The Struts: Det är en grym resa och vi sitter fortfarande på tåget

10 Shares

[media-credit id=13 align=”aligncenter” width=”500″]thestruts-srf2016-500px[/media-credit]

Det är Sweden Rock Festivals andra dag, solen skiner högt över Sölvesborg när vi får chansen att träffa ett av de fräschaste namnen inom rock n’ roll idag, nämligen The Struts.

Bandet bildades 2009 och kommer ursprungligen från Derby i England. Tidigt under 2015 flyttade bandet till USA och L.A. och har på kort tid blivit ett av de mest omtalade nya banden på den amerikanska musikscenen. När vi träffar dem på svensk mark är de redo för sin Sverigedebut på just Sweden Rock Festival.

Först av allt, hjärtligt välkomna till Sverige, det är första gången ni är här, hur känns det?
– Det känns bra, även fast vi gick upp väldigt tidigt och inte har hunnit äta något säger banders frontman Luke Spiller, det känns fortfarande lite som igår natt, haha. Men det känns grymt, av alla nordiska länder har vi bara spelat i Bergen i Norge än så länge, så det är skitkul att komma till Sverige och speciellt Sweden Rock.



 Ni kom precis till Europa från en stor USA-turné. Hur har turnén gått?
– Den pågår faktiskt fortfarande, vi har bara tagit ett ”break” nu och flygit över till Europa för lite gigs. Det har varit som en berg och dalbana det senaste året med spelningar över hela världen så vi har faktiskt inte hunnit att stanna upp och tänka på hur det har varit, det är bara fantastiskt. Jämför man med där vi var för två år sen, när vi inte visste hur många som skulle dyka upp eller om ljudet skulle vara skit eller inte så är det en så skön känsla att nu kunna gå in på spelställen och festivaler och veta att man har ett bra team som jobbar stenhårt runt omkring sig, som respekterar en och ger en fantastisk ljud nästan varje kväll, det är ett privilegium. Sen ska vi inte glömma publiken som är grymma. Det är en grym resa och vi sitter fortfarande på tåget.

Ni har ju faktiskt flyttat till staterna nu från England, hur kommer det sig?
– Ja så är det, i alla fall nästan. Vi har ingen fast adress i USA än så länge, men vi bor och utgår därifrån nästan hela året. Vi har gjort oss av med våra lägenheter därhemma, så nu bor vi hemma hos våra föräldrar när vi är i England. Det känns ovärt att betala för något du bor två veckor i på sju månader, haha. Men det är absolut i USA vi spenderar mesta delen av vår tid och även där vi satsar mest. Det är ju ändå den största marknaden i världen och när allt kommer omkring så kan den engelska musikbranschen och scenen vara lite dryg och nedsättande, så vi tänkte ” fuck it” och det har verkligen lönat sig. Vi har fått så mycket därifrån i form av låtar spelade på radio och allt så det känns dumt att inte fokusera på USA just nu. När vi fortfarande bodde i England så brukade vi åka runt i en gammal Volkswagen Transit. Sen flög vi över Atlanten och plötsligt hamnade vi i en stor jävla nightliner, det är ju pojkdrömmen!

Ni fick chansen för ett par år sen att öppna för The Rolling Stones på Stade de France i Paris för 80.000 tusen människor. Det om något måste ju varit pojkdrömmen. Ni hade väl knappt släppt er skiva då?
– Haha, det var faktiskt veckan innan vi släppte skivan! Frankrike var det första landet där det började gå bra för oss. Vi hamnade på B-spellistan på radiostationen VFM och speciellt Paris tog emot oss med öppna armar. Så vi hade spelat en del och börjat göra ett namn för oss där när det ursprungliga förbandet drog sig ur i sista sekund, två veckor innan spelningen. Så av en slump kom vårt namn upp och lyckligtvis så gillade Stones oss. Det var en ära.

 Luke, du sjunger på senaste Mike Oldfield skivan, hur var det att göra något som är ganska långt ifrån det du vanligen gör?
– Det var grymt, en väldigt häftig upplevelse. Under den tiden jobbade vi i The Struts stenhårt på våran skiva och det var nästan uppfriskande att ta ett steg därifrån och jobba på ett annat projekt, med en producent-legend som Steve Lipson (Jeff Beck, The Animals). Det var skönt att bara gå in i studion och inte behöva bry sig om att skriva låtar, utan jag behövde bara ta in vad de ville med låtarna och försöka förmedla det med min sång. Jag lärde mig väldigt mycket genom att jobba med Steve, han gjorde underverk för min röst och skulle man jämföra den skivan med vår (Struts), så tycker jag man hör hur dynamiskt han lärde mig att sjunga på Mike’s skiva. Sen var sessionmusikerna fantastiska, vi hade bland annat Leland Sklar (Michael Jackson, The Doors, Phil Collins) på bas. Det gjorde inte skivan sämre direkt.

Du är ju faktiskt också den enda sångaren som har sjungit alla låtar på en Mike Oldfield skiva.
– Haha, ja det visste jag faktiskt. En annan rolig grej var att jag var 25 när vi gjorde skivan och det var hans 25:e jävla skiva. Vilket sammanträffande!

Så har ni några planer på att komma tillbaka till Europa och göra egna headlinespelningar, eller ligger allt fokus på USA?
– Vi skulle verkligen vilja göra det, men det beror lite på hur länge vi kan fortsätta turnéra på denna skiva. Vi funderar just nu på att släppa en video till vår tredje singel i USA och vi vill verkligen att den ska gå lika bra som de andra två singlarna har gjort där så mycket fokus ligger där. Men denna sväng vi är på nu är lite som en förspaning för att ta reda på vart vårt publik finns i Europa och om det är värt att komma tillbaka hit och satsa hårt, vilket jag tror att det är.

Har ni några planer på att spela in nytt material eller är det fortfarande ”Everybody Wants” för hela slanten?
– Vi håller på och skriver låtar lite hela tiden under tiden vi är ute och turnerar. När vi signade vår deal med vårt nya skivbolag Interscope och återutgav ”Everybody Wants” (Skivan släpptes även 2014 av EMI) så ville vi ha med fyra nya låtar på skivan men det kändes som att materialet hade utvecklats för mycket för att passa in på debuten. Det positiva med det dock, är att vi har typ tio färdigskrivna låtar att välja mellan till nästa skiva som ni inte hört än. Vi satsar på att försöka ha det mesta av den nya skivan klar till slutet av året, för vi vill att det bara ska fortsätta att rulla på och inte stanna upp.

Dock så finns det ändå ganska mycket liv kvar på denna albumcykel. Vi har bland annat gigs bokade i Japan och många fler i Nordamerika. Så än finns det inga officiella planer på en uppföljare, men vi har som sagt mycket på gång och vi känner oss privilegierade att kunna fortsätta turnera så mycket som vi kan.

Hur ser skrivarprocessen ut för er, skriver ni alla låtar tillsammans eller är det mer uppdelat så att bara en/några skriver allt?
– Vi har egentligen ingen formel för hur vi skriver låtar. Oftast brukar jag (Luke) och Adam (gitarr) skriva majoriteten av allt material under låtskrivarsessioner i studion på två-tre dagar. Sen gör vi demos på låtarna och sitter på dem ett tag för att verkligen få dem att bli färdiga innan vi tar in Jed och Gethin (bas resp. trummor).

Adam flikar in: – I början så var det mer instängt mellan Adam och mig men nu har vi tagit in fler låtskrivare och röstar även mer om hur låtarna ska vara i bandet, lite vad som funkar för alla eller inte.

Luke: Precis, så det funkar bra. Adam är mycket bättre på ackord och ackordföljder än vad jag är, medan jag är väldigt bra på att komma på strukturer och att skriva text, så vi kompletterar varandra väldigt bra. Som en låtskrivarduo är vi väldigt starka.

Tack The Struts för tiden ni tog att göra intervjun med oss på Rocknytt. Vi ser fram emot att se mer av er i framtiden!

  

10 Shares

Relaterade artiklar

RELATERADE ARTIKLAR

VIDEOPREMIÄR

VIDEOPREMIÄR
VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!