VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
srf2014 summering484

Vad är ditt bästa minne från Sweden Rock Festival? – En sammanfattning av de bästa

385 Shares

 srf2014 summering484

Att man kommer hem från festival med många intryck är ingen direkt nyhet. SWEDEN ROCK FESTIVAL fyller 23 år i år och minnena därifrån är många. Vi ställde frågan ”Vilket är ditt bästa minne från Sweden Rock Festival?” till Rocknytts redaktion men också ”allmänheten”. Nedan kan ni läsa vad 68 personer minns från denna härliga festival. Snart är det dessutom dags för påfyllning, är ni redo?

Ron Dahlgren (Rocknytt)
– Finns många härliga minnen. Journey 2006 med Steve Augeri på sång som dock överglänstes av Deen Castronovos fenomenala sånginsats bakom trummorna. Speciellt under låten “Mother Father”. Här snackar vi ståpäls!


Gotthards spelning 2006 är fortfarande en av de bästa spelningar jag sett. Jag säger bara Steve Lee, helvete vilken frontman! 2012 fick jag äntligen höra en av världens bästa låtar live, “Free Bird” med Lynyrd Skynyrd. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det. Jon English från min favoritminiserie “Mot Alla Vindar”. Hans spelning 2013 måste också nämnas. Till sist måste jag ändå nämna ett lite nyare band, The Night Flight Orchestra. Deras spelning förra sommaren var helt magisk!

Nina Dahlgren (Rocknytt)
– Den starkaste och mest oförglömliga upplevelsen är när Jon English spelade “Six Ribbons” 2013. Det blev en känslosam stund och det gick inte att stoppa tårarna. Flera timmar efter spelningen var man fortfarande tårögd av lycka. Gotthard med fenomenala Steve Lee, för mig ett oupptäckt band 2006 som överraskade mig. En fantastisk överraskning. Lynyrd Skynyrd 2012, gåshud är bara förnamnet. Så som man hade längtat efter att få uppleva detta fantastiska band live. Och sist men inte minst, att få skaka tass med alla medlemmarna i Mötley Crüe 2012, något som jag fortfarande inte har fattat… STOOORT! Listan kan bli väldigt lång!

Kenneth Gustafsson (Rocknytt)
– Mitt bästa minne är från 2014, närmare bestämt när Saga spelade på Sweden Stage. Det var där och då jag träffade mitt livs stora kärlek. Ett annat minne är när en vän för några år sedan skulle ta en genväg till boendet. Detta sluta med att han slant och landade i en hög med människobajs. Han var inte boendets mest populära person där och då.

Johan Hagberg (Rocknytt)
– Jag har massor med minnen från Sweden Rock, men det finns två som sticker ut. För det första 2002 när 220 Volt öppnade en av dagarna på Rock Stage (kommer inte ihåg om scenen hette så). Att se stenhårda MC-knuttar krama om varandra med en tår i ögat var fantastiskt. Spelningen var också skitbra. En annan sak är när jag stod och diggade som fan till White Lion 2007. Efter ett par tre låtar kom jag dock på mig själv med att jävlar vad tuffa White Lion blivit. Det visade sig att när jag tittade närmare på bandets backdrop så stod där Kreator J Jag skyller detta på stress naturligtvis J

Jane Cedenberger (Rocknytt)
– Watains Bathoryhyllning 2010 var ren och skär magi på alla sätt, men 2011 överträffades det ändå av Rob Zombie som bara var – KÄRLEK. 

Lisa Willman (Rocknytt)
– Hypocrisy 2013 var en fruktansvärt bra spelning. Det var en nästan utomjordisk upplevelse. Backdropen, det omväxlande röda och gröna ljuset, en väldigt massa rök och Peters röst. Som en LSD-trip utan droger liksom (inbillar jag mig). Annars var också Uriah Heep ifjol fantastiskt. Efter att spelningen var slut stod hela publiken och sjöng vidare på Lady in black (som var sista låten) hur länge som helst.

Sebastian Ekblom Bak (Rocknytt)
– Ministry 2008 är ett speciellt minne. Stämningen var rå och smockan hängde i luften. Det var nästan lite obehagligt i publikhavet när herr Jurgensen hetsade från scenen. Spelningen var magisk, högst oväntat och grymt bra!

Calle Englund (Rocknytt, Night)
– Mitt bästa minne från SRF var att som 11-åring få besöka SRF 2006. Det första som hände var att jag nästan fick trumhinnan spräckt av att en dånande motorcykel som körde förbi. Den festivalen formade mig otroligt mycket!

Effie Trikili (Rocknytt)
– Ett kärt minne till mig är mitt första besök på festivalen (2008). Förutom atmosfären, banden, vädret som var helt fantastiskt, så kommer jag också aldrig glömma hur jag stod längst fram på Festival Stage när Gotthard spelade den där soliga lördagmorgonen. De var för mig ett oupptäckt band ännu och jag minns extra tydligt hur tagen jag blev av musiken och den fantastiska publikkontakten som Steve Lee hade, trots den enormt stora scenen! Fasiken vad bra det var!

Clare Cunningham (Thundermother)
– One was when we realized we had no running water the morning of our show and we were also shooting our music video!! So we couldn’t shower and i’d gone for a run! But luckily the house we were staying at had a well so we were able to shower with freezing cold water outside haha!! Best memory of the show was the amount of people who had come to see us!!! It was an early slot and it was a sea of people! It was electrifying – a buzz that’s unexplainable!

And the signing tent was also amazing…we had a queue of people for almost an hour and we sold out almost ALL our merch!!:)

Fredrik Bergh (Bloodbound)
– Mitt bästa minne är från Sweden Rock 2013! Först gjorde vi ett grymt kul gig med Bloodbound inför en stor och helt fantastisk publik. Efter giget blev vi bjudna på sjukt god middag i festivalens restaurant och när jag satt där med mina bandkollegor så hoppades jag att Rush också skulle dyka upp, eftersom jag är ett stort fan. Och – så plötsligt travade gitarristen Alex Lifeson in! (Och jag och Bloodbounds leadgitarrist fick ett äkta fanboy moment med “The Mighty Lifeson”)

Bosse Lindmark (Dalton/Rockklassiker Allstars)
– Mitt bästa minne är från 2013. Vi har satt ihop ett ‘påskoj-coverband’,  Rockklassiker Allstars, bestående av Ian Haugland och Mic Michaeli från Europe, Pontus Norgren från Hammerfall, jag och min bror Kebbe Lindmark från Dalton och Magnus Söderman från Reignsaw. 

Vi åker ner enbart för att ha roligt och spela några covers, och tänker att kanske det kommer att vara några som vill se och höra oss också. Men den synen när bilen rullar in backstage med ca 8-10 000 pers framför scenen, och det draget som är sen under giget… HELT OTROLIGT !!! Det kommer jag ALDRIG att glömma! (Hoppas på lika drag i år – fredag 5 juni 13.45 på Rockklassikerscenen drar vi igång!)

Olle Ekman (Deals Death)
– Mitt bästa minne från SRF är så klart när vi spelade med Deals Death 2012. Annars är det att ha bevittnat Aerosmith 2007. Helt stört bra spelning!

Anders Tengner (Journalist, författare och konferencier på SRF)
– Mitt bästa minne är när jag fick gå upp och presentera Blue Oyster Cult på Stora scenen, och brände av deras klassiska “On your feet or on your knees…” I min värld minst lika coolt som “You wanted the best…”.

…rent musikaliskt var jag råimpad över 10cc som jag inte sett live sedan 1978, Kansas och att äntligen få se Ted Nugent live förra året. En av de sista hjältarna kunde bockas av på upplevelselistan.

Ronny Svensson (Journalist och mångårig konferencier på SRF)
– Såååå många fantastiska upplevelser men två av dem är när jag gav Randy Bachman en Electric Warrior-tischa och Ingolf senare på hösten upptäckte att han hade den på sig i en TV intervju utomlands! 

Blev inbjuden till Joan Jetts loge och ville ta en bild på henne med min Marc Bolan Custom Les Paul men då krävde hon att jag skulle vara med på bilden så Kenny Laguna fick ställa upp och gnällde på att han tog dåliga bilder ha ha ha!!

Jag frågade henne om det var sant som jag läst i en brittisk musiktidning att Marc Bolan var den ende man hon skulle vilja ligga med och då hon svarade yes sa jag, me too!!

Thomas Ståhl (Stahl Entertainment)
– Finns så många bara minnen från Sweden Rock under de 11 år jag besökt festivalen men om jag skall dra ett ur hatten så var 9 Juni 2009 en dag jag sent glömmer eftersom man fick se Black Sabbath med Dio på sång, något som tidigare har varit omöjligt att föreställa sig men det hände och perkele vilken gåshud jag hade i 120 minuter.

Christian “Kicken” Lundqvist (The Poodles)
– Det måste nog vara när vi hade turnépremiär där 2008. Ny Gitarist, ny produktion och nytt crew. 

Galet mycket nerv i det giget när hela Europas journalistkår stod med pennan i högsta hugg. Känslan att komma av scenen när allt gått kanon är svårslagen.

Håkan Hemlin (Nordman, Burn It To The Ground)
– När jag själv var där och gästade Nocturnal Rites 2007.

Snowy Shaw (King Diamond, Mercyful Fate, Dream Evil, Therion m.fl)
– Det var när jag 2002 ett par timmar efter vårt gig med Dream Evil, på fastande mage fyllnade till så vansinnigt på White Russian (som Evergrey & Co “tvingade” i mig) att Fredman hittade mig deckad med pillesnoppen i hand ståendes mot ett staket och Röda Korset kom till undsättning med bår och filtar. Jag spydde som en gris, vilket var i sig tur då dom i slutändan gjorde bedömningen att jag inte behövde magpumpas. Utan kunde istället bli hjälpt av mina grekiska vänner Gus G och Marios som bar mig in på Ronnyby Brunn Hotellet och fick mig i säng. Jag hade varit så jävla taggad på att se återföreningen med Candlemass med Messiah, ( ett utav mina all time favorite bands) så att när jag vaknade till 4 på morgonen i hotellrummet det första jag utbrast var… Vad fan hände med Candlemass!!! Min dåvarande flickvän sa, du ballade ut fullständigt och missade hela skiten, gå å lägg dig igen. … Det var min värsta upplevelsen från SRF . Eller frågade du efter den bästa???

Stefan Helleblad (Within Temptation, Jono)
– Förutom att det var fantastiskt att få stå på scen förra sommaren på en festival jag tycker är så fantastisk så måste jag säga att en höjdpunkt var att se Dio 2005. Ett sådant fantastiskt gig av en fantastisk sångare.

Låtar som jag växt upp till och älskat sedan dess. Underbart.

Ronny Milianowicz (ShadowQuest m.fl)
– Mitt bästa minne är nog när “The true King of Sweden” Yngwie Malmsteen körde med Anders Johansson, Marcel Jacob, Mark Boals och Mats Olauson. Totalt orepade (pga sjukdom) gav dom sej på Seventh Sign som de slaktade totalt men det va ändå en oförglömlig och väldigt speciell spelning när kungen bjöd på sej själv!

Jan Johansen (Ignition, m.fl)
– Det måste vara när vi spelade med Ignition på Spendrups scenen (hette den då) 2003.

Vi spelade in 1 skiva! Repade 1 gång! Gjorde 1 spelning! Jag fick jobb i år annars hade jag hemskt gärna sett Meshuggah!

Josephine Forsman (Sahara Hotnights, Casablanca)
– Mitt bästa minne är Uriah Heep förra året. Perfekt vin-fylla, perfekt värme, och perfekt gig. Minus dansarna på scen i slutet, men dom glömmer vi. Ett till fantastiskt minne, är intervjun med Scott Gorham för två år sedan, Thin Lizzy har varit en enorm inspirationskälla.

Nils Patrik Johansson (Civil War, Astral Doors, Lion’s Share)
– Mina bästa minnen från SRF är de gånger jag spelat där med Astral Doors, Lion’s Share och framför allt när jag spelade där för två år sedan med Civil War inför en jävla massa människor.

Erik Mårtensson (Eclipse)
– Mitt bästa och roligaste minne, (eller brist på minne), av Sweden Rock festival är när vi gick från vår Dodge Van, (som vi sov och festade i), för att kolla in Talisman. Min bror Thomas öppnar en flaska whisky och kastar in korken i skogen och säger: “den här ska vara slut innan vi kommer fram till entrén!” Magnus Henriksson, gitarrist i Eclipse, som också var med tog sig senare en tupplur ståendes inklämd i publiken under Talisman konserten. Pontus Norgren, (Gitarr Talisman), höll på att skratta ihjäl sig från scenen. Den händelsen sammanfattar ganska bra våra resor till Sweden Rock Festival. Skål!

Jonas Källsbäck (The Night Flight Orchestra, Mean Streak)
Ett av de bättre minnena kan jag tyvärr inte dela med världen… Något annat av lite mindre personlig karaktär är minnet av när Vi spelar en tidig slot på tjockklassikerscenen med det då extremt färska bandet “The Night Flight Orchestra”, och vi har handuppräckning på hur många i publiken som hade en aning om vilka vi var. Vilket var ca 70 % som hade gjort ett aktivt val i att komma för att höra oss live, vilket kändes stort!  Sedan kollade jag på WASP. vilka jag egentligen aldrig tidigare lyssnat på direkt. Men de levererade  ett gäng bra låtar föredömligt frontade av Kicki Danielsson i kedjor och döskallestyre , mycket uppfriskande efter en utmärkt tikka masala! Lite kort så är SRF den festivalen som jag tycker är trevligast, musiken, platsen, maten OCH skillnaden på att du inom området är tillåten att vandra omkring med din öl mellan olika scener. Toppklass!

Andreas Sydow (Riot Horse)
– Som publik måste det nog ändå vara Black Sabbath förra året. En höjdare för mig på alla plan.

Som scenarbetare:

Jag hade förmånen att jobba på det som idag kallas Festival Stage. Headliners det året var bl.a. Dio. Att stå på scen, 10 meter ifrån den lilla mannen med den stora rösten, under hela konserten och dessutom få skaka hand med legenden ifråga är ett minne jag aldrig kommer att glömma.

Som artist har jag ju spelat på festivalen två gånger, med två ganska olika band. Första gången 2005 som vokalist i DARKANE. Väldigt mäktigt förstås! Men det var nästan ännu roligare när jag fick stå på samma scen med bandet jag nu sjunger i – RIOT HORSE!

Isak Stenvall (Lancer)
– Rhapsody of Fire 2011. Rhapsody hade återvänt till svensk mark för första gången sedan Symphony of Enchanted lands turnén, nu under namnet Rhapsody of Fire. Att få se Fabios heroiska lockar vaja i vinden, Turillis tarantella fingrar servera arpeggio efter arpeggio och Staropolis muskulösa uppenbarelse bakom en mur av synthar var helt otroligt överväldigande. 

När upptakten till refrängen i “Dawn of Victory” var ett faktum kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre! Helt fantastiskt!

Magnus Carlsson (Saffire)
– Mitt bästa Sweden Rock-minne är när jag såg Styx 2005!!! Bästa sångframförandet jag någonsin hört av ett rockband.

Rick Altzi (Masterplan, At Vance)
– Har inte missat många SRF dom senaste 10 åren men har förvånansvärt få skarpa minnen därifrån vilket jag skyller festivalölens höga kvalité för. 

Bästa minnet är nog ändå förra årets SRF framträdande med Masterplan vilket var en riktigt trevlig upplevelse som jag hoppas jag får göra om någon gång.

Missar tyvärr årets festival vilket stör mig något, men den krockar med en festival i Finland som vi spelar på.

Mats Karlsson (220 Volt, The Summit)
– Vi satt och käkade i artistrestaurangen efter giget 2002, bredvid oss satt bandet Magnum och grabbarna i Saxon kommer och sätter sig… vår sångare på den tiden “Frille” knallar (något förfriskad) fram till Biff och frågar vilka låtar Saxon ska lira..de samtalar någon minut innan Frille meddelar: Jag kan tala om för dig att vi redan lirat, så publiken är redan uppvärmd.

Mattias Lindeblad (Journalist, författare, programledare, quizmaster)
– Mitt bästa minne är nog från bakom scen 2009. Min kompis Melker och jag hade försökt få en intervju med Ronnie James Dio, men gått bet. Vi hade träffat honom fler gånger tidigare och han hade till och med skrivit förordet till vår bok “Hårdrock – Rundgång, nitar och nackspärr”. Vi visste att han gillade oss, så därför kunde vi inte riktigt förstå varför vi inte kunde få träffa honom. Precis när vi packat ner filmkameran efter festivalens sista intervju så ringer telefonen. Det är en pressmänniska som undrar vart vi håller hus. “Ronnie väntar på er …” Det visade sig att det hade blivit någon miss i kommunikationen som inte hade med oss eller Ronnie att göra. Vi rusade dit. Det visade sig att han hade suttit och väntat en bra stund. Men när vi kom fram var han lika älskvärd som vanligt. Vi pratade en bra stund även efter intervjun och han sa att om vi hade vägarna förbi så var vi hjärtligt välkomna hem till honom. Hem till Ronnie James Dio. Hem till Gud … Lite mindre än ett år senare var han borta. Det är ett minne som aldrig hade varit möjligt utan Sweden Rock Festival. Ett minne som jag håller oerhört kärt.

Fredrik Jordanius (Egonaut)
– Mitt bästa minne från SRF är tveklöst Europes återföreningsgig 2004, efter att genomlidit ett ringrostigt Priest på torsdagen och ett totalt menlöst Scorpions på lördagen klev dom på och rev av klassiker på klassiker! Då Europe dessutom var orsaken till att jag sju år gammal plockade upp gitarren var det kul som fan att äntligen få se dom live! Det gigget ihop med att dagen innan fått uppleva Testament och Exodus i princip rakt efter varandra gör SRF 2004 till mitt favoritår bland de är jag besökt festivalen.

Johan “DrAOR” Nylén (PlanetAOR.com & Firefest)
– Mitt bästa minne var när Journey äntrade scenen första gången med Steve Augeri, en dag många med mig väntat på och Sweden Rock har visat sig vara trogna sin AOR publik efter det med många artister som Foreigner, Styx, Kansas, Survivor, REO Speedwagon, Dare mfl efter det.

Jan Åkesson (StoneLake, S.A.Y)
– Aerosmith (för mig är det helt ofattbart hur det kan vara sådan skillnad på alla andra band och dom) om jag inte minns helt fel var det 2007 när Stonelake spelade i tältet.

Pär Winberg (Ginza)
– Konsertmässigt är definitivt RUSH det bästa jag sett därnere.

Idolmässigt så är det ju såklart jäkligt ball och ha träffat Ozzy även om det var kort och han glömt mig typ 32 sekunder efter att vi setts Smiley smile Men ha en bild när Ozzy står och håller om en är ju onekligen kul.

Rush var proffsigt trevliga och det var även Mötley. Coolast var Mick Mars som frågade om han fick min jacka för han frös så förbannat.

Förutom Rush så måste jag också få nämna två konserter som fullständigt knockat mig – första gången STYX var där. Fy fan va bra det var. Hade hört rykte om att de skulle vara bra fortfarande och in kom dom och såg ut som de var ute på sin första turné och hade hur kul som helst och la sådan stämsång så jag och polarna (och resten av publiken) häpnade. Det var FANTASTISKT bra.

De var bra även när de var där igen men som sagt – just första gången jag såg dom och de hade den attityden och proffsigheten – pang – en stor positiv käftsmäll med femstämmig stämsång och bra låtval.

Samma sak med Rick Springfield – när han var där första gången var det också som en waow-upplevelse. karln såg ut som 40 år och hade ett snortajt band med sig och körde en sån kavlakad av låtar så man baxnade. Och de professionella attityden han hade och kastade sig ut i publiken, klättrade upp i mixerbord/ljusriggen och sjäng och garvade och surfade på publikens händer osv var helt magiskt bra. Så där är lite av vad som knockat mig. Finns givetvis mer. Men RUSH för att det var så inihelvete stort, mäktigt och bra. STYX och SPRINGFIELD för att det var så vitalt proffsigt och jag skulle nästan vija säga oväntat bra. Trodde att det skulle bli bra. Men SÅ bra… Njae det hade jag bara vågat hoppas på. Sen träffade jag Rick och det var en jäkligt trevlig snubbe.

Sen tycker hjag det för övrigt är jävligt kul med Ginzaträffen vi har varje lördag förmiddag då jag träffar Ginzakunder och tjötar massa skoj och delar ut lite goodiebags såklart!

Roberth Karlsson (Scar Symmetry)
– När jag för första gången såg Behemoth live 2005, svintajta, coola och ett jävla ös trots fullt dagsljus. Har sett dem typ 40 gånger efter det ( vi turnerade med dem genom Europa ) men den gången var speciell.

Per Soläng (Corroded, One Direction)
– Men det är ju som att sparka in en öppen dörr…..när vi hade KISS som förband(iofs på den största scenen, LÅNGT bort från vår scen, OCH med KISS fortfarande spelandes när vi klev på), 2013……det var fan grejer det!!

Niklas Matsson (Bonafide)
– Mitt bästa minne från Srf är när jag DJ:ade i backstagebaren och trummisen i Down, Jimmy Bower kom och ville höra nåt bra, jag frågade vad han ville höra och han önskade Down… Sem somnade han i en fåtölj bredvid DJ-båset och snarkade med till “Stone The crow”! Ruggigt starkt! Sen är väl när vi spelade med Bonafide för tvår år sen ett enormt minne då det var otroligt mkt folk!

Mattias Kling (Aftonbladet)
– Efter 13 besök som avlönat tyckarhjon finns det naturligtvis en hel del att minnas både med glädje och med fasa. Efterfesten med Motörhead premiäråret 2002, whiskyuppvärmningen med In Flames inför deras headlinegig på Festival Stage, den nattliga öljakten tillsammans med folk från CrashDïet och Mustasch som det är lite oklart när den egentligen utspelade sig. Och lika mycket hempromenader genom Kukallén tidiga söndagmorgnar med Jocke och Larsson, hänget med Robban och de andra i Close-Up-tältet, fantasiska konserter från At The Gates, Judas Priest, Europe, Aerosmith och så många andra. Höjdpunkterna är många, och handlar det om egentliga bottenslag beror de troligtvis endast på mig själv.

Men något som biter sig kvar är 2006, året då jag tog steget ut i bloggvärlden. Vi kan väl inte påstå att jag hade någon direkt tanke om vad jag skulle fylla fanskapet med (ordern och själva kickstarten gick ut bara en vecka före Sweden Rock) så det blev lite till att skjuta från höften. Sagt och gjort, premiärkvällen inföll sig och framåt småtimmarna fick jag en idé. Med tanke på att backstagepartyt ägde rum vägg i vägg var det bara att gå dit och håva in kreti och pleti och fick vara med och gästblogga. Det blev ju ganska så underhållande. En ganska så känd frontman mindes inte dagen efter att han ens hade medverkat, de utvalda delade med sig av ditten och datten och generositeten var stor. 

Mest på bjussarhumör var emellertid det dåvarande paret Magnus ”Adde” Andreasson (Hardcore Superstar) och Nicki Wicked (Crucified Barbara). När det var dags för bild vände de helt enkelt baksidan till – och drog ner brallorna. Och därmed hade bloggen inletts med en äkta nakenchock.

Det är sånt som händer på Sweden Rock.

Filip Rapp (The Gloria Story)
– Förutom att lira där själv, skrika mig hes, och slå sönder två gitarrer 2012, vilket självklart går utanpå allt i min karriär – så är Mötley Crües första SRF-spelning (2005?) mitt starkaste minne från festivalen. Inte nog med att bandet kändes energiskt och pånyttfött efter succén med The Dirt, dessutom kulminerade den nya sleazevågen just då – vilket hade gjort Mötleys status i metalvärlden i det närmaste ofattbart stor. Mest impad var jag över att gubbarna inte hade anpassat sig efter mainstreampubliken, utan rullade in med en show som var lika underhållande som politiskt inkorrekt. Bara MC i högform kan piska dvärgar, trycka slipmaskiner i skrevet, drägla blod och filma tuttar i publiken – och likförbannat lyckas framstå som charmiga och älskvärda snubbar.

Fredrik Jordanius (Egonaut)
– Mitt bästa minne från SRF är tveklöst Europes återföreningsgig 2004, efter att genomlidit ett ringrostigt Priest på torsdagen och ett totalt menlöst Scorpions på lördagen klev dom på och rev av klassiker på klassiker! Då Europe dessutom var orsaken till att jag sju år gammal plockade upp gitarren var det kul som fan att äntligen få se dom live! Det gigget ihop med att dagen innan fått uppleva Testament och Exodus i princip rakt efter varandra gör SRF 2004 till mitt favoritår bland de är jag besökt festivalen.

Niclas Engelin (In Flames, Engel)
– Förutom att själv vara en av headlinerna år 2009 med In Flames på denna massivt grymma festival så måste jag säga Norska TNT!! Det var samma år som Judas Priest gjorde sin comeback med Rob Halford men min förväntan på TNT var högre och starkare vilket infriades helt och hållet med nästan bara hits från guldåren på 80 talet!! TNT är ett band som jag förknippar med sommar, sol och enbart bara suveräna minnen så att se dom i högform med Tony Harnell på sång mitt i eftermiddags solen var klockrent!!

Angelica Rylin (The Murder Of My Sweet)
– Vi hade vårt första gig med The Murder of My Sweet på Sweden Rock 2010. Det blev också vår första riktiga kontakt med fansen och jag minns att vi sålde slut på all merch så folk i publiken stod och dealade med varandra om t-shirts och skivor de hade köpt. Helt galet var det! Efter giget hängde vi med grabbarna i UDO, vilka var störtsköna. Det var en perfekt start på en fantastik festivalsommar för oss. Visserligen svinkallt, men grymt skön vibe!

Andreas Carlsson (Denied)
– När jag såg mina gamla pirathjältar i Running Wild med riff o melodimästarn Rolf Kasparek längst fram och framförandet av klassikern Under Jolly Roger. Lycka!

Michael Rosengren (Väsby Rock Festival)
– Då jag varit ett stort fan av ANGEL sedan 1975, och framför allt sångaren Frank DiMino kändes det inte helt fel att skaka hand och prata en stund med honom på SRF 2001. Han var överlycklig att någon kände igenom honom när han gick runt ensam på festival området. Mer behövs inte för att en sån som jag ska bli varm om hjärtat.

Jhonny “Berget” Bergman (Man.Machine.Industry m.fl)
– Vi i Man.Machine.Industry blev bokade till SRF 2009. Samma år som UFO, ZZ Top, Journey, Over the rainbow och ett av mina personliga favoritband DEMON som jag älskat sedan 1982 men aldrig lyckats se live.

Detta var under tiden då web comunityr My Space var stort. Jag blev eld och lågor över att få lira på samma festival som DEMON och mailade bandet till deras MySpace sida. Döm min förvåning när självaste Dave Hill svarade mitt mail med orden “Awesome man, I hope to see you there”.

Blev skitglad att han svarade men chansen att stöta på han bland 35000 metal heads är ju minimal så jag nöjde mej med att vara glad åt mailet.

DEMON gjorde en grym spelning, jag var lycklig som fan över att se dem.

När jag sedan stod och kollade in ZZ Top gick en snubbe förbi mej precis framför näsan och jag tycktes känna igen han… SHIT det är ju Dave, gick det upp för mej och sög tag i han för att skaka hand och tala om vem jag var. What are the ods, tyckte vi båda två. Kul som fan.

I första hand kommer jag alltid vara ett fan av musik och musiker.

I andra hand är jag en musiker själv.

Yngve Vinnie Strömberg (ex-Badmouth)
– Det bästa och klart roligaste minnet var när jag jobbade med Def Leppard 2008 och fick frågan av deras turné ledare om trummisen Rick Allen kunde sätta upp 1 person på hans gästlista. “Vad heter han då?” Frågade jag. “His name is Thomas Di Leva”. Får väl även plussa för REO Speedwagon som levererade det bästa giget jag bevittnat på Sweden Rock.

Thomas Lindqvist (Hårdrockare för livet)
– 2006 när jag och mina polare gick in på festivalområdet och ser en ström med personer gå direkt emot scenen till höger. Vi följde bara med strömmen, man hör att musiken låter riktigt bra, vet inte vilka det var och kände inte till bandet på scenen. När jag ser vad bandet heter (Arch Enemy) och hör musiken så tappade jag hakan. Blev kär i bandet direkt och första gången jag hör en kvinna låta som en man. Kände inte till dem innan. Sedan dess så är man ett Arch enemy-fan

Jompa Wilmenius
– Y&T 2003. Ett av mina absoluta favoritband och anledningen till att jag åkte ner öht. Det var deras första spelning i Sverige och jag blev tonåring på nytt. Lite kul att det var det enorma gensvar de fick på den spelningen som gjorde att Y&T bestämde sig för att köra igång igen på allvar.

Daniel Reichberg (Sweden Rock Magazine)
– Att få uppleva musikhstoriens bästa låt – Yes och “Awaken”. Efteråt kysste jag den nedpissade jorden på vilken detta underbara skett.

Anne-Lie Skau
– När jag äntligen fick se King Diamond live! Och strax efter även se Twisted Sister det va fan mys det! Och träffa alla goa o galna vänner.

Tony Jelencovich (DeathDestruction, Transport League m.fl)
– Mitt bästa minne från SRF är när en “Hårdrockare” med Sabaton t-shirt tittade frågande på mig när jag sa att jag inte gillade Sabaton, och sa: “Vadå!?, gillar du negrer eller

Jerry Sahlin (A.C.T)
– När vi (A.C.T) intog scenen 2003 och blickade ut över världens bästa publik och körde över dom

Jakob Herrman (Inspelningstekniker Top Floor Studios)
– 2008 när jag provspelade enarmade Rick Allens speciella trumset tillsammans med honom och hans (gapskrattande) tekniker. Det var svårt! 

Året efter när jag och min sidekick stod med Europe på näst största scenen, efter deras gig, medan den monterades ner bit för bit, och tittade tvärsöver publikhavet på när dio och heaven&hell avslutade festivalen. Det var lite fint. 

Första gången jag var där, tio år tidigare, fick jag (precis efter ett tältinbrott) bevittna typ 11-åriga gitarrvirtuosen Johan Randen utklassa hela festivalen ihop med Freak Kitchen. Några år senare fick jag honom som trumelev, och då utklassade han mig med.

Peter Johansson (Thalamus)
– När jag spelade där själv med mitt band Thalamus inför grymt bra publik var kul, men att se ett av mina favoritband för första gången, nämligen Kansas, 2005 tror jag det var, var en otrolig känsla.

Stefan Christiansen
– Foghat förra året, bara de var värda biljettpriset……gubbar som lever och andas musik, glädjen att stå scenen var inte att ta miste på ! Att sedan få träffa dem efteråt, få signerade grejor samt trevliga samtal…var grädden på moset.

Tony Eriksson (Morgana Lefay)
– Minne…??!! Ska man minnas nå’t efter en festival…??

Putte Rokk
– Hade ingen biljett 2004 då jag bara vart där en dag & blev inburen av vakterna!!! Lyftes upp i luften utan förvarning & gled igenom ingången med benen sprattlande i luften & vips så vart jag inne!!! Fråga mig inte hur det gick till men det är en sann historia! Antagligen hade jag pratat med ngn som kände vakterna precis innan!!

Helen Holm
– Vilken känsla 2014 o Black Sabbath ska spela o det bara väller in människor ca 33000 jäkligt häftig cool grej samt att jag fick träffa alla Peters vänner från Sweden Rock.

Åsa Roxburgh
– Min första gång på Srf var förra året. Kunde inte missa att se SAGA, med Michael Sadler tillbaka, spela inför stor publik! Hade bara sett dem spela inför max 1000 pers förut. Att stå där i publiken, med tårar av glädje rinnandes nerför kinderna. Tillsammans med alla gamla Saga-vänner och en speciell nygammal vän, som idag är mitt livs största kärlek, är ett fantastiskt minne! 

En helg som gav mig minnen och vänner för livet!

Peter Espinoza (Nasty Idols)
– Hmmm.. Mitt bästa är nog när vi (Nasty Idols) hade vår första spelning på 13 år där. Vi hade egentligen nog inte riktigt planerat en reunion då vi egentligen inte lagt ner bandet. Helt plötsligt ringer de och vi var så pass önskade att de ville boka oss. 

Vi satte igång och repade hårt typ 4-5 gånger innan vi var redo att äntra scenen.

Jag vet egentligen inte riktigt vad vi förväntade oss. Nervositeten blåste bort med första ackordet för mig och det kändes som vi inte haft något break. Men, som sagt, vi förväntade oss nog inget speciellt så det var en överraksning när vi ser 6000-7000 stå och ropa på oss innan vi började. Vi hade en bra tid att spela. Vi spelade vid 17 ungefär. Det är ju när backfyllan från dagen innan lagt sig och de första ölen för kommande kväll är slukade vilket märktes p publiken.

Vi hade en riktigt underbar stund där när människor stod och sjöng med i låtar som Headsdown in Tinseltown, B.I.T.C.H, Cool way of living osv. Det riktigt roliga var att de som sjöng med var i den åldern att de skulle kunna vara våra ungar. Det visar vilken kvalité vi hade på låtarna då de följer med i generationerna.

Frugan var höggravid och gick på kryckor men var med ändå. Antagligen var det denna konsert som fick min son (som låg i magen) att älska hårdrock med…

Nu när min vän Andy är död och borta är detta ett av de bästa minnena med med honom på sången. Det ar även rätt kul att när vi satt och käkade så käkade vi med Queensryche och andra. Men, det som det pratades om var barnuppfostran! Inte riktigt vad man trodde när man började lyssna på dem. 

Efter konserten tog det ca 2 timmar innan Andy häntat andan igen så dålig kondis som han hade! Det hade vi riktigt kul åt allihop! Även han.. Han satt på gräset, rökte, drack whiskey och gnälldep å hur trött han var och klockan var bara runt 20:00!

Niklas Isfeldt (Dream Evil)
– När vår trummis Snowy Shaw efter vårt första gig på SR hamnade i Evergreys buss och drack ett dussin glas av vad han tycke var milkshake och sedan somnade stående medans han pissade genom ett stängsel, Sara hans dåvarande flickvän fick komma och pilla ut kuken ur stängslet och stoppa in den i byxorna….. Sedan kom sjukpersonal och lade honom på en bår så vi passade på att ta några bandbilder med honom liggandes på båren framför oss.

Mia Strömberg
– Demon 2003, när Dave Hill kliver upp ur kistan & drar igång “Don’t break the cirkle” Gåshud…

Eller Nightwish 2004 (?) när de drar igång & himlen öppnar sig… Det var den klart blötaste spelningen iallafall!! 

Tova Hellberg
– Jag började bli trött framåt natten, efter en hel dag på festivalen, hade druckit för lite vatten och sovit dåligt, men det började bli framåt midnatt och hade fått i mig lite kaffe och Avantasia gick på scen, efter en stund kom även Bob Catley upp och började sjunga “Story ain’t over” med Tobias, och jag skiner upp och utbrister “Detta är nog bland det bästa jag hört och sett live” Från att ha varit trött och seg till att bli så jävla lycklig på bara några sekunder är nog det bästa med att vara på festival. Detta var på Sweden Rock 2013 och är nog ett av mina bästa festivalminnen, helt klart!

Tina Dahlman
– När jag vid signering för första gången fick träffa min stora idol Scott Gorham. Jag var nervös som ett barn på första skoldagen haha

Ronny Schneider
– When everything was clear that Lotta Pettersson get a meet an great, back stage with her biggest idol Lemmy Kilmister Motörhead, 2012, back stage in his lobby. She got a signature on her shoulder, and one hour later make it permanent in tattoo studio. \,,/.

All work before and all waiting out in heavy rain was worth every second.

Stefan Appelberg
– I mitten av 80-talet köpte jag, då en tanig liten tonårshårdrockare, en sk posterflagga med motivet av Dio’s “Holy Diver”. Många år senare, kliver Dio ut på scenen under SRF och får direkt syn på min flagga som jag håller upp mot skyn med hjälp av ett metspö. Han kliver längst fram och vill ha flaggan. Inte fan sa man nej till det! Inför flera tusen personer viftar han stolt med min flagga innan han lugnt ger den tillbaka till mig. Tänk om den där taniga tonårshårdrockaren på 80-talet hade fått veta vad som skulle hända ca 15 år senare!

Effie Trikili

Effie Trikili

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter