Intervjuserien ”Inför Sweden Rock 2017” fortsätter och nästa band ut är Treat där Rocknytts Johan Hagberg fick ställa några frågor till bandets gitarrist Anders Wickström.
Treat släppte sin debutskiva ”Scratch And Bite” 1985 och under senare hälften av 80-talet fanns de hela tiden med och släppte bra plattor. ”The Pleasure Principle” (1986), ”Dreamhunter” (1987) och ”Organized Crime” (1989) är klassiska album inom svensk hårdrock. Bandet försvann under några år för att återkomma med full kraft 2010 i och med släppet av plattan ”Coup de Grace”. Förra året släppte bandet ”Ghost Of Graceland” och för bara några veckor sedan kom bandets första livealbum ”The Road More Or Less Traveled”.
Hej Anders. Hur är läget?
-Jodå det är bra. Lite problem med björkpollen men annars inga problem. Vi kom tillbaka från Japan för några dagar sedan.
Dina funderingar inför Sweden Rock?
-Vi har spelat där ett par gånger tidigare och senaste gången var 2013. Det har varit skitkul varje gång. Denna gång spelar vi sent på kvällen och det kommer bli perfekt trots att vi spelar på en mindre scen (4Sound Stage, lördag 10/6 22:15). Vi ser fram mot detta på riktigt och det är alltid roligt att vara på Sweden Rock då man träffar en massa människor. Det värsta som kan hända är att det slår om till ”vinter” och blir svinkallt på nätterna.
Ni har som sagt spelat på festivalen tidigare och vad tror du det beror på att festivalen fått sitt goda anseende världen över?
-Helt enkelt för att det är en trevlig festival som ligger oerhört trevligt till om vädret är med på noterna. Sweden Rock fyller en funktion mellan klassisk rock och nya band. Det blandas i och med detta åldersmässigt och det blir nostalgi men även nutid. Att Sweden Rock nischar sig som de gjort gör också att de är bättre än andra festivaler i Europa. De får alltid över intressanta band från Usa och man kan varje år göra sin egen ”Bucket List” av band som man av någon anledning aldrig såg när det begav sig.
Vilket band ser du fram mot att se mest på årets festival?
-Tyvärr hinner jag inte se så mycket detta år men det är samtidigt inte så mycket att göra åt. Hade jag varit på plats som vanlig besökare så hade jag kikat på Aerosmith, Alter Bridge och Rival Sons.
Ni har precis släppt er första liveplatta. Varför blev det inte gjort förrän nu?
-Det har inte funnits intresse från skivbolagen tidigare. Vi hade med en live-DVD 2007 när plattan ”Scratch And Bite” återutgavs men tidigare har det varit helt ointressant från framförallt svenska bolag. Det finns en hel del saker inspelade och mellan våra studiosläpp vore det roligt att släppa lite liveplattor.
Och när vi då är inne på bandets karriär så undrar jag hur länge du tror Treat kan finnas som band?
-Just nu tycker vi detta är så skojigt så vi har en klar syn hur vi vill att framtiden ska se ut. Som musiker går man mycket på inspiration och det är fantastiskt kul att skriva nya låtar. Skulle det i slutändan visa sig att det inte finns något gehör inom bandet så lägger vi ner verksamheten.
Men vi har aldrig varit så sammansvetsade som nu och det är mycket Pontus Egbergs (bas) förtjänst som kom in i bandet och spred positiva vibbar. Det är skitkul att spela just nu men samtidigt så måste vi leva med den realistiska synen att vi ska klara av att göra det också. Vi blir inte yngre och så länge vi kan framföra vår musik på ett bra sätt så kommer vi att göra det. Jag tycker även det är värdefullt att pyssla med det här.
Senast vi pratades vid (inför Sabaton Open Air 2016) så pratade vi om polariseringen i världen samt hur extremhögern går framåt i Europa. Nu smällde det i Manchester för några dagar sedan och Kansas har ställt in sin spelning på Sweden Rock för att amerikanska myndigheter anser att Europa är ett osäkert ställe att vistas i. Hur tänker du kring dessa saker?
-Jag tycker det är fruktansvärt. Det övergår mitt förstånd och jag kan inte ta in det riktigt. Undrar vad man tror att man kan uppnå? Jag har själv en dotter som är 14 år som går på konserter så det är klart man börjar fundera. Det är så ondskefullt så det är svårt att sätta ord på det. Att komma in på en konsert med en spikbomb känns helt makabert. Det måste till bättre koll vid insläppen.
Att amerikanska band ställer in spelningar i Europa förstår jag dock inte. Det känns verkligen som ett svepskäl i fallet Kansas. Hela situationen har spårat ur och det känns bara för jävligt. Jag jobbar själv med ungdomar och jag försöker få dessa ungdomar att bete sig mot andra människor som de själva vill bli bemötta. Allt är bara sorgligt men jag vägrar känna rädsla.
Som avslutning så skulle jag vilja ställa en fråga om vilken livekonsert som är den bästa du sett genom alla år?
-Ser man endast till hårdrock och Heavy Metal så är Judas Priest på Hovet 1984 ohotad etta. Bandet var så förbannat tajt efter att de turnerat i Usa med plattan ”Screaming For Vengeance”. Bandet hade precis släppt plattan ”Defenders Of The Faith” men de spelade endast ”Freewheel Burning” från den plattan.
Den bästa konserten alla kategorier är dock U2 på stadion i Stockholm sommaren 1993. Det var deras Zooropa-turné och jag minns att det var jag och Mats Levén som var där. Det var så bra så vi fick inte fram ett ord när vi gick därifrån. Det var verkligen en magisk kväll.
Med detta tackar jag dig Anders och jag önskar lycka till på Sweden Rock Festival.
-Tack själv. Sweden Rock blir kanon.
