Mean Streak berättar om nya plattan

Foto: Carina Granath

Nu släpper svenska Mean Streak sitt fjärde album ”Blinde Faith” och jag fångar Peter Andersson, grundare av bandet, för en kort intervju dagarna innan släppet i Sverige och övriga Europa den 2:a juni.

Hur länge har ni jobbat med skivan?



-Den har vi jobbat med i två år från och till. Jag började skriva på den här plattan när jag bodde i Spanien, då hade jag lite mer tid. Jag tog med mina studieprylar när jag flyttade dit. Jag hade tid att sitta och skriva att testa lite utan att behöva göra en massa annat.

-Då bestämde jag mig också tidigt för att dra tillbaka hela våran grej till det vi gjorde från början, nämligen renodlad klassisk Heavy Metal. Vi hade en utvecklingskurva på de tre skivorna vi gjorde som gick lite mer åt det softa hållet. Så nu kände jag att nu ville jag tillbaka till det vi gjorde på första plattan. Därför var det ganska många ideer som förkastades innan det blev de låtarna som faktiskt kom med.

Blev det som du hade tänkt?

-Ja faktiskt! Och det kom ju sig av att jag skrev allt material så jag har ju ingen annan att skylla på. Det hade ju varit konstigt om jag varit missnöjd med mina egna låtar, ha ha! Så jag är nöjd. Men det är klart att det var lite tudelat. Hade den inte fått bra recensioner hade man ju stått där med skägget i brevlådan. Så lite nervös var jag, men sen när det blev så mycket positiv respons så kändes det skönt.

Det innebär alltså att har man lyssnat på och gillat Mean Streak sedan ni startade så kommer man att känna igen sig?

-Ja det vill jag verkligen påstå! Det är renodlat det som vi har gjort och det som vi ska göra. Det är klassisk Heavy Metal. Inte så mycket experimenterande, utan det tvingar in en i någon form av ram som gör att det låter som Mean Streak ska göra.

Vad har du själv för favoriter från skivan?

Jag gillar en låt som heter ”Retaliation Call” och en som heter ”Animal in me”. ”Retaliation Call” har en liten politiskt touch. Jag driver en tes om att många av de terrordåd som vi ser nu har bottnat i en konflikt om landsgränser eller om religion. Men idag är det nästan bortglömt av många som utför dåden. I stället handlar det om personliga vendettor, ren hämnd. Det är en massa små mikrokonflikter som skapar vad vi nu kallar för terrorkrig. Det är egentligen ett krig mot en massa enskilda människor som kan göra allt det här hemska genom att ”gömma sig” inom ramen för terror. Det finns inte någon stark ledarperson längre, ingen general som kan blåsa i trumpeten och säga att nu är kriget slut. Det är också det som gör att det är nästan omöjligt att stoppa. Musikalisk blev den också bra. Jag gillar den!

– ”Animal me” utgår från att jag läste en artikel om Hagamannen, våldtäktsmannen som härjade länge i Umeå. Det visade sig att han var en vanlig arbetare som blev helt galen varje gång han gick ut och festade med polarna och våldtog kvinnor på vägen hem. I den här artikeln läste jag att han tagit en lite äldre kvinna och släpat henne ut på älven som var täckt med 70 cm snö. Och då började jag tänka att ”hur fan är det en möjligt rent fysiskt att genomföra en våldtäkt under sådana förhållanden”? Och då kom jag in på det här att det måste vara en annan del av hjärnan, reptilhjärnan som tar över, för en normal människa skulle aldrig kunna göra något sådant. Så det blev något djuriskt för mig. Den är liksom skriven ur hans synvinkel på något sätt.

Är det viktigt för dig att texterna har någon form av substans när du skriver?

– Ja, jag försöker ha någon form av substans i det. Även om det är en låt som handlar om kärlek så att det inte bara blir hjärta och smärta. Nästan alla, även jag, har gått igenom någon form av separation och det är jävligt tufft när man är mitt i det. Det är det som ”Caught in the Crossfire” handlar om. Jag vill inte skriva folk på näsan med mina texter utan försöker lämna ett visst utrymme för tolkning. Till exempel ”Settle the score” kan vid första anblicken handla om någon som ska vara tuff och cool och åka och slå någon på käften men egentligen handlar den om att göra upp med sig själv. Sen om folk lägger energi på att verkligen lyssna på texterna eller bara väljer att skråla med är ju helt valfritt. Det är mer en känsla som man är ute efter i låtarna, ibland blir det lite klyschigt men det är ju faktiskt så livet är.

Något annat som du känner att du vill lyfta fram om skivan?

– Max Norman har haft en otrolig inverkan på den här plattan. Även om han kom in sent i processen och ”bara” lade slutmixen. Han sa till mig tidigt att han tyckte att jag skriver jättebra låtar och att jag gärna fick använda honom som ett bollplank. Det stärkte ju naturligtvis mitt självförtroende. Så jag skickade lite låtar till honom och det slutade med att vi spelade in två av låtarna igen efter att han tyckt att det var ett par saker som vi borde tänka på. Och det sjukaste var att det var de två låtarna som även vi själva inte var 100 % nöjda med. Han fångade upp det direkt. Så han hade en stor impact på hela plattan, det blev på något sätt så mycket mer på riktigt när han kom med. Han är ärlig och fantastiskt musikalisk och jag har stor respekt för honom.

– Fredag den 2:a juni så ska vi ha lite release på en festival i Tibro. Det är Andys hemstad så det blir nog mycket polare därifrån.

Så nu har jag två fredagstips till er: Lyssna på Mean Streaks nya platta och ta en tur till Tibro på kvällen! Det är inte alltid man känner att just Tibro är det självklara fredagsnöjet men den här veckan är det helt rätt!

Relaterat:

NY VIDEO: Mean Streak – Retaliation Call
2017-09-08 – Magnus Byström


Ämnen

mean streak

Elise Pavicic

Skribent

CHEFREDAKTÖR

ANNONSANSVARIG

WEBB/SOCIALA MEDIER

Rocken är inte död!

Är du sugen på ny musik?
Här hör du de bästa rocklåtarna just nu!
Listan uppdateras varje fredag.

104 Shares
Share102
Tweet
Buffer2
X