VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
Snowy-Shaw-148-kopia

Intervju med Snowy Shaw

114 Shares

Snowy-Shaw-148-kopia
Snowy Shaw, alltid aktuell, men denna gången aktuell med sitt första egna livealbum som släpptes i början av året. Rocknytt var såklart nyfiken och ville veta mer och det här är vad Snowy har att säga om saker och ting. Så varsågod, här har ni, Snowy Shaw rätt upp och ner!

Så, först och främst, grattis till ett oerhört starkt livealbum. Blev det som du hade planerat?
– Tack & bock! Ja, Jo jag är själv väldigt nöjd med hur det tog sig ut och hur plattan låter.


Vad fick dig att göra den här spelningen, är det något du gått och funderat länge på?
– Man kan väl säga att det var många faktorer som ledde fram till att idén ploppade upp i hövvet på mig en sen December natt på Europa turnén 2010 med Therion.

Jag får ständigt frågor från fans och folk som säger saker som att jag borde återförena Notre Dame, eller börja lira med King Diamond alternativt Mercyful Fate igen, att Dream Evil inte är like kul å bra utan mig så jag borde jobba med dom igen, eller vi skulle dra igång Memento Mori eller Illwill etc etc. Och givetvis undrar många vad fan som egentligen hände i Dimmu Borgir eftersom dom tyckte att jag passade perfekt in där. Många gamla fans vill höra mig lira trummor igen medan många Therion fans enbart ser mig som sångare och har nyligen upptäckt att jag hade ett liv också innan Therion. Jag har ju som bekant lirat med många band i mitt liv och det är ju givetvis alltid kul att folk gillar det man gör men jag brukar förklara att det omöjligt finns tid att göra allt samtidigt och att jag inte är så sugen på att gå bakåt i utvecklingen, utan hellre tar mig ann nya utmaningar etc.

Då slog det mig plötsligt att jag skulle sammanfatta min karriär med att köra mina favorit låtar med alla dessa band jag varit involverad med. Och ju mer jag tänkte på det desto grymmare tyckte jag idén var, och det fanns egentligen inga som helst gränser för vad jag kunde göra inom detta nya svin coola unika koncept, vilka ni kommer att bli varse framöver.

Jag tänkte att jag kommer att behöva riktigt grymma musiker för detta och kontaktade genast Niemann som jag tidigare lirat med i Therion och min gamla trumslagarpojke Mannequin från Notre Dame som båda älskade idén och hakade på direkt.

Till min fasa upptäckte jag att folk inte begrep vad jag hade i åtanke eller såg vilken otrolig potential en sådan show skulle ha. Men så är det ju när man bryter ny mark och gör något ingen annan gjort förut, då har ju många visionslösa individer problem att föreställa sig det hela. Snowy-Shaw-All-Star-Band-17-kopiaDetta är lite av The story of my life och förmodligen en av anledningarna till att jag inte begriper mig på folk, lika lite som dem begriper sig på mig. Så tillsammans med min tour manager Mr Peach och Edward på Live Nation kom vi i Februari fram till att jag helt enkelt måste göra ett showcase gig som filmas och spelas in så att vi kunde visa upp det hela för dem som inte förstår min idé och vision.

Det hör också till saken att jag under flera år tänkt dra igång min egen solo grej, men retligt nog verkar det alltid komma nåt emellan och jag får helt enkelt inte tiden att räcka till. Eftersom jag ju måste tjäna pengar också som den fria frilansmusiker och multikille jag är. Men detta nya koncept skulle bli en bra kickstart tänkte jag.

Det fanns även häpnadsväckande kommentarer som etsat sig fast i skallen på mig som också låg till grund tillsammans med alla dessa andra faktorer. Jag syftar på när jag under en period 2009 behövde tjäna ihop mina på XXX förlorade pengar och lirade rock & metal covers runt om i norden med cover bandet Nyfiken Gul, varpå folk ofta kom fram efter gigen och sa ” fy fan vilket jävla bra hårdrocksband ni är, jag känner igen många utav era låtar och jag hör er ofta på radion” personen i fråga syftade då på “våra” låtar som ‘Highway to Hell’, ‘Livin’ on a Prayer’ och ‘Heaven’s on Fire’ etc… I min egen lilla bubbla till värld framstod detta uttalande som att personen måste vara utvecklingsstörd eller nåt, fast detta är ju bara ett exempel av åtskilliga. På det stora hela om man nu bortser från kalenderbitare och andra hårdrocks nördar som studerat sig till fakta om vem som mickade upp baskaggarna på ‘Spellbound’ med Tygers Of Pan Tang, så skiter folk, inklusive jag själv, i vem som faktiskt skrev låten i original, så länge bandet på scen lyckas underhålla en och får en att glömma sitt trista liv för en stund.

Nu är det ju så att jag egenhändigt har skrivit både text och musik på över hälften av låtarna jag lirade på giget och övrigt material är saker jag antingen sjungit eller spelat in på studio och live platta, lirat eller turnerat på med original bandet och är i största allmänhet förknippad med, vilket jag anser ger mig legitimitet att lira dem även på egen hand. Fast å andra sidan om jag vill köra ‘4 Bugg & en Coca Cola’ med Lotta Engberg på nästa gig, så gör jag väl det. Det är mitt band och jag gör vad fan jag vill.

Hur mycket hade du förresten planerat? Vad jag förstått hann ni inte repa så mycket som ni kanske önskat?
– Hahaha! Vi kanske skall låta vissa saker vara osagt. Jag hade avsatt 3 heldagars rep, men vi stötte på lite problem på vägen. Jag har nog fan inte repat kontinuerligt 2-3 ggr i veckan sen 1987 och är van vid sammanhang med proffsiga musiker som själva gör hemläxan och sen förvissar man sig i stort sett bara om att man är samstämda och överens. Det är ju liksom så man gör av logistiska och praktiska skäl, så har jag gjort ända sen King Diamond och Mercyful Fate tiden, och t.ex. med Therion medverkar jag enbart på repetition om högst en dag då vi kör igenom allt typ 2 gånger innan en turné medan musikerna repar ihop sig vid ett par tre tillfällen. Det kan verka lite lite för den oinvigde och det kanske inte är optimalt men det brukar fungera utmärkt, under förutsättning att alla gjort hemläxan och lirar i samma division.

Hade det inte varit för att Kristian Niemann och Mannequin De Sade III är sådana djävulskt duktiga och lyhörda musiker hade det inte fungerat alls, fast jag hade å andra sidan inte anlitat dem om dom sög heller. Minns hur Manne med gråten i halsen frågade precis innan vi skulle upp på scen ” Hur fan slutar ‘I Want You to Want Me’, vi har ju aldrig ens spelat igenom den en endaste gång”. “Ja, jag får väl gestikulera, kolla bara på mig så löser det sig” sa jag halvt sinnesjuk av stress och sömnbrist. Och det gjorde det, men det var så mycket lösa tyglar den kvällen att påstå att man hade kniven mot strupen är en klar underdrift, mer som 19 bajonetter upp i röven! Den absolut tyngsta bördan ligger ju på mig som håller i allt och agerar kapellmästare, om man nu får använda ett sådant bögigt ord i detta sammanhang, hahaha!

Det visuella i showen, jag antar att allt är ditt påhitt som vanligt men hade du några speciella tankar runt utformningen?
– Jo, allt är ju mina idéer och påhitt. Om utformningen har något speciellt budskap eller dylikt, kan jag inte svara på, jag försöker bara förverkliga dem idéer jag tycker är tuffa och som jag själv skulle vilja ha sett. Som jag i stort sett egenhändigt knåpar ihop utefter dem förutsättningar som finns och vad som är praktiskt genomförbart.

På tal om budskap eller så i samband med utformningen, när jag designade och byggde all dekor och rekvisita till Therion’s ‘Gothic Kabbalah’ turné så bestod scenen av tre podier vilket den kristna sångerskan tydligen hade problem med, då hon ansåg att det symboliserade Fadern, sonen och den heliga anden, och tvär vägrade medverka på turnén om inte detta ändrades. Snacka om långsökt ursäkt för att dra sig ur ett jobb. Om du nån gång undrar varför jag hatar religion…

Var det något moment i showen du inte fick till som du ville och var det något som inte lämnade planeringsstadiet ens?
– Ja du, detta är ju bara en bråkdel av mina idéer och vad jag hoppas kunna förverkliga framöver. Det var en del idéer jag antingen skrotade i sista stund, mycket på grund av att jag helt enkelt inte hunnit med. t.ex så byggde jag med hjälp av Mannequin ihop träkonstruktionerna till de hängande pukorna mitt i natten till själva gigdagen. Även vissa detaljer som jag så här i efterhand tycker jag borde skrotat. Jag jobbade dag & natt i 3 månader för att få ihop allt inför denna show, och då menar jag verkligen ALLT, även sånt som normalt sett arrangörer, promotors, managers, ljud tekniker etc etc skall, brukar och bör ansvara för.

Vad är framtiden för ‘Snowy Shaw Band’, är det ett fungerande band eller något du kommer plocka ihop för stunden när det vankas livegig?
– Jag är inte över förtjust när man lägger till ordet “Band” efter ledarens namn generellt sett, men vi kan säga att världens bästa band består av trumschlagerpojken Mannequin De Sade III och über gitarristen Kristian Niemann, från respektive Notre Dame och Therion. Sen har jag en ny tjejbassist som även är med och tjoar i micken emellanåt, men hon är en så länge hemlig…

Detta är mitt permanenta band kan man säga, men inför ett kommande gig i höst då Niemann är upptagen tvingas jag hitta en lämplig kompetent stand-in, vilket jag gjorde i en god vän som jag lirade tillsammans med i Dream Evil…

Vankas det fler livegig förresten eller var det här en engångsgrej, något du behövde göra för att rensa lite i systemet? Jag antar att det kanske är en pengafråga också, men om erbjudanden kommer?
– Absolut, håller precis på och kollar över och förhandlar med ett par riktigt bra erbjudanden från festivaler i sommar och höst, tillsammans med mina boknings agenter Live Nation och Dragon Productions, men precis som du säger så är det ju mycket en pengafråga på flera plan. Jag har tyvärr tvingats tacka nej till en del erbjudande då det helt enkelt inte är ekonomiskt genomförbart att leverera denna typ av show med en sådan liten budget eller för att scenen helt enkelt är för liten. Sen är det lite svårt att motivera ur den ekonomiska aspekten att för mig strunta i den planerade 6 veckor långa turnén med Therion i Latin Amerika mellan Maj-Juli för att istället lira 2-3 festivaler i Europa med egna bandet Snowy Shaw.

{youtube}n3tG5w8bjbM{/youtube}

Vankas det kanske en skiva med eget nyskrivet material också? Eller är det något som ligger på tok för långt fram i tiden?
– Njae, inte direkt så långt bort. Bokade precis tid för en 2 låtars test mix hos Bohus Studio till mitten av April, fast detta är egentligen en annan lite speciell grej som jag inte kan avslöja så mycket mer om i detta skede tyvärr.

Tillbaka till skivan, är den helt live? Jag hörde att det var massa strul med inspelningarna?
– Jo du, jag å Andy (La Rocque) slet som djur i studion med att försöka reparera det som klantskallarna som spelade in ljudet hade fuckat up. Fråga mig inte hur dem lyckats med detta konststycket, men det var läckage in på samtliga instrument kanaler med min lead sång förutom på självaste sång kanalen där det endast låg ett lågt brummande knaster. Så till slut såg vi ingen annan utväg än att jag fick dubba upp lead sång ovanpå i låtarna medan mellansnack etc fick vara som det var, vilket man kan höra skillnaden på om man lyssnar noga.

Hur gick du, eller bandet, tillväga för att välja ut låtlistan? Är det bara dina personliga favoriter eller valde du lite ur publikperspektiv också? Vilken låt är din personliga favorit och vilken var roligast att spela live?
– Det kändes verkligen helt fantastiskt att få köra dem gamla Illwill låtarna som aldrig förr spelats live, som’ Whether With or Without’ som jag skrev och spelade in 1993 (ett antal år innan Meshuggah’s ruggigt uppmärksammade ‘Bleed’ där dem uppenbart låtit sig inspireras, om man skall uttrycka sig lite fint)

Vad det gäller låt urvalet så är det lite både och, först och främst mina egna favoriter men samtidigt väger jag in vissa val ur ett publikt perspektiv som du säger, och jag vill ju försöka köra åtminstone en låt med alla band som jag lirat med och förknippas med, och som jag tror mig veta att folk vill höra. Beror ju lite på sammanhanget och vilka som gästar också, min målsättning är primärt att underhålla folk och ge dem en grym upplevelse. Vi körde t.ex. ‘Sleepless Nights’, som ju var mitt första framträdande med King Diamond i videon 1989, men personligen tycker jag den är lite väl 80-tals hair metal för min smak. Men men, det blev ju en kul grej eftersom Andy, Hal, Mike & jag alla från King Diamond var på plats, och jag tyckte det var en kul idé att låta Hellinor agera Queen Diamond i make-up och top hat. Hade fan inte repat ihop eller ens lirat den låten för egen del på över 20 år, men det gick ju OK och var skit kul.

Var det någon låt du hade velat ha med men som inte funkade av en eller annan anledning?
– Nä, det kan jag inte påstå. Återigen Niemann & Mannequin är ju såna grymma musiker och det är därför jag valt ut dem, och själv löser jag ju det mesta också. Det kräver en otrolig bredd och kompetens för att kunna lira och bemästra alla dessa stilar. Inte minst med sången, och även om jag kanske inte är världens främsta härmapa.., (hahaha, skönt 70-tals ord btw!) så kan jag ju variera mig så pass att låtarna blir igenkännbara och trovärdiga ut ifrån mina egna villkor och förutsättningar.

‘The End’, den var inte ursprungligen planerad att framföras va? Låten ligger som video på Youtube och min tanke är att det var en relativt spontan hyllning till din bortgångna vän?
– Jo, så var det. Mitt i den vansinniga stressen och planeringen av detta mastodont gig bara en vecka innan, så sitter jag på telefon å bråkar med några struliga T-shirt tryckare/leverantörer och får ett mess från min fru att jag måste ringa omedelbart. Hon meddelar då att min bästa vän har hittats död. Inte för att död någonsin kommer lägligt men det kunde knappast ha varit ett sämre tillfälle för min egen del. Ens bästa vän går bort en vecka innan ens livs viktigaste gig.

Mitt i djupaste sorgen bara nån natt innan så fick jag plötsligt idén att jag ville göra nån slags hyllning för att hedra minnet av min bäste och äldste vän Glam-Micke som varit polare sen vi var 14-15. Just denna låt som jag skrev åt Dream Evil 2002, strax efter min farsas död, passade perfekt tyckte jag. Låten hette i original ‘My Friend’, fast det tyska smått konservativa metalbolaget insisterade på att den titeln inte var metal nog, så till sist ändrade jag då titeln till ‘The End’. Sedermera får min egen version heta ‘My Friend/The End’.

{youtube}IIrQMBXZnHo{/youtube}

Så jag skred hastigt till verket och mailade min snabbt inspelade Photobooth version till ett gäng tänkbara gemensamma musikerkompisar till mig och Glam-Micke. Killarna i Hardcore Superstar och vissa andra band var antingen upptagna i studion eller bortresta på turné, men i slutändan blev det Kee Marcello och Simon Roxx från Easy Action och eminenta cover bandet Nyfiken Gul, som jag överlåtit till Micke då istället började lira bas och sjunga i Dimmu Borgir. Skönt career move btw, hahaha!

Det kändes otroligt starkt att framföra denna låt live till Micke’s minne, och det var enormt svårt att hålla tårarna borta, men jag tycker den blev mycket bra. Anledningen till att den hittills inte funnits med på plattan ‘Snowy Shaw is Alive!’ beror enbart på att Kee’s manager satte stopp för det och hotade mig med en fet stämning, något som ju verkar vara deras specialitet. snowy-shaw-live-cdMer än så bör jag nog inte säga, förutom att låten kommer finnas med på den kommande vinyl utgåvan och re-releasen innan sommarn.

På tal om vänner och gäster, var det någon du ville ha med i showen som inte ville eller hade tid?
– Jo, Gary Thain var ju död tyvärr, så jag fick ta Hal Patino istället, minst lika bra, och betydligt coolare, och levande… Skämt åsido. Mikkey Dee skulle ju medverkat, men var tyvärr tvungen att backa på det bara några dagar innan eftersom Dave Grohl hade hört av sig och ville ha med Motörhead på sin USA turné. King var ju av förklarliga skäl inte i fysiskt kondition att göra det, medan Messiah inte ville ta ledigt från sin vanliga kneg en halv fredag eftermiddag… Men men, det går fler tåg och det kommer bli många kul gästinhopp framöver..

Sigourney Weaver hörde av sig förresten, och blev väldigt besviken när jag vänligt men bestämt förklarade att hon inte uppfyllde kriterierna då hon varken lirat med Mercyful Fate, Memento Mori eller nåt av dem andra banden… Så jag bad henne ringa Jim Jidhed från Alien istället!

När kan vi vänta oss att dvdn ligger på skivdiskarna, finns det något datum spikat?
– Nix, jag har beslutat att den får vänta tills jag gjort fler coola gig och har mer filmat material. Nog för att åtskilliga typ pissade ner sig av glädjeextas på giget i Göteborg, men för egen del måste jag göra den Live DVD som jag själv skulle vilja se, vilket betyder att jag vill även ha med kul å cool “behind the scenes material” och låtar från flera olika och coola gig, samt studio jox och lite annat smått & gött! Jag skräddarsyr ju min live show för att vara en otroligt underhållande live show för både ögon och öron, och det är verkligen nåt att skåda minst sagt, men oavsett, så vill jag inte ge ut en 2 timmars DVD rätt upp och ner från ett endaste gig. Risken finns väl för övrigt att dem skivdiskar du nämner ej längre existerar då den väl släpps,.. om typ 2 år.

Kommer dvdn innehålla något mer än konserten, har du något bra bonusmaterial i bakfickan?
– Jo, precis som jag sa. Har lite sköna fylle klipp på Ralf Gyllenhammar då han gurglar pung på Mats Levén… lite sånt blir det nog också.Hahaha!

Sen ett par frågor från övriga skribenter på Rocknytt; När ska du ta tag i din blogg på Rocknytt igen?
– Hahaha! Lovar högt å heligt, att dra igång igen, men som läget är just nu, och ganska ofta faktiskt, så har jag så jävla mycket bollar i luften att jag knappt hinner sova. eller ligga med min fru…

snowy-header-net-500
Enligt bloggen hatar du andra människor, är inte det bara en image?
– Oj då, har jag försagt mig nu igen… Varför skulle jag vilja framställa mig själv så, om det nu inte var sant? Jag kan inte påstå att jag har nåt behov av att försöka verka hårdare, tuffare eller mer misantropisk än vad jag är.

Saken är ju den att jag ju älskar lika mycket och hårt som jag hatar. Låter förmodligen som en obstinat 15 åring som försöker hävda sig, men tyvärr är det sant. Jag vet inte om det är nån slags diagnos eller så, men det är antingen eller, svart eller vitt, hat eller kärlek, allt eller inget, med det mesta för mig. Och dessutom, visst fan finns det för många puckade idioter i världen, det kan väl ingen förneka? Jag blir dagligen så förbannad över orättvisor och skit i världen att huvudet näst intill exploderar och jag kan inte begripa folks passivitet och struts beteende inför skiten.

Å andra sidan är jag också den gladaste och snällaste. Förmodligen är detta beteende nån slags bokstavskombination som ju nu är så populärt, men jag vill definitivt inte bedöva mig med nån medicin så att denna eviga berg å dal bana istället blir nån slags sävlig grå väg , även om jag kanske skulle må bättre och leva längre då, som nån slags lallande likgiltig zombie.

King Diamond på Sweden Rock, får vi se dig göra ett gästinhopp?
– Tyvärr, jag är på turné i Latin Amerika då, annars hade gärna gjort det.

Vad hände egentligen med XXX, tog det någonsin slut på eländet och finns det någon framtid för bandet?
– Hmmm, finns det någonsin ett slut på eländet? Förutom lobotomering eller döden då. Hahaha, jag skojar bara! Jag måste säga att jag är otroligt jävla nöjd med plattan XXX ‘Heaven, Hell or Hollywood?’ Riktigt bra platta oavsett genre, men i synnerhet om man gillar glitter/glam rock som osar 70-tal Sweet, Suzi Quatro, KISS med ett stänk av punk rock etc. Jag hade länge varit sagolikt trött på de negativa och deprimerande vibbarna i mycket metal. De framstod och kändes som ett enda krystat självändamål. Jag hade ett enormt uppdämt behov av att skriva och lira enklare positiv rock i dur, så låtarna och texterna bokstavligt talat bara rann ur mig. Men kanske främst är jag stolt och nöjd för att jag, och jag betonar detta, att JAG lyckades styra upp och få ihop hela grejen och plattan med många kreativa lösningar trots alla enorma problem. Fast detta hade ej fungerat utan assistans av gitarristen och studio teknikern Xhris.

{youtube}xSUTx7xfjsM{/youtube}

Tyvärr så har Xhris nu varit försvunnen från jordens yta i ca 3 år, efter att han blivit sol & vårad och blåst på allt han ägde, inklusive bandkassan/budgeten och därmed mina pengar för alla utlägg och omkostnader under ett helt år av stenhårt 24/7 arbete efter det att plattan till slut var klar, med promotion, förhandlande med skivbolag, boknings agenter, distributörer etcetera världen över.
Hans försvinnande innebar även avbokade video inspelningar och turnéer som resultat som jag jobbat röven av mig för att få till. Sen kom ju även själva livet emellan och Rob är förutom Sveriges bästa tatuerare, nu även stolt två barns far och aktiv i ett annat sleaze/glam band som heter Danger och jag har ju mitt skit. Så svaret på din fråga om det finns nån framtid för XXX, är “njae, vet ej”, jag har nog slutat hoppas faktiskt.

Synd, för jag tycker hela konceptet var klockrent med mängder av roliga bra idéer, Snowy-422och jag har redan skrivit massor av nytt grymt material till XXX och det finns massvis kvar where that came from, så att säga. Finns ju egentligen inget som hindrar att jag kör XXX själv, eller en platta med dem låtarna under egna namnet framöver. Vi får väl se…

Vad hände egentligen med S&M, ditt projekt med Mats Levén?
– Minns inte riktigt faktiskt om jag skall vara ärlig. Vi hade ett otroligt bra teamwork som låtskrivare ihop Mats & jag, som jag aldrig upplevt förut faktiskt. Vi båda sjöng och lirade det instrument som man för tillfället hade i handen, utan några ego hang up grejer eller bestämmelser om vem som skulle göra vad, bara vi gjorde bra musik liksom, det var det som räknades.

Jag tror dock i slutändan att det blev lite väl diffust i vilken riktning saker skulle ta vägen och jag tröttnade väl lite på den långa resans gång och valde att dra mig ur till sist, pga av brist på tid och så småningom avtagande intresse. Mats har fortsatt lite på samma tema och stil med en tilltänkt solo platta, vilken jag lagt trummor på härom året. Låter verkligen skit bra, jag hoppas han får det färdigt snart.

Vad har du på G härnäst?
– Gus G ? Mr lustig kurre här, men faktum är väl att jag ska bygga scendekor åt Gus och hans band Firewind i dagarna, när jag hinner. Vid midnatt nu i natt öppnar min nya website & webshop, med betoning på den senare. Jag har fixat och trixat som satan med detta under lång tid nu och är äntligen klar! Check it out www.snowyshaw.net I övrigt, så är min plan att jobba på att spela in egna musiken och styra upp fler gig, ge ut min super deluxe limited edition vinyl live album och en hel del annat smått å gott . Therion håller också på med nytt och det blir en del turnerande under året. Dessutom firar ju Therion 25 års jubileum i år.

OBS: För att fira att Snowy Shaw fått igång sin webshop (Ill)will han låta en lycklig vinnare få en t-shirt ur hans webshop
Klicka här för att komma till tävlingen.
 

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter