Thobbe Englund

Thobbe Englund: ”Kings Of Metal” med Manowar är tidernas bästa hårdrocksplatta.

Foto: Effie Trikili

Thobbe EnglundFoto: Effie Trikili

När man bor i Dalarna och är hårdrockare så brukar man kalla Sabaton för Dalarnas Finest. På deras egen festival Sabaton Open Air förkunnade bandet förra året att gitarristen Thobbe Englund skulle hoppa av bandet.

Nu är Thobbe aktuell med sin platta ”Sold My Soul” och jag fick för Rocknytts räkning träffa Thobbe för att prata om kommande plattan, tiden i Sabaton och en massa annat.

Det är den 25 januari och det tar mig lite mer än en timme att ta mig till Falun där norrlänningen Thobbe Englund numera bor tillsammans med sin fru Marie. Jag hinner inte ringa på förrän Thobbe står i dörren och välkomnar mig och den som kommer och hälsar på mig när jag klivit in genom dörren är parets katt som heter Yngwie ”Vrakletarn” Englund. Katten har helt enkelt fått namn efter favoritgitarristen.

-Vill du kaffe?

Jag svarar ja och efter att ha svurit en aning åt att det ska vara så förbannat svårt att ta sig in i kaffepaket så börjar kaffet droppa i bryggaren och vi sätter oss vid köksbordet. Det är en fullständigt avslappnad gitarrist som sätter sig mitt emot mig och det första han säger är:

-Jag är fruktansvärt gigsugen.

Och innan jag hinner fråga så får jag berättat att den 27 mars åker Thobbes band på turné som uppvärmare till Bloodbound i cirka två veckor.

-På den svängen ska jag även spela gitarr med Bloodbound eftersom deras gitarrist Henke inte kan medverka på grund av något projekt eller skola som jag inte minns. Det kommer att bli jäkligt drygt men samtidigt oerhört kul. Deras nya platta flörtar med både Sabaton och Twilight Force så den ska man inte missa. Tyvärr kommer jag att missa de kalla ölen samt att duscha i varmvatten som medlemmarna i mitt band får göra.

Nya plattan heter ”Sold My Soul” och jag märker att det finns massor med influenser i musiken. Jag hittar en del Judas Priest där och lite Black Sabbath där som kryddas med lite Ghost i låten ”I Am”. Vad tror du om mottagandet?

-Mottagandet har redan varit bra bland de som hört musiken men jag känner mig nervös också eftersom det är väldigt annorlunda mot det folk är van att höra med Sabaton. Just nu är det dock bara positiva reaktioner där man tycker att det är häftigt att jag går ”back to basic” så att säga. Om de yngre fansen till Sabaton hakar på detta så kan det definitivt öppna dörrar för band som Judas Priest och Deep Purple bland yngre människor. En kul grej när vi pratar om Judas Priest är att någon tyckte det var skitkul att Sabaton fått med Rob Halford som gästsångare på ”All Guns Blazing” som ligger som bonusspår på ”The Last Stand”. Den sjunger jag så det känns som ett relativt bra betyg.

Inspelningen då? Hur avlöpte den?

-I stort sett all musik är satt på första tagningen om det inte strulade riktigt ordentligt. Det finns låtar på plattan där vissa partier låter lite surt men vi behöll det ändå för att känslan ska vara att det är på riktigt. Det finns så många band just nu som vill ha perfektion i allt de gör och perfektion tar bort känslan tycker jag. Det handlar om att få till så perfekta trummor som möjligt tex där dynamiken försvinner helt. I min värld är en sådan inspelning jättetrist.

-En video är inspelad också. Det är låten ”Trägen Vinner” som är inspelad i ett sandtag i Borlänge. En kul grej kring denna video är att min fru Marie var lite bekymrad inför inspelningen. Hon menade att ni har väl repat in låten nu. Låten är dock inspelad playback som alla andra promotionvideos J

Ja du är känd för att spela på känsla och improvisera dina solon. Just detta faktum blev en liten akilleshäl när Sabaton spelade in DVD’n på Sabaton Open Air 2015. Berätta lite om detta.

-Det var den gången någon glömde trycka på den berömda inspelningsknappen, ha ha ha. Någon hade bestämt att någon skulle tala om för någon att han skulle tala om för någon att trycka på knappen och så blev det bortglömt. Sånt här händer men det mest trista var att vi den kvällen gjorde en av våra tio bästa spelningar sen jag började i bandet. Vi var verkligen ”in the moment” som det heter och naturligtvis var det jävligt trist för lite av magin försvann eftersom vi spelade in det hela igen i studion.

Jag har själv hört hur det blev att låta när knappen inte trycktes in och jag förstår att det var tvunget att repareras. Och det var här det blev lite bökigt när du skulle försöka minnas dina improviserade solon från konserten eller hur?

-Ha ha ha ja det blev lite knepigt. Samtidigt så gjorde vi det hela på ett ärligt sätt och i slutändan så blev ingen lurad.

Hur kom det sig att det blev Sabaton för dig?

-Perioden innan var mörk. Mitt ex lämnade mig och jag jobbade deltid som busschaufför. Jag bodde i en 3:a som kostade exakt lika mycket som jag fick ut i lön. Livet var skit helt enkelt. Då hörde Hulkoff (Raubtier) av sig och talade om att ett av Sveriges tre största hårdrocksband behövde en ny gitarrist. Jag hoppades så jäkla mycket på att det skulle röra sig om In Flames och besvikelsen var rätt stor när jag fick höra att det handlade om Sabaton. Jag hade inte hört bandet och jag och brorsan satte oss ner och kikade på lite klipp på Youtube. Jag tyckte musiken var kanon men rösten sådär. Brorsan sa att jag skulle hoppa på tåget och jag sa att jag skiter i det.

Jag vaknade dock dagen efter och tänkte efter och det slutade med att jag tackade ja. Jag träffade Jocke och Pär och vi klickade direkt. Jag åkte hem och packade mina väskor och flyttade till Falun. Jag träffade frugan och jag hamnade i ett band med ett bra tänk. Det var nolltolerans mot droger och alkohol var förbjuden när vi jobbade.

Om du jämför Falun med Norrland. Hur är dina intryck av ditt ”nya” hem?

-Det är ganska lika. Falun påminner om Piteå storleksmässigt och man känner de flesta som är i samma sfär. Det är också betydligt enklare här för avstånden till allt är mindre. I Norrland är det tex 13 mil enkel resa mellan Luleå och Haparanda och det kräver då en väldig planering om man pysslar med musik.

Raubtier turnerade 2009 och då åkte vi bil från Haparanda till Hultsfred. Det var inte så kul. Visst är Norrland hemma men jag trivs väldigt bra i Falun och jag kommer inte att flytta tillbaka till Norrland.

Chris Rörland gick med i bandet samtidigt som dig och det blev en väl häftig diskussion när ni var på andra sidan Atlanten vid ett tillfälle. Berätta lite om det.

-Det som hände var att det hela drevs till sin spets. Det handlade om praktiska saker. Det var saker som hur miljön var på bussen tex och till slut så blev det bråk. Jocke försökte avstyra men en kille i crewet sa att de måste få det här ur världen. Detta hände på en trottoar i Montreal och förra året så hamnade vi på precis samma ställe fyra år senare. Vi tog då varandra i hand i stället för att slåss. Mycket reddes ut den där kvällen i Montreal 2012 och Chris är som min andra bror och han är en sagolik gitarrist.



Det var ingen kukmätartävling vem som var den bäste gitarristen av oss om nu någon har trott det.

Nej och en sådan tävling skulle du inte ha mycket att säga till om heller.

-Ha ha ha nej precis. Chris är en suverän gitarrist med en briljant teknik.

Om vi ändå pratar gitarrister. Vilken är din förebild?

-Utan att tveka så är det Yngwie Malmsteen. Att med en vanlig strata och nästan ingen dist få till det ljud och den musik han skapade är otroligt. Han hade en passion och hunger som gjorde att jag fastnade för honom i samma sekund som jag lånade hans instruktionsvideo på biblioteket 1991. Jag köpte även Rising Force debut för tjugo spänn av en kompis och jag var såld. Jag sket i skolan och jag sket i att dricka folköl och åka moped också. Jag satt åtta timmar om dagen och övade på min gitarr.

Tyvärr så är Yngwie idag en skugga av sitt forna jag och jag skulle vilja att han slutar envisas att producera sina plattor själv. En utomstående producent skulle kunna hjälpa Yngwie tillbaka till en del av det han var. Allt fram till ”Facing The Animal” är hur bra som helst och att katten heter Yngwie ”vrakletarn” Englund är inte så konstigt J.

Handen på hjärtat Thobbe så lämnade du ett av världens största hårdrocksband. Varför kände du dig klar med Sabaton?

-Man glömmer bort hur stort det är. Det hela tog dessutom fart på riktigt när vi gick med och plattan ”Carolus Rex” släpptes. Jag hade tänkt en del på det och jag följer alltid mitt hjärta och jag gör inget om jag inte känner mig 100% säker. Det var oerhört känslomässigt och det var när vi var förband till Iron Maiden i Finland som jag berättade för Jocke och Pär. De visade förståelse men efter spelningen var det mycket tårar.

När vi sen hade spelat på Sabaton Open Air förra året var vi lipsillar allihop och då behövde vi en kvart efter spelningen för oss själva innan någon annan släpptes in i logen. Sabaton har alltid haft ett speciellt förhållande till sin publik och jag tar med mig en massa positiva saker. Det är helt enkelt en skön atmosfär och man är en person i en stor familj.

Samtidigt så är det åldersrelaterat naturligtvis. Man ligger ute mycket på vägarna och man har inget hem förutom med ”flocken” som åker med på turneérna. Och visst börjar man tänka på barn och hus också.

Och nu är det dags att bege sig ut på vägarna med ditt eget band. Det blir viss skillnad på de ställen ni ska spela på antar jag om man jämför med de ställen Sabaton besökte?

-Självklart är det så. Det blir många mindre ställen som man kommer att känna igen när Sabaton var ute och turnerade 2012. Publikmässigt blir det betydligt mindre och det är en naturlig konsekvens av beslutet man tagit. Det ska bli kul att spela på ”Backstage” i München med ett eget band cirka fem år efter att man var där med Sabaton.

Skivbolaget heter Metalville och det är även det en väsentlig skillnad jämfört med Nuclear Blast där Sabaton huserar. Hur är hjälpen från det nya bolaget?

-Ganska bra hjälp. Det är en bra organisation med bra kontakter där man visar handlingskraft. Det är ett litet bolag med inte så många band och man känner sig prioriterad om man är en mindre artist.

Den 25 februari är det releaseparty på Kings Arms i Falun. Du och ditt band kommer att spela upp plattan i sin helhet och mingla med de som kommer att vara närvarande. Vilka har du med dig i bandet?

-Johan Grandin spelar trummor. Keyboarden sköts av Elon Andersson och den som hanterar basen heter Roland Westbom. Det blir som sagt mingel och inte så att vi kommer att stå på en scen och spela live. Jag uppmanar alla att ta sig dit.

Om vi avslutningsvis går tillbaka till nya plattan ”Sold My Soul” så undrar jag vilken din favoritlåt på plattan är och dessutom vilken du tror blir roligast att spela live?

-Favoritlåten just nu är ”I Am” och när det gäller livebiten så känns ”It Burns” som en mycket bra livelåt.

Jag brukar ofta fråga mina intervjuoffer vilka deras bästa livekonserter varit så jag undrar vilken konsert Thobbe Englund håller som den bästa han sett? Dessutom så undrar jag vilken som är tidernas bästa platta?

-En av mina starkaste upplevelser är en konsert med Judas Priest i London 2003. Det var dessutom inte under konserten utan under deras soundcheck när de gör en sjukt bra version av ”The Sentinel”. Ripper Owens var sångare i bandet då. Som hel konsert så måste jag säga Europé på Lulekalaset 2005. Ett hungrigt band som då precis hade gjort comeback. Bra energi och karisma.

Den platta jag skulle ta med till en öde ö om jag bara får ta en är definitivt ”Kings Of Metal” med Manowar. Den har allt och därför är det tidernas bästa hårdrocksplatta.

Här börjar hungern sätta in och vi tar Thobbes bil ner på stan i Falun för att käka. Pizza funkar alltid och det är fortfarande en avslappnad gitarrist som efter måltiden tar mig i hand och tackar för denna eftermiddag. Själv sätter jag mig i bilen och åker hem till Sunnansjö funderandes på att det där releasepartyt på Kings Arms kan bli riktigt trevligt.

Johan Hagberg
Skribent

Ämnen

sabaton | thobbe englund

Relaterade artiklar

343 Shares
Share340
Tweet
+11
Buffer2
X