Glöm inte att rösta på Rocknytt Topp 20 - Avslutas Lördagen den 24/4 kl 18.00
Rösta på Rocknytt Topp 20 här »
VECKANS TOPPNYHETER
MEST DELAT I VECKAN
FLER ARTIKLAR

Intervju – Markus Johnsson och Daniel Erlandsson i Eucharist

116 Shares

[media-credit name=”Foto: Patrik Johnsson” align=”aligncenter” width=”500″]eucharist _grp[/media-credit]

En del anser att Eucharist från Veddige utanför Varberg är det band som var först med att skapa den moderna svenska dödsmetall som kommit att kallas The Gothenburg Sound.

Om de var först eller inte är mindre viktigt. Faktum är att de släppt två av de bästa death metal-plattor som skapats i Sverige – A Velvet Creation (1993) och Mirrorworlds (1997). Efter Mirrorworlds upplöstes bandet, men nu – efter nära tjugo år – har de äntligen återförenats, och inom en snar framtid kommer de att äntra studion för att spela in sin efterlängtade tredje platta.

Den 16 april i år gjorde Eucharist en återföreningskonsert som sannolikt kommer att gå till den svenska metalhistorien, då Bruket i Varberg återförenade en mängd gamla klassiska Varbergsband från 90-talet under rubriken Metal Reunion PTD 3 – Punk, Thrash & Death. (Fast denna gång låg fokus ärligt talat mest på dödsmetall). Där och då förstod bandet att de hade en större publik än de haft en aning om.



Eucharists kärna består av idag Markus Johnsson på gitarr och sång och den välkände Arch Enemy-trummisen Daniel Erlandsson, som båda bär huvudansvaret för bandets låtskrivande. Övriga medlemmar är Matti Almsenius på gitarr och Tobias Bernström på bas.

Rocknytts Niklas Webjörn har intervjuat Markus och Daniel om Eucharists historia, deras eventuella skapande av ”The Gothenburg Sound”, kreativa processer, fanatiska fans, samt om bandets nära förestående framtid.

Hej Markus och Daniel! Till att börja med vill jag säga att det är oerhört spännande att ni äntligen arbetar på nytt material. Jag trodde faktiskt inte att det skulle ske. Varför tog det så lång tid att återförenas, och hur gick snacket när ni bestämde er för att återvända till studion efter närmare 20 år?

Markus:
Till att börja med så har vi inte äntrat någon studio ännu. Vi befinner oss fortfarande i skapandeprocessen, och har en hel del kvar att göra innan den är avslutad, men det går framåt. Jag kan ju säga som så att jag själv definitivt inte trodde att vi någonsin skulle samlas igen och spela live; än mindre trodde jag att vi skulle jobba fram ett nytt album – men nu är vi där vi är.

Varför det tog arton år kan jag inte svara på, men sommaren 2015 blev vi kontaktade av Evelina som arrangerade Metal Reunion-giget, och efter lite vacklande fram och tillbaks så tackade vi ja. Men när jag talade med Daniel för första gången, i samband med att vi blev kontaktade, berättade han att han gått och samlat ihop riff under det senaste året som inte passade i något av det han höll på med, och fick slutligen känslan av att det kändes som Eucharist-material. Han gick ett bra tag och funderade på att kontakta mig för att höra om jag var intresserad av att prova på att arbeta tillsammans igen. Och jag är oerhört glad och tacksam att jag fått den chansen, inte minst med tanke på hur upptagen Daniel är.

Det har visat sig att vi samarbetar väldigt väl tillsammans. Vi har roligt och gör musik som vi tycker om och vill göra – det finns inga andra moment som styr arbetets flöde än vår egen vilja; vi är ”fria” att göra precis vad vi vill, och det är precis det vi gör just nu. Vi ändrar riktningen en bit nu. Om du kollar på vårt första och andra album så är det stor skillnad mellan dem, och naturligtvis kommer en naturlig skillnad prägla även i vårt tredje album. Den här gången gör vi en medveten avstickare in på en – för oss – ny bana, men det kommer fortfarande låta Eucharist.

Hur långt har ni kommit i arbetet med nya plattan? Hur mycket kan eller vill ni berätta när det gäller arbetsprocessen i övrigt?

Markus:

Vi har sammanlagt omkring sju nästan färdigstrukturerade demolåtar, en hel del löst material och slaktade demolåtar. Vi håller på att kolla igenom vilka av mina texter som kan användas och om något behöver ändras. Så fort det är klart så skall vi para ihop dem med de mer eller mindre färdiga demolåtarna. Den främsta orsaken till att jag säger att de här låtarna är ”halvklara” är för att vi saknat texter att arbeta kring. Så fort texterna är användbara så kan vi till stor del strukturera låtarna efter dem. Det blev så den här gången, för det musikaliska skapandet har inga semestrar eller arbetsperioder att följa. Allt slags skapande kommer när det kommer.

Det var en otrolig fart på riffskapandet där under en period. Man skulle kunna säga att riffen fann sina egna platser i musiken. Det bara vällde ur mig ett tag och Jag och Daniel sågs vid några tillfällen och jobbade med varsin gitarr i händerna och kom upp med intressanta saker samt att Daniel har varit betydligt mer bidragande denna vändan när det kommer till att skapa riff, vilket jag tycker är väldigt roligt . Nu har det lugnat ned sig lite, men jag börjar komma igång igen nu. Det går ju i perioder.

Hur som helst så har Daniel och jag fått tillfälle att repa det nya materialet. Vi har kört på digitala trummor och en Kemper Profiler som vi kopplat till en dator med Cubase, och kört med hörlurar. Praktiskt och smidigt.

Det som gäller nu är att vi skall göra tre eller fyra demolåtar som vi kan skicka till de skivbolag vi förhandlar med.

Daniel, du spelar ju även i Ach Enemy, hur funkar det att kombinera trummandet i de båda banden?

Daniel:

Det funkar ganska bra än så länge. Eucharist har bara gjort en spelning, och kräver i det avseendet inte så mycket tid. Anledningen till att vi inte har gigat så mycket sedan dess är mitt schema med Arch Enemy som varit ganska fullspäckat de sista åren. Jag ser dock inte Eucharist som ett band som ska ut och turnera på det sättet som Arch Enemy gör. Eucharist tillhör en mycket smalare scen som tilltalar färre, men de som väl diggar det gör det på allvar – och “for life” har det visat sig efter vårt Reunion-gig.

Det är inte heller vår ambition, utan huvudmålet är att sätta ihop lite musik som vi står bakom till hundra procent. Om man sedan kommer ut och spelar är det en bonus. Det är i alla fall min åsikt. Reunion-giget i Varberg hade en atmosfär och förväntan i publiken som bara kan leda till en magisk kväll. Det är dock omöjligt att hålla den nivån när man börjar spela mer frekvent ute.

Men vi får helt enkelt se hur det nya materialet blir i slutändan, och hur det känns med fler spelningar där och då!

Jag såg er återföreningsspelning på Bruket Varberg 16 april 2016. Och jag håller med: Det var verkligen en speciell spänd stämning av förväntan i lokalen hela kvällen. Det gick inte heller att undgå att det var många i publiken som sjöng med, som kunde texter utantill.

(Övriga band som spelade var Livin’ Parazite, Cromlech, Ablaze My Sorrow, Revengia, Fatal Embrace, The Ancients Rebirth och Eternal Lies.)

Markus:

Ja, där var många som kände till låtarna väldigt väl, och det var kul. Vi fick en betydligt positivare respons än vi trodde. Vi hade bra koll på Facebook under nio-tio månader efter att ha tackat ja till giget, och vi följde fansens kommentarer. I vissa fall gick det så långt som att vi hade kontakt med dem på deras väg hit, och mötte upp dem på giget. Det var skitkul. Många från flera håll i välden var ledsna över att de inte kunde komma, och många frågade (och frågar ännu) om vi kunde komma och turnera i Japan, USA och Europa, så intresset var stort, liksom det fortsätter att vara.

Vi är förvånade men naturligtvis smickrade och glada över intresset. Det trista är väl bara att det ser väldigt dåligt ut med turnerande för oss i framtiden p.g.a. Daniels täta schema. Men vi får se hur reaktionen blir efter det kommande albumet. Kanske kan vi sno ihop nånting då, trots allt.

På Bruket-spelningen i lilla Varberg hörde man flera olika språk pratas i publiken. Bland annat tyska, spanska, engelska och vad jag tror kan ha varit ryska. Jag minns speciellt ett galet gäng från Sydamerika som röjde loss ordentligt. Hur ser er fanbase ut egentligen?

Markus:

Hade du ställt frågan för ett år sedan så hade jag sagt att den var utdöd, men vad som förvånat oss är att vi inte alls är bortglömda. Tvärtom minns de gamla fansen oss, och många nya har kommit med tiden; yngre generationer som intresserat sig för oss trots att bandet varit dött. Men idag måste jag säga att den är väldigt bred. Vi har uppenbarligen fans på många kontinenter. Bara på giget var där ju folk från: Ryssland (som du nämnde), Australien, Slovakien, USA, Holland, Tyskland, Italien, England, Irland och t.o.m. en kille från Japan, om jag inte har fel.

Det var sjukt! Vilken stämning också. Hela kvällen höll folket igång och de sju band som spelade före oss hade inte fullkomligt knäckt publiken, utan de orkade med oss också, så de var fulla av energi den kvällen. Mycket adrenalin, tror jag, från band efter band som gick loss på scen. På Facebook ser vi att vi har många Sydamerikanska fans också. De tycks finnas över hela klotet.

[media-credit name=”Foto: Patrik Johnsson” align=”aligncenter” width=”500″]eucharist _daniel_markus_uppla%c2%a4ttad[/media-credit]

Ni var ett av de första banden att spela vad som senare kom att kallas The Gothenburg Sound. Jag skulle vilja veta något om hur det berömda soundet uppkom, om åren i Veddige. Berätta hur det hela började.

Markus:

Ja du att säga det kort är svårt. Åren i Veddige, Eucharist’s vagga, var fyllda av musik. Vi repade mycket på andra våning i dåvarande Veddige Fritidsgård. Omkring tre dagar i veckan och tre-fyra timmar åt gången, och där uppe utvecklades vi genom första åren. Dels var vi alla väldigt kreativa och vi var nyfikna på att testa olika saker, ingenting var crazy nog utan gick alltid att skruva till lite till. Vi förstod inte att vi bidrog till att skapa ett nytt underground-sound. Det bara skedde liksom. Men vid den tiden så delade Thomas Einarsson och Daniel rehearsals d.v.s. kassettinspelningar från replokalen med bl. a Dissection och At The Gates och alla höll vi på att experimentera med vårt, liksom, men jag har inte uppfattningen av att vi apade efter varandra på nåt som helst sätt.

Om du lyssnar på en platta från varje band så hör du klar skillnad, men det som vi hade gemensamt var att vi hade infört harmonier i gitarrriffen som nu blev ”slingor”, där de båda gitarrerna kör olika stämmor vilket leder till ett väldigt speciellt sound. Detta var ju inget nytt på så sätt, för det hittar du inom den gamla hårdrocken, men det var nytt att införa detta i svensk dåtida dödsmetall som mest körde med mörka likartade riff och mörk sång. Vi gick våra egna vägar. Istället för att bli influerade blev vi inspirerade och hetsades till att vidareutveckla vår egen skapelse, vilket vi gjorde, och vilket At The Gates och Dissection och en hel del andra gjorde vid den här tiden, för rehearsals spred sig i den undre världen.

Det som jag tycker gör Eucharist unikt under det tidiga 90-talets death metal är just harmonierna, det faktum att två gitarrer spelar varsitt ackord/slinga, och får dem att sammansmälta i en väldigt catchy melodisk enhet som skiljer sig ganska mycket från det sound som fanns i Stockholm. Hur uppstod egentligen den grejen?

Markus:

Ja nu har jag ju redan beskrivit det ovan, men Svensk Dödsmetall kom till en brytningspunkt, helt enkelt, där detta uppstod och många implementerade harmoniska stämmor i sin musik. Hur det egentligen uppstod för mig är däremot en sak jag kan svara på. Jag hade själv inte hört någon dödsmetall vid det laget som hade harmonier, annat än möjligtvis att de klassiska ”rock-ackroden” delades upp så varje gitarrist spelade varsin slinga, men inget annat. Hemma i mitt tonårsrum, som redan då översvämmades av cigarettpaket och folkölsburkar, gick mycket klassisk musik i CD-spelaren eller på vinylspelaren. Som bekant så är det mycket vanligt med harmonier hos många av de genialiska giganterna till kompositörer, och du har två olika huvudgrupper av harmoniska stämmor: dur-stämmorna och moll-stämmorna – dur är lyckligt och glatt, medan moll är sorgligt och ödesmättat. Det var naturligtvis molltonerna som letade sig in i mitt då för tidigt allvarliga och melankoliska lilla huvud, och detta intresserade mig.

Jag promenerade mycket ute i skog och mark och funderade mycket på dessa vackra klassiska slingor, och samtidigt gick ju metalmusiken runt i huvudet, och på ett ganska självklart sätt började jag att integrera de två. Jag hade en bandspelare hemma som jag spelade in alla mina riff på för att minnas dem. Nu kom den till nytta genom att jag först spelade in en grundstämma, och sedan spelade jag upp denna grundstämma om och om igen samtidigt som jag spelade ton för ton tills jag hade en fungerande och fullkomlig stämma färdig, och så spelade jag in den andra stämman efter den första. Färdigt. Så gick det till när stämmor letade sig in i Eucharist i alla fall. Ett karaktärsdrag de här stämmorna har är också att de ofta gjordes med ljusa toner istället för mörka, vilket kanske var fullkomligt löjligt i andras öron, inte vet jag. Oftast täckte våra riff en ganska vid skala så att ett stämriff ”klättrade” sig från mörkret upp till ljuset, så att säga. Haha! There you are!

Jag har förstått av vad jag läst på nätet att ni delade replokal med de tidigaste inkarnationerna av Grotesque/At the Gates och Dissection. Ni måste ju rimligtvis ha påverkat varandra?

Markus:

Då har du förstått galet fel. Vad vi däremot delade – och som jag tror du har missuppfattat – är replokalskassetter! Inte själva fysiska replokaler, utan kassettband från de olika bandens replokaler så vi kunde höra varandras senaste låtar. Det var spännande att få en ny tejp från Jon eller John-John i Dissection som senare dök upp på exempelvis The Somberlain eller från Adrian och Alf i At The Gates innan de släppte The Red In The Sky Is Ours etc. Så var det, vettu.

Demoinspelningarna fick väl ganska omedelbart en vidare spridning? Hur var responsen?

Markus:

Detta är nog ett faktum, angående spridningen alltså, men ingenting som vi hade en aning om. Det är först på senare år eller sedan Internet vuxit som har vi kunnat samla information och få veta sådant som att ”Demo 1, 1992 spred sig som en susning genom den undre världen när den kom”, men vi hade inte en skitig aning om det alltså. Vi trodde knappt någon hörde vår demo. Vi var ganska säkra på att det i princip enbart var de vi skickade kassetter till som t ex fanzines-skapare för betyg och liknande. Jag vet att vi ställde några exemplar på Göteborgs dåvarande mest kända dödsmetallskivbutik och skivbolag Dolores (Records) och sedan köpte väl några där kanske, och sen har det väl kopierats och spridits till vänner och musikanter antar jag.

Men det är inte förrän på 2000-talet som man fick höra att den hade haft ett värde i det sammanhanget, faktiskt. Hur skulle vi veta det? Internet fanns inte i Sverige då, bortsett från kanske något extremfall, och ingen kom ju och vrålade som en böneutropare att ”Nu har si och så många hört demon” och ”Nu har han och han hört den”, ”Nu har den spridit sig till Tyskland”, osv, haha. Hur skulle vi kunna veta, liksom? Det fanns ju inte.

När jag lyssnar på A Velvet Creation får jag intrycket av att ni var intresserade av annan musik är bara death metal?

Markus:

Korrekt. Alla i bandet hade mångsidig musiksmak; från jazz och blues och klassiska kompositörer till den äldre och samtida hårdrocken och metalmusiken. Alla utom Thomas hade storebröder som lyssnade på hårdrock och metal och blev influerade och ärvde deras musiksmak. Allt var bättre än moderns dansbandsmusik!

Det verkar finnas ett rejält sug efter nyutgåvor av A Velvet Creation och Mirrorworlds. Händer det något på den fronten?

Markus:

Ja det gör det. Vi förhandlar bl. a. om den saken just nu. Vi vet ännu inte när och inte heller av vilka de skall släppas, men det skall komma fräscha nyutgåvor av båda skivorna. Möjligen lite extra kryddor upp till. Tyvärr så är tejpen till A Velvet Creation spårlöst borta sedan länge, så vi har ingen som helst möjlighet till att mixa om plattan, vilket hade varit en rejäl skjuts för den produktionen. Det är nästan så man skulle spela in den på nytt.

Melodisk detah metal har ju utvecklats bort ganska mycket från hur det lät i början (det är ju bara att ta In Flames och Dark Tranquillity som exempel) och många band i USA plockade upp soundet och gjorde sin grej av det. Så här i efter hand… Hade ni velat vara med på den resan?

Markus:

Nej! Jag är glad att vi inte fortsatte och hamnade i någon negativ evolutionsprocedur. Däremot hade det varit roligt om vi hade fortsatt att spela som band och släppt fler plattor men hållit oss inom ramarna, om det nu är möjligt. Det tycker jag till exempel att At The Gates har lyckats med. Även om de tog ett jättekliv när Slaughter of the Soul kom så har de ändå bevarat sin ädla stil och inte blivit sämre, vilket skett för så många. Just nu känns det inte som att det var en förlust att missa de där åren. Därmed befinner vi oss nu i en situation som jag tror gynnar oss väldigt mycket, då vi inte gled ut i sanden med någon konstig avstickare efter Mirrorworlds – utan nu står vi just där.

Det nya kommer att skilja sig från det gamla, men så har det också passerat över arton år sedan vi spelade tillsammans, och vi har förändrats som individer, vilket också påverkar det nya materialet.

Finns det några nyare death metalband som ni lyssnar speciellt mycket på, eller som rentav influerar er?

Markus:

När det gäller mig själv så har jag inte många nyare band som influerar mitt skapande. Just nu så är det mest bara gamla band som influerar det vi skapar; tidiga Mercyful Fate, Celtic Frost och liknande – det är två klassiska band som alltid funnits där – men faktiskt även band som Darkthrone och Wolves In the Throne Room. Jag skall egentligen inte säga att det är band som influerar mig så hemskt mycket, utan det är mer sådant jag lyssnar på, och det är klart att det smyger sig in lite influenser då, men inte vad jag tror är särskilt hörbart i det nya materialet.

Finns det några kommande spelningar inplanerade? Turnéer, festivaler?

Markus:

Vi har blivit tillfrågade av många både små och stora festivaler världen över, men vi har varit tvungna att tacka nej p.g.a. Daniels tajta spelschema. Turnéer finns det definitivt inte utrymme till som det ser ut nu. Där skulle jag vilja säga; vänta tills det nya albumet är släppt, och se hur det tas emot av fans och arrangörer. Kanske kan vi få till en mindre turné då istället. Vi får se, helt enkelt, men som det ser ut nu är det dessvärre ganska kört, och det är trist. Men det är i princip sådan den ”outtalde dealen” mellan mig och Daniel är då han, som sagt, är en oerhört upptagen man, och jag är mycket glad att vi överhuvudtaget får chansen att jobba tillsammans igen. Vi vill göra ny musik och vi tar en sak i taget.

Just nu är det att släppa ett nytt album som har högsta prioritet, inte livespelningar, det har jag vetat om hela tiden. Även om jag gärna skulle se oss spela på framför allt några festivaler, men också en kortare turné, så är det ändå inte vad som står på turlistan. Nu gäller det att fokusera på att spela in tre, fyra demolåtar och skicka till skivbolag.

Stort tack för att ni ställde upp på intervju med Rocknytt. Lycka till med allt.

Markus:

Stort tack själv för att ni visar intresse, och tack för lyckönskningen. Den kan kanske behövas, hehe. Ha det så bra och grymt tack till alla er som läser detta och som stöder Eucharist. Följ oss på Facebook för framtida nyheter! Jag hoppas vi hörs igen i framtiden, Niklas. Tack för att du gjorde den här intervjun. \m/

Bandets hemsida: https://www.facebook.com/eucharistsweden/?fref=ts

 

116 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter