Sabaton-2012-sven-moren-rocknytt.net

SABATON talar ut

Sabaton-2012-sven-moren-rocknytt.net

Att ”Sabaton” har varit i ropet den senaste tiden har varit svårt att undgå. Ryktena har varit många om bandets vara eller icke vara, och att fansens oro ökat för varje dag har varit svårt att undvika. Rocknytt träffade bandet förra veckan för ett samtal. Ett samtal som skulle komma att handla om den kommande plattan, framtiden, medlemsbyten, ansvarstagende gentemot fansen och det svenska språkets tyngd och kraft.




Det har ju hänt  en del i Sabaton-lägret den senaste tiden
 

Jocke: Det kan man ju säga
 

Jag kommer givetvis att dominera frågorna om konceptpet på skivan och självklart medlemsbyterna. Jag tänkte börja med storyn på plattan. Jag blev väldigt possitivt överraskad över konceptet. Jag har själv under de senaste tio åren plöjt litteratur i ämnet, allt jag kommit över har jag läst. Jag tycker verkligen att ni har anammat det på rätt sätt, ni har fått fram det historiskt korrekta på ett klart och tydligt sätt.
 

Jocke: Det är mycket tack vare Bengt Liljegren som du säkert själv har läst böcker utavOch han har verkligen hjälpt oss att hittat det vi behövde få fram, för mycket böcker man läser i ämnet kan bli oerhört tråkigt och torrt, då mycket handlar om att man flyttar ett kavaleri på fyrahundra man tilll andra sidan berget för att fortsätta striden där, och det kanske inte är så coolt. Så ett stort tack till Bengt som gett skivan en annan dimmension som plattan inte hade fått annars.
 

Jag tycker personligen att titeln på plattan är lite missvisande då den heter ”Karl den Tolfte” på latin, då min första rekation blev att nu gör Sabaton en ny ”Ultima Thule”. Men när jag slutligen fick ta del utav plattan och framför allt texterna så visade det sig vara ett tidsdokument som omspänner i stort sätt hela stormaktstiden från ”Gustav den andre Adolf” till rikets fall med ”Karl den Tolfte”. Det har och är fortfarande ett infekterat ämne det här med ”Karl den Tolfte, om fanatismen kring honom, specielt från den främlingsfientliga sidan. Var det något som ni anammade innan ni satte er ner för att börja skriva på storyn.
 

Pär: Vi förstod att det är ett ämne som skulle skapa en diskussion, men inte en diskussion som skulle vara fel för oss att vara i, för vi gör exakt det vi gjort under alla år, att skriva om historiaOch den här gången blev det om Sveriges historia, och det har vi full rätt att att göra. Och varför skivan heter ”Carolus Rex” är faktiskt en lite rolig historia om oss själva där vår första platta döptes till ”Primo Victoria” och sedan en skiva som heter ”Attero Dominatus” vilket är två latinska titlar. Och en latinsk titel på denna platta satt som ett smäck kändes det som, och när vi hade möjligheten att hitta en latinsk titel som är oerhört känd från stormaktstiden så var det ett bra val utav titel på skivan.
 

För vad jag tycker är bra med storyn är att ni tar död på glorifierningen kring Karl den Tolfteför många har sett honom som en stor krigar-kung vilket jag har svårt att förstå då han drog ner hela det svenska riket till dess förfall.
 

Jocke: Min personliga åsikt i denna fråga så är det ”Gustav den Andre Adolf” som är den stora strategen och erövraren. ”Karl den Tolfte” i min värld är mer än galning och inte så lite heller.
 

Man kan nästan dra paraleller med ”Hitler”.
 

Jocke: Exakt. Och det var med blandade känslor som jag sjöng den låten, ”Carolus Rex” där jag sjunger ur första persons perspektivet, vilket gjorde att man kände än mer att han var en äkta galning.
 

{youtube}Lc_4O3-N4o4{/youtube}

Vad är det ni vill förmedla. Är det den svenska historien rakt av eller är det något annat ni vill lyfta fram i historien?
 

Jocke: Nej! Jag menar vi har alltid skrivit om krigets historia, om första och andra världskriget, och nu sjunger vi stormaktstiden istället. Och frågan har kommit upp många gånger under åren från fans, varför vi inte gör en platta om den svenska historien.

Pär: Det finns inte så mycket annat i den svenska historien som intressant att skriva om. Visserligen finns vikingatiden att skriva om, men där kände vi att allt redan var skrivet och att det inte riktigt är vårt område.

Jocke: Det är så långt tillbaka i tiden, och då blir det verkligen svårt att skilja på fakta och legend.
 

Var det svårt att välja ut de rätta bitarna med tanke på historiens omfattning då plattans spellängd hamnar på ynka 45 minuter?
 

Pär: Visst var det svårt! Men det var där Bengt Liljegren kom in i bilden. Vi sa att vi ville göra en skiva som inhyser den här perioden, och att vi ville ha hjälp med vad där emellan man kan skriva en heavy metal text utav. De flesta tycker nog som vi att krig och död är heavy metal-musikens signum. Stormaktstiden inhyser även mycket politik, men att skriva om politik är inte heavy metal. Sabaton har alltid skrivit om krig och inte politik, så grundvalet blev ganska självklart. Politik har inte samma innebörd helt enkelt.

Jocke: Sedan har vi försökt att zooma in soldatens perspektiv i det musikaliska. Alla känsloanspelningar som finns i krig som ”eufori, hat och kärlek” finns även i metal -musiken.
 

Jag tycker att ni har tagit ert största musikaliska kliv någonsin. Det är mer trummor och keyboard än vad vi är vana vid, men även atmosfäriskt känner jag stora förändringar.
 

Pär: Du har rätt i det du säger. Vi utvecklas för varje platta vi gör. Sedan att vi har tagit hjälp utav den person som vi har försökt att få hjälp utav enda sedan vi började spela in skivor, ”Peter Tägtgren”, han har varit med på någon liten detalj på i stort sätt allt vi har spelat in under åren, men nu fick han äntligen vara med och påverka, och då händer det saker. Han är perfektionist, han är duktig på att ta fram och få folk att prestera, han vet vad man kan och så drar han det lite längre, och han kan hjälpa till att lyfta. Han vet vad vi vill ha fram, hur vårat sound är, han vill inte förändra utan förädla, förbättra. Så han har definitivt hjälpt till. Och han har kommit med att det ska vara lite mer utav det här och det där kan man väl säga.

Jocke: More is more så att säga (Skrattar)
 

Blev detta musikaliska kliv det naturliga steget för att ro ett sådant mastodontprojekt i land?
 

Jocke: Det kan man väl säga. Det var ett medvetet val när jag satt och skrev låtarna att det skulle bli mer ur ett filmiskt perspektiv. Och vi har även använt oss utav den äldre skolan sätt att tänka när det gäller harmonik och sådana saker. Jag har medvetet slängt in element som svensk folkmusik, och även i instrumenteringen så har vi arbetat med mer stråkar än tidigare, bara för att få den gamla känslan.
 

Har ni fått mer smak för svenska texter. Är det någonting ni kommer att fortsätta med på framtida skivor?
 

Jocke: Jag vet inte. Det kändes väl rätt nu när vi gjorde en platta om den svenska historien.
 

För musiken kommer verkligen till sin rätt på svenska.
 

Jocke: Jag håller med dig. Jag tycker den svenska versionen är mycket bättre.
 

Absolut. Jag lyssnade på plattan tre gånger på raken vilket aldrig har hänt med en Sabaton-platta tidigare. Det känns mer som svensk visa där texten kommer fram på ett helt annat sätt.
 

Jocke: Den tilltalar än mycket djupare.
 

Svenska språket är så uttrycksfullt i sig.
 

Chris: Orden får mer kraft i sig

Thobbe: När man får gåshud så är det från den svenska versionen.

Jocke: Så är det ju. Hur mycket vi än sjunger på engelska så blir det modersmålet man alltid kommer att hantera bäst.
 

Men det är inte alltid det funkar.
 

Jocke: Exakt. Och det är därför jag är osäker på om det skulle funka om det inte handlade om Sverige. Det kanske inte hade funkat om vi hade sjungit om brittiska och amerikanska soldater som går i land i Normandie.

Pär: Det sjungs om Sverige och det sjungs på svenska. Om vi skulle sjunga om Tyskland på tyska så skulle det säkert gå hem bättre även där.
 

Det ser man även i dagens filmer, och framförallt i dagens krigsfilmer. Filmen ”Undergången” är väl ett praktexempel på det vi pratar om. En film om Hitlers sista dagar i bunkern på modersmålet skapade ju någonting som gör att vi idag nästan kräver att filmer från andra världskriget ska anammas på modersmålet.
 

Jocke: Exakt!
 

Om vi går in på medlemsbyten så har det ju skett en del. Kom avhoppen som ett slag i ansiktet eller var det något som ni haft på känn under en längre tid?
 

Jocke: Mycket man säger kan misstolkas, men vi ville för olika helt enkelt vilket är synd, för jag är enormt stolt över dom tolv åren vi hade tillsammans. Daniel Myhr kom ju med 2005, men annars så är det tolv år som vi arbetade tillsammans. Men vi kom till den punkten att vi skulle gå skilda vägar helt enkelt.

sabaton-band-2012

Var det under skivinspelningen som det började märkas att en förändring var i antågande?
 

Jocke: Det var under inspelningen det började uppdagas.
 

Ville dom helt enkelt sluta att turnera eller vad blev den huvudsakliga orsaken?
 

Jocke: Jag vill helst inte gå in på detaljer. Om man säger någonting så kan det lätt misstolkas, och vi har kommit överens med varandra att inte säga någonting om detta, och det är någonting vi kommer att hålla fast vid. Vi vill inte bryta detta löfte helt enkelt.
 

Och då kommer tre nya medlemmar in istället. Hur lång tid tog det att hitta tre nya medlemmar?
 

Jocke: Det gick mycket fort. Alla var första val så att säga, så vi behövde aldrig gå vidare i processen. Allihopa var så otroligt taggade, så ur den synvinkeln så är vi otroligt lyckliga. Framför allt kul att killarna i ”Noctornual Rites” lånade ut sin main man så att säga.
 

Om jag vänder mig till er nytillkomna. Hur är det att komma in i ett band som har varit en sex manna enhet under en sådan lång tid?
 

Thobbe: Det är ett enormt ansvar. Nu måste vi visa att vi kan hålla kontakten med fansen, att vi kan fortsätta att bära fram det hela som dom gjorde med sex pers.
 

För nu har ni ingen keyboardist!
 

Jocke: Nej! Myhr har faktiskt spelat in all keyboard åt oss, för vi har ju inte vetat exakt i vilken utsträckning den här förändringen skulle bli. Så vi har inte hittat någon keyboardist ännu, så till vidare så får vi ha det lite tråkigt och köra det på tejp. Men det funkar bra. Det är ju ändå Myhr som har spelat in allt så det kommer att funka.
 

Vad tror ni att ni kan tillföra som nya i bandet?
 

Chris: En ny energi. Vi är så jävla taggade och hungriga. Svultna på metal helt enkelt.
 

Det var aldrig någon tvekan när ni fick förfrågan att komma med i bandet?
 

Chris: Nej. Det var bara att packa väskorna och infinna sig där. Det var inte så mycket att fundera på. Jag gick till chefen och sa att jag slutar jobbet nu, så nu drar jag.

Thobbe: Vi gjorde det båda. Jag gick till min chef och sa att så här ligger det till, nu sticker jag. Jag hade några dagar kvar, och jag har aldrig varit så glad på jobbet som jag var under dessa dagar.
 

Du Thobbe har ju spelat med Raubtier.
 

Thobbe: Stämmer!
 

Var det på första plattan eller?
 

Thobbe: Jag var inte med på själva plattan, utan jag kom med efter han som som hade spelat in basen. Så jag hängde med på turnén där. Så jag blev kvar i två år. Jag tror jag gjorde sista spelningen i december 2010.
 

Och du Robban! Var härstammar du ifrån?
 

Robban: Jag är härifrån Stockholm. Född i Falun, men nu bor jag här och är bandets nya trummis. Och jag brukar säga till folk att jag spelar på hälften utav alla plattor på Spotify. Det har aldrig gett mig en krona och ingen vet vem jag är.
 

Så man kan säga att du är studiomusiker.
 

Robban: Ja! Mer eller mindre. Jag har spelat överallt, hit och dit bara för att få spela. Focus har alltid varit att få spela trummor mer än något annat, och det har skett på bekostnad att min flickvän har fått mata mig ganska långa perioder.
 

Tror du att det kommer att betala sig nu då?
 

Robban: Alltså, jag är glad och stolt över att fått förfrågan. Det är en stor ära liksom.
 

Det här blir ditt första riktigt fasta band kan man säga som yrkesmusiker mer eller mindre?
 

Robban: Ja! Det kan man väl säga. Jag har inte ens tänkt på den biten. För mig var det intressant att få ett fast band. Att få hålla på med någonting med schysta snubbar, viket det visade sig vara. Det har funkat hitintills i alla fall. Och Elddopet blir ju i staterna. Det ska bli djävligt spännande. Det blir inte en svårare prövning än så. Överlever man det så är vi nog limmade till varandra.
 

Ni ska till staterna nu om jag förstått det hela korrekt?
 

Jocke: På söndag (8 april) går planet.
 

Och det är innan releasen på nya plattan?
 

Jocke: Japp! Vi skickar över förtrupperna helt enkelt. (Skrattar)
 

Ni förvarnar att nu kommer lejonet från norden!
 

Jocke: Nu kommer han! (Skrattar)
 

Är det inte lite vågat att åka över innan den nya plattan har släppts, eller är de inte lika kräsna på andra sidan Atlanten?
 

Jocke! Vi gör det för att det blir lite tajt att hinna med annars. sabaton-carolus-rex-cdTiden räcker inte till helt enkelt att turnera överallt om man säger så. Och vi märkte sist när vi var över och supportade Accept och Evergrey, att dom skriker efter headline-gig där nere, och bad oss att komma tillbaka så fort vi kunde. Och det är ju självklart att man tackar ja till att spela när man själv älskar att åka runt och spela överallt, så svårare än så var det inte. Och när vi nu åker över så kommer vi endast att ha singeln med oss i bagaget för att spela på turnén. Sedan få vi väl se om vi repar in någon annan låt från nya plattan under turnéns gång.
 

Hur lång blir turnén?
 

Jocke: trettiosex spelningar, så nästan två månader blir det.

Chris: Så det har gått fort. Men jävligt kul skall det bli. Jag känner mig så övertaggad. Så det ska bli grymt kul.
 

Vad är skillnaden på fansen i U.S.A och i Europa?
 

Pär: Dom känner oss inte lika mycket. Dom känner inte till oss, dom känner inte till vår musik på samma djup i och med att det egentligen bara finns en enda skiva utgiven sedan tidigare i Amerika, och det är ”Call To Arms”. Innan dess så gavs inte våra skivor ut i Amerika. Därav så har många fans upptäckt oss på den skivan. Och låtar som vi och våra fans i Europa tycker är självklara är inte lika självklara för dom. För många här så skulle det vara svårt att förstå hur man kan gilla Sabaton utan att gilla ”Primo Victoria” då dom kanske inte ens har hört den låten. Men i USA så är det fullt naturligt att man tycker att Sabaton är jättebra och man vet inte vad ”Primo Victoria är”. Så att där ligger väl en skillnad, och ska man hårddra det hela som en generell sak. Sen att det så klart finns die hard-fans där som är lika die hard eller mer än dom som finns i Europa som tidigare importerat skivorna genom obskyra underground mailorders för att få tag på udda Europeisk power-metal till staterna, så till en början fans det mycket sådant, men vi började etablera oss så folket fick upp ögonen för oss. USA har liksom blivit en liten ”Final Frontier”. När vi spelade in vår första skiva så visste folk att det kommer att gå bra i Tyskland, det kommer att funka här i Europa. Och sedan så sa folk, varning för England, varning för U.S.A, för dom kommer inte att tycka om er musik. Vi åkte till England, vi åkte tillbaka till England och vi åkte åter tillbaka till England igen och igen och igen, och till slut sex år efter vi varit där första gången så vinner vi ”Break through” i England. Det tog sex år och flera turnéer att vinna ”Metalhammer Awards” för årets genombrott i England. Vi får se om det tar sex år att få samma Award i Amerika, det återstår att se, men i alla fall känns det som att , gick det i England, och vi lyckades bevisa för dom människor som sa ”ni kommer aldrig att slå i England”, så ska vi göra vårt yttersta för att bevisa att det fungerar i Amerika också. Om det gör detta är en annan sak, men vi tänker i alla fall försöka.
 

Kul att ni nämnde England, för jag intervjuade Herman Li i ”Dragonforce” för ett par veckor sedan, innan jag visste att jag skulle intervjua er. Men han nämnde er som ett utav de roligaste banden att turnera med.
 

Jocke: Ja! Vi har haft jäkligt mycket kul ihop.

Pär: Det är ömsesidigt. Vi älskar dom också.
 

Han var här med den nya sångaren Marc Hudson. Jag skulle i alla fall sända en hälsning till er om jag någon gång skulle intervjua er, att han gärna turnerar tillsamman med er fler gånger.
 

Jocke: Som sagt, det är ömsesidigt. Mycket galenskaper där som vi har varit med om.
 

Ni andra! Har ni någonsin turnerat i staterna?
 

Chris: Nej det har vi inte.
 

Så ”Nocturnual Rites” har aldrig varit där?
 

Chris: Jo! Vi var faktiskt och lirade på ”Progpower” 2010. Men aldrig någon turné, Så det har bara varit någon enkel spelning här och där för oss, så det blir nytt och spännande.
 

Nu när ni gått ut med all ny information, har ni hunnit få någon reaktion ifrån fans under dagen?
 

Jocke: Ja! Självklart

Pär: Idag är ju en spännande dag då vi hade en premiärlysning på radion i morse. Så vi har idag emellan alla intervjuer allihopa suttit så mycket vi kan för att titta reaktioner på nätet, och det är ju fantastiskt bra. Sen har vi åkt runt och träffat media i olika länder, gjort promotion-resor, och vi har även haft lite möten med fan-clubs i olika länder och reaktionerna är helt fantastiska, så vi känner oss superstarka med nya skivan, och vi känner att det här är någonting fansen är supernöjda över. Alltså det här är den bästa Sabaton-skivan. Att det finns någon som kommer att säga annorlunda, absolut, det finns någon som kommer att säga att månen är fyrkantig också. Men att det här är den bästa Sabaton-skivan är någonting som de flesta kommer att hålla med om. Och därmed så står vi enormt starka och även fansen har visat detta. Det som är spännande det är att fans i andra länder som inte förstår svenska tycker att skivan är bättre på svenska, för att den känns mer genuin, mer äkta, mer ärlig, mer känsla i den. Och det har varit lite spännande, och många som när man har suttit med olika fan-clubs i länderna och spelat upp den och dom har suttit och säger ”Jag skulle vilja köpa den på svenska, sätta mig med texthäftet, läsa igenom texterna, översätta dessa ord för ord, och lära mig at förstå skivan. Det är vad jag ser fram emot just nu”. Så att det känns superroligt att att dom tycker att svenskan ger en annan dimension åt Sabaton.
 

Svenskan är ju ett oerhört uttrycksfullt språk. Det är som ryskan. När man hör visor från ryska vis-poeter så vill man höra det på ryska. Även om du inte fattar varenda ord så känner man den äkta innebörden på ett helt annat sätt.
 

Jocke: Jag fattar inte ett enda ord på ryska. (Skrattar)
 

Om man går på operan och lyssnar på Wagner, så vill man höra det på tyska och inte på svenska.
 

Jocke: Absolut. Wagner ska framföras på tyska och ingenting annat.
 

Du som ny trummis Robban, tycker du att du skiljer dig mycket i sound gentemot din föregångare?
 

Robban: Vi har båda växt upp i Falun, så vi har träffats och snackat en hel del trumisar, gått igenom tekniker och pratat en massa trix och sådant genom åren, så vi har mycket gemensamt. Sedan har vi mycket olikheter också. Så det kommer att bli en liten annan kryddning på trumspelet även om det i Sabatons fall finns vissa saker som man absolut inte kommer att ändra på, för det har så mycket med soundet att göra.
 

Men håller du inte med om att det är mer trummor än vanligt på den nya plattan?
 

Robban: Absolut! Verkligen! Så att för mig kommer det bli extra roligt att spela de nya låtarna. Det blir mycket trumlir helt enkelt. Det finns mycket utrymme till att göra saker. Framförallt titelspåret. Det måste vara alla trummisars våta dröm att få spela någonting sådant.
 

Ni som gitarrister! Ser ni att ni har någonting som skiljer sig i spelstil gentemot era föregångare?
 

Chris: Min spelstil skiljer sig oerhört mycket med Oskars och Rickards, eftersom att jag har suttit sedan barnsben och spelat. Jag började att spela gitarr när jag var sex år. Och det var allt från Steve Vai till Yngwie Malmsteen. Och sedan kom jag in i ”Nocturnual Rites” där det är oerhört mycket nittiotal. Samtidigt så sätter jag det gamla prylarna som de gjorde, och jag vet vad jag inte kommer att få ändra på, och jag vet var jag kan inflika med lite nya grejer, så det är bara att hoppas att fansen kommer att ta emot mig med kärlek.

Tobbe: Det kommer aldrig att låta exakt som någon annan, det går inte. Och jag kommer ifrån en likanande bakgrund. Jag började att nöta gitarr när jag var typ fjorton femton år. Man satt och nötte i åtta timmar per dag tills jag var tjugoett. Man tog endast en kaffepaus på en kvart sammanlagt under dessa åtta timmar, så man har ju liksom nött med ambition. Och det är gitarren som alltid varit i fokus på de plattor jag har gjort.
 

Är ni uppvuxna på samma ort? (Tobbe & Chris)
 

Tobbe: Jag är uppvuxen i Luleå.

Chris: Jag är från Gällivare. Sedan flyttade ner till Skellefteå, så gick jag estetiskt musikgymnasium där, för att sedan flytta till Umeå när jag hoppade med i ”Nocturnual Rites”.

Tobbe: Jag har också vandrat runt i länet. Jag har bott i Haparanda, Kalix, Piteå.
 

Det har ju alltid varit en liten hårdrocks-puls där uppe. Det har alltid kommit band därifrån som har blivit etablerade. Jag ska inom kort intervjua ”Raubtier” för att nämna ett exempel.
 

Tobbe: Jag och Hulkoff har växt upp tillsammans. Vi har alltid hållit på och traggla tillsammans. Ibland har vi gått samma vägar och ibland har vi gått skilda vägar, men vi har alltid mötts någonstans.
 

Ser ni redan nu att med den nya sättningen kommer det att ske nya stora musikaliska kliv. För även om ni utvecklats på varje skiva så har ni med nya plattan tveklöst rent musikaliskt tagit ert största kliv?
 

Jocke: Visst är det så. Men när det gäller låtar och sådant, så är det jag som skrivit varenda not som överhuvud taget spelats in.
 

Gäller det både text och musik?
 

Jocke: Text har jag och Pär skrivit. Och den saken ska vi inte ändra på, för det vill varken vi eller fansen. Sedan så vet jag att dessa herrar (Tobbe, Chris & Robban) kommer ha enormt stora friheter att förverkliga vissa drömmar i och med att de är så fantastiska instrumentalister. Jag gillar också att dom har lite utav två olika spelstilar där båda passar in perfekt och kompletterar varandra klockrent, så att ur den synvinkeln så kommer det aldrig att bli detsamma, tyvärr. Men ibland så sker förändringar. Jag är otroligt stolt över de tolv åren som varit, och det enda vi kan begära är att folk ger det en ärlig chans. Och jag är helt övertygad om att det här är minst lika bra.
 

Jag tycker inte att ni ska säga tyvärr, för personligen tycker jag att Sabaton behövde en förändring. Jag ska vara ärliga mot er och säga att när det gäller de föregående släppen så har jag endast lyssnat igenom albumet i dess helhet en enda gång. Det har räckt för mig helt enkelt. Går vi in på det nya alstret så har jag bara idag lyssnat igenom det i sin helhet tre gånger på rak, och jag måste säga att jag hela tiden hittar nya små musikaliska infallsvinklar och vrår för varenda gång jag lyssnat igenom plattan i dess helhet. Ni har vågat att leka med det stora, och det kanske beror mycket på Peter Tägtgren. Han är ju suverän att i detalj skapa en monstruös ljudbild, så jag börjar redan se fram emot nästa platta (Skrattar).
 

Chris: Jag tappade hakan direkt när jag fick höra nya plattan.
 

Blir det Europa efter USA-turnén?
 

Jocke: Yes! Festivalsommar.
 

Ni lirar väl på ”Sweden Rock” i sommar?
 

Jocke: Vi kör nationalsången på ”Sweden Rock” och sedan en två, tre låtar till eller något sådant.

Per: Så det blir ett kort set på ”Sweden Rock”.

Jocke: Sedan är det fullt gig på ”Metaltown”. Sedan är det Europa-gig. Och det blir bra många. Bara i Västeuropa pratar vi sextio gig.

Per: Vi snackar väl ungefär etthundra gig bara i Europa.
 

Sedan blir det väl ”Rockstad Falun”?
 

Per: Givetvis!
 

Det gör ni väl varje år?
 

Jocke: Det har varit så hitintills i alla fall.
 

Men ni är väl lite entreprenörer och är med bakom kulisserna när det gäller festivalens upplägg?
 

Jocke: Jag och Per var med och startade det hela. Idag är det väl Per som är mest engagerad när det gäller oss två. Men vi har alla med ett litet finger när det gäller bandbokningarna eftersom att många är gamla turnékamrater eller band vi känner på ett eller annat sätt.
 

Metaltown” är väl ingen festival som man automatiskt förknippar med Sabaton då den mest är känd för den tyngre metal-scenen?
 

Jocke: Jamen vafan! Vad kan vara brutalare än krig då? (Skrattar).

Per: Vi spelade där för två år sedan och det var helt fantastiskt, gensvaret var helt fantastiskt, och jag menar Sabaton går hem i många läger och bara för att det står en publik som huvudsakligen gillar tyngre saker kanske, så står det ändå en publik där som i grund och botten är hårdrockare. Vi går hem hos många av dessa, och det är ett sätt för oss att finna en ny publik istället för att hela tiden spela på samma ställen för samma publik och istället trötta ut dom. Att spela inför en ny publik kan man väl säga blev den största orsaken till att vi beslöt oss för att spela på ”Metaltown”.
 

{youtube}WZMY-YXLa38{/youtube}

Det genererar lite till nästa fråga. Jag pratade även med Herman Li i ”Dragonforce” om detta, att det finns en mani idag när det gäller att sätta musiken i olika fack. Det har under en längre tid och sker fortfarande en oerhört het debbatt om vad som ska definieras som power-metal. Jag vet att ni och de flesta andra band där ute inte gillar att sättas i olika fack. Men om ni var tvungna, i vilket fack skulle ni sätta Sabaton?
 

Per: Det är hårdrock med historiska texter. Det är det närmsta du kan komma. Att säga att vi spelar power-metal vore att säga i de flesta öron att vi spelar hårdrock med dubbla baskaggar, hög sång och sjunger om drakar. Det är det närmsta du kan ta det till. Jag har suttit och funderat väldigt länge på vad det finns för pipeline för Sabaton, eftersom att frågan har ställts i de flesta intervjuer under många år. Och det närmasta jag kan tänka ut är hårdrock med historiska texter. Om det inte tilltlar den som lyssnar, så är det så. Det kanske det inte gör för den som anser att vi spelar power-metal heller. Det kanske det inte gör om vi säger att vi spelar en mix utav Iron Maiden, Judas Priest, Saxon och Accept heller. Vissa har sagt att vi är war-metal, och vad är war-metal? Kanske vi om några år definierar det begreppet. I så fall så vore det någonting att man kan förklara om fem tio år när den så kallade war-metallen blivit en stor sak. Typ, hur låter war-metal? Jo! Det låter som Sabaton. Om man idag säger power-metal, så tänker man ”Helloween” och ”Gamma Ray”. Och kanske om några år när man säger war-metal så tänker alla Sabaton. Men vi är för unga ännu. Återkom om tio år så får vi se var det har hamnat någonstans.
 

Slutligen! Det är många fans som varit oroliga under dessa dagar med tanke på alla förändringar. Vad har ni att säga till dessa?
 

Per: Det vi vill säga är, ”Våga att tro på oss”. Den grundstomme som bandet alltid har varit, det är musiken. Den är helt intakt och har inte förändrats någonting förutom att det är nya bandmedlemmar. Det är fortfarande Jocke som skriver all musik och det är fortfarande Jocke som sjunger och som kommer att lyfta fram det hela. Detta är grundgrejen i Sabaton. Hade grundstommen varit att vi hade världens bästa gitarrist så hade det varit en annan sak. Men det är inte därför folket kommit att älska oss utan det är för musiken, och för den unika sång som bandet levererar. När du lyssnar på Sabaton om två år så kommer du inte att märka någon skillnad. Det är som en bild. Du kommer att se Jocke, för han är kvar och det låter så. Förändringar händer i alla band, eller i de flesta för att vara korrekt. Det är ytterst få band som lyckas vara intakta under hela deras existens och vi har hållit ihop i tolv år med samma manskap viket är mer eller mindre unikt.
 

Men sedan kan man inte komma undan med att det har skett en stor förändring. Det är ändå fyra sjättedelar som bytts ut!
 

Jocke: Det är också en sådan sak som när det blir en sådan omvändning att som sagt, tolv år har vi hållit ihop. Och pratar man med andra band så är det här en process som de flesta band går igenom någon gång. Och jag känner inte till något band överhuvudtaget så här på rak arm som har hållit så länge som vi gjorde. Det är nog snarare som så att det har varit mer som en utdragen process som gjort att vi hållit längre än många andra band, vilket vi är oerhört stolta över. I många andra band så börjas det bytas ut manskap redan efter ett eller två år. Så tittar man historiskt sätt på det hela så höll vårat längre än vad det bruka göra i vanliga fall.

Per: Vi har ägnat mycket energi på att just hålla det intakt. En energi som varit väldigt värdefull att lägga på det, men som till slut inte fanns kvar, och då gick vi åt olika håll.

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

NYHETER

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

X