Strax innan finska Children of Bodom äntrade studion tidigare i år för att spela in nytt material kom gitarristen Roope Latvala med det chockerande beskedet att lämna bandet. Men de resterande bandmedlemmarna lät sig inte hejdas av avhoppet utan fortsatte som planerat. Det resulterade slutligen i bandets nionde fullängdare ”I worship chaos” som släpps den 2 oktober.
Rocknytts Sofia Bergström träffade nyligen Alexi Laiho (sång och gitarr) och Janne Wirman (keyboard) för att diskutera svårigheterna med att hitta en ny gitarrist, den kommande plattan och gitarrister från helvetet.
Hej. Kul att ha er här i Sverige. Ni spelade rätt så nyligen på Sweden Rock Festival i Sölvesborg. Spelningen var ert första officiella gig med Antti Wirman som tillfälligt ersätter Roope Latvala. Hur har det varit att spela med Antti – din bror Janne?
Janne: Det har gått fint. Men på Sweden Rock Festival lade vi till en låt i sista minuten, ”Lake Bodom”, och den hade han inte hunnit öva på. Så det gick väl sådär, haha. Vi satte honom verkligen i en jobbig sits. Men annars har det gått bra.
Hur känns det att uppträda med din bror?
Janne: Det känns väldigt kul för mig. När vi var tvungna att hitta en ersättare till Roope med så kort varsel var han det naturliga valet eftersom vi redan kände honom och han kände till vårt material. Vi hade inte tid att leta efter en musiker som vi inte kände och som vi hade varit tvungna att lära upp. Antti kunde redan många låtar. Så det föll sig naturligt.
Alexi: Antti passar in väldigt bra i Childen of Bodom. Han är dessutom en riktigt bra gitarrist samtidigt som han är en bra snubbe – lika knäpp som resten av bandet. Vi kommer riktigt bra överens när vi turnerar. Jag har ju å andra sidan känt honom sedan Jesu födelse. Skämtåsido, det var helt fantastiskt att han kunde rycka in med så kort varsel. Annars hade vi varit helt körda. Vi har ju en massa gig inbokade resten av året så vi behövde honom verkligen.
Kommer Antti att fortsätta spela med er framöver eller letar ni efter en permanent gitarrist?
Janne: Överenskommelsen är att han ska spela med oss resten av året. Sedan planerar vi att tillkännage en permanent ersättare till Roope. Det lutar bland annat mot Yngwie Malmsteen.
Alexi: Vi har faktiskt några olika alternativ, men vi kan inte gå ut med några namn tyvärr. Verkligheten är den att det är riktigt svårt att hitta någon. Janne: Ja, vi är som en familj och vi är ett riktigt tajt band. Till skillnad från många andra band byter vi inre medlemmar stup i kvarten. Vi har spelat tillsammans under en riktigt lång tid. Det kommer inte att vara lätt och smidigt att hitta någon ny, men vi satsar på att hitta den rätta personen.
Alexi: Planen är att vi ska tillkännage den nya gitarristen efter jul eller i början av nästa år.
Hur är Children of Bodom utan gitarristen Roope Latvala som lämnade bandet strax innan ni gick in i studion för att spela in nytt material?
Janne: Det som hände var olyckligt. Vi hade ju spelat tillsammans i tolv år. Det är inte en kort tid i någons liv, bortsett från min mormors kanske. Haha! Det har varit tufft, men vi måste i ärlighetens namn gå vidare. Speciellt med tanke på att vi har ett nytt album på g. Vi måste fortsätta.
Alexi: Han lämnade bandet bara ett par dagar innan vi skulle spela in ett nytt album. Vi hade inte tid att sätta oss ner för att gråta över det. Vi beslutade oss för att bara satsa på den nya skivan och prata om händelsen efter det. Vi såg inte vitsen med att sörja. Shit happens.
Apropå ert nya album”I worship chaos” – hur skulle ni beskriva den plattan?
Alexi: Folk som jag känner och som jag spelat plattan för påpekar att den är mycket mörkare än våra tidigare album. Den är dessutom mer medryckande eftersom låtstrukturerna är väldigt simpla. Jag tycker också att den är lite hårdare än de andra, hur klyschigt det än låter. Men den är det faktiskt. Vi har bland annat nedstämda gitarrer. Sådana småsaker har påverkat plattan väldigt mycket.
Var den utvecklingen planerad eller hände det bara i stundens hetta i inspelningsstudion?
Janne: Det bara hände. Vi planerar aldrig våra låtar eller plattor långt i förväg. Vi gjorde som vanligt: Alexi presenterade några riff för oss och sedan arrangerade vi låtarna tillsammans utefter det.
Alexi, vad inspirerade dina riff som slutligen blev ”I worship chaos”?
Alexi: Först och främst stängde jag in mig i min lilla bubbla, som jag brukar göra. Jag blockerar omgivningen och försöker att inte tänka på vad våra fans föredrar. Det är då jag blir kreativ. Gällande texterna så lät jag negativitet och dåliga saker i min omgivning och mitt liv kanaliseras genom musiken. I stället för att bete mig impulsivt och våldsamt, som jag har gjort förr, så förvandlade jag ilskan till musik. Det är så jag fungerar och det var så I worship chaos utvecklades.
Ert nya album innehåller ett par covers, vilket inte är ovanligt för er. Jag tyckte framför allt att er tolkning av Kenny Loggins ”Danger zone” var underhållande. Vad är charmen med att göra coverlåtar?
Alexi: Det är verkligen skitkul. Framför allt när vi tolkar låtar som inte är hårdrockslåtar, typ country eller pop. Vi älskar att förvandla låtar och klä upp dem i hårdrocksstil.
Vilket band tycker ni ska göra en Children of Bodom-cover?
Janne: Om man har i åtanke att sångaren måste klara av vår sång, så faller många band bort. Inte här i Sverige dock – här finns det många bra sångare som skulle klara av det. In Flames eller Soilwork skulle klara det galant. Det vore coolt. Och om man skulle ta bort vår mesiga keyboard så vore Slayers tolkning av en Children of Bodom-låt extremt coolt. På den kommande plattan har vi gjort en cover av Amorphis ”Black winter day”. Nu har vi utmanat dem att tolka en av våra låtar. Jag tror att det kommer bli ”Everytime I die”.
Alexi. I förra veckan samlade du 100 gitarrister för att framföra ett 15 minuter långt musikstycke, kallat ”100 guitars from Hell”, under Helsingfors stadsfestival. Och du Janne kompade på keyboard. Hur kommer detta sig och hur var upplevelsen?
Alexi: Det var festivalen som presenterade idéen för mig: ”Hej, vill du skriva en 15 minuter lång låt för 100 gitarrister?”. Jag var tvungen att tacka ja till detta galenskap. Det var riktigt jobbigt att få till, men jag lyckades i slutändan. Jag fick dessutom hjälp av många fantastiska människor. När vi väl stod på scenen var det helt jävla fantastiskt. Det var helt överväldigande. Det var så fint att så många icke-hårdrockare tittade på och verkade uppskatta låten.
Janne: Det var riktigt kul. Polisen uppskattar att cirka 8000 – 10 000 människor dök upp. Festivalen hade förutspått ett besökarantal på cirka 3000 personer.
Alexi: Jag lade märke till många familjer som såg ut som stora frågetecken och som säkert undrade
vad i helvete som försiggick, men de tycktes tycka om det till slut.
I oktober drar turnerandet igång på allvar. Efter ett gig i Japan har ni något coolt på g. Berätta om det.
Alexi: Vi ska öppna för Megadeth i Australien. Det kommer att bli riktigt grymt. Janne: Vi ser fram emot att besöka nya och större arenor än dem vi tidigare spelat på i Australien.
Slutligen, efter Australien väntar en turné i Europa. Bland annat uppträder ni på Fryshuset i Stockholm. Vad kan de svenska fansen förvänta sig?
Janne: De kan förvänta sig ett fullt Children of Bodom-set. Lamb of God som vi turnerar med kan tyvärr inte komma till spelningen i Sverige, av någon anledning. Men vi ska ge järnet tillsammans med supportbanden som inte riktigt är spikade ännu. Vi hoppas att vi kan ta med oss några riktigt grymma band.
