippe spelningar både före och under tiden som vi skrev klart låtarna och spelade in. Att göra en skiva är för oss en bandprocess, och för att skapa en bandkänsla med en ny medlem i bandet så är det bästa att åka ut och spela. Under dessa spelningar så har vi både gjort stora arenor där vi var förband till ”Iron Maiden”, vi gjorde headline-gig på mellanstora arenor och på mindre klubbar, så Marc har verkligen fått prova på alla typer utav spelningar under hans första tid i bandet. Och vi visste att en lång världsturné var inom synhåll efter att nya plattan skulle se dagens ljus och då såg vi att detta var ett perfekt tillfälle för Marc att förbereda sig inför en lång världsturné vilket blir det riktiga mandomsprovet för Marc.

Ni som är från England. Hur är powermetal-Scenen där. För jag satt och tänkte senast igår kväll att jag inte kunde nämna något annat band en ”Dragonforce” som spelar powermetal?

Herman: Det är mer än underground-scen i England än vad det är i övriga Europa. Men i och med att vi inte spelar renodlad powermetal så spelar vi på lite större ställen än vad många renodlade powermetal-band gör. Sedan har vi aldrig varit främmande för att spela både som huvudakt och förband. Vi har varit förband till ”Slipknot” t. e. x. Vilket automatiskt genererar till de större arenorna. Sedan när vi agerat huvudakt har vi fått förmånen att ha grymma öppningsakter med oss.

”Sabaton” ett utav dessa band som vi verkligen har glada minnen ifrån. Vi har dessutom turnerat tillsammans två gånger. Första gången var 2006 och andra gången var senaste turnén 2009, och dom turnerar vi hjärna med igen. Och får man med sådana typ av band så kan man fylla mellanstora arenor även i England. Men jag tror aldrig att powermetal-scenen kommer att få samma uppsving som den fått i Tyskland, Italien, Frankrike och Sverige bara för att nämna några.

Marc! Vad är dina största influenser?

Marc: Det är många! Michael Kiske, Bruce Dickinson bara för att nämna ett par. Det finns många bar metal-röster där ute. Vi har Rob Halford som både kan sjunga aggressivt och ta höga toner. Sedan har dt kommit nya bra sångare under åren.

Har du några favoriter även där?

Marc: Sånagren i italienska ”Division Mind” är fantastiskt bra. Kelly i ”Beyond the Twilight” är även han en grym bra sångare. Jag lyssnar mycket på ny musik så jag hittar hela tiden nya inspirationskällor.

Vad är dina influenser, och hur gammal var du när du för första gången satte dig med en gitarr i knät?

Herman: Jag var sexton år när jag började att spela gitarr. Mina influenser är så vida som Stevie Vai, Joe Satriani, Marty Freidman, John Petrucci, Kirk Hammet coh George Lynch. Listan kan göras lång. Jag hittar alltid nya influenser. Ofta inspireras jag av deras liveframträdanden. Hur dom rör sig, hur dom spelar ut sina känslor. Det är en stor skillnad på hur man agerar i studio och hur man agerar på scenen. Sedan finns det oerhört mycket grymma musiker som är tekniskt kunniga, men som är urtråkiga när det gäller liveframträdanden. Visst anammar jag många utav deras spelstilar, men framför allt så är det scenpersonligheter som jag anammar i första hand.

Har du lyssnat något på klassisk musik?

Herman: Lite grand! Bach har jag lyssnat på en del, men det är inget jag kan säga att jag inspirerats

utav, utan det är hårdrockens hårda skola jag hämtat all inspiration ifrån.

Är det några länder ni inte varit i än som ni drömmer att få spela i?

Herman: Absolut. Men först och främst så har vi länder som vi bara spelat i en gång som vi se fram emot att få åka tillbaka till och göra fler gigs. Vi har China och Indonesien bara för att nämna ett par. Vi har turnerat så oerhört hårt i Amerika och Europa så vi ser verkligen fram emot att turnera mer i Asien på kommande världsturné. Ett ställe vi aldrig varit på tidigare som vi ska spela i är Alaska. Det är verkligen inte många band förunnat. Så Alaska har vi inte varit i ännu. Sedan ska vi tillbaka till Hawai vilket ska bli riktigt kul.

Vilka länder ser du mest fram emot nu när du ska ut på din första världsturné?

Marc: Nu när vi har varit runt på promotion-turné så är Japan ett utav de länder som jag fått ett väldigt gott intryck utav. Allt är väldigt annorlunda där. Fansen, samhället, mentaliteten överlag liknar inget annat land. Men sedan ser jag mycket fram emot Skandinavien då jag har gjort ett gig i Finland viket var riktigt kul. Så Sverige, Norge och Danmark ser verkligen fram emot att få komma till.

Om vi går in lite på texterna så känns dom lite annorlunda gentemot tidigare alster. Kan ni berätta lite om vad texterna handlar om överlag?

Marc: Det är rätt som du säger. På de tidigare skivorna så har det varit mer fantasy betonade texter där lyssnaren har fått bilda sig en egen uppfattning om vad texten vill säga. På nya plattan så handlar texterna mer om vad som händer ute i världen idag. Från sociala fall till konflikterna i mellanöstern, naturkatastrofen i Japan och dylika saker. Som t. e. x. Näst sista låten på plattan ”Last Man Stand” handlar om människor som offrar sig inför andra när de hamnar i akut svåra situationer. Och grundidén bottnar i Tsunami-katastrofen i Japan. Så överlag har texterna en mer direkt mening än på föregående alster. Men sedan har vi en låt som heter ”Die by the Sword” som är utav mer klassisk Dagonforce-anda. Men överlag så är texterna skrivna så att fansen kan känna känsla av att texten inhyser något direkt och meningsfullt.

För dig som sångare, hur viktigt anser du att det är att förmedla texten när man sjunger. För idag finns det tonvis med metal-sångare som mer fokuserar sig på hur högt man kan sjunga, och man glömmer bort att förmedla vad man sjunger om?

Marc: Det var en bra fråga. Jag har faktiskt aldrig fått den frågan tidigare. Men när jag arbetade i studion så lärde jag mig alla texter utantill inför arbetet med sångpålägg. Tack vare detta så kunde jag anamma texten på ett fullskaligt sätt. Vi gick verkligen in och petade, stundtals ord för ord om hur jag skulle förmedla det gentemot det som texten berättar. Så det var oerhört värdefult att lära sig alla texter utantill.

Herman: En textrad kan lyfta en låt till oanade höjder. Vi arbetade verkligen med dynamiken kring händelserna i texten. Vi gick slaviskt igenom allt not för not, ord för ord och bollade verkligen fram och tillbaka tills vi fick den rätta känslan kontra musik och text. Texterna och sången i sig på nya plattan presenteras mer ur ett instruments synvinkel, till skillnad från tidigare alster där det mer handlat mer ren och skär klassisk sånginsats.

Jag vill gratulera dig Marc för ditt engagemang i texterna på nya plattan. Du får verkligen fram nerv och tyngd i sången tack vare detta. Det handlar inte om att man ska behöva höra varenda ord som sjungs för att höra m sångaren engagerar sig tillräckligt i texten, men man kan hör om han anammar texten väl genom hur han sjunger från hjärtat eller ej. Och det är tyvärr ovanligt idag, då de mesta handlar om teknik och inte känsla.

Herman: Det kallas ”Note-streamin”. Och jag håller med dig. Det är allt för vanligt.

jag vill önska er lycka till med nya plattan och den kommande världsturnén, och jag ser fram emot konserten här i Stockholm under hösten.

Herman: Tack själv! Det var trevligt att träffas.

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter