INTERVJU: Wardrunas Einar Selvik – En stor del av tiden gick ut bara på att leta och bygga instrument

einar-selvik-dscf6619Foto: Anna Fabbri

Rocknytts Niklas Webjörn har haft ett långt och intressant samtal med Wardrunas frontman Einar ”Kvitrafn” Selvik, som förutom Wardruna även varit djupt involverad i projektet Skuggsjá och TV-serien Vikings.

Wardruna har nyligen släppt Runaljod – Ragnarok, som är den tredje och sista skivan i Runaljod-trilogin vars första delar är Gap var Ginnunga (2009) och Yggdrasil (2013). Trilogin, som baserar sig på den äldre futharken, har varit något av ett mastodontprojekt för Einar Selvik. Utmaningarna har varit många, och bland annat inkluderat trakterande av ovanliga instrument och instrumentbyggen. En del definierar musiken som folkmusik, ambient, eller blackened folk, det är hur som helst inte lätt att definiera den speciella musik Wardruna skapar.

Wardruna bildades av Einar Selvik och Kristian Espedal redan under tiden de var med i det legendariska black metal-bandet Gorgoroth – då var de förstås mer kända under namnen Kvitrafn och Gaahl. (Selvik spelade på Twilight of the Idols 2003, samt det minst sagt skandalomsusade livedokumentet Black Mass Krakow 2004, släppt på DVD, 2008). På sång finns även Lindy-Fay Hella, som tidigare samarbetat med bland andra Röyksopp. Övriga musiker i Wardruna varierar i antal beroende på omständigheterna.



Nyligen bildade Selvik dessutom projektet Skuggsjá tillsammans med Ivar Björnson från Enslaved. Skuggsjá behandlar 200-årsjubileet av den Norska konstituionen, och de livespelningar bandet gjorde föranledde inspelningen av en skiva som släpptes tidigare i år.

Selvik har även ett förflutet i bland andra Dead to This World, Sahg och Jotunspor. Den breda allmänheten känner förmodligen inte till dessa band, men däremot har de troligen hört musiken från TV-serien Vikings, som till stora delar komponerats av Selvik.

Berätta om inspelningen av nya Wardruna-skivan Runaljuod: Ragnarok.

Hela trilogin utgår ju från ett koncept som går ut på att tolka de urskandinaviska runorna i musikalisk form. Tanken är också att att tolka runorna utifrån deras egna premisser, vilket innebär att man får överväga vilken typ av instrumentering, ljud eller språk som krävs. När det gäller just den här skivan så krävde det kreativa konceptet att vissa delar spelades in inomhus, medan andra delar är inspelade utomhus. Det som kanske kan tyckas mest exotiskt på den här plattan, när det gäller instrumentering, är nog låten Isa där vi lät hämta upp is som vi spelade på.

I Norge finns det en årlig festival som heter Isfestivalen, och där förekommer det bland annat att man tillverkar olika instrument av is. Eilif Gundersen har varit deltagare i fesitvalen flera gånger. I fjol var vi där uppe och spelade in lite isljud. Så ja, det är faktiskt riktiga ljud av is man hör på skivan. En annan sak vi gjort är att vi tagit bronsluren i bruk igen. Det är ju ett gammalt skandinaviskt instrument med trettiofem tusen år på nacken, och som på många sätt är väldigt speciellt. Vi har till exempel bronslur på låten Urur, som betyder uroxen, närmare bestämt den Nordeuropeiska gamla uroxen. Och det är ju faktiskt uroxens horn som man menar att luren ska efterlikna.

Det är ju ett enormt arbete som lagts ned på den här trilogin. Hur känns det nu när allt är klart?

Hahaha! Ja… alltså, det har varit en väldigt lång resa, det har det. Bara det att lära sig alla instrumenten, och att fördjupa sig i olika slags historiska studier. Det har varit både akademisk och konstnärlig fördjupning under hela projektet. Jag har arbetat med några av de främsta runologerna och historikerna i norden. Jag var nyligen på Oxford University och berättade om mitt närmande till runorna och om tillämpningen av instrumenten. Men för att svara på din fråga, så känns det väldigt speciellt att vara färdig med ett projekt som jag startade för femton år sedan. Många av idéerna som blivit förverkligade först nu är faktiskt tio till femton år gamla.

Innan du var med i Gorgoroth alltså?

Ja, och medan jag var med i Gorgoroth. Jag började ju 2000 och slutade 2004, så ja, Wardruna fanns faktiskt redan samtidigt som jag spelade i Gorgoroth

Så hur och när kom de första idéerna som till slut blev Runaljod-trilogin? Detta måste väl varit någonting som du och Gaahl diskuterade en del under tiden Gorgoroth? Kändes det som ett naturligt steg för er att ta – från black metal till den här typen av fornnordisk musik som Wardruna spelar?

Jag kan förstå att det kan upplevas som ett stort steg, om man ser det utifrån. Och ja, det är ju ett stort steg, men samtidigt har jag ända sedan jag var barn haft en enorm fascination för den äldre traditionella musiken och kulturen. Jag hade nog egentligen gått och grunnat på det här väldigt länge, haft en vision om det som till slut blev Wardruna. För mig, personligen, så var Gorgoroth bara ett arbete som skulle göras, men det var aldrig något som kopplade på ett mer personligt eller djupare plan. Det var en bidragande orsak att jag startade Wardruna. Jag ville göra något som jag kände betydde något för mig. Och jag blev starkare och starkare i min övertygelse. När jag började utarbeta hela det här konceptet så var Gaahl en mycket viktig sparringpartner. Vi delar samma intresse för fornnordisk historia och traditioner.

erik-selvik-peter-besteFoto: Peter Beste


Ett redan klassiskt fotografi av Gorgoroths ”Kvitrafn”.

Gaahl, eller Kristian Espedal som han egentligen heter, är ju känd för de flesta som sångare i Gorgoroth och God Seed. Men vem är Lindy-Fay Hella?

Lindy har gjort mycket. Allt från Röyksopp till beställningsverk med stora jazzartister. Väldigt varierat, men mycket electronica. När jag såg henne live så blev jag hundra procent säker på att hon måste vara med i Wardruna. Hon är helt unik.

Kan du berätta om de andra medlemmarna?

Antalet medlemmar varierar. Vi är sex till sju medlemmar oftast, och på scen kan det ibland vara så många som tolv-tretton. Några har varit med ända sedan starten. Den sättning vi har nu har varit i stort sett konstant i ungefär tre år.

Du har ju letat efter äldre instrument, till och med tillverkat egna och dessutom lärt dig att spela dem från grunden, vilket måste tagit ganska mycket tid. Vilket instrument skulle du säga var svårast att bemästra?

Just nu är det ju stort med reenactment (historiskt återskapande), men när jag startade i början av 2000-talet så var det väldigt svårt att hitta information. Det fanns några i Sverige som höll på med tagelharpa och liknande instrument. Det tog mig sju år ungefär. En stor del av tiden gick ut bara på att leta och bygga instrument. Att lära sig att spela är hela tiden en pågående process. Jag vet inte vilket som var svårast. Tar man sig bara tid så går ju det mesta bra.

Jag skulle vilja fråga lite om Vikings. Det är ju en oerhört populär serie. Hur viktigt har Vikings varit för Wardruna när det gäller att etablera bandnamnet?

På en kommersiell nivå har det varit viktigt. Samtidigt var Wardruna ett ganska etablerat namn redan innan Vikings. Men det är klart att Vikings massiva användande av Wardrunas musik har haft en enormt positiv effekt. Det är ju miljoner tittare som ser varje avsnitt. För mig personligen har det varit ett väldigt spännande projekt att vara med på. Bortsett från att de använder Wardrunas musik så är jag ju även med och specialskriver soundtracket.

Du har även varit med och agerat som skådespelare i serien. Hur var det?

Ja, jag har varit med två gånger hittills. Det var en fin upplevelse. Man märker direkt att det är en väldigt stor produktion som är van vid att hantera stora mängder människor. Jag känder mig väldigt välkommen, och flera av skådespelarna har jag haft väldigt god kontakt med även efteråt. Jag brukar bli kontaktad när det behövs specialskriven musik, som till exempel till en begravningsscen eller liknande. Ibland arbetar jag direkt med skådespelarna. Gustaf Skarsgård har jag haft ganska mycket god kontakt med. Det är en otroligt trevlig man.

Och du kommer att fortsätta samarbetet med Vikings?

Ja, det tror jag. Så länge jag har tid och de önskar så… Det är ju ett oerhört spännande projekt jag är en del av. Jag är glad ifall jag kan bidra till att göra den lite mer nordisk, mer autentisk. Serien har ju fått lite kritik för att den inte är historiskt korrekt.

Ja, jag funderade just på det. För dig som är historieintresserad så måste det väl vara lite frustrerande emellanåt. Exempelvis så finns det en stad som heter Kattegatt…

Hahaha, ja jag vet.

Jag har ju själv växt upp vid Kattegatt, och det är ju ingen stad, utan vattnet mellan södra Norge, Halland och Danmarks öar Jylland och Själland. Jag har för mig att det dessutom var först på 1600-talet som Holländarna på skämt döpte området till Kattegatt, som betydde ungefär ”kattlucka”, ett ord som illustrerar att det rör sig om en smal remsa farvatten.

Haha, ja, men serien är ju definitivt inte gjord för att underhålla historienördar som mig. Den är skapad för en marknad. Hur som helst så är ändå Vikings ett steg i rätt riktning. Även om den är full av fel, så finns där mycket som är rätt också. Serien har ändå bidragit till en mer nyanserad bild av vikingkulturen. Det handlar inte bara om skitiga barbarer som dräper varandra. Här finns mer nyanser, mer fokus på familjelivet och så vidare, och det tycker jag är bra.

En helt annan fråga. Kommer Skuggsjá att göra något mer framöver? Eller är ni klara nu i och med projektet med 200-årsjubileet av den Norska konstitutionen?

Vad ska jag svara på det? Jag kan säga som så här: Dörren står öppen. Både Ivar och jag sätter värde på att samarbeta med varandra. Det var en väldigt bra upplevelse. Helt klart finns det en möjlighet att vi gör något mer tillsammans. Jag hoppas det i alla fall. Ja, dörren står som sagt öppen.

Ni spelade ganska nyligen in en video till låten Raido uppe i norra Norge. Kan du berätta något om det?

Regissören är en finsk man vid namn Tuukka Koski, och är en fotograf som är baserad i New York och Helsingfors. Han var faktiskt en Michelin-kock som sadlade om till fotograf, och som nu blivit ganska känd. Vi började samarbeta i samband med att han hade gjort en film för en restaurang i Norge. Den var helt fantastiskt bra, så jag fick genast ett mycket gott intryck av Tuukka och hans proffsiga sätt att jobba. Idéerna bakom Raido har jag haft i många år, och jag gjorde en chansning och frågade Tuuka om vi kunde göra något av det hela.

Raido är ju det urnordiska ordet för att resa, eller rida. Texten är baserad på en gammal rundikt. Man kan säga att allt redan var klart, allt fanns så att säga i texten. Jag hade en väldigt klar vision av vad jag ville ha, och vi började ganska omedelbart att leta efter passande miljöer att filma i. Det var en väldigt fin process och en positiv synergi som jag tror att alla som var involverade kände av, och det tror jag även att de som ser videon känner. Det var ett hårt arbete, och jag är väldigt stolt över resultatet.

Jag skulle vilja fråga något om Wardrunas livekonserter. Mitt intryck är att de erbjuder en slags helighet, eller mystik om man så vill. Jag kan på ett sätt se en likhet mellan det Wardruna gör och vad en del nyare black metalband gör på scen. Jag tänker bland annat på Acherontas, Cult of Fire och Batushka som på olika sätt använder sig av en slags ceremoniell mystik som genomsyrar scenframträdandena. Det känns inte som om det är en image för Wardrunas del, utan på fullaste allvar. Är det något du håller med om?

Ja det stämmer i allra högsta grad. Det kan kanske upplevas som teatralt av en del, men så är det inte. Det är på fullaste allvar. Från hjärta till hjärta. Något som alltid har varit viktigt för mig när det gäller Wardrunas liveframträdanden är miljön, själva rummet, som måste komplettera och förstärka musiken. Därför är jag alltid väldigt selektiv med vilka konserter jag gör och inte gör. Jag tror att många människor som inte går i kyrkan eller i en moské, eller vad det nu kan vara, inte heller får uppleva heliga rum och ceremonier. Jag tror folk har behov av det.

Menar du att Wardrunas konserter fyller ett behov i ett sekulariserat samhälle?

För mig handlar det om att skapa ett slags neutralt rum, där det i just det ögonblicket är allvar och helighet som gäller. Där kan du själv fylla tomrummet med vad du själv vill. Jag tror att det som framför allt genomsyrar Wardrunas musik är Naturen. Jag tror att folk känner att de kan anknyta till det, och att de känner att de är en del av något som är större än de själva.

wardruna_gudvangen_2010_01

Hur förhåller du dig personligen till religion? Är du troende? Är det något du vill prata om?

Troende?… Jag är nog en andlig människa. Men att definiera min tro i någon som helst riktning är inte något jag gör. Jag lägger i den meningen inget band på min andlighet. Är jag något så är det naturtroende på ett sätt som ligger nära den gamla nordiska tron så som den var förr. Men religion som fenomen är jag ingen anhängare av.

Jag tänker även på den fornnordiska asatron…

Nja, jag har en personlig tro som är ganska nära den.

Och under black metal-åren? Var du på något sätt intresserad av, eller involverad i, satanism?

Nej. Som jag upplever det så var det till största delen media som skapade satanismen i Norge. På grund av att alla band blev kallade satanister i media så ”blev” de satanister. Under den tiden handlade satanismen mer om en slags uppror mot kyrka och auktoritet som hämtade en del av sin näring ur det hedniska.

Handlade det till någon del om att återerövra ett kultrurarv som kristendomen förstört?

Kanske det. Eller kanske en frustration över historieförmedlingen över huvud taget. Skuggsjá är ju ett statment som när du kokar ner det till sin essens handlar om en enda sak och det är sanning. Sanningen om hur historien blivit falskt förmedlad. Det är ju dessvärre så att det är segraren som skriver historien. Och så är det ju än idag. Man bestämmer sig för en sanning som är politiskt eller religöst förmedlad. Det är provocerande. Och jag tror att det var just den frustrationen över lögner och fel som gav näring åt den tidiga black metal-rörelsen.

Finns det ett nyvaknat intresse för den gamla Norska historien? Det var väl trots allt representanter från den Norska regeringen som närmade sig dig och ville att du skulle skriva Skuggsjá?

Jodå. Min första reaktion var att det var bra att få lov att kritisera grundlagen. Tanken var ju att det hela skulle skrivas i yttrandefrihetens tecken. Jag tyckte att allt kändes väldigt positivt, för här fick jag utrymme att ställa frågor och kritisera etablissemanget.

Vi börjar äntligen komma över en del av problematiken med kulturarvet. Jag tänker framför allt på nazisternas missbruk. Vi tar mer och mer tillbaka symbolerna från nazisterna. Det är enormt positivt. Nu kan vi äntligen fundera på hur vi ska förmedla historien till våra barn. När man får sin egen historia filtrerad via tyska och engelska munkar så blir ju inte bilden speciellt nyanserad. Oproportionerligt stort fokus har oriktigt lagts vid att framställa vikingar som plundrande barbarer. Nu har den bilden tack och lov börjat att ändras, och vi kan därför börja förmedla vår historia som en rik och unik kultur. Det är faktiskt viktigt att få lov att vara stolt över sin historia.

Nu den 21 december ska du spela solo på vikingskeppsmuséet i Oslo (Vintersolverv i Vikingskipshuset).

Det blir tredje gången. Första Wardrunakonserten någonsin var där. Sedan var vi där året efter. Nu blir det full konsert med mig själv. Jag är otroligt stolt över att bli inbjuden igen. Vintersolståndet är en av de viktigaste dagarna på året för mig. Jag ser fram mot att få fira det med musik.

wardruna_vikingskipshuset_2010_17
Hur ser den närmaste framtiden ut annars?

Vi beger oss ut på en miniturné. De flesta konserterna är utsålda sedna länge, men det kan finnas biljetter kvar till extrakonserter. Vi kommer bland annat till Stockholm och Malmö. Det är de datumen vi bokat i Sverige. Vi var ju i Göteborg i april, vilket var väldigt trevligt, så vi kommer gärna tillbaks. Det var utsålt på Lorensbergsteatern, och det var också vår första konsert i Sverige. Helt fantastiskt att vi blev så väl mottagna.

Är det en blandad publik?

Väldigt varierad, och i alla åldrar. Först hade vi mest metalfans, nu kommer allt från metalfolk till folkmusikfolk. Vi har fått en väldigt bred publik.

Kommande konserter:

Union Chapel
London, UK (17 Nov. 2016)

Trabendo
Paris, France (18 Nov. 2016)

TivoliVredenburg, Pandora
Utrecht, Netherlands (19 Nov. 2016)

Nalen (Einar Selvik Solo)
Stockholm, Sweden (25 Nov. 2016)

Nalen
Stockholm, Sweden (26 Nov. 2016)

Nalen – Extra Concert
Stockholm, Sweden (27 Nov. 2016)

Slagthusets teater
Malmö, Sweden (30 Nov. 2016)

Portalen
Copenhagen, Denmark (1 Dec. 2016)

New York By Norse (Einar Selvik Solo)
New York, USA (9 Dec. 2016)

Vikingskipshuset (Einar Selvik Solo)
Oslo, Norway (21 Dec. 2016)

Sentrum Scene (Tickets)
Oslo, Norway (20 Jan. 2017)

Sentrum Scene (Tickets)
Oslo, Norway (21 Jan. 2017)

Yotaspace
Moscow, Russia (4 Feb. 2017)

Kosmonavt Club
St. Petersburg, Russia (5 Feb. 2017)

Wardruna official website: http://www.wardruna.com/

Wardruna official Facebook page: https://www.facebook.com/Wardruna

Wardruna official YouTube channel: https://www.youtube.com/channel/UCoK2X3nnuG7ug-Kk75r5rJQ

Skuggsjá official Facebook page: https://www.facebook.com/SkuggsjaNO

Niklas Webjörn
Skribent

Relaterat:

Hittade inget


Ämnen

gorgoroth

58 Shares
Share57
Tweet
+11
Buffer
X