Negură Bungets grundare Gabriel “Negru” Mafa är död

Gabriel “Negru” Mafa i extremmetalbandet Negură Bunget är död. Han blev 42 år gammal.  Skivan OM från 2006 har utpekats som en av de bästa och viktigaste metalplattorna under 2000-talet av bland annat Terrorizer Magazine, All Music Guide och Metal ...
Läs Mer
NYHETER

Hammerfall’s Oscar Dronjak om nya plattan – Jag är jävligt spänd på folks reaktioner

hammerfall-2016-foto-tallee-savageRon Dahlgren | Rocknytt

HammerFall släppte sin debutplatta Glory To The Brave 1997, i en tid då folk spottade på klassisk heavy metal, och legender som Iron Maiden och Judas Priest spelade på en liten, liten studentförening någonstans i Göteborg. Men HammerFall fortsatte trots allt att kämpa, vad än belackarna sade, och de har nu fortsatt att hålla hammaren högt i snart 20 år. Nu är de ett av världens främsta heavy metalband, och har egentligen bara fortsatt att göra vad de gjorde i början av 90-talet: Att spela musik de själva gillar.

Sedan 2014 består Hammerfall av Fredrik Larsson (bas), Joacim Cans (sång), Pontus Norgren, Oscar Dronjak (båda gitarr) och David Wallin (trummor).

Built To Last är bandets tionde studioalbum, och släpps via Napalm Records den 4 november. Skivan kommer att följas upp av en stor turné i Europa, U.S.A. och Kanada under 2017.

Rocknytts Niklas Webjörn har fått sig en pratstund med gitarristen Oscar Dronjak, som var med och grundade bandet under tidigt 90-tal.

Grattis till ännu en kanonplatta med klassisk heavy metal. Titeln Built To Last säger väl egentligen allt, eller vad säger du Oscar?

Tack. Ja, den är rätt så lättförståelig till skillnad mot andra titlar vi haft, som till exempel Chapter V: Unbent, Unbowed, Unbroken. Fast egentligen är den ju inte så svårförståelig. Titeln syftar ju helt enkelt på bandet, precis som titeln på nya plattan Built to Last gör.

Ni spelade in delar av Built To Last i Eagle Rock utanför L.A. tillsammans med James Michael (producent av Meat Loaf, Mötley Crüe, Scorpions mm, samt sångare i Sixx A.M.) ?

Ja, men bara sången. Resten har vi spelat in hemma hos mig, i Castle Black-studion i Härryda.

Hur är det att jobba med honom i jämförelse med Charlie Bauerfeind (Helloween, Blind Guardian, Saxon)?

Det är som natt och dag egentligen. På senaste skivorna är det ju bara Joacim som spelat in med honom, och vi har annars gjort mycket själva. Fredrik Nordström (Dimmu Borgir, At The Gates, In Flames) har varit med som spindeln i nätet kan man säga, både på (r)Evolution och Built To Last. Fredrik har mixat det hela och spelat in trummorna. Han är fruktansvärt duktig, det måste jag säga. Vi har träffats ungefär en gång i veckan och styrt upp allt, kollat så att allt flyter på och att filerna han får är okej att mixa. Han har gjort en stor insats, och är medproducent på skivan.

När det gäller Charlie och James så är det som sagt som natt och dag. Den ene är tysk och den andre amerikan. Men, båda har det gemensamt att de har sina speciella sätt att nå sina mål. James är bättre på att få folk att slappna av och prestera. I alla fall så upplevde jag det så. Charlie är lite svårare. Inte så att han är svår att ha att göra med. Jag tycker jättebra om Charlie, vi har ju haft honom i nästan tio år för fan, men han är helt enkelt hårdare i sin bedömning. Där James säger ”Ja, det lät bra, men vi kör en gång till”, så säger Charlie ”Nej det var ren skit. Vi tar det igen.”. Nu var det kanske lite hårddraget, man jobbar ju inte med en snubbe så länge som vi gjort om han säger så hela tiden, men det var så ibland.

Finns det någon eller några låtar som du är speciellt nöjd med på Built To Last?

Det är lite för tidigt att snacka om det nu. Vissa låtar blev bättre än jag förväntat mig, ja det gäller förresten nästan alla låtar. Det är jävligt svårt det här för jag hade så lite tid att känna på låtarna. Jag gjorde färdigt och skickade vidare, och det var lite stressigt mot slutet, för vi spelade så många gig under låtskrivarperioden. Vi brukar i regel vara lediga från spelningar för att kunna jobba med låtskrivandet i lugn och ro. För mig blev det stressigt, eftersom jag var tvungen att avbryta tankegångarna. Jag gillar att kunna sitta och tänka på låtarna. Jag brukar sitta i studion och greja, sedan går jag in och käkar, och hela tiden funderar jag på musiken, jag håller det i huvudet. Det går inte att hålla igång den processen när man spelar live hela tiden. Jag vill ha lugn och ro, och jag vill vara hemma. Jag skriver låtar när jag är glad, när jag känner att livet är grymt, då gör jag de bästa låtarna.

På tal om glad. Första singeln Hammer High satte sig direkt i skallen första gången jag hörde den. En riktig hit verkar det som. Hur har responsen varit bland fansen så här långt?

Ungefär som vi hade hoppats. Samma som du sa ungefär. Jag visste att den här refrängen satte sig som ett tuggummi. Men det är inte så att man sätter sig ner och säger ”Nu ska jag skriva en refräng som alla kommer ihåg”. Det går liksom inte. Men det kändes direkt när den var klar, att nu har vi en riktigt jävla stark dänga som folk kommer att komma ihåg.

Den kommer att vara given på spelningarna?

Ja, för fan! Det är ju en singel, så den kommer vi garanterat att köra. Jag testade att köra låten för lite olika personer innan inspelningen, och faktiskt så gick de flesta omkring och nynnade på den efter en stund. Och då vet man att den uppnått sitt syfte. Nu har jag bara skrivit refrängtexten, resten har Joacim gjort, men den följer ju en röd tråd som handlar om att ingen ska sätta sig på oss, vi håller hammaren högt och går vår egen väg. Jag kände att vi hade en text som folk kan relatera till, eller jag vet inte om alla gör det, men jag kan definitivt göra det.

Ni bjöd nyligen in ett gäng fans till en lyssningssession på baren Replokalen i Stockholm. Berätta gärna lite om det. Var alla låtarna färdiga vid det laget?

Jodå. Hela skivan från början till slut, remastrad och klar. Dock var inte bonuslåten med.

Finns det en bonuslåt?

Ja, You Win Or You Die heter den, och finns på en 7-tumsvinyl i en box som Napalm Records satt ihop. Jag vet inte riktigt vad det är på B-sidan. Ingenting har kommit ut ännu. Jag tror att skivorna pressas just nu faktiskt. Den kommer med en massa grejer i en trälåda. Riktigt grym faktiskt!

Hur var reaktionerna på Replokalen? Hur kändes det?

Ja, det var ju fans som var där, som ville vara där. Men alla som var där verkade tycka samma sak; att det var en väldigt stark skiva, och det tycker naturligtvis vi också. Jag ska inte sticka under stol med att jag är jävligt nöjd med Built To Last! Ja, det var odelat positivt, och så är det ju vid sådana tillfällen, och det är ju inte så konstigt. Om du har tjugo specialinbjudna fans till en lyssning så får ju skivan vara jävligt konstig om de skulle tycka något annat. Jag känner mig väldigt nöjd. Det var en lyckad kväll.

Ni ska ut på turné i Europa med Lancer och Gloryhammer med start den 12 januari i Bremen, och så blir det en sväng till Nordamerika med Delain också. Känner ni er taggade över att återvända till USA?

Ja, det är alltid roligt att vara där. Man måste ju turnera där ofta om man vill bygga upp något, det bara är så, och vi har egentligen inte gjort det så mycket. Det är bara vår femte turné där på 20 år, och det är ju ingenting. Det finns ju andra band som spelar där hela tiden, men vi har inte varit villiga att göra det, eftersom vi inte trott att marknaden för vår typ av musik finns där. De vill gärna ha hårdare grejer, och nya grejer. Men det ska naturligtvis bli kul att åka dit igen.

Jag läste i din bok Legenden om HammerFall att det är lite speciellt att turnera där i jämförelse med i Europa. Ni blev inte så bra behandlade av det amerikanska crewet när ni turnerade med Dio och King’s X? Vad har hänt sedan dess?

Nu är ju det fjorton år sedan! Vi har ju inte gjort så många förbandsturnéer, och jag tror inte vi har gjort någon sedan dess… Men det var ju speciellt måste jag säga. Jag tror att de som jobbade kring Dio då var gamla rävar från 80-talet, och de hade sin speciella stil. Jag tror inte att det är så längre. Grejen var ju att vi var inte värda någonting, men annars var det faktiskt helt okej. Senare samma år headlinade vi Bang Your Head i Tyskland och Dio spelade före oss, och Ronnie fattade ju att vi inte var vilket dussinband som helst. Det var aldrig Dio som fattade de dumma besluten heller, utan det var helt enkelt så det var. Det fick man ju ta, även om det sög en hel del. Det värsta var när det stod att vi skulle spela en viss tid, och så fick vi gå på scen innan dörrarna ens hade öppnat. King’s X envisades med att ha en jävla monitorgrej stående på scen så det gick ju knappt att få plats. Men det blev ju i alla fall ett kul avsnitt i boken.

Ja, det finns verkligen många roliga avsnitt i den! Jag såg förresten inga Sverigedatum på den kommande turnén. Kommer ni inte att spela något i Sverige under 2017? Kan vi förvänta oss någon festivalspelning?

Vi har inget inbokat just nu, men vi har planer på saker och ting. Festivalspelningar kommer det garanterat att bli, något annat kan jag inte tänka mig. Vi har även funderat på att göra något i övriga Skandinavien. I Norge och Finland till exempel. Vi får se… Planen är att försöka sätta ihop något till hösten.

Det hade ju varit kul med ett Sweden Rock-besök…

Ja, det tycker jag med. Det är alltid kul att lira där. Men nu är det ju två år sedan vi var där, och jag vet inte om de är så pigga på att ha oss där igen, så tätt inpå. Men vi lirar gärna där. Sweden Rock är nog min favoritfestival bland alla festivaler som finns.

Finns det något land som ni inte spelat i innan men som ni vill komma iväg till?

Vi betade av Australien på förra turnén. Det var ett sånt ställe som vi verkligen ville åka till, dels för att det finns många metalfans där, men också för att ha sett Australien. Jag vet inte om det finns så många länder kvar…

Ni har ju varit i Indien…

Ja, det skulle man aldrig kunna tro. Det fanns faktiskt en publik där. Sydafrika skulle vara kul. Egentligen hela Afrika, men jag vet att det finns en metalpublik i Sydafrika. Och då skulle vi ju kunna säga att vi varit på alla kontinenter. Inte Nord- och Sydpolen då förstås…

Jag har en fråga från min Rocknytt-kollega Thord Petterson, som är ett stort fan av Hammerfall: Trodde ni att Hammerfall skulle finnas kvar 2016 när ni startade bandet i början av 90-talet?

Nej. Det väldigt enkla och korta svaret är: Absolut inte. Det fanns ju ingen framtid för den här musiken över huvud taget när vi spelade in debuten. Om du trodde det då så var du antingen väldigt desillusionerad, eller så ljög du. Nej, det fanns inte en chans…

Det var ju mest indiepop och grunge som regerade…

Ja, och heavy metal var så jävla ute. Det var så himla märkligt… Mainstream behöver ju inte betyda att det är dåligt, eller att man sålt sig. Det betyder ju bara att många gillar det. Jag gillade när metal var mainstream under 80-talet. Det var jättestora konserter, ja grymma tider helt enkelt. Man drömde ju om att allt det där skulle komma tillbaka, men man hyste ju inga som helst realistiska förhoppningar om att det skulle ske. Det var inte alltid så roligt att spela i Hammerfall på den tiden, eftersom de var så få som uppskattade oss. Vi blev ju utskrattade ibland, och det kändes naturligtvis inte bra. Men jag har aldrig spelat heavy metal för att någon annan skulle tycka om det. Jag har alltid spelat heavy metal för att jag själv älskar det, och då blir det ju lite enklare att föhålla sig till framgång. Kommer den så kommer den. Men det var inget vi räknade med då.

hammerfall

Jag är ju i din ålder, och minns att Judas Priest och Iron Maiden lirade på pyttelilla Kåren i Göteborg. Det kändes för jävligt, rent ut sagt.

Men det var jävligt bra konserter!

Jag minns också när jag hörde Hammerfall första gången, och tänkte något i stil med, ”Men hur orkar de spela klassisk heavy metal NU?” Det kändes som ett suicide mission. Ni måste ju varit Sveriges envisaste band?

Haha, ja… Nej, men Sverige är ju speciellt i den bemärkelsen att vi har så många band som är helt unika, och som har kämpat sig genom svårigheter för att få göra det de vill göra. Om du kollar på floran av band som finns i Sverige, så är den så in i helvete bred. Du kan välja ut olika band ur samma genre, och de är helt unika i världen. Det är den absolut största styrkan med svensk musik, och det är jag jävligt stolt över. De vet vad de håller på med. Det finns ingen som halkat in på ett bananskal. Banden biter fast vid något de tror på, och håller sedan fast vid det. Ta Hardcore Superstar, In Flames eller Dark Tranquillity som exempel, alla låter så unikt för de vet vad de håller på med.

Ni har ju haft ett gäng medlemsbyten genom åren. Senast var det ju David Wallin som ersatte Anders Johansson på trummor. Hur funkar denna sättning jämfört med tidigare? Jag tänker både live och på studioarbetet – Det här är ju faktiskt Davids första inspelning med HammerFall.

Det har varit helt fantasktiskt. Anders hoppade ju av när nästa gig skulle vara i Ryssland, och det behövdes visum och sånt så vi var tvungna att hitta en ersättare kvickt. Pontus föreslog David, som han sa var en riktigt grym kille. Så Joacim och Pontus träffade honom i Stockholm, tog en fika och kollade att de funkade ihop och så vidare. Jag fick lita på deras omdöme där, jag träffade David första gången när vi skulle repa inför turnén. När jag fick reda på att Anders skulle sluta bandet så var jag på BB och hade just fått mitt första barn, så jag var alldeles för upptagen med det såklart. Så det fick bli som det blev. Först var David med för att spela i Ryssland, Sydamerika och Europa, sedan skulle vi göra en utvärdering och se hur det funkade för alla. Men det märktes redan på repetitionerna att detta var helt rätt. Anders hade ju sin stil, mer flytande och jazzig. Han kommer ju från en jazzbakgrund, men lirar även hårdrock. För Anders kunde det bli tråkigt att spela samma saker hela tiden, han ville helst spela vad han kände för för stunden, medan David i princip spelar låtarna som de är skrivna. För mig personligen så uppskattar jag det trumspelet mer, för då vet jag vad jag kan förvänta mig för fill varje gång. Det är hela tiden samma, och inga överraskningar. Jag är uppvuxen med hårdrocken på 80-talet, och Anders som är 10 år äldre är uppvuxen på 70-talet, när det var mycket mer improvisation i musiken. David är lite yngre än jag, men är också uppvuxen på 80-talet. Accept är ett väldigt bra exempel på vad jag menar; Stefan Kaufmann spelar ju Metal Heart exakt likadant varje gång, och för publiken har det blivit precis som ett riff eller en figur. De förväntar sig det. Det blev en helt annan energi med David i bandet. Han hade vilja, drev på och var väldigt engagerad, vilket gjorde att vi också blev väldigt energifyllda på scen. Man fick en kick av det.

David spelade i Pain innan?

Han spelar faktiskt fortfarande i Pain. De gör ju inte så mycket just nu, men ska släppa skiva och åka på turné snart. Jag vet faktiskt inte om han ska med på den turnén eller inte.

Det återstår att se alltså?

Precis.

Albumomslaget till Built To Last är gjort av Andreas Marshall och omslaget til singeln Hammer High är gjord av Samwise Didier. Hur gick snacket när ni planerade hur det skulle se ut denna gång? Jag gissar att ni inte ville upprepa det som hände med Infected, då vissa fans inte alls gillade att Hector (HammerFalls maskot) var borta?

Precis… Infected-omslaget blev en katastrof. Det var så mycket som gick snett där. Det var inte bara det att Hector var borta, bolaget ville inte ha omslaget som vi ville ha. Kompromissen blev helt värdelös. En kompromiss ska ju leda till att båda parter blir hyfsat nöjda, men nu blev ingen nöjd. Fansen blev jävligt missnöjda också. Så det tänker vi inte upprepa.

Har ni kvar orginalomslaget?

Den vanliga CD-utgåvan har bilden inne i ett extremt fult plastomslag. Det är framsidan på bookleten på digipack-versionen.

Läser man din bok Legenden om Hammerfall och kollar in kortfilmerna från era DVD-filmer så förstår man att Svullo (Micke Dubois) är en stor hjälte. Det finns några hommager på Rebels With A Cause DVD:n, bland annat gör Anders en osmidig fickparkering mot en palm med en hyrbil som går på högvarv. Det är ju så barnslig och roligt att det inte är riktigt klokt.

Jag vet att det är barnsligt, och jag vet att inte alla uppskattar den typen av humor. Men jag gör det. Anders är jävligt bra på bilkörning. Det är hans grej.

Vilken är den bästa Svullosketchen, om du skulle rekomendera någon till de läsare som kanske inte ens vet vem Svullo är ?

Om man inte vet vem han är så ska man kolla in Svullo grisar vidare från slutet av 80-talet. Han går med en stor kamera på axeln och förolämpar folk i Stockholms tunnebana och andra ställen. Ni som läser detta men inte vet vem Svullo var, ni MÅSTE kolla på detta. Det är något av det roligaste som gjorts i Sverige. Snacka om att vara före sin tid!

Håller med. Den är grym. Men tillbaks till nya plattan igen… Om vi går igenom Built to Last, låt för låt, kan du ge mig några snabba, spontana kommentarer?

Ja, vi kan göra ett försök. Kör.

  1. Bring It

Jag gillar den öppningen. Nu har vi inte haft intron på ett tag, och detta är femte plattan på raken som inte har intro. Riffet till Bring It var det första jag gjorde när Castle Black var färdigbyggd, och jag skickade det till Pontus och Jocke. Jag visste att det skulle bli något av det. Det här var 2013. Det tog ett tag innan riffet fick sin slutgiltiga form.

  1. Hammer High

Ja, nu har vi ju avhandlat den innan, men det känns som en låt vi kommer att köra på alla våra konserter. I all framtid.

  1. The Sacred Vow

En låt som väldigt många tycker är en av de bättre när de hört skivan.

  1. Dethrone And Defy

En av mina personliga favoriter, på grund av att den i all sin enkelhet är en väldigt typisk HammerFall-låt.

  1. Twillight Princess

Väldigt speciell. På varje skiva finns det en låt som jag skriver helt själv, både text och musik, och jag blev väldigt nöjd. Joakim är ju så jävla bra på att sjunga ballader.

  1. Stormbreaker

Lite av en outsider. Märkligt upplägg, ganska svårspelad för den går så jävla fort.

  1. Built To Last

En av mina tidiga favoriter, och vad jag trodde kunde bli en utmanare till Hammer High om att bli första singel.

  1. The Star Of Home

Pontus och jag har skrivit musiken till den, och Joakim texten. Jävligt bra. En rätt typisk HammerFall-låt 2016 skulle jag tro…

  1. New Breed

Det var den första låt som jag skrev färdigt och skickade till Joakim. Jag hade lyssnat en hel del på Accept innan, vilket kanske hörs. Faktum är att det riffet legat ett tag, och nu var det moget att komma fram.

  1. Second To None

Jag testade lite nya sätt att arrangera i den låten. Nu gör vi en refräng med markeringar istället, tänkte jag. Det finns med en fet kyrkoorgel i bakgrunden, också.

Bonuslåt: 11. You Win Or You Die

Titeln kommer från bokserien A Song of Fire and ice av George R.R. Martin, för många mer känd som TV-serien Game of Thrones. Det är från en replik tidigt i serien: ”In a game of thrones you win or you die”. Det var en så jävla cool replik, och den har varit med mig skitlänge. Jag tror att låten var en demo från (r)Evolution som aldrig kom med.

Stort tack för det Oscar, är det något du vill tillägga, eller säga till fansen?

Jag är jävligt spänd på folks reaktioner på nya plattan, och ser fram mot att få komma ut och spela låtarna!

hammerfall-built-to-last-500

Intervjun kan även läsas i nya Ginzakatalogen

https://www.ginza.se/catalog/OrderCatalog3.aspx

Ämnen

hammerfall | oscar dronjak

Relaterade artiklar

NY VIDEO: Hammerfall – Built To Last (Lyric) Hammerfall med Joacim Cans i spetsen har släppt en lyrikvideo till låten "Built To Last".
Hammerfall har releaseparty och signerar nya skivan – Exklusiv förhandslyssning här! Rocknytt kan som enda rockmagasin i Sverige ge er en exklusiv förhandslyssning av titelspåret på Hammerfalls nya skiva Built To Last.
NY VIDEO: Hammerfall – Hammer High Hammerfall har släppt en video till låten "Hammer High" från sin kommande platta.
NY VIDEO: Hammerfall – The Sacred Vow (Lyric) Hammerfall med Joacim Cans i spetsen har släppt en lyrikvideo till nya låten "The Sacred Vow".
ANNONS: